buk-missilesTorsdagen den 17:e juli kraschar det malaysiska flygplanet MH17 av typen Boeing 777 över Folkrepubliken Donetsk. Alla ombord på planet avlider, sammanlagt 298 personer; en oerhörd mänsklig tragedi i sig och den största flygplanskatastrofen sedan 11:e september. Samma kväll hävdar USA att planet har skjutits ner av en luftvärnsrobot och ukrainska inrikesministeriet hävdar samtidigt att vapensystemet som har använts är av typen ”BUK”, ett ryskt missilsystem som även Ukraina förfogar över (se bild). Den ukrainska presidenten Petro Porosjenko anklagar snart det pro-ryska hemvärnet i Donbass för nedskjutningen och den amerikanske presidenten Barack Obama håller Vladmir Putin personligen ansvarig för händelsen. Bevisen som har framförs mot hemvärnet i Donbass är främst en inspelning där pro-ryska rebeller rapporterar till ryska underrättelsetjänsten om ett nedskjutet flygplan. Strax efter nedskjutningen skriver Igor Strelkov (aka Igor Girkin), befälhavaren över hemvärnsstyrkorna i Donetsk, på VKontakte (en rysk motsvarighet till Facebook) att hans förband har skjutit ner en AN-26 (en flygplansmodell som används av ukrainska krigsmakten) över Torez (vilket ligger i närheten av byn Hrabove där MH17 har kraschat) och att inga civila har omkommit; inlägget tas bort strax efteråt. Några dagar senare tillkännager ukrainska underrättelsetjänsten en påstådd film som visar hur ett BUK-system hastigt transporteras på en långtradare, påstått mot ryska gränsen; man identifierar just detta BUK-batteri till staden Snehzne som sägs ha befunnit sig i händerna på ryska kossacker vid tillfället för nedskjutningen. Det som antyds är att BUK-missilen har avlossats av ryska kossacker på uppdrag av Ryska Federationen, ty de pro-ryska hemvärnsmännen saknar själva förmågan att hantera ett såpass avancerat luftförsvarssystem.

Detta är budskapet som hamras in på oss EU-medborgare; det är den stora stygga ryska björnen som är orsaken till 298 oskyldiga civila dödsoffer. Västmakternas regeringar (i synnerhet de i Amerika och Storbritannien) och västerländska media kapitaliserar på denna tragiska händelse och utnyttjar det som en möjlighet att med sin propaganda svartmåla Ryska Federationen, Vladimir Putin och framför allt folkrepublikerna Donetsk och Lugansk (Novorossiya). Detta sker innan ens en internationell och opartisk utredning har kunnat göras av vrakdelarna, den svarta lådan och alla samtal från flygledningen. Man försöker även att svartmåla de hemvärnssoldater som bevakar området där flygplanet har störtat – man hävdar att de försöker att hindra en undersökning av platsen – trots att tjänstemän från OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) senare bekräftar att hemvärnsmännen tillhandahåller säkerhet för dem i deras arbete att undersöka flygplansvraket. Myndigheterna i Folkrepubliken Donetsk har även tillsett att alla kroppar som har hittats bevaras i speciella kylvagnar. Men ännu har i skrivande stund ingen delegation från ICAO (Internationella civila luftfartsorganisationen), den enda officiella myndighet att hantera dylika katastrofer, anlänt. Myndigheterna i Novorossiya hävdar att deras hemvärnsstyrkor inte har något med nedskjutningen att göra, att de saknar något BUK-missilsystem eller något annat motsvarande luftförsvarssytem, utöver handhållna kortdistansrobotar, och pekar på den ukrainska krigsmakten som ansvarig. Putin håller Kiev-juntan som högsta ansvarig och hävdar att deras ”antiterrorist-operation” är den egentliga orsaken till händelsen, oavsett vilken sida av konflikten som har skjutit ner flygplanet.

I dagsläget är det oerhört svårt att avgöra vilken sida som bär ansvaret för nedskjutningen. Det är oklart huruvida Novorossiya förfogar över BUK-systemet. Bevisen för detta är vaga. Den påstådda filmen som förevisar BUK-missiler i händerna på kossacker hävdas av andra källor vara tagen i Krasnoarmejsk, en stad som behärskas av ukrainska styrkor. Det påstås till och med att vapenplattformen på filmen har identifierats med sifferbeteckningen ”312” vilket har setts tillsammans med ukrainska styrkor i andra sammanhang. Det har även visat sig att den påstådda konversationen mellan rebeller och ryska underrättelse-officerare skedde ett helt dygn före MH17 sköts ner. USA hävdar att de har sattelitbilder som bevisar att de pro-ryska rebellerna har avlossat missilen, utan att till dags dato presentera dessa bilder till omvärlden. Det existerar i skrivande stund alltså inga egentliga bevis för att det var pro-ryska styrkor som sköt ner flygplanet, även om det inte kan uteslutas. Det ryska förvarsministeriet har idag hållt en presskonferens där de har presenterat objektiva bevis, inklusive satellitbilder och videoupptagningar från radarstationer, att en ukrainsk SU-25 (ett attackflygplan med kapacitet att bekämpa flygplan) har befunnit sig i samma luftrum och närmat sig MH17 strax innan det sköts ner, samt att det har funnits ett flertal ukrainska batterier av BUK-missiler i Donbass som har haft räckvidd att skjuta ner Boeing 777:an. Dessutom skall antal aktiva ukrainska radarstationer ha varit som allra störst samma dag som MH17 sköts ner. Detta är hårda och tämligen graverande fakta som pekar mot Ukraina.

Vi kan dock inte dra för hastiga slutsatser av allt detta, i synnerhet inte innan USA har presenterat sina bevis och ICAO sin utredning. Det kan antingen vara ukrainska eller pro-ryska styrkor som har skjutit ner det malaysiska flygplanet, möjligtvis av misstag. Men det är ett faktum att Ukraina av misstag på samma sätt år 2001 sköt ner ett ryskt civilt transportflygplan över Svarta Havet vilket resulterade i 78 dödsoffer; efter att först kategoriskt ha förnekat sitt ansvar kröp de till slut till korset och erkände. Men det kvarstår ett flertal andra frågetecken kring hela händelsen: Varför ändrades flygrutten att gå över det farliga stridsområdet, i synnerhet med tanke på att ett flertal malaysiska flygplan tidigare hade färdats långt mer söderut, och varför beordrades planet när det anlände över ukrainskt luftrum att gå ner till strax över den ”säkra” höjden på 32000 fot (planet fick endast flyga på 33000 fot trots att det hade anhållit om att få flyga på 35000 fot). Ett möjligt scenario, förutsatt att hemvärnet i Novorossiya förfogar över BUK och ukrainska underrättelsetjänsten har kännedom om detta, är att ukrainska myndigheter medvetet har velat skapa en farlig situation och dra rebellernas eld mot planet. Detta låter måhända cyniskt men det är samtidigt uppenbart att händelsen spelar Kiev-juntan och USA/NATO rakt i händerna. Vill man provocera fram ett fullskaligt krig med Ryssland?

Vi lever idag i en farlig tid som överskuggas av en reell apokalyptisk känsla. USA och NATO backar upp en regim i Kiev som närmast för ett etniskt utrensningskrig mot den rysktalande befolkningen i Donbass. OSSE rapporterar att minst 250 civila personer har dödats och 850 sårats ensamt i staden Lugansk sedan juni månad. Fram tills 5 juli höll det pro-ryska hemvärnet Slavyansk, en av de stora krigsskådeplatserna i konflikten, innan de blev tvungna att bryta sig ur en över en månad lång belägring. Under denna period bombade den ukrainska armén staden med artilleri och stridsflyg regelbundet med många civila dödsoffer som följd, inklusive barn. Det har även rapporterats från flera oberoende håll att det ukrainska flygvapnet har använt fosforbomber mot staden, något som är förbjudet enligt internationell folkrätt. Hemvärnssoldater uppger också att gas har satts in mot staden, även om detta inte kan bekräftas. Igor Strelkov, som var kommendant över garnisonen i Slavyansk, beslöt att överge staden delvis på grund av humanitära skäl, för att förhindra vidare bombningar mot civila. Under veckorna som har följt har enheter ur den högra sektorn bedrivit utrensningsaktioner bland civila i Slavyansk i sin jakt mot pro-ryska sympatisörer. Flera ögonvittnen berättar att ukrainska nazister offentligt har korsfäst en tre år gammal pojke till döds framför ögonen på sin mamma innan hon fördes bort för att aldrig mer ses igen. Det råder inga tvivel om att ”antiterrorist-operationens” framfart har varit mycket brutal mot civilbefolkningen. Vi har hamnat i en situation som börjar likna kriget i Bosnien. Trots detta hejar västerländsk media och europeiska politiker på regeringen i Kiev, även om den innehåller regeringsmedlemmar från det öppet nazistiska Svoboda. Denna ensidiga rapportering i Väst har gjort det klart att västerländska media inte går att lita på; att allt utgör en del av en gigantiskt och sofistikerat propagandaapparat att försvara amerikanska och västeuropeiska intressen gentemot ärkefienden Ryssland.

Den rasistisk motiverade ryssofobin i Väst är ett uppenbart faktum. Det är också ett faktum att en av de mest krigshetsande politikerna i EU är den svenske utrikesministern och amerikavännen Carl Bildt som anser att regeringen i Kiev är ”tillräckligt bra” trots att den består av nynazister. USA:s regering anser att det är rättfärdigat att bomba civila i Donbass då det på sikt kommer att leda till ett enat Ukraina. Det är dags för svenska medborgare att vakna upp till det faktum att vi styrs av en rasistisk regering som aktivt stödjer den uppenbart rasistiska utrikespolitiken i USA. Svenska regeringen har gått över huvudet på gemene svensk och tecknat ett avtal med NATO om att dess styrkor kan använda sig av svenskt territorium vid behov, uppenbart på grund av ett upplevt ”hot” från Ryssland. Den västerländska ryssofobin saknar gränser och baserar sig på en långvarig tradition och historia som egentligen inte har något att göra med dagens konflikt i Ukraina; den senaste konflikten har endast väckt till liv något som har legat latent sedan Östblockets demontering mot slutet av 1980-talet. Den närmast hysteriska retoriken är värre än den någonsin var under det förra kalla kriget. Barack Obama hävdar att den regionala konflikten i Ukraina nu har blivit global efter nerskjutningen av MH17. Vi hävdar att denna konflikt aldrig har varit regional; den utgör en del av en global kamp om herraväldet över världen. Konflikten i Ukraina är intimt sammankopplat med konflikten i Syrien; man kan nästan hävda att den utgör en del av ”den arabiska våren” som iscensattes av amerikanska krafter för att göra sig av med bl.a. Mohammar Kadaffi i Libyen. Eftersom Vladimir Putin och Ryska Federationen har varit den enda makt som aktivt har stått mellan USA/EU/NATO och Syrien/Iran vill man nu göra allt för att oskadliggöra den nya supermakten.

Putin har dock varit mycket aktiv i att bygga upp ett nätverk av allierade för sin sak mot USA:s hegemoni. Under tiden som hemvärnet i Novorossiya heroiskt har stått emot det våldsamma anfallet från Kiev-juntan och Högra Sektorns milis har Putin lyckats att försegla ett avtal med Kina om leveranser av naturgas, vilket har renderat sanktionerna mot Ryssland och störda leveranser till Europa genom Ukraina verkningslösa. Samtidigt med detta har banden stärkts med Indien som en mottagare av rysk gas. Ryssland har även kommit överens med bl.a. Kina, Indien och Turkiet att avskaffa dollarn som valuta i alla sina transaktioner mellan länderna; att istället bruka sig av sina egna nationella valutor. Under de senaste veckorna har man haft ett möte i det brasilianska Fortaleza mellan medlemsländerna av BRICS (ett ekonomiskt samarbetsorgan mellan Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, vilket ensamt representerar de starkast framväxande ekonomierna i världen) där man strävar efter att bryta monopolet från USA och dess två huvudorgan Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF); som ett resultat av mötet i juli skall man instifta en ny gemensam bank kallad New Development Bank (NDB). Putin har även sökt att knyta an fler samarbetspartners i Sydamerika; bl.a. har man närmat sig det av USA sanktionerade Kuba och beslutat att efterskänka nästan hela Kubas stadsskuld till Ryssland. BRICS höll även i ett möte tillsammans med Sydamerikanska nationernas union (UNASUR). Detta har man alltså gjort på USA:s egen bakgård, vilket måste vara oerhört provocerande för amerikanarna. USA håller på att förlora kampen om det ensamma herraväldet i världen. Dess ekonomi är närmast bankrutt. Dollarn är inte längre en självklarhet som handelsvaluta. Många strateger menar att det enda som snart finns kvar för USA att göra för att undvika en total förlust av herraväldet är att inleda ett sista desperat krig; krig har ju blivit något av en amerikansk företagsidé.

Det finns inget farligare än en supermakt som är på nedgång och befinner sig i ett fritt fall, vilket man kan anse USA att vara. Det var många som höll andan under Sovjetunionens sista år; skulle kommunisterna starta ett sista desperat försök att tvinga fram en ”världsrevolution”? Det blev inte så, kanske på grund av att ryssar i grunden är mer fredsälskande än sina amerikanska motparter. De förlorade ensamt som nation 20 miljoner medborgare i det ”stora fosterländska kriget” mot Tredje Riket. Kanske är det detta faktum, detta traumatiska minne, som ännu har förhindrat Putin att beordra den ryska krigsmakten att gå in och rädda situationen i Novorossiya som blir allt mer desperat för varje dag som går. Risken är som sagt att en storkonflikt kan blossa upp om Ryssland går in med full styrka. Frågan är dock om det i längden är oundvikligt. Ukrainas arméförband, varav ett flertal utgörs av högt motiverade nazistiska bataljoner, rycker sakta med säkert längre och längre in i Folkrepubliken Donetsk, även om hemvärnet har ringat in en större styrka i sydost mot den ryska gränsen. Det finns uppgifter om att ryskt artilleri har beskjutit den inneslutna ukrainska truppen i ”kitteln”. Men man kan faktiskt inte klandra ryssarna för detta då ukrainska styrkor under ett flertal tillfällen har beskjutit gränsposteringar på den ryska sidan med artilleri, och även över gränsen beskjutit en rysk by i Rostov där civila har dödats och skadats.

Även om den anarkotraditionella ståndpunkten fortfarande är att Ryssland inte bör gå in med trupp i Donbass, om det är möjligt att lösa konflikten på ett fredligt sätt och vid förhandlingsbordet, för att undvika en potentiell humanitär katastrof, så är det vår mening behövligt att Ryska Federationen snarast erkänner folkrepublikerna Donetsk och Lugansk som suveräna stater. Detta skulle ge en erforderlig säkerhet och garanti för deras fortsatta existens, inte minst ge rebellerna råg i ryggen i sin frihetskamp och säkerligen vid en eventuell framtida förhandling med Kiev. Vad vi ser dagligen rapporteras från Donbass i alternativa media är ett utdraget etniskt utrensningskrig, uppbackat av USA, EU och NATO; att NATO är direkt involverad i konflikten råder det ingen tvekan om efter de offentliggjorda planerna på att organisera en ukrainsk-polsk-litauisk brigad. Det enda som kan stoppa Högra Sektorns och Svobodas para-militära förband är att sätta in en opartisk fredsbevarande militär styrka, likt FN gjorde i Bosnien, inte en NATO-brigad som tar aktiv del i Kievs krigföring mot den ryska minoriteten. Men Förenta Nationerna, som politiskt är dominerat av västmakterna, står idag helt handlingsförlamade. Det är tydligen skillnad på ryssar och andra folkslag; ingen i västerländsk media har nämnt något om det folkmord som försiggår i Donbass eller om OSSE:s rapport om 250 oskyldiga civila dödsoffer i Donetsk och mångdubbelt fler skadade. Det enda alternativet är att Ryska Federationen självsvåldigt går in i Novorossiya i brist på omvärldens vilja och Kiev-juntans oförsonliga hållning. Under inga omständigheter kan någon fred göras upp i Donbass efter den nynazistiska Kiev-regeringens premisser. Situationen i Novorossiya måste säkras på ett hållbart sätt för att undvika att ännu fler civila oskyldiga dödas av ukrainas militärmakt.

Annonser