The Creation of Man by Michelangelo Sistine Chapel Joseph Henrich, professor i mänsklig evolutionsbiologi baserad i Kanada, har genom sin forskning upptäckt att människor som tror på Gud uppvisar en högre tendens till att behandla främlingar mer rättvist och drar därför slutsatsen att religionens roll i att grundlägga och upprätthålla etiska och kulturella normer har hjälpt mänskliga samhällen att utvecklas snabbare. Han menar att religion tjänar såsom en slags ”social teknologi” som ger människan incitament att på kort tid utvecklas från små grupper till större och mer komplexa samhällen. Detta, anser han, kräver att människans religiösa tro och teologi utvecklas till att bli en genomgripande och allomfattande morallära. I detta gör Henrich en jämförelse med små jägar- och samlarsamhällen vars animistiska tro inte skapar en lika tydlig och naturlig koppling mellan religion och moral eller etik.

Den animistiska religionen tror förvisso på övernaturliga krafter men att dessa också går att betvinga med sympatetisk magi; inte har de animistiska gudarna varken någon makt över efterlivet eller något intresse för mänskliga förehavanden. Den senare uppkomna civilisationens mer komplexa trosföreställningar gör människan till huvudobjektet för allsmäktiga gudars tillvaro med föreställningen om liv efter döden. Detta innebär också att gudarna blir alltmer benägna att straffa människan för begångna synder; de mänskliga lagarna blir uppenbarade i en religiös kontext, genom heliga böcker, etc. Med detta blir även den religiösa ritualen mer komplicerad och mättad med symbolik, i syfte att medels sakrament binda människorna till sin religion. I den mänskliga kulturens tidiga framväxt skapades därigenom en kontrast mellan de små jägar- och samlarsamhällena, vilket använde dansen och rytmik för att binda gruppen tillsammans, och de framväxande större samhällena och civilisationerna där allsmäktiga gudar och rika ceremonier bidrog till att skapa ett andligt band. De mer avancerade samhällena började så småningom dominera de mer primitiva, både ekonomiskt och militärt, men också andligt genom att attrahera konvertiter.

För att utröna om och hur en gudstro kan påverka en människans beteende åkte Henrich och hans kollegor ut till ett dussintal olika platser runtom i världen och mötte individer från åtta olika kulturer för att utföra experiment på hinduer, kristna, buddhister, m.fl. Experimentet gick ut på att försökspersonen inledningsvis gavs ett antal mynt tillsammans med två bägare, en för en främling från samma religion som honom själv och den andra för antingen dem själva eller en medlem från deras grannskap. De fick välja en av kopparna tyst för sig själva och kastade därefter en tärning med svarta och vita sidor. Om tärningen var svart var de tvungna att lägga myntet i den bägare som de mentalt hade valt och om den var vit fick de lägga den i den andra bägaren. Så som experimentet var upplagt så var det endast deltagarna själva som visste om de följde reglerna; det gav personen valmöjligheten att fuska i spelet genom att vara partisk antingen mot sig själv och hans lokala kommuniteter eller mot främlingar från samma religiösa grupp. Genom statistiska metoder kunde forskarna dock räkna ut sannolikheten för de olika svaren och baserat på detta bedöma hur partiska deltagarna var mot sig själva, en nära gruppmedlem eller en främling inom samma religion som de själva.

Forskarna upptäckte också, baserat på intervjuer med deltagarna, en korrelation mellan graden av fuskande och hur allsmäktig och straffande deras gud troddes vara — ju mer gudfruktighet uppmuntrades i deras religion desto mindre fuskade de till sin egen fördel och sin närmsta grupp och mot avlägsna medtroende, även om samtliga fuskade något till förmån för sig själva och grannarna; de samlade fler mynt i den bägare som korresponderade med främlingen av samma religion som dem själva, eller med andra ord utvidgade de den sociala sfären. Trots att religionen med stor sannolikhet agerade såsom ett socialt smörjmedel och kunde utveckla samhället mot en modernitet så menar Henrich att sekulära och juridiska samhällsinstitutioner nu har tagit över religionens roll att upprätthålla ett etiskt och moraliskt beteende; straffet utgörs inte längre av en evig skärseld utan av fängelsestraff.

Att religion skulle fungerar som ett socialt kitt för att förena främlingar (som delar samma tro) med varandra och skapa ett större samhälle och upprätthålla en civilisation, genom att underbygga etik och moral, är naturligtvis inget som förvånar oss anarkotraditionalister. Det är ändock positivt att modern vetenskap bekräftar Tradition. Forskarna konkluderar att rättsstaten har ersatt religionen i vårt moderna samhälle; vår egen konklusion är att ett anarkistiskt samhälle (utan formell rättsstat) endast kan överleva som civilisation om den är baserad på religion. Sedan är vi övertygade om att en rättsstat aldrig kan ersätta religionen. Det är i en ateistisk kontext som liberalismen kunde frodas och till slut bli statsbärande ideologi. Individualismen är en naturlig konsekvens av en ateistisk rättsstat, där individens rättigheter och okränkbarhet stadfästs som den enda moraliska dygden. Religionen är ett kitt i alla samhällen och hjälper civilisationen attkänna en enhet och en sann solidaritet. Klassisk socialism och kommunism i all ära såsom en alternativ världsåskådning, men den är en blek reaktion på liberalismen och är i sin moderna form ett barn av den ateistiska franska jakobinska revolutionen lika mycket som liberalismen.