PlatonLyndon LaRouche må vara en förvirrad särling inom den amerikanska politiken med en politisk filosofi som tangerar det paranoida schizofrena, men en sak har han fått till rätt i alla fall och det är den långa traditionella kampen mellan Platonism och Aristotelism. I anarkotraditionalisters ögon startar allting vid Platon och hans dialoger. Men redan i och med sin mest namnkunnige lärjunge Aristoteles började Platons filosofi att degenerera. Platon var den siste store filosofen under den gyllene tidseran, vilket på ett adekvat sett sammanfattade dess världssyn, då däremot Aristoteles var den förste store filosofen som kom att förkroppsligta den västerländska kulturens långsamma förfall. Idag, i retrospekt, kan man se att vi har den vulgära modernistiska upplysningsfilosofin, med sin ensidiga betoning på logik och empiriska vetenskap, att tacka Aristoteles för. Post-renässansens aristotelism har i alla praktiska hänseenden lett till den västerländska kulturens förfall mot det moderna sekulariserade samhället. I motsats till detta har vi Platon som inte betonade de sinnliga fakta för att vara sanna utan idéernas sfär som den verkliga sanningen, som tillhörandes det gudomliga nous eller förnuftet. Då Aristoteles kan sägas representera det exoteriska så företräder platonismen det esoteriska. Även inom den västerländska teologin, och i synnerhet inom kristendomen, kan vi se denna eviga kamp mellan Platon och Aristoteles, inte blott inom vetenskapsfilosofin, vilket har lett till kyrkans degeneration och fokus på världsliga ting och värdslig makt i motsats till det andliga och numinösa. Alla utopiska sociala filosofier bör bygga på Platon och hans grundläggande idélära. Det är också i Platon som Den Traditionella Humanismen eller anarkotraditionalismen tar sitt avstamp. Sannerligen har all Traditionalism sin grund i Platon.

Annonser