Bashar al-AssadDet här blogginlägget är tänkt att vara en partisk sammanfattning av det imperialistiska kriget som förs mot Syrien med betoning på den intressanta händelseutvecklingen sedan Rysslands aktiva inträde i konflikten och försvar av det syriska folkets suveränitet mot slutet av september i år och dess implikationer. Texten som följer är en sammanställning av diverse inlägg som vi såsom oberoende anarkotraditionalister har gjort under samma period när vi har följt och kommenterat olika skeenden sedan september 2015. Men först en liten kort förhistoria som kommer att ge en förklaring till varför vi anarkotraditionalister har valt att ställa oss bakom en ”envåldshärskare” såsom Bashar al-Assad.

Bakgrunden till Det syriska kriget

Vi kommer inte att gå in på hela krigets händelseförlopp fram tills hösten 2015 och dess unika upprinnelse i Syrien, de s.k. ”massprotesterna” och Assads ”våldsamma” nedslag mot dessa som i bolagsmedia sägs ha startat ”inbördeskriget” 2011 som ett led av ”den arabiska våren”, etc. Detta har vi valt för att undvika att fastna i en labyrint om vem som började vad, den eskalerande våldsspiralen, etc., för att inte förlora bort oss från de verkliga orsakerna. Först och främst så handlar det inte om ett inbördeskrig eftersom en stor majoritet av kombattanterna som strider mot den syriska regeringen är utlänningar. Bortemot 86 % av alla stupade s.k. ”rebeller” i Syrien är av utländskt ursprung (utländska jihadister) medan 9 % stupade på regeringssidan är utlänningar (Hizbollah, Iranier, m.m.). De som slåss mot Den syriska arabiska armén och De nationella självförsvarsstyrkorna är således inte några rebeller utan utländska terrorister och legoknektar; Syrien för ett krig mot en utländsk invasion understött av imperialistiska krafter.

Ett exempel på "moderata rebeller" i Syrien

Ett exempel på ”moderata syriska rebeller” i Syrien

Dessa imperialistiska krafter är framför allt USA och Storbritannien, understött av NATO och EU, samt gulfstaterna Saudiarabien och Qatar. Vad bolagsstyrd media istället vill få oss att tro är att det rör sig om ett folkligt uppror mot en grym diktator som har förtryckt sin befolkning. Västerländsk media och den som är lojal till regimerna i Saudiarabien, Qatar (Al Jazeera) och Turkiet, hävdar att den syriska regeringen är sekterisk och endast representerar den alawitiska minoriteten (vilket familjen Assad utgör en del av). Västerländska bolagsstyrda media, i Sverige främst representerat av DN, vill här påskynda att den syriska regeringen har dödat flest civila i kriget, att den bär ansvaret för flyktingströmmen och är ett värre ont än Islamiska Staten. Man skyller framför allt idag på den syriska militärens skoningslösa terrorbombning av civilbefolkningen med de s.k. ”tunnbomberna”. Tidigare har man hävdat att den syriska armén har använt nervgas mot civilbefolkningen i Damaskus. Man baserar i detta sina ”fakta” på den amerikanska NGO:n ‘Human Rights Watch’ (ett viktigt imperialistiskt redskap i ”demokratiseringsprocesser” på ockuperad mark) och den brittiska NGO:n ‘Syrian Observatory For Human Rights’ (ökänt sedan tidigare för att white-washa jihadistiska övergrepp). Låt oss därför redan inledningsvis reda ut i desinformationen med några fakta om Syrien och det krigstillstånd som råder där:

  1. Angående den höga siffran på (över 200.000) dödade i Syrien så består denna av runt 2/3 i rena militära förluster (mestadels från den syriska armén) och 1/3 civila offer, ett förhållande som är mycket ovanligt i inbördeskrig. Men kriget i Syrien är ju inget inbördeskrig med tanke på att den stora majoriteten av kombattanter som slåss mot regeringsstyrkorna är utländska legosoldater och jihadister. I många fall är det svårt att se skillnad på civila och dessa takfiri-terrorister då de ofta klär sig i civila kläder för att kunna smälta in med befolkningen. Av denna anledning är det svårt att bedöma den exakta siffran av dödade civila då gränsen mellan civilist och terrorist är vag i detta förrädiska krig.
  2. De inhemskt tillverkade och mycket kraftfulla så kallade ”tunnbomberna” används de facto av den syriska armén och släpps ner från helikoptrar men mycket mera sällan än som görs gällande i västerländsk media och alltid mot avbefolkade delar av städerna och landsbygden. De används alltså inte medvetet mot civilbefolkningen som har hävdats av västmedia utan mot terrorister (som som sagt gärna tar skydd i befolkade delar och ofta klär sig i civila kläder för att lättare kunna smälta in). Faktum är att terroristernas bruk av ”helveteskanoner” (se bifogad bild) är mycket mer vanligt och skördar betydligt fler civila offer.Helvetesbomb
  3. Man hör fortfarande argument om att regeringssidan brukade det kemiska stridsmedlet sarin mot civilbefolkningen i Ghouta augusti 2013, en ”nyhet” som ursprungligen planterades av USA. Faktum är att FN:s slutrapport inte kunde bevisa vilken sida som hade utfört attacken, även om uppgifter kunde tala för att den syriska armén inte så lätt kunde skjuta in över området från den terräng som de besatt vid tillfället för attacken. Med tiden har det dock blivit en allmän vedertagen uppfattning att dessa attacker kan ha utförts (och troligtvis utfördes) av rebellsidan. FN-utredaren Carla del Ponte anklagade rebellerna för gasattacker redan i maj 2013. Jabhat al-Nusra anses ha använt kloringas under 2014. Brittiska underrättelsetjänsten rapporterade att typen av gas som användes i attackerna inte motsvarade de kända gastyperna i den syriska arméns arsenal. Mycket tyder på att Turkiet har varit inblandat i att förse terroristerna med medlen. Det rör sig alltså om en klassisk ”false flag”-operation.
  4. Västerländsk media har målat upp en bild av Assad som en galen psykopat och sadistisk diktator. Detta rimmar illa med tanke på det styre (innan kriget bröt ut) som kännetecknades av fred och stabilitet. Det var få mellanöstern-kännare som trodde att ett uppror skulle kunna ske i Syrien, även när ”arabiska våren” rasade som starkast i Nordafrika. Faktum är att den syriska staten alltid har garanterat minoriteters rättigheter, såsom kristna, kurder, alawiter, druser, etc. Av denna anledning är dessa minoriteter lojala till regeringen i kontrast till radikala jihadister och wahabiter som anser dem vara ”kättare” och ”otrogna”. Det är en myt att Assad slog ner ”fredliga” demonstrationer. Faktum är att de första våldsamma kravallerna 18:e mars 2011 slutade med att sju polismän blev skjutna till döds; ”demonstranterna” var alltså beväpnade med skjutvapen. Vid den här tiden hade också ett flertal attentat skett mot den syriska armén och polisen med dödlig utgång; terrorismen var ett faktum innan bildandet av ”Fria Syriska Armén”. En tredje och främmande makt har varit inblandad från första början och beväpnat extremister bland sunnibefolkningen, bl.a i Aleppo.
  5. Västerländsk media vill gärna måla upp en bild om att det hela tiden har handlat om den shiitiska minoritetens (d.v.s. alawiternas) förtryck av sunnimuslimerna vilket utgör den stora majoriteten i Syrien. Man glömmer då bort att den stora majoriteten som är lojal till Syriens president Bashar al-Assad är sunnimuslimer, att regeringen och armén är multi-konfessionell och multi-etnisk. Huvuddelen av dem som slåss i Den syriska arabiska armén är sunnimuslimer. Sanningen är att denna lögnaktiga propaganda har spätt på den sekteriska terrorn mot det syriska folket från utländska takfiris som slåss under wahabismens svarta fana, som vill utplåna alla dessa minoriteter (som ej bekänner sig till deras radikala uttolkning av Sunniislam). Det har aldrig handlat om ett sekteriskt krig från den syriska regeringens sida men detta är något som ”rebellerna” i Syrien vill få oss i Väst att tro för att de skall få våra sympatier (och pengar och vapen).
  6. Västerländsk media propagerar att den väldiga flyktingströmmen från Syrien flyr Assads bomber (läs ”tunnbomber”). Faktum är att av alla de 11 miljoner som flyr från striderna och förödelsen i Syrien så har endast fyra miljoner lämnat landet; sju miljoner räknas som internflyktingar (d.v.s. flyktingar i sitt eget land). Vad som är ovedersägligt är det faktum att den överväldigande majoriteten av de syriska internflyktingarna av egen fri vilja har flytt till och sökt skydd i regeringskontrollerade områden. De har i majoriteten av fallen flytt från ”moderata rebeller” som missbrukar amfetamin och hugger halsen av otrogna och våldtar deras kvinnor. Dessa terrorister kommer inte endast från Daesh utan tillhör även ”Den Fria Syriska Armén” (som ofta samarbetar med takfiris i sitt närområde, inklusive Daesh), men framför allt olika Al-Qaida anslutna grupperingar såsom Jabhat al-Nusra (vilket när ett intimt samarbete med FSA).
  7. Syrien har alltid tagit sitt solidariska ansvar i regionen och har en lång historia av att ta emot flyktingar, inte blott de miljontals Palestinier som flytt från israelisk förföljelse under ett flertal decennier (och som idag slåss på regeringens sida i konflikten). Över en miljon flyktingar (mestadels Sunni) har fått skydd i Syrien som en konsekvens av USA:s och Storbritanniens olagliga krig mot Irak, trots att landet har upplevt en allvarlig torka sedan 2007. Det var denna torka som motiverade de inledande protesterna mot regeringen i första taget då den inhemska befolkningen såg sig förbisedda av regeringen på grund av flyktingsituationen, i en situation där resurser saknades att hantera det plötsliga inflödet av främmande folk. (Detta kan kanske vara ett varnande exempel för Sveriges befolkning vad som kan ske om man ställer ett lands gränser på vid gavel.) Dessa protester underblåstes av främmande makter och fick vissa delar av syriska sunnibefolkningen (framför allt i Aleppo) att inledningsvis sympatisera med de utländska takfiris som började strömma in över gränsen till Syrien.

När vi nu har rett ut begreppen och skingrat den desinformativa slöjan från våra sinnen så låt oss då begrunda den verkliga bakgrunden till kriget i Syrien. Låt oss i detta rikta läsarens uppmärksamhet mot en videoupptagning av Wesley Clark, f.d. General i amerikanska armén och överbefälhavare över NATO i Europa, ökänd från Kosovokriget och NATO:s bombningar av Serbien och ockupation av Kosovo (m.a.o. en mycket trovärdig källa). Clark berättar hur den amerikanska utrikes- och geopolitiken togs över av hökarna Paul Wolfowitz, Dick Cheney och Donald Rumsfeld. Dessa herrar var bl.a. upphovsmakarna till Wolfowitz-doktrinen som lade ut USA:s imperialistiska politik som en exceptionell supermakt under vars skugga (pax americana) vi har levt under fram tills Rysslands återfödelse som en supermakt. Sanningen är att denna doktrin tog vid i den amerikanska administrationen strax efter Sovjetunionens fall 1991, vilket var grundvalen till dess uppkomst. Wolfowitz-doktrinen försökte att förebygga Rysslands återinträde i världspolitiken genom en lömsk och cynisk plan att störta sju nationer i Mellanöstern, med början på Irak och därefter Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran.

Dessa uppseendeväckande ord sades redan 2007 under Irakkrigets höjdpunkt och visar att de amerikanska hökarnas uppmärksamhet började riktas mot Syrien redan för åtta år sedan. Och det är i dag som det syriska folket bittert skördar de neokonservativa politikernas imperialistiska utrikespolitik. En viktig allierad i den amerikanska hegemonens nykoloniala mellanösternpolitik har alltid varit Storbritannien. Vi uppmanar därför läsaren att även titta på följande filmsnutt taget från fransk TV. Roland Dumas, f.d. fransk utrikesminister, förklarar här hur några engelsmän högt uppsatta i den brittiska regeringen två år innan kriget bröt ut i Syrien konspirerade mot Assad-regeringen och planerade att sätta in väpnade grupper. Storbritannien har lång erfarenhet av att använda sig av wahabiter för att uppnå sina mål; det var ju tack vare brittiskt stöd och destabiliserande asymmetrisk krigföring mot Turkarna som wahabiterna lyckades att inta Mecka och Medina och etablera sin dynasti i Saudiarabien.

Hela ”upproret” mot den syriska regeringen var således påhittad, planerad och förberedd flera år innan den bröt ut och underblåstes av bl.a. Storbritannien och USA. Som ett ombud för denna destabilisering av Syrien har de imperialistiska kolonialmakterna från första början använt sig av wahabitiska takfiris, framför allt Al-Qaida (ur vilket Daesh sedermera utkristalliserade sig), för att omvandla konflikten till ett sekteriskt krig. Denna politik upprepar strategin som CIA förde mot Sovjetunionen i Afghanistan med katastrofala konsekvenser, även för amerikanska civila i New York. Historien har upprepat sig genom skapelsen av Daesh vilket klonade sig genom delning ur Al-Qaida i Syrien och Irak. Under hela denna tid har dock imperialisterna givit hemligt stöd till Daesh. Deras s.k. ”flygoffensiv” har endast varit halvhjärtad och mera syftat till att skapa ett rykte om Daesh om att de är oövervinneliga. Denna chimär har den ryska insatsen vederlagt med övertydlighet.

Den ryska insatsen i Syrien

De amerikanska imperialisternas värsta mardröm har besannats genom Rysslands för tidiga pånyttfödelse — den ryska våren — vilket har medfört att Ryska Federationen har rest sig såsom en geopolitisk supermakt understött av en andlig vederkvickelse vilket har etablerat Det fjärde rom utgående från Moskva. Även om den ryska militären ännu inte har nått den nivå som är nödvändig för att kunna mota NATO i en direkt militär konflikt så har även denna sett sin renässans som inte har sett sin like sedan 1980-talet; konflikten i Syrien har visat att Ryssland både kan och är berett att bita ifrån. Redan i augusti 2015 började den ryska militären att förbereda en uppbyggnad av den ryska militära närvaron i Syrien. Bl.a. flög man ner en rysk kontingent bestående av en marininfanteribataljon förstärkt av stridsvagnar av typen T-90 och pansarskyttefordon av typen BTR-82, med vilket man säkrade en plats i Latakia och på kort tid byggde en egen militär flygbas från grunden, dubbad till Khmeimim. Under september flyttade man på några veckor ett 50-tal flygplan ner till flygbasen. Hela denna operation visade på Rysslands militära förmåga att förflytta sin personal och uppnå en fullgod operativ förmåga på mycket kort tid, såpass mycket att det imponerade på höga amerikanska generaler.

Attackflygplan av typen Su-25 uppställda på flygbasen Khmeimim

Attackflygplan av typen Su-25 uppställda på flygbasen Khmeimim i Latakia

Något som också kom att imponera på amerikanska amiraler och generaler var Rysslands operativa förmåga att avfyra kryssningsmissiler från medelstora krigsfartyg från Kaspiska havet. Den 7 oktober avfyrades sammanlagt 26 kryssningsmissiler av typen Kalibr från fyra fartyg som färdades 1500 km över Iran och Irak mot 11 mål i Syrien. Denna bedrift upprepades 20 november när den Kaspiska flottan avfyrade ytterligare 18 kryssningsmissiler från samma fyra medelstora fartyg mot mål i Raqqa, Idlib och Aleppo, understödda av sex krigsfartyg i Medelhavet. Samtliga missiler träffade sina mål med exakt precision, även om NATO-källor försökte göra gällande att ett flertal av dem hade fallerat och störtat i Iran, något iranierna med eftertryck förnekade. De flesta bedömare är överens om att en viktig del av den ryska insatsen i luften och från havet är att uppvisa sin militära förmåga inför omvärlden, vilket har fått många att tappa hakan. Det är helt klart att Ryssland har återinträtt som en supermakt även på det militära planet.

De ryska marininfanteristerna erfor sin första strid med Daesh vid flygbasen i Latakia redan 21 september när de nedkämpade en patrull på 8 takfiris som försökte att ta sig fram mot basen. Under samma tid bidrog man med underrättelser (framför allt satellitbilder) och rådgivning i de olika syriska ledningsfunktionerna. Bl.a. utförde det syriska flygvapnet mot slutet av september i koordination med ryska flygvapnet framgångsrika flygbombningar mot mål runt Islamiska Statens huvudstad Al-Raqqa, framför allt försörjningsleder, där man även slog ut ”huvudstadens” elförsörjning och tillintetgjorde militärbaser. Snart deltog även det ryska flygvapnet vilket påbörjade sin flygkampanj 30 september mot Daesh och diverse whabitiska terrorgrupper i nordvästra Syrien, såsom olika grupper affilierade med Al-Qaida. Ryska flygvapnet förde tidigt under kampanjens första två veckor en skoningslös jakt efter Dasesh-terrorister med fokus på terrorgruppens ”huvudstad” Al-Raqqa och deras fästen i Hama. I synnerhet terrorgruppernas infrastruktur, träningscentran och vapenindustri drabbades hårt.

Ett attackflygplan av typen Su-34 släpper sin dödliga last över takfiris

Ett attackflygplan av typen Su-34 släpper sin dödliga last över takfiris

USA och västerländsk media kritiserade Ryssland för flygbombningarna och hävdade att huvuddelen av attackerna riktades mot ”moderata rebeller” i Syrien snarare än mot Daesh. Ryssland kontrade med att förneka existensen av några ”moderata rebeller”, men att amerikanerna gärna fick motbevisa dem genom att peka ut dem. Redan efter en knapp vecka började också rapporter att strömma in som beskrev hur terrorister tillhörande Daesh började fly från fronten och ”huvudstaden” Raqqa norrut mot Turkiet. Efter en vecka deklarerade Salih Muslim, ledaren för det syrisk-kurdiska demokratiska unionspartiet YPD i Rojava att hans miliser YPG och YPJ inte såg den syriska staten under Bashar al-Assad som sin huvudfiende (även om reformer ansågs vara nödvändiga) utan ansåg istället att Daesh, den salafistiska Islamiska Fronten (framför allt Ahrar al-Sham) och den al-Qaida-affilierade paraplyorganisationen Jaish al-Fatah (och i synnerhet Jabbat al-Nusra) som en direkt fara för kurdernas existens i Syrien. Därför, sade Muslim, stödde PYD (YPG/YPJ) Rysslands flygoffensiv mot samtliga av dessa takfiriska jihadister. De uteslöt inte heller något närmare samarbete med ryssarna.

En syster i kamp mot Daesh

En medsyster i kampen mot Daesh

Det intressanta med att studera den ryska insatsen i Syrien är dock hur desinformationens modus operandi verkar på nära håll; propagandan visade sitt fula tryne redan samma dag som de första ryska bombflygplanen började sina uppdrag. Det kablades ut från obekräftade källor att ryska plan hade bombat civila kvarter och dödat bortemot 33 oskyldiga, däribland barn. En bild kablades ut som ett bevis på ryssarnas ”övergrepp” innehållande en s.k. ”White Helmet” som bar på ett skadat barn. Det skulle dock visa sig att just denna bild hade tagits flera dagar innan 30 september, dagen för ryssarnas första attack. Snart visade det sig också att ”nyheten” hade kablats ut redan innan de första ryska planen hade lämnat marken, enligt Vladimir Putin själv. Partiska informatörer och gamla bilder försöker sålunda utmåla ryska flygvapnet som barnamördare. Fler sådana nyheter, vilket baserade sig på ”aktivister” på plats som obekräftade källor om liknande ryska bombningar av sjukhus, skulle visa sig ha sitt ursprung i White Helmets, en humanitär organisation (ett slags civilförsvar) med kopplingar till George Soros som är ökända för att sympatisera med Jabhat al-Nusra och t.o.m. bistå dem vid avrättningar av krigsfångar.

Tragiskt men ej på grund av ryska bomber

Tragiskt men ej på grund av ryska bomber

Om man studerar White Helmets historia så upptäcker man att organisationen grundades av den brittiske underrättelseofficeren James Le Mesurier och att utbildningen av dess volontärer sköts i Adana nära den bas där Nusrafronten får sin utbildning. När vi ändå är inne på ämnet Jabhat al-Nusra (eller Nusrafronten som den ofta kallas i svensk media) så måste vi komma ihåg att den utgör en representant för Al-Qaida i Syrien. Nusrafronten utgör den största grupperingen i den wahabitiska paraplyorganisationen Jaish al-Fatah (”Erövringens armé”) och behärskar stora områden i nordvästra Syrien inom det område som ockuperas av ”Fria syriska armén”. I sammanhanget är det intressant att Al-Qaida ofta i svensk media omskrivs till att vara ”opposition till Assad” istället för den terrororganisation som den är. Detta är en organisation som vill upprätta en islamisk stat och införa Sharialagar, och är ökänd för att förfölja och mörda religiösa minoriteter i Syrien, såsom kristna, kurder och druser. En organisation som vår ”socialistiska” regering har skänkt 40 miljoner av våra skattemedel till eftersom de kontrollerar det område som regeringen vill ge humanitärt bistånd till.

Another one bites the dust

”And another one bites the dust…”

Den 14 oktober dödades den tjetjenska terroristledaren Abu Bakr al-Shishani (se föregående bild) vid ett flygangrepp. Detta innebar att en av Jaish al-Fatahs rörelsen största grupper (Aharar al-Sham) hade blivit kraftigt vingklippt. En dryg vecka innan hade Zahran Alloush, ledaren för Jaysh al-Islam, blivit dödad av en rysk bomb. Detta var bara de första i en lång räcka av jihadistiska ledare som har dödats under de senaste två månaderna; jihadisterna börjar få brist på erfarna befälhavare på grund av de ryska flygbombningarna. En månad in i den ryska insatsen började rapporter inkomma om ryska Spetsnaz-förband närvarande i Syrien på flera frontutsnitt (Zabadani, Homs, Hama och Aleppo), där de sades bidra med spaning, eldledning, rådgivning och prickskytte. Idag beräknas rysk militär personal uppgå till ca. 2500 men dessa siffror förväntas öka drastiskt eftersom Ryssland har svurit att förinta den wahabitiska terrorismen i Syrien (och Irak). Den ryska närvaron lär inte dröja på sig, i synnerhet inte efter att USA för ett tag sedan har proklamerat att imperiet skall låta sina specialförband understödja rebellgrupper i norra Syrien mot Daesh.

Ryska Spetsnaz i Syrien

Ryska Spetsnaz i Syrien

Understött av de ryska flygangreppen inledde Den syriska arabiska armén och De nationella självförsvarsstyrkorna en storoffensiv på de flesta frontutsnitt, understödda av olika inhemska milisförband, shiitiska milisförband från Iran och det libanesiska Hizbollah. Bl.a. inleddes en offensiv 16 oktober lett av det syriska specialförbandet ”Tigrarna” för att häva den två års långa belägringen av flygbasen i Kweires. Efter att ha fått en trög start med begränsade framgångar och motat ett flertal motoffensiver från Daesh, Jahbat al-Nusra (och dess olika allierade wahabitiska terrorgrupper såsom Jaish al-Islam) och ”Fria syriska armen”, började offensiven komma loss på allvar för någon månad sedan. Den 10 november lyckades ”Tigrarna” till slut att inta flygbasen i Kweires utanför Aleppo och fördriva Daesh-terroristerna ut i öknen. Den syriska arméns republikanska garde intog tillsammans med nationella självförsvarsstyrkorna bara två dagar senare även flygbasen Marj Al-Sultan utanför Damaskus från den islamistiska rörelsen Jaysh al-Islam. Offensiven närmade sig även den gamla antika romerska staden Palmyra som delvis hade förstörts av Daesh. Den antiimperialistiska fronten började nu röra sig sakta framåt på ett flertal avsnitt.

En attackflygplan av typen Su-24 blir genomgången

En attackflygplan av typen Su-24 färdigställs inför ett uppdrag i Syrien

Efter att det ryska flygvapnets lilla kontingent i Syrien under ett par veckor hade intensifierat sina insatser och utfört omfattande anfall mot Daeshs ekonomiska och ledningsmässiga strukturer — vilket på ett par månader hade skördat långt större (en syrisk diplomat hävdar upp till 100 gånger större) taktiska resultat jämfört med den amerikanskledda koalitionens insatser under det sista året — meddelade den ryska försvarsministern Sergey Shoigu den 20 november att de ryska stridsförbanden hade gått över till ”operationens nästa fas”. Man kan ju undra över vad detta innebär. För en vecka sedan dök det upp bevis som tyder på att ryskt marininfanteri av bataljons styrka har deltagit i strider i Latakia och intagit en strategiskt viktig höjd vid Sahl al-Ghab förstärkta av pansarskyttefordonet BTR-82 och stridsvagnar av typen T-90. Det rör sig troligtvis om den bataljon som redan har funnits på plats sedan ett par månader tillbaka för att försvara flygbasen Khmeimim i Latakia och de pansarfordon som har funnits där sedan september månad. Det verkar som att denna styrka numera används som en taktiskt insatsstyrka för att förstärka vissa viktiga frontavsnitt. 

En rysk T-90 i Syrien

En rysk T-90 under framryckning i Syrien

Syriens minoriteter sätter sitt stora hopp till Den syriska arabiska armén och Nationella självförsvarsstyrkorna understött av det ryska flygvapnet, Hizbollah och iranskledda shiitiska miliser. Den syriska arabiska armén har bara för en knappt två veckor sedan befriat två kristna byar som har varit ockuperade av Daesh i 23 dagar. (Vi vågar inte föreställa oss hur det måste ha varit att leva såsom kristna i klorna på Daesh.) Dessa och andra liknade mindre uppseendeväckande framgångar bleknar dock i jämförelse med framgångarna i nordvästra Syrien; SAA har tillsammans med De nationella självförsvarsstyrkorna och diverse milisförband parallellt drivit tillbaka fienden, ”Den fria syriska arméns” 1 Kustbrigad och Jabhat Al-Nusra (Al-Qaida i Syrien), ca. 200 km (!) i norra Latakia efter 10 dagars intensiva strider understödda av ryskt stridsflyg. Fienden har pressats närmare mot Turkiet och detta har naturligtvis gjort turkarna nervösa som har varnat ryssarna att lämna turkmenerna i området i fred, en folkgrupp som har varit ihärdiga motståndare till Assad-regeringen och fått aktivt militärt stöd och materiel från Turkiet.

Terrorattentaten

Den 31 oktober 2015 fick 224 människor (de flesta ryska medborgare) sätta livet till över Sinaiöknen för ett terrordåd organiserat av Daesh när det ryska passagerarplanet Metrojet Flight 9268 störtade strax efter det hade lyft från flygplatsen Sharm el-Sheikh. En egyptisk terrorgrupp affilierad med Daesh tog samma dag på sig dådet men det var inte förrän en månad senare som utredningen kunde konstatera att en bomb hade briserat ombord vilket fick planet att brytas sönder i luften. Fredagen den 13 november fick minst 136 människor (varav en svensk) sätta livet till i Paris och 368 skadades (varav runt ett hundratal inledningsvis befann sig vara i ett kritiskt läge). Detta var ett fruktansvärt terrordåd utfört av Daesh som endast drabbade oskyldiga människor. Som de flesta andra blev vi anarkotraditionalister chockerade över händelsen och våra tankar går fortfarande till offren och deras anhöriga. Vi anarkotraditionalister visar dock vår solidaritet även med de 224 döda som dog i det fruktansvärda terrordådet över Sinaiöknen och med de oskyldiga shiitiska offren för det bombdåd som drabbade Beirut bara ett dygn innan terrordåden i Paris, vilket skördade 43 dödsoffer och 239 skadade, samt i Ankara 10 oktober riktat mot kurder med nästan 100 döda och bortemot 500 skadade. Även i dessa fall var Daesh inblandade.

Det yngsta offret Darina Gromova var bara 10 månader gammal

Det yngsta offret Darina Gromova var bara 10 månader gammal

Samtidigt är vi anarkotraditionalister inte heller förvånade över att just Paris har drabbats igen. Det uppges att en del av terroristerna har kommit till Frankrike i skydd av flyktingströmmen som har släppts in i Europa genom vidöppna dörrar. Man vet att Daesh utnyttjar den flyktingsituation som de själva har medverkat till och under en längre tid förklätt sig till civila flyktingar för att nå europeiskt territorium. Det uppges att mellan 1200 och 1400 människor från Frankrike har tagit värvning i Daesh, flest av alla västeuropeiska länder. Bara detta faktum (den höga andelen jihadister från Frankrike) har skapat en hög risk för att utsättas för terrordåd. I detta sammanhang får vi komma ihåg att Sverige har bidragit med uppemot 300 jihadister till Daesh vilket är en mycket hög siffra för ett så litet land som Sverige.

Ett långdistansbombplan av typen Tu-22

Ett långdistansbombplan av typen Tu-22M3 i media döpt till ”ISIS Killer”

Samtidigt är Frankrike till skillnad från Sverige en kolonialmakt och Europeisk stormakt som har haft intressen i Mellanöstern och blandat i sig i andra länders inre angelägenheter under en lång tid, inte minst i Syrien. Frankrike har varit den EU-stat som starkast och mest kompromisslöst har drivit frågan om Bashar al-Assads avgång eller våldsamma störtning. Detta har inneburit att man har bidragit med resurser till motståndssidan mest av alla tillsammans med Storbritannien och USA. Frankrikes president Francois Hollande har erkänt att Frankrike levererade vapen till ”syriska rebeller” år 2012. Och vi vet ju vart mycket av USA:s vapenleveranser har hamnat, rakt i händerna på Daesh. Frankrike har alltså aktivt bidragit till att understödja takfirisk terrorism i Syrien och Irak. Som stat står inte Frankrike som oskyldigt i kriget mot Syrien (även om deras egna medborgare är oskyldiga). Eftersom historien har lärt oss att det alltid får negativa och dödliga konsekvenser för samtliga parter när stater understödjer terroristorganisationer, även i detta fall, så kan man delvis lasta den franska staten som indirekt ansvarigt för att deras egna medborgare har drabbats av en i synnerhet oansvarig utrikespolitik.

Det strategiska bombflygplanet Tu-95MS bestyckat med kryssningsmissiler

Det strategiska bombplanet Tu-95MS bestyckat med kryssningsmissiler

Vi måste också komma ihåg att Daesh förutom Paris även har tagit på sig terrordåd som på kort tid har drabbat Turkiet, Ryssland och Libanon. Frankrike utgör endast ett offer bland många flera. Vi lever i en extremt väst-eurocentrisk medial era som lyfter fram franska liv som mer värda än exempelvis kurdiska, ryska och libanesiska, inte minst på Facebook. Vi måste också komma ihåg att denna terror utgör en vardag för befolkningarna som hamnar i vägen för Daesh i Syrien, Irak och Libyen. Dessa länder utgör Europas ”bakgård” och i detta förenas samtliga europeiska länders intressen vilket inte minst märks i dagens stora flyktingvåg som drabbar hela Europa. Storbritannien och USA står utanför detta på grund av sitt geografiska läge, separerade av Atlanten. Frankrike och alla andra europeiska nationer har större gemensamma geopolitiska och ekonomiska intressen med Ryssland jämfört med USA och dess närmaste europeiska vasall, Storbritannien.

Tu-160

Det strategiska bombplanet Tu-160 bestyckat med kryssningsmissiler

Ryssarna har efter terrordåden fördubblat sina flyginsatser. Till de redan sedan två månader använda flygplanstyperna Su-24 (ett 30-tal), Su-25 (12 st) och Su-34 (4 st), samtliga attackflygplan, plus några få jaktflygplan av typen Su-30SM, har ryska flygvapnet nu satt in de strategiska bombplanen Tu-22, Tu-95, Tu-160. Dagarna efter terrorattackerna i Paris och den samtida bekräftelsen av att det ryska flygplanet utsattes för en terrorattack utförde ryssarna 522 uppdrag som omfattade över 100 kryssningsmissiler och 1,400 ton med konventionella bomber, varav ett flertal kryssningsmissiler slog ut bortemot 600 terrorister i Deir ez-Zor. Hämnden måste ha varit ljuv! Som en gest till de franska offren skickade den ryska personalen i Hmeymim ett särskilt budskap till Daesh: ”För Paris!”

From russia with love

Turkiets dolkstöt i ryggen på Ryssland

Under förmiddagen 24 november drabbades det ryska flygvapnet och marininfanteriet av sina första förluster i kriget mot wahabismen. Detta bekräftas av både ryska och turkiska myndigheter. Turkiets flygvapen sköt nämligen ner en ryskt attackflygplan av typen Su-24 över ett område i Syrien behärskat av turkmener. Båda piloterna överlevde explosionen och lyckades att skjuta ut sig men turkmenska ”rebeller” hävdade inledningsvis att dem båda hade blivit tillfångatagna. Ganska så snart började videofilmer och bilder cirkulera tagna av turkmeniska terrorister som är verksamma i området. På filmen nedan kan vi se resultatet av den behandling som Major Sergey Rumyantsev fick utstå av de turkmeniska terroristerna under sina sista minuter i livet. Uppgifter från turkmenerna själva tyder på att han sköts till döds när han singlade ner i sin fallskärm efter att ha skjutit ut sig ur sin Su-24. Det verkar som att hans döda kropp efteråt sargades av terroristerna. Detta är uppenbarligen ett brott mot krigslagarna enligt Genèvekonventionen.

Ryska stridshelikoptrar, tre av typen Mi-8M och en tungt attackhelikopter av typen Mi-24P, skickades genast iväg på i ett räddningsuppdrag lastade med marininfanterister. Tack och lov hade en av de två piloterna, navigatören och kaptenen Konstantin Murahtin, överlevt den turkiska dolkstöten i ryggen. Han hade hunnit bli tillfångatagen av de turkmeniska terroristerna för att användas som lösen men lyckades att befrias från sina kidnappare av ett team bestående av syriska elitsoldater, utbildade och ledda av iranier från Quds-styrkorna. Självaste General Soleimani, befälhavaren över de iranska Quds-styrkorna, övervakade hela befrielseoperationen. Navigatören överlämnades därefter till de väntande ryska marininfanteristerna vilket återförde honom i säkerhet till flygbasen med sina helikoptrar, efterlämnade ett vrak av en Mi-8M som hade förstörts av en amerikansktillverkad pansarvärnsrobot av typen TOW. Den ryske navigatören mår enligt rapporter väl. Vladimir Putin har beordrat att han skall få en förtjänstmedalj för sin tapperhet, tillika hans döde kamrat som nu får den postumt. En tredje ryss, en marininfanterist som dödades av terrorister i samband med att navigatören extraherades från området, har också fått utmärkelsen postumt. Även de syriska elitsoldaterna som befriade den ryske navigatören från turkmenernas våld har erhållit ryska utmärkelser.

Filminslaget ovan är en intressant redogörelse från ANNA News om nedskjutningen av det ryska flygplanet av typen Su-24, räddningsuppdraget som följde och de svårigheter som mötte de ryska marininfanteristerna. Man ser hur syriska armén samarbetar med marininfanteristerna och hur den ena ryska helikoptern förstörs av en pansarvärnsrobot avfyrad av ”Fria Syriska Armén”. Här nedan följer terroristernas egen film av förstörelsen av den ryska Mi-8 helikoptern. Man ser tydligt hur de förstör den ryska helikoptern som har tvingats nödlanda på grund av en granatkastarattack vilket strax innan har skördat livet på den ryske marininfanteristen. Så snart som den ende överlevande piloten från det nerskjutna ryska flygplanet och hans räddningsteam tog sig undan från området inledde ryssarna och syrierna en massiv bombning av nedskjutningsplatsen och de terrorister som härjar där. Alla terrorister uppges ha dödats. Detta resulterade i territoriella framgångar för den syriska armén.

Detta är en mycket allvarlig händelse. Ord står mot ord mellan Ryssland och Turkiet fortfarande idag över vilket territorium det ryska flygplanet befann sig när det sköts ner. Turkarna menar att det ryska flygplanet kränkte turkiskt territorium i hela 14 sekunder (!) och att de varnade flygplanet 10 gånger (!?) medan det ryska försvarsministeriet hävdar att det befann sig över syriskt territorium hela tiden. Ryssarna hävdar att nedskjutningen skedde vid den turkiska gränsen och vi vet att nedslagsplatsen ligger på den syriska sidan. Ryssland hävdar t.o.m. att det var Turkiet som kränkte syriskt luftrum när det sköt ner det ryska flygplanet. Även amerikanske underrättelsetjänsten medger att det ryska planet av typen Su-24 sköts ner när det befann sig över syriskt territorium. Detta är en uppenbar krigshandling från Turkiets sida. Med tanke på att de turkmeniska terroristerna är lojala till och lyder under Ankara så måste Turkiet dessutom hållas för ansvarig för den brutala avrättningen av förstepiloten Majoren Rumyantsev, vilket måste räknas som ett brott mot krigslagarna. Turkiet har starka intressen i de områden norr om Latakia som bebos av turkmener och behandlar det i praktiken som sitt eget territorium. De betraktar den rysk-syriska gränsen som en aning ”flexibel” så att säga, vilket säkerligen bidrog till att det turkiska jaktplanet av typen F-16 förföljde den ryska Su-24:an och sköt ner den i vad Putin rätteligen betecknar såsom ”Ett hugg i ryggen av en medbrottsling till terrorism”.

Mi-8

Transporthelikopter Mi-8M anpassad för attackuppdrag i Latakia

Hittills har Ryssland agerat med behärskning och begränsat sig till hårda ord mot Turkiet i sin diplomati. Ryska politiker har dock föreslagit för Duman att Ryska Federationen skall bryta alla diplomatiska förbindelser med Turkiet och ställa det till svars i FN för sitt stöd till den internationella terrorismen. En rysk handelsblockad har redan inletts. Den första militära konsekvensen efter Turkiets olagliga och illojala nedskjutning av det ryska flygplanet har varit att Ryssland har stängt alla militära kanaler med Turkiet och förstärkt sitt luftförsvar av de ryska bombflygningarna. Luftförsvaret av den ryska flygbasen Hmeymim i Latakia har förstärkts av luftvärnssystemet S-400 som anlänt till flygbasen genom en lufttransport, det mest avancerade i världen vilket behärskar luftrummet över i stort sett hela Syrien, södra Turkiet och norra Israel. En rysk kryssare har redan stationerats utanför Latakias kust med flottans version av S-300 som har hälften så stor räckvidd. Ryske försvarsministern har beordrat att de har rätt att skjuta ner alla möjliga hot mot det ryska flygvapnet och dess operationer i Syrien, en kraftig signal till Turkiet att de inte kommer att kunna utföra ännu en dolkstöt i ryggen utan allvarliga konsekvenser för sina egna piloter. Turkiet lär alltså inte få ännu en chans att skjuta ner några ryska flygplan utan att själva bli nerskjutna först; det ryska luftförsvaret är världens mest effektiva. Dessutom har man sedan tidigare haft avancerad elektronisk störningsutrustning på plats i Syrien vilket utgör ett komplement till det offensiva försvaret.

En tung attackhelikopter av typen Mi-24

En tung attackhelikopter av typen Mi-24P i Latakias flygbas Hmeymim

Den ryske militäre experten Alexei Leonkov anser att Turkiet inte har någon egen ledningskapacitet att utföra en sådan överraskningsattack som deras F-16-plan utförde mot den ryska Su-24:an. Samtidigt med attacken befann sig två AWACS-plan i luften, en amerikansk som utgick från Grekland och en saudiarabisk. Det var dessa två ledningsplan som kunde koordinera bakhållet mot Ryssland och troligtvis gjorde det, enligt Leonkov. Detta oaktat är Turkiet ett NATO-land vilket innebär att en krigshandling för första gången har begåtts mot Ryssland av försvarsalliansen NATO. Är detta början på en allvarlig upptrappning av konflikten där även NATO blir inblandat i en konflikt mot Ryssland och Syrien? Är detta början på ett tredje världskrig? Vi anarkotraditionalister har länge fruktat att om Tredje världskriget skulle börja så kommer det att inledas just i Syrien. I ett nästa steg kan man ju fråga sig om det är just detta som den NATO-kramande Alliansen i riksdagen önskar att Sverige skall dras in i? Har Sveriges medborgare insett att ett NATO-medlemskap kräver att alla medlemmar tvingas att ställa sig bakom en skjutglad medlem som Turkiet med egna imperialistiska ambitioner? Dessutom en NATO-medlem som aktivt stödjer wahabitiska jihadister i Syrien, såsom de terroriststämplade organisationerna Al-Qaida och Daesh? Alltså en medhjälpare till internationell terrorism?

Turkiska F-16

Turkiska jaktflygplan av typen F-16

Faktum är att Turkiet upprepade gånger har kränkt syriskt luftrum, exempelvis som i oktober för att anfalla kurdiska milisen YPG. Turkiets nedskjutning av Major Rumyantsevs och Kapten Murahtins Su-24:a är därför knappast någon slump. Turkiet har under de senaste dagarna officiellt varnat Ryssland för att det bombar turkmeniska terrorister (som strider med halsskärarna i ”Fria Syriska Armén” och Nusrafronten) i Latakia under den syriska arméns offensiv i området som syftar till att skära av förbindelsen mellan ”Islamiska Staten” och Turkiet. Idag vet vi att Turkiet menade allvar med sina varningar. Vadimir Putin har tagit tillfället i akt och nu synat turkarna för att de understödjer Daesh genom att köpa deras olja och nu ge dem flygunderstöd, vilket gör Turkiet till terroristernas medlöpare. Rysslands Försvarsministerium hävdar att deras radar har upptäckt att det var de turkiska planen som kränkte syriskt luftrum för att skjuta ner det ryska flygplanet som var på väg tillbaka mot hembasen efter utfört uppdrag. Det ryska stridsflygplanet måste ha utsatts för ett välplanerat och förberedd bakhåll om de turkiska F-16 planen skulle ha haft en chans att genskjuta och skjuta ner de ryska planen, detta hävdar högste befälhavaren för det ryska flygvapnet. Ryssarna har varit transparenta till USA över sina flygningar för att undvika incidenter med NATO-plan; nu anklagar Ryska Federationens president Vladimir Putin USA för att ha förmedlat informationen om de ryska flygplanens rutt till Turkiet, vilket turkarna har använt för att kunna förbereda och iscensätta bakhållet.

En kolonn med tankbilar tillhörande Daesh efter en rysk bombattack

En kolonn med tankbilar tillhörande Daesh efter en rysk bombattack

Ryssland har under den senaste veckan allvarligt stört den turkiska handeln med Daesh med sitt bombflyg, inte minst dess häleriverksamhet med den olja som Daesh har stulit från Syrien och Irak. En handelsväg går exakt där det ryska bombplanet av typen Su-24 blev nerskjutet. Detta är skälet till Turkiets attack mot det ryska flygvapnet. Som ett svar har Rysslands bombflyg riktat in sig på att decimera den illegala handeln med syrisk och irakisk olja vilket transporteras till Turkiet och den häleriverksamhet som försiggår där med den turkiska statens goda minne. Det enda rätta av Sverige i detta läge är att bryta alla sina diplomatiska förbindelser med Turkiet, påbörja en bojkott av all turism till Turkiet, samt bojkotta landet ekonomiskt och avbryta militärt samarbete så länge som Recep Tayyip Erdgoans regim sitter kvar vid makten. Från och med idag måste Turkiet klassas som en skurkstat som skyddar terrorister! Våra tankar och hjärtan går återigen till det ryska folket och i synnerhet till Major Rumyantsevs anhöriga. Vi sörjer en fallen rysk martyr. Ett offer för en atlantisk komplott.

Major Rumyantsev

Eskaleringen av konflikten

I takt med att den syriska armén har skördat stora framgångar under de senaste veckorna norr om Latakia, Damaskus och söder om Aleppo i sitt krig mot Daesh har de hela tiden haft understöd från luften av det ryska bombflyget och på marken av Hizbollah och Iran. Ryska T-90-stridsvagnar har återigen satts in i striderna mot terroristerna i Aleppo och Damaskus; man måste utgå ifrån att dessa avancerade stridsvagnar manövreras av ryska besättningar. Man får även anta att ryska marininfanterister har varit delaktiga tillsammans med de ryska stridsvagnsbesättningarna. I kölvattnet på intensifieringen av den syriska offensiven och för att möta upp behovet för markstridskrafterna (vilket skördar framgångar på ett flertal frontutsnitt) har Ryssland börjat förbereda överskeppningen av ännu mer stridsflyg för att fördubbla sin kontingent i Syrien genom att besätta flybasen Al-Shayrat (Shairat). Ryssarna inser dock att Palmyra och Qaryatayn behöver intas för att säkra basen från artillerield, något som har delegerats åt Syriska arabiska armén, Irakiska miliser och Hizbollah. En rysk personalstyrka på uppemot 1000 man har redan skickats till Shairat för att färdigställa den syriska flygbasen.

Iranska revolutionära gardet

Iranska revolutionära gardet

Utöver att Ryssland är i full färd med att etablera en andra flygbas i Shairat är även det iranska flygvapnet fullt sysselsatt med att överföra sin första kontigent av Su-24-stridsflygplan till den närliggande flygbasen T4 (Tiyas) i närheten av Palmyra. Även 4000 elitsoldater från Det iranska revolutionära gardet avses delta i striderna understödda av eget raketartilleri, understöd, m.m. Samtidigt har ordkriget mellan Ryssland och Turkiet intensifierats och hårdnat. Den 2 december presenterade den ryske biträdande försvarsministern Anatoly Antonov i en omtalad presskonferens bildbevis på att lastbilskonvojer fraktar olja från områden kontrollerade av Daesh över till Turkiet. Bara några dagar innan den ryska presskonferensen besvarade Turkiets president Erdogan (de ryska anklagelserna om att Turkiet köper olja stulen av Daesh) att han skulle avgå om Ryssland kunde presentera några bevis. Man kan tycka att det nu är det passande att Erdogan håller sitt löfte efter att ha lyssnat på Antonovs presentation.

Det uppges också att det syriska flygvapnet bara för några dagar sedan har erhållit sina första batterier av det avancerade ryska luftvärnssystemet av typen S-300 (föregångaren till S-400) vilket har en räckvidd på ca. 200 km (hälften så stort som S-400). Syrien bedöms med sina nya S-300 kunna behärska hela sitt luftrum och förväntas inom kort varna alla främmande nationer att de måste koordinera sina flyginsatser med den syriska regeringen innan de kan få klartecken. Denna varning anses dock framför allt rikta sig mot Turkiet och Israel vars militärstyrkor har attackerat Syriens armé och flygvapen sedan tidigare; flygvapen tillhörande USA, Storbritannien och Frankrike lär inte drabbas så länge de enbart bombar Daesh, sägs det, med förbehållet att även dessa kan misstas för israeliskt eller turkiskt flyg. Detta faktum ökar naturligtvis risken för att konflikten allvarligt kan eskalera, i synnerhet nu när amerikanskt flyg idag har bombat den syriska militärbasen Ayash i Deir ez-Ezzor och träffat ett ammunitionsförråd, resulterande i fyra stupade syriska soldater och 16 sårade, samt två förstörda stridsvagnar. Omedelbart efter attacken inledde Daesh en offensiv mot basen vilket verkar tyda på att flygattacken koordinerades med jihadisternas offensiv. Naturligtvis erkänner vi Syriens rätt att försvara sitt eget luftrum, på samma sätt som NATO tillerkänner Turkiet rätten att göra det. Vem kan nu klandra Syrien för att skjuta ner amerikanskt flyg över sitt eget territorium?

Syriska luftförsvaret förstärks med luftvärnssystemet S-300

Syriska luftförsvaret förstärks med luftvärnssystemet S-300

Den amerikanska hegemonen flyttar sålunda fram sina chackpjäser i det stora spelet om Mellanöstern. Som ett svar mot att USA aviserat att den planerar att sätta in specialförband och koordinera sina insatser med det kurdiska Peshmerga har den irakiske premiärministern Haider al-Abadi 3 december svarat att han aldrig har bjudit in den amerikanska armén; han har givit USA ett klart besked att alla former av utplacering av amerikansk trupp på irakisk mark kommer att betraktas som en aggression mot Iraks suveränitet; USA kan inte längre bjuda in sig själva! Den shiitiska regeringen i Irak tillsattes ursprungligen av USA och har därför av ett flertal bedömare fortfarande betraktats vara en vasall till USA. Men det är dags att uppdatera sin information nu. Världen är inte så svart och vit och lojaliteter är ombytliga i Mellanöstern. Lika mycket som Iraks regering tidigare har varit en ”amerikansk marionett-regim” så är den idag en allierad med den iranska regeringen. Shiamuslimska miliser har slagits mot Daesh flera år nu med en iransk ledning. Den så kallade 4+1 koalitionen, med ett eget underrättelsecenter baserat i Bagdad, består av Ryssland, Syrien, Iran, Irak och Hizbollah.

4+1 koalitionen mot Al-Qaida och Daesh = Ryssland, Syrien, Irak, Iran och Hizbollah!

4+1 koalitionen = Ryssland, Syrien, Irak, Iran och Hizbollah!

Det finns nog mycket skepsis gentemot USA i Irak, även inom regeringen, på grund av dess militära och ekonomiska imperialism och övergrepp i landet även om shiiterna inledningsvis var glada över att USA avsatte Saddam Hussein då han bedrev förföljelser mot dem under sin regim (i kölvattnet på Kriget mot Iran). Shiiterna har alltid känt ett broderskap med den Iranska Islamiska Republiken och de känner därför en större gemenskap med den nya ryskledda koalitionen än med den USA-ledda dito. Den irakiska regeringen känner nog att tiden är mogen att kasta av sig beroendet av USA och liera sig med de progressiva krafter som verkligen är på dess sida och mot wahabismen. Vi anarkotraditionalister kan föreställa oss ett nytt Mellanöstern inom en snar framtid som har kastat loss kolonialmakternas bojor och som överskuggas av Rysslands beskydd tillsammans med hennes allierade i Syrien, Iran, Irak, Jemen och Libanon (under Hizbollah), och kanske även Egypten, som en motkraft mot de nykoloniala imperialisterna USA och Storbritannien och dess allierade i Israel, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, Kuwait, och Turkiet.

Daesh baneman, Abu Azrael

Daesh baneman, den shiitiske milismannen Abu Azrael

Det rapporteras vidare att USA håller på att upprätta en flygbas djupt inne på Syriskt territorium med stöd av YPG i nordöstra Rojava, närmare bestämt i Rimelan. Detta är en stor besvikelse i våra anarkotraditionella ögon. Vi har naturligtvis varit medvetna om att YPG/YPJ har tagit emot flygunderstöd under de hektiska veckorna när Daesh höll på att inta Kobane. Detta kunde vi förstå med tanke på situationen och långt före ryssarnas direkta närvaro och inblandning i regionen. De har även fått vapenleveranser genom luften efter ett Ryssland inledde sin flygkampanj, men det är inget vi vill göra någon större affär av. Men att hjälpa amerikanerna att etablera en flygbas på YPG-kontrollerat område, detta är upprörande och djupt oroande; kurderna bidrar alltså till att NATO kan få en permanent närvaro i Syrien och illegalt ockupera syriskt territorium. Detta är något helt annat. De irakiska kurderna har tidigare visat sig vara opålitliga USA- och Israel-lakejer. Det verkar som att de syriska kurderna faller in i samma fälla. Nu när Tyskland planerar att sända in spaningsflyg och markpersonal på 1200 man och sedan britterna sedan 3 december har blandat sig in i leken med sitt stridsflyg kan man se ett brohuvud för NATO bli etablerat i Syrien, helt utan den syriska statens godkännande och därför folkrättsligt olagligt.

En brittiskt Tornado vid insats i Syrien

En brittiskt Tornado vid insats i Syrien

Samtidigt har den s.k. ”Fria syriska armén” förklarat PKK (dvs. dess syriska gren YPG) krig. Detta är om något ett bevis för FSA:s lojalitet med Turkiets Erdogan-regim och att FSA har varit en turkisk skapelse från första början. USA vill uppenbarligen kontra den ryska militärinsatsen genom att utnyttja sin egen allierade i området, Rojava. Men man glömmer bort att Rojava inte är en erkänd egen stat och fortfarande formellt lyder under den syriska statens lagar, även om den är självstyrande. Det är endast Ryssland som följer folkrätten i Det syriska kriget. Med tanke på sin ideologiska bakgrund så borde YPG/YPJ ha påkallat Rysslands stöd istället för att ropa efter USA-imperialisterna. Vad man gör nu är att man lägger grunden för en delning av Syrien i ett västlig del under Rysslands protektorat och östlig del under USA:s. Detta är naturligtvis en medveten politik där man använder situationen som har skapats av Daesh som ett svepskäl för att inleda en militär intervention, något man har räknat med hela tiden sedan man skapade terrorgruppen som sitt ombud. Frågan är om YPG tänker lika taktiskt? Och hur tänker man nu när ”Fria Syriska Armén” (som är uppbackad av USA och EU) nyligen har förklarat YPG krig? Och vad säger NATO-landet Turkiet?

Turkiskt stridsvagn i Rojava

Turkiskt stridsvagn i Rojava

Turkiska armeförband rapporteras ha gått in en bit i norra Syrien för att säkra en kulle i Tal Ziyab och fortifiera den, allt för att säkra sina oljeleveranser från Deash. Inte nog med det så gick en turkiskt styrka på bortemot 130 man förstärkta av stridsvagnar och artilleri för några dagar sedan in i Nineveh-provinsen, invid Mosul i norra Irak, med förevändning att de skulle etablera en fast bas i det irakiska Kurdistan för att ”träna Peshmerga mot Daesh”. Den irakiska regeringen under ledning av Haidar al-Abadi har under söndagen 6 december givit Turkiet 24 timmar på sig att lämna det irakiska territoriet annars kommer de att ta till nödvändiga medel. Ordföranden för det irakiska parlamentets försvars- och säkerhetskommitté Hakim al-Zamili har varnat att de kan be Ryssland om direkt militär intervention i Irak för att skydda sitt territorium mot den turkiska ockupationen. Turkarna har svarat med att tills vidare inte skicka in mera soldater i Irak men planerar inte heller att dra tillbaka den kontingent som redan finns där. Den iranstödda shiitiska milisen har svurit att vedergälla den turkiska kränkningen på samma sätt som den tidigare har lovat att anfalla amerikanska soldater om de skulle landsättas i Irak. Dessa shiitiska milisförband i Irak är redan frustrerade över att USA försöker  att banda sig in i leken och hindra deras framryckning mot Daesh i Ramadi; amerikanerna är rädda att de kommer att utveckla sig till en alldeles för stark maktfaktor i Irak. De mottraditionella krafterna börjar alltså mobilisera mot framgångarna hos traditionens förkämpar.

Ramzan Kadyrov

Ramzan Kadyrov

I ljuset av den senaste tidens händelser i Syrien och Irak är ryska militärers bedömning att den ryska militära insatsens kommer att permanentas. En utökad markstyrka diskuteras också som en nödvändighet av etaberandet av den nya ryska flygbasen i Shairat vilket kan involvera en hel spetsnaz-brigad, inte minst för att mota Turkiets ambition att skapa en buffertzon i norra Syrien och Irak. Dessa markförband behövs för att säkra tillförseln av förnödenheter och materiel. Vi anarkotraditionalister anser att Vladimir Putin borde låta sina tjetjenska bröder åka ner till Syrien för att slåss mot wahabiterna. Det borde vara muslimer på traditionens sida som får uppdraget att utrota det wahabitiska ogräset en gång för alla i den annars så vackra muslimska trädgården. Ramzan Kadyrov, presidenten för den tjetjenska repubiken, har många goda välmotiverade och välutbildade soldater på sin sida som bara väntar på marschorder. Kadyrov har redan bett Putin om tillstånd att skicka sina soldater till Syrien. Dessutom är det just tjetjener som utgör en av de största grupperna från Ryska Federationen som har tagit värvning i Daesh och Al-Qaida, och som hoppas att ta med sig ”jihad” tillbaka till Tjetjenien; låt tjetjenerna därför själva lösa detta problem för att förebygga att det sprider sig tillbaka till deras hemtrakter igen.

Sammanfattning

Vi anarkotraditionalister stöder Syriens lagliga president Bashar al-Assad i hans kamp för att skydda de fria folken i Syrien mot Islamiska Staten (Daesh), Al-Qaida och andra islamistiska terrorister som för ett ombudskrig åt USA, NATO, Turkiet, Israel, Saudiarabien och Qatar. Al-Assad är överbefälhavare för den enda armé som för närvarande bekämpar Daesh och Al-Qaida i Syrien. Oavsett de eventuella snedsteg och humanitära övergrepp som hans regim kan ha begått mot oskyldiga civila så är han en av de få som står i vägen för den amerikanska hegemonen och religiös fundamentalism i regionen. Det står som allt mer klart att den wahabitiska farsoten i Syrien endast kan bekämpas av al-Assad och hans heroiska soldater som förtjänar vår solidaritet i denna rättmätiga kamp för den mänskliga civilisationens överlevnad.

Syriens hjältar

Syriens sanna hjältar

Det är dags att Frankrike och övriga västeuropeiska nationer, i synnerhet Sverige, inser att dess största välgörare är Ryssland i denna kamp mot Daesh, inte de atlantiska makterna USA eller Storbritannien. Ryssland är den europeiska nation som har bidragit med flest rekryter till Daesh (1700) och förstår vad det innebär att bekämpa dem på plats i Syrien och Irak. Vad fransmännen borde göra är att skapa en allians med Ryssland, Syrien och Irak för att tillsammans utrota denna pest. Resten av EU borde följa efter. Den enda garantin för denna kamps lyckliga utgång är Ryssland, och hennes allierade i Mellanöstern — Syrien, Irak, Iran och Hizbollah (den s.k. 4+1 koalitionen). De atlantiska makterna utgör en återvändsgränd. I detta stödjer de atlantiska makterna regionala mottraditionella krafter i Mellanöstern såsom Saudiarabien, Qatar och Turkiet. Som anarkotraditionalister synar vi motsägelsefullheten i den USA-ledda koalitionens insatser mot Daesh och vill lyfta fram Rysslands insatser som till dags dato är övertydliga i sitt stöd för Syriens och Iraks regeringar och försvarsmakter och hennes kamp mot Daesh, Al-Qadia och andra wahabitiska jihadistgrupperingar (takfiris). Detta har wahabiterna bittert fått erfara!

Ryskt pansar i Syrien

Ryskt pansar i Syrien

Vi anarkotraditionalister anser att Sverige inte aktivt bör delta i kriget mot Daesh i Mellanöstern, men inte på grund av att Sverige skulle sakna geopolitiska intressen i området (det är hela världens intresse att den wahabitiska terrorn bekämpas) utan för att det redan finns effektiva aktörer i området som Sverige politiskt bör stödja — de syriska och irakiska regeringarna och myndigheterna, Iran och dess militära förband och miliser som slåss i Syrien och Irak, Hizbollah i Libyen och Syrien, och sist men inte minst Ryssland som har lyckats att vända krigslyckan med anledning av sina effektiva flygbombningar av Daesh, Al-Qaida och övriga takfiris. Sverige borde dock förklara Daesh och Al-Qaida och wahabismen (ett andligt) krig, vilket innebär att man skall säkra sina gränser för infiltration av terrorister och göra en grundlig säkerhetskontroll av alla individer som söker asyl i Sverige, i samarbete med bl.a. syriska, irakiska och afghanska myndigheter. Man bör även sätta alla hemvändande Daesh- och Al-Qaida-terrorister i skyddshäkte och förhandla med Syriens och Iraks myndigheter om utlämning för att ställa dem inför respektive nationers rättsväsende. Man skall vidare bryta alla diplomatiska relationer med skurkstaterna Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet, samt kriminalisera alla ekonomiska förehavanden med dessa länder och företag kopplade till dem. Detta omfattar även ekonomiskt bistånd till moskéer från dessa skurkstater.

Den antiimperialistiska axeln Moskva och Damaskus

Den antiimperialistiska axeln Moskva och Damaskus

Sverige bör förbjuda wahabismen som ideologi och likställa predikningar och agitationen av denna som hets mot folkgrupp (dvs. mot shiaislam, kristendom, sufism, och alla minoriteter som har drabbats av wahabitisk etnisk utrensning i Mellanöstern och som bor i Sverige, exempelvis yazidier, syrianer, kurder, etc., och även homosexuella). Dem individer som agiterar eller predikar den wahabitiska läran bör utvisas förutsatt att de inte är svenska medborgare, i vilket fall de skall dömas enligt lagens strängaste straff (2 års fängelse). Alla minoritetsgruppers säkerhet måste garanteras av de svenska myndigheterna. Sedan anser vi att det främsta biståndet från Sverige till Mellanöstern bör vara rent humanitärt. Men här måste de svenska myndigheterna visa stort omdöme och urskillning; humanitär hjälp bör endast ges till regeringskontrollerade områden i Syrien och Irak. Aldrig till områden som behärskas av wahabiter eller till organisationer som White Helmets. Även Libanon och Jordanien skall kunna erhålla humanitärt bistånd, i synnerhet då de har tagit emot mest av alla länder i Mellanöstern utanför Syrien och Irak. Turkiet skall dock uteslutas från något som helst bistånd från Sverige, i alla fall så länge som Erdogans regim och hans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) sitter kvar vid makten. I synnerhet minoritetsgrupper som bor i Sverige skall prioriteras i sina hemländer.

Syriska flyktingar

Syriska flyktingar

Den svenska regeringen bör ställa Turkiets regering till svars för sitt militära och ekonomiska stöd till Daesh och diverse wahabitiska terrorgrupper i Syrien, och inte minst dess krigföring mot kurderna (PKK och YPG) och kränkningar av Syriens och Iraks territorier. Såsom att Turkiet är fullvärdig medlem av försvarsalliansen bör även NATO ställas till svars för denna omdömeslösa politik. Sverige bör omedelbart avbryta allt samarbete med NATO på grund av dess tvetydiga och motsägelsefulla politik i Mellanöstern, framför allt på grund av dess antagonism mot alla progressiva krafter i Mellanöstern (den syriska regeringen, Iran, Hizbollah och Ryssland) men inte minst på grund av att en av de viktigaste välgörarna till Daesh under ett flertal år har varit Turkiet, en viktig NATO-medlem. I stället skall Sverige närma sig ett säkerhetspolitiskt samarbete med den viktigaste och trovärdigaste aktören mot wahabismen i Eurasien — Ryssland! Sverige bör aktivt syna den atlantiska maktens (USA och Storbritanniens) understöd av wahabitisk terrorism både historiskt och i dagsläget för sina geopolitiska nykoloniala intressen.

Kalif Erdogan

Kalif Erdogan

Till råga på allt har Ukraina officiellt hyllat turkarna för nedskjutningen av det ryska stridsflygplanet. Den ukrainska nazistiska främlingslegionen ”Azov” har även uttryckt sin vilja att åka ner till Syrien för att slåss mot ryssarna. Det bevisar att de nationalistiska fascisterna i Ukraina och Daesh/Al-Qaida/Wahabi utgör samma stam av mörkermän. Vad de delar på förutom sin barbarism och brutalitet är osedvanligt låg intelligens; de skulle inte få möta några ryssar utan syrier som slåss för sin frihet att existera som en självständig och oberoende nation — det hela är högst märkligt då något sådant utgör en antinationell handling. Det hela gör det också tydligt att Syrien (eller Sham) utgör dagens Stalingrad i det stora heliga kriget mot USA-imperialismen, vilket inte får ges upp under några som helst omständigheter. USA:s plan att binda upp Ryssland mot Ukraina har helt misslyckats. Ryssland är en viktig medspelare och garant för de fria folken i Syrien mot USA:s imperialism och wahabitisk terror. Faktum är att Ryssland genom sin nuvarande militära insats i Syrien har slängt Pax Americana på historiens skräphög. Dess främsta allierade i denna heliga kamp är Den syriska arabiska armén!

Syriska arabiska armén

Annonser