anarkotraditionalismens fanaVissa post-moderna ”radikala traditionalister”, vilket även kallar sig för ”den nya (eller alternativa) högern” och ”den tredje positionen” om vartannat, gör mycket lite av Traditionalismens andliga aspekter utan betonar istället de värdsliga och materiella. I tröttsamma essäer attackerar man invandringen, homosexuella och feminismen i mycket starka ordalag vilket närs av hat. Traditionalismen har inget (eller borde inte ha något) att göra med rasism, misogyni eller homofobi, vilket verkar uppta ”den nya högern” i övermåtta. Man kallar sig för radikaler men är i sanning extremister; en radikal (från latinets radix eller ”rot”) utgör självaste navet, den innersta kärnan av en idé eller filosofi medan en extremist (från latinets extremus eller ”yttre”) utgör en ytterlighet. Sålunda är radikalism en synomym för esoterism, medan extremism är synonymt med exoterism. Den ”nya högern” utgör inget annat än en exoterisk form av Traditionalism, vilket är en blek skugga av det djupsinniga i Julius Evolas lära som han själv kallade ”radikal traditionalism”.

Traditionalismen dikterar att alla företeelser, inklusive och framför allt filosofier och ideologier, är formade och degenereras av moderniteten och post-moderniteten. Detta gäller även Traditionalismen vilket utgör en modern religionsfilosofi och politisk ideologi. Traditionalister borde skärskåda sin egen ideologis felbarheter i ljuset av detta. En sådan tendens som är kännetecknande för Kali Yuga (järnåldern) är extremism och materialism. Detta är tydligt inom politiken och ideologin, där vi idag har uppdelningen i ”vänster” och ”höger”; ju längre ut man kommer på någon sida av denna politiska skala desto mer hamnar man i ytterligheter och politisk extremism (”extremvänstern” respektive ”extremhögern”). Samtidigt är dessa ytterligheter båda resultatet av de lunara och solara traditionerna, där ”vänster” har en lunar kvalitet och ”höger” en solar; vänstern är i grunden egalitär medan högern betonar skillnader och hierarkier. Traditionalismen tillhör, tillsammans med den revolutionära konservatismen från den tyska mellankrigstiden, en högerideologi. Anarkismen å andra sidan är av förklarliga en vänsterideologi.

Både traditionalismen och anarkismen utgör radikala ideologier, men riskerar båda att tippa över till en extremism. Anarkotraditionalismen innehåller båda två, vilket de blå (traditionalism) och svarta (anarkism) fälten i dess fana vittnar om; det hittar inspiration både från vänster- och högerskalan men i denna syntes eller union skapar det något nytt och unikt; inte någon urvattnad och intetsägande ”mittenideologi” utan en sant tredje position (som ej har något med den ”nya högern” att göra) eller en helt ny skala. Anarkotraditionalismen är en Rebis eller avkomman efter Konungens (högerns) och Drottningens (vänsterns) alkemiska bröllop. Detta ideologiska samlag tillser att ingendera av dessa radikala ideologier (anarkismen och traditionalismen) faller in i en extremism, så som vi så ofta ser bland dagens ”anarkosyndikalister” och ”radikala traditionalister”. Såsom alla avkommor lånar denna alkemiska hermafrodit drag från båda föräldrarna men representerar samtidigt något helt nytt och unikt.

Även om anarkotraditionalismen är kritisk till mycket av dagens feminism och den sociala konstruktivismen så är den ej antifieministisk och definitivt inte misogyn; även om anarkotraditionalismen ser på homosexualitet som inte i första hand ett individuellt fenomen utan snarare som ett kollektivt, såsom effekten av storstadslivets unika förhållande, så är den ej homofobisk; även om anarkotraditionalismen anser att dagens rörlighet bland befolkningen både inom ett lands gränser och mellan länder ger grogrunden för social otrygghet så är den ej rasistisk eller ens invandrarfientlig. I synnerhet rasismen och nationalismen är moderna kreationer som inte har något överhuvudtaget med Traditionen eller Traditionalismen att göra. Dessa post-moderna identitära drag i den ”radikala traditionalismen” utgör sålunda ett främmande element. Även Julius Evola, grundaren av den radikala traditionalismen, skulle hålla med oss i denna analys. Vad vi Traditionella Humanister strävar efter är att vandra längs den raka och smala stig som varken vetter åt vänster eller åt höger, utan rakt fram!

Annonser