Nu stänger vi bronFör fyra dagar sedan kom så avgörandet mot de terrormisstänkta svenska medborgarna Hassan Al-Mandlawi och Al Amin Sultan, med hemmavistelse i Göteborg, vilket dömdes till livstids fängelse för terrorbrott efter medhjälp till två mord i Syrien begångna 2013. Det är lite osäkert vilken specifik grupp som de slogs för men det verkar som att det var med Jabhat al-Nusra (Nusrafronten), en officiell gren av Al-Qaida i Syrien. Al-Mandlawi och Slutan kom under 80- och 90-talen tillsammans med sina familjer som flyktingar till Sverige, från Irak respektive Etiopien. Det som fällde dem var en film (som spelades in med syfte att skrämma otrogna) där de har identifierats vara aktiva vid en avrättning genom halshuggning även om de inte själva har hållit i kniven. Vi anarkotraditionalister anser att det är bra att Göteborgs tingsrätt har dömt dessa män så hårt för att göra en markering. Dock anser vi att man dessutom skulle arbeta för en utelämning till Syrien så att den syriska statens rättsskipning kunde avgöra männens framtid. Om de dessutom har dubbelt medborgarskap bör de definitivt utlämnas till Syrien och fråntas sitt svenska medborgarskap med inga chanser om att få återvända.

Detta är det första rättsfallet där svenska jihadister har åtalats och fått en fällande dom. Men Al-Mandlawi och Slutan utgör toppen på ett svenskt jihadistiskt isberg. Ett flertal bedömare anser att runt 300 svenska medborgare har åkt ner till Syrien för att slåss tillsammans med jihadister. Ett drygt hundratal kommer från Göteborg vilket rankar som en av de mest jihadisttäta städerna i Västeuropa. SÄPO rapporterar att 115 av dessa redan har återvänt till Sverige från Syrien. SÄPO bedömer att detta utgör ett hot mot Sverige men gör inget konkret åt situationen, d.v.s. de låter dem gå fria. Slå dem i kedjor säger vi anarkotraditonalister och flyg ner dem alla i ett herkulesplan tillbaka Syrien för att ställas inför den syriska rättvisan för sina brott begångna mot det syriska folket. Låt syriernas egna lagar gälla för dessa omänniskor, mörkermän. Det är vår djupa övertygelse att dessa wahabiter inget har att göra i vårt land. Dessutom måste svenska myndigheter sätta munkavel på wahabitiska uppviglare och slå till hårt mot moskéer som i Sverige söker att värva ny kanonmat genom att manipulera unga hjärnor som Al-Mandlawis och Slutans.  Moskéer som den i Gävle borde omedelbart stängas och alla dess tillgångar beslagtas. Predikanter såsom Abu Raed borde dömas för hets mot folkgrupp, hans svenska medborgarskap förverkas och han därefter utvisas till sitt ursprungsland där han har sitt ursprungliga medborgarskap.

Ganska så snart efter att Ryssland hade inlett sin högst effektiva bombningskampanj av Daesh, Jabhat al-Nusra och liknande jihadistiska terrorgrupper började man tidigt i oktober läsa om rapporter om terrorister som flydde hals över huvud mot Turkiet. Redan då ansåg vi anarkotraditionalister att det var dags att se över den dåvarande policyn hos det svenska migrationsverket angående att per automatik bevilja flyktingar från Syrien ett permanent uppehållstillstånd. Även om denna sedan flera år gällande policy har varit förståelig utifrån en allmänt kristen medmänsklighet så var beslutet att implementera den taget långt innan Ryssland satte in sina stridskrafter mot terroristerna. Vi insåg att Sverige skulle få erfara en ny kaliber av ”flyktingar” i kölvattnet på den ryska flygoffensiven med förflutet som jihadister och takfiris. Nu när ryssarna hade slagit de takfiriska terroristerna på flykt i Syrien så skulle de försöka ta sig tillbaka till Europa och Sverige, skrev vi på Facebook för ett par månader sedan. Daesh har tidigare beskrivit vårt land som en idealisk tillflyktsort för sina terrorister att vila upp sig i. I ljuset av den nya situationen så framstår den rådande asylpolitiken som dåraktig och oansvarig. Sverige kan inte och får inte ta emot krigsförbrytare som utnyttjar flyktingströmmen; vår nation får inte tillåtas bli en fristad åt wahabiter. Normala asylregler måste därför omedelbart träda ikraft åter utan några undantag tagna. Grundliga utredningar måste genomföras av varje asylsökande. Annars kommer hotelser (som det för några månader sedan utförda av Daesh-sympatisörer mot syrianer i Göteborg) och terrordåd bli vardagsmat i våra storstäder.

I kölvattnet på terrorattentaten i Paris skanderade vi på Facebook att det var dags för svenska myndigheter att vakna upp till verkligheten och inse att hela Europa befinner sig i ett krigstillstånd med Daesh (Islamiska Staten) inte blott Frankrike och Ryssland. Gränsen borde därför stängas omedelbart och tills situationen är under kontroll. Blott ett par dagar efter Parisattacken rapporterade svensk media att sex muslimska extremister jagades över hela landet. En vecka senare anhöll SÄPO den irakiske flyktingen Mutar Muthanna Majid vid ett flyktingboende som släpptes fri några dagar senare i brist på bevisning. I ljuset av den uppenbara fadäs som SÄPO begick mot Majid så gick ett allmänt mediedrev mot SÄPO och även mot Polisen i övrigt för att man samma dag som irakiern släpptes utrymde en biosalong i Stockholm efter att en man blev misstänkt på grund av hans underliga beteende. Kulturvänsterns egen kör av foliehattar började göra sig hörd, där man talade om konspirationer, ”false flags”, etc., för att minska på medborgarnas rättigheter. Man påpekade att hade polisen bara följt Majids facebook-sida så hade de inte behövt anhålla honom; han är ju en helt vanlig och hyvens kille! Man påpekade även hur mycket kalaset kostade och att Sverige signalerade hur man betraktar flyktingar från Mellanöstern i största allmänhet (underförstått anklagade man polisen för strukturerad rasism).

Vi anarkotraditionalister, som vägrar att drunkna i den svenska ankdammen, kommer inte att falla i samma fälla och öppet kritisera SÄPO:s och polisens agerande i de enskilda fallen. Sverige har att göra med en internationell terrorism och som en konsekvens av den påtvingade globaliseringen utgör en attack mot en europeisk nation även en attack mot Sverige. Man kan därför inte väga pengar mot säkerhet. Även ett flertal av de franska terroristerna var helt vanliga killar och en högst vanlig tjej som aldrig hade setts bära hijab, som aldrig gick till moskén och som levde ett partyliv i sus och dus, t.o.m. rökte cannabis som de flesta franska ungdomar! Men man måste medge att SÄPO (tack och lov!) är mycket oerfarna att hantera internationell terrorism, i jämförelse med Frankrike och Ryssland. Men vi uppskattar ändå att man anstränger sig och inte negligerar det verkligt potentiella hotet mot Sverige från Daesh som öppet har förklarat Sverige som ett möjligt mål för dess attacker. Sverige utgör en av huvudfiendena till Daesh då vårt land är en av de länder som mest av alla har tagit emot flyktingar från ”kalifatet”, något wahabiterna hatar; Sverige bidrar till att tömma ”kalifatet” på medborgare. Kudos till Sverige!

Av denna anledning är det bättre att SÄPO och Polismyndigheterna tar i för mycket och agerar för ofta än det motsatta. Baksidan av att tömma ”kalifatet” på ”krigare” är att några av dem kan ta sig hit till oss och utge sig för att vara en verklig flykting; detta är ett fullt möjligt scenario som kulturvänsterns foliehattar medvetet ignorerar. Bevisligen kunde terrordåden ha förhindrats om de franska myndigheterna hade tagit i i överkant utifrån sina misstankar. Uppgifter cirkulerade om att befälhavaren över terroristattacken i Paris, Abdelhamid Abaaoud, kom in till Frankrike från Syrien genom att låtsas vara en flykting och att han kunde leva obehindrat i två månader på grund av Schengen, något han även skröt vilt och brett om. Detta trots att han var Belgisk medborgare. BBC bekräftade att två av terroristerna i Paris hade maskerat sig som flyktingar och tillsammans anträtt europeisk mark genom Grekland. I ljuset av terrordåden i Paris och mot det ryska passagerarplanet som störtade över Sinaiöknen, som tillsammans har skördat bortemot 350 oskylda dödsoffer med några veckors mellanrum, så är det förståeligt att svenska myndigheter överreagerar just för att undvika att oskyldigt svenskt blod spills på samma sätt. Detta tas naturligtvis fasta av femtekolonnen (kulturvänsterns foliehattar). I dessa tider behöver Sveriges medborgare vara solidariska med sina väktare som gör sitt yttersta och är beredda att offra sina liv för att vi skall kunna fortsätta leva våra liv som konsumenter och njuta av den kommande julefriden i överflöd. Föreställ er en självmordsbombare mitt i Nordstan i Göteborg eller på Ullared under den traditionella julruschen – hemska tanke!

Sålunda kräver den senaste tidens händelser i Europa och i dess närområde en mer realistisk inrikes- och utrikespolitik för att garantera svenska och andra nationers medborgares säkerhet i Sverige. Ett anarkotraditionellt handlingsprogram för Sverige mot Daesh, Al-Qaida och övrig wahabitisk terrorverksamhet föreslår därför följande åtgärder på kortare och längre sikt enligt ett 10-punktsprogram:

  1. Stäng omedelbart gränserna till Sverige på riktigt (d.v.s. upprätta hårda gränskontroller) tills vidare på grund av det överhängande terrorhotet mot nationen och dess folk, som utgörande en del av Europa. Alla flyktingar som redan befinner sig i landet skall genomgå en asylprövning enligt tidigare internationella regler. Svenska myndigheter skall upprätta ett formellt samarbete med syriska, irakiska, turkiska och afghanska myndigheter för att identifiera asylsökande och få underrättelser om de har begått terrorhandlingar i sina hemländer. Säkerhetspolisen skall ta en aktiv del i asylansökningsförfarandet och fördelas de extra resurser som är nödvändiga för detta. En nära samverkan mellan Migrationsverket och SÄPO skall upprättas för att garantera nationens säkerhet i ljuset av flyktingströmmen.
  2. De flyktingar som bevisligen har begått terrorhandlingar i främmande nation eller varit medlemmar av kända terrorstämplade terrorgrupper med en salafistisk eller wahabitisk ideologi skall omedelbart gripas och placeras i skyddshäkte i avvaktan på transport till det land där brottet har begåtts. Några humanitära hänsyn skall ej tas i detta fall. Sverige skall på samma sätt som i föregående punkt omedelbart inleda ett formellt samarbete med syriska, irakiska, turkiska, egyptiska och afghanska myndigheter, eller med andra nationers, för att utan urskillning utlämna dessa terrorister så att de kan ställas inför den rättvisa som råder i dessa länder, för sina brott begångna mot dessa nationers folk.¹ De flyktingar som inte kan identifiera sig skall avvisas från Sverige och hänvisas tillbaka till det EU-land som de först har kommit till enligt Dublinförordningen, undantaget minderåriga.
  3. Svenska medborgare som har tagit värvning i en terroristgrupp, såsom Islamiska Staten och Al-Qaida, och liknande jihadistiska grupperingar som aktivt deltar i terrorhandlingar, skall omedelbart gripas och placeras i skyddshäkte i avvaktan på transport till det land där brottet har begåtts enligt samma regler som i föregående punkt och i samarbete den nation där brottet har begåtts. Om inte detta är möjligt skall dessa individer straffas enligt gällande svensk lag och vid misstanke om brott häktas i väntan på utredning.² Sverige skall utvidga sin lista på terrorstämplade grupper till samtliga wahabitiska och salafistiska grupper som för väpnad kamp mot lagliga regeringar och nationers myndigheter, såsom i Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen, Libanon, Jemen, Tunisien, Nigeria, m.fl. Denna lista skall bl.a. innehålla men ej begränsat till följande grupper: Al-Qaida, Jabhat al-Nustra, Harakat Ahrar Al-Sham, Harakat Nouriddeen Al-Zinki, Jaish al-Fatah, Jaysh Al-Islam, Faylaq Al-Sham, Liwaa Suqour Al-Sham, Daesh (Islamiska Staten), Boko Haram, Talibanrörelsen, m. fl. Säkerhetspolisen måste tilldelas extra resurser för att kunna garantera nationens säkerhet gentemot hemvändande jihadister.
  4. Svensk lagstiftning skall skärpas där dylikt deltagande i terrorstämplade gruppers verksamheter skall kriminaliseras, oavsett om personen aktivt har deltagit i terrorhandlingar eller ej. Vidare skall wahabismen/salafismen som ideologi förbjudas i Sverige då den skall betraktas som underförstått missaktande andra folkgrupper (shiiter, kristna, homosexuella, etc.). Individer som predikar dess lära skall därför enligt praxis åtalas för hets mot folkgrupp och dömas enligt gällande lag. Individer som ej har svenskt medborgarskap och som bekänner sig till wahabismen eller salafismen skall se sitt uppehållstillstånd vara förverkat och omedelbart utvisas till sitt hemland.
  5. Stater med wahabismen som stadsreligion (Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten) skall förbjudas att ge ekonomiskt bidrag till moskéer och deras uppförande. Moskéer som bevisligen tillåter wahabitisk eller salafistisk predikning skall stängas och dess verksamhet förbjudas. Vid misstanke om detta skall alla statliga ekonomiska bidrag dras in.
  6. Sverige skall dra sig ur Schengenavtalet på kort sikt och på längre sikt arbeta för ett utträde ur EU. Sveriges gränser skall åter stå under svenska myndigheters kontroll. Normala asylregler skall gälla enligt FN:s flyktingkonvention. Eventuellt upparbetat samarbete med myndigheter i Syrien, Irak, Turkiet och Afghanistan skall bibehållas. SÄPO skall fortfarande samverka i asylärenden med flyktingar som kommer från länder som har bedömts som högriskområden för wahabitisk/salafistisk terrorism.
  7. Allt samarbete med NATO skall omedelbart avbrytas och svenskt militär insats i Afghanistan avslutas. Ingen svensk militär skall ställas under amerikanskt eller brittiskt befäl i några utländska insatser i nykolonialismens namn. Det svenska försvarets erfarenhet av att arbeta mot terrorism i Afghanistan skall nu istället tas tillvara i Sverige för hemlandets säkerhet. Särskilda operationsgruppen (SOG) skall användas som en antiterroriststyrka med särskild uppmärksamhet mot wahabitisk/salafistisk terrorversamhet. Sverige skall dock kunna bistå med militär rådgivning, underrättelsetjänst, utbildning och vapenexport till stater som bedriver krigföring mot wahabitiska och salafitiska terrorgrupper, framför allt Syrien, Libanon, Irak och Afghanistan. Vi anarkotraditionalister anser att det är bättre att överlåta kriget i Mellanöstern åt de lokala folken och att bistå dessa folk solidariskt med vapen och utbildning, etc., men att låta dem själva försvara sig. Svenskar måste istället försvara sig själva lokalt mot wahabismen på hemmaplan.
  8. Sverige skall utöka sitt humanitära bistånd i samarbete med myndigheterna i Syrien, Irak, Afghanistan, Libanon, och andra stater som har drabbats av wahabitisk/salafistisk terror i Afrika och Mellanöstern, med fokus på flyktingar i dessa områden. Allt nuvarande bistånd i form av humanitära insatser och ekonomiska insatser som gagnar rebellerna i Syrien (vilket alltid innefattar wahabiter och salafister i olika former) skall omedelbart avbrytas.
  9. Sverige skall erkänna Bashar al-Assad som Syriens lagligt valda president och tillerkänna hans regering som en viktig bundsförvant mot Islamiska Staten, Al-Qaida och andra wahabitiska och salafitiska terrorgrupper. Sverige skall även utveckla ett närmare samarbete med Irans regering, Hizbollah i Libanon och Ansar Allah (Huthierna) i Jemen utifrån deras roll som en moderat shiamuslimsk kraft och motståndare till wahabitisk extremism och sunnimuslimsk salafism. Även den kurdiska gerillan i Syrien (YPG, YPJ) skall tillerkännas sin roll som en viktig motståndare mot wahabismen, Islamiska Staten och Al-Qaida.
  10. Sverige skall omedelbart avveckla alla sanktioner mot Ryssland och samarbeta med ryska myndigheter i dess bevisligen effektiva kamp mot wahabismen och salafismen i sitt eget land och internationellt, framför allt i Syrien. I kampen mot wahabismen och salafismen delar Sverige och Ryssland samma geopolitiska intressen. Endast Rysslands insats i Syrien och Irak skall erkännas som folkrättsligt legitim då den till skillnad från den USA-ledda sker i samarbete med Syriens regering. Sverige skall ställa sig kritisk till den amerikanskledda koalitionen mot IS i sin nuvarande uttalade politik, framför allt för att den har stött och fortfarande stödjer grupper i Syrien som är wahabitiska och salafistiska.

Men vi kan inte endast fastna vid det potentiella terrorhot mot Sverige som en okontrollerad flyktingvåg som den vi ser idag för med sig. Vi måste även stanna upp vid och beakta de ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenserna av en för omfattande och allt för hastig migration till Sverige. Tino Sanandaji, doktor i offentlig politik och civilekonom, menar att all aktuell forskning visar att den svenska flyktinginvandringen som har förts under det senaste decenniet utgör en börda för den svenska ekonomin. Han säger också att det är en djup klyfta mellan forskningens faktarön och den bild som media genom sin trånga åsiktskorridor förmedlar om invandringens effekter på den svenska ekonomin; kort sagt svensk media och politiker har under alla år ljugit för den svenska befolkningen. Och detta innan den senaste flyktingkrisen som Sverige och många andra europeiska länder har utsatts för sedan i somras. Vi rekommenderar läsaren att titta på följande videoupptagning på en av Sanandajis föreläsningar från förra månaden.

Läs även den senaste intervjun med Sanandaji i Dagens Samhälle där han upprepar sina huvudteser från föreläsningen. Kom ihåg att det här inte kommer från en foliehatt med sverigedemokratiska sympatier utan från en erkänd forskare som ofta får delta i seriösa paneldebatter och prata i TV-soffor. Han drar sig inte för att säga sanningen som han ser i statistiken. Fakta som dessa får aldrig kategoriseras som ”för farliga” för att uttryckas av rädsla för att man ger vatten på kvarn åt rasister och sverigedemokrater; vi måste se nyktert på konsekvenserna för välfärdssamhället och det är uppenbart att den nyliberala högern utnyttjar situationen för att underminera välfärdssystemet, arbetsrätten och fackföreningarnas makt. Sanandaji ger oss en dyster prognos; en stor grupp av invandrare, både första och andra generationens, kommer aldrig bli integrerade i den svenska ekonomin, i alla fall inte i det nuvarande marknadsekonomiska systemet. Detta utgör en tickande bomb och vi kommer att få se en hel generation växa upp i ett kronifierat utanförskap. De kommer inte att bidraga till att vår samhällsekonomi kommer att få det nödvändiga incitamentet; Sanandaji sågar alla populistiska argument med fotknölarna.

Som anarkotraditionalister kan vi dock inte nöja oss med ett strängt materialistiskt perspektiv på frågan om migration och de problem som denna kan föra med sig i ett land som Sverige. Vi behöver föra in det kulturella och socialpsykologiska perspektivet också. Vi rekommenderar läsaren att lyssna på detta inslag producerat av Sveriges Radio där man presenterar ett färskt vetenskapligt experiment som avslöjar att människan naturligt har en nedärvd instinkt och behov av att kategorisera människor i ett ”vi” och ett ”dom”. Även om SR:s journalist (i vanlig ordning) försöker att göra en stor sak av etnicitet och hudfärg så gör forskarna det klart för oss att deras resultat talar för att vi känner en större trygghet i och omsorg för vår egen grupp och en automatisk osäkerhet och t.o.m. rädsla för främmande grupper, oavsett skillnader vilket inte begränsar sig till hudfärg utan även till socioekonomi, intressen, etc. Vi behöver dock göra skillnad på rasism och realism, ty vi behöver inse att det är ett grundläggande mänskligt behov att känna tillhörighet, lojalitet och gemenskap i sin egen grupp i kontrast till andra grupper. En för stor och hastig migration skulle medföra en proportionerligt aktivering av xenofobin i ett samhälle. Ett sunt samhällssystem borde dra lärdom av dessa rön. Det är av denna anledning som vi anarkotraditionalister vill betona kommuniteten och kooperationen, den småskaliga gruppen eller stammen för att stimulera solidariteten mellan individer; detta nödvändiggör en naturlig tröghet i migrationen.

Vad Sanandaji även har påvisat är att flyktingar är överrepresenterade i den kriminella statistiken, vilket naturligtvis har fått allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser. (En av de dömda jihadisterna i Göteborg var känd sedan tidigare hos polisen på grund av sitt kriminella leverne.) Även nyanlända flyktingar hamnar ofta i våldsamma bråk med varandra på flyktingförläggningarna. (Några av de rapporterade bränderna på flyktingförläggningarna har anlagts av flyktingarna själva.) Även flyende kombatanter med wahabitiska sympatier har varit hotfulla mot oönskade minoriteter på flyktingförläggningarna. För några dagar sedan hotade en militant grupp på en flyktingförläggning av någon okänd anledning en annan kvinnlig medflykting med våldtäkt. Göteborgsposten rapporterade för några dagar sedan om en synnerligen stökig natt på sju olika flyktingförläggningar. Ja, vi kan konstatera att det är stökigt på svenska flyktingboenden men vad har man att förvänta sig av traumatiserade människor som har ryckts upp med sina rötter och tvingas leva med varandra i trånga utrymmen i ett kallt främmande land? Det är inget värdigt liv och om inte situationen förändras drastiskt för dem så får vi vara glada om våldet inte eskalerar.

Men för att återgå till det nationalekonomiska perspektivet så kan det finnas en betydligt mörkare agenda som Sverige utgör en del av. Wikileaks grundare Julian Assange hävdar att USA för ett medveten ekonomiskt krigföring mot Bashar al-Assads regering genom destabiliseringen av Syrien genom ombud av terrorgrupper som Al-Qaida, Daesh och diverse jihadistgrupper, inklusive ”Den fria syriska armén”. Assange menar att den amerikanska hegemonen medvetet har skapat den massiva flyktingströmmen och förmanat EU att öppna sin gräns mot Turkiet för att underblåsa denna. Genom att tömma Syrien på sin välutbildade medelklass hoppas man i Washington och Bryssel på att den syriska ekonomin skall kollapsa och dra den syriska staten med sig i fallet. Även Sverige, med sin ”humana” flyktingpolitik som har gjort landet till den största mottagaren räknat per capita, utgör en viktig bundsförvant i denna lömska krigföring som har försiggått över ett decennium och redan inleddes med Irak. Assange citeras säga att Wikileaks har diplomatpost ”som visar att den svenska regeringen under Irakkriget skall ha sagt att dess bidrag till kriget var att ta emot krigsflyktingar”. Assange menar att EU:s nuvarande ”öppna gränser”-policy är fel då den spelar den imperialistiska agendan i händerna på amerikanerna.

I ljuset av detta finns det en logik bakom att den förra Alliansregeringen, vilket idag i opposition ivrar mest för ett svenskt NATO-medlemskap och TTIP, gav upphov till den mest ”humana” och öppna flyktingpolitiken i Sveriges historia och försökte förmana gemene svensk att ”öppna sina hjärtan för flyktingarna”. Den i sig godhjärtade svenska viljan att välkomna flyktingar från Mellanöstern är egentligen ett tecken på en missriktad humanism med populistiska förtecken om man tror att man löser flyktingproblemen i världen genom att ta så många som möjligt hit till Sverige. Tino Sanandaji menar att pengar i den svenska budgeten har tagits direkt från biståndsanslagen till flyktinglägren för att bekosta flyktingmottagningen, eller som han säger ”man rycker undan maten från svältande barns munnar för att kunna lägga pengar i Bert Karlssons plånbok”; även om det är politiskt inkorrekt idag att säga det så är det ett faktum att pengarna gör mycket större reell nytta i att rädda liv om man istället satsar dem på flyktinglägren i Mellanöstern och i Afrika.³ Det är fattigdomen i flyktinglägren som driver människor att ta den farliga vägen mot Europa genom Medelhavet med livet som insats. EU har insett detta faktum men har som vanligt handlat i panik; EU har i dagarna beslutat att ge ett bistånd till Turkiet värt 30 miljarder kronor för att få ordning på flyktingsituationen i Turkiet som har tagit emot runt 2,2 miljoner flyktingar från Syrien. Sverige skall ensamt bidraga med 700 miljoner kronor.

Dessa miljarder ger man alltså till en regim som kränker mänskliga rättigheter i sitt land, förtrycker fri media och för krig mot en del av sin egen befolkning (kurderna), attackerar kurder i Syrien och ger aktivt stöd till Daesh (genom att bl.a. köpa dess stulna olja) och andra wahabitiska terrorgrupper, i synnerhet i nordvästra Syrien. Detta ger man till en president som vill återupprätta Det ottomanska riket. Detta ger man till en stat som har beordrat nedskjutningen av ett ryskt stridsflygplan som bekämpar terrorism i Syrien och som dessutom kontrollerar de turkmenska banditer som har mördat en av de ryska piloterna. Man skall nu alltså belöna en skurkstat för deras destruktiva politik i regionen. Dessa pengar borde istället skänkas till Syrien som de facto tar hand om den stora majoriteten av flyktingarna (de är s.k. internflyktingar). Det är den syriska staten som har mest behov av pengarna då de befinner sig i en utsatt position ansatta av whabitiska terrorister som har utlyst ett kalifat i deras eget land, övergivna av hela den västerländska civiliserade världen. Skulle den humanitära situationen i de regeringskontrollerade områdena i Syrien (som ökar sitt omfång varje dag på grund av framgångarna i kriget) förbättras så skulle trycket minska drastiskt för alla grannländer och EU. Ju närmare källan av en härd man ger humanitärt bistånd desto bättre resultat kommer man att nå. Detta hade varit vår politik.

Det verkar nu som om den rödgröna regeringen sent omsider har insett vilket tillstånd landet befinner sig i, d.v.s. att Sveriges säkerhet är i fara på grund av den massiva flyktingströmmen; först gjorde man en uppgörelse med Alliansen om att slopa den gamla policyn om automatisk asyl och istället återinföra tillfälligt uppehållstillstånd och nu har man i dagarna röstat i riksdagen för att man skall stänga Öresundsbron genom att införa identitetskontroller (detta omfattar även färjetrafiken över Öresund). Samtidigt är denna nya situation i riksdagen högst förvirrande för hur skall man nu orientera sig i det svenska politiska landskapet? Innebär detta att det är o.k. att kalla socialdemokrater och miljöpartister för rasister? Eller är tanken nu att vi skall sluta att kalla sverigedemokrater för rasister? Svenska myndigheter, uppbackade av det extremt ryssofobiska Dagens Nyheter, vill nu också inskränka svenska folkets yttrandefrihet (en grundbult i alla demokratiska system) genom ett samarbete med det imperialistiska propagandaorganet STRATCOM, en underavdelning till NATO som är baserad i Riga, Lettland (en av de mest ryssofobiska medlemmarna av NATO). Man pekar utan tvekan ut Ryssland som källan till den senaste tidens rasistiska strömningar i bl.a. Sverige, i kölvattnet på den senaste tidens flyktingkris, vilket även inkluderar mordbränder. Man lastar alltså indirekt den ryska regeringen i Kreml för att svenska flyktingförläggningar har lagts i brand!

Vad man utan att vara särdeles konspirationsteoretisk istället kan fråga sig är vilken roll NATO och dess store hegemon USA har i den senaste tidens uppkomna flyktingvåg från Mellanöstern, med alla krig som har startats (Afganistan och Irak) och alla inbördeskrig som har underblåst och understötts med drönare och attackflyg (Libyen och Syrien)? Vi minns framför allt Alliansregeringens finansminister som glatt med en cynisk ton uttalade sig inför en amerikansk publik att ”you make wars, we get the refugees”. Här måste man komma ihåg att svenska vapen används av terrorister i Syrien (bl.a. granatgeväret ”Carl Gustav” och pansarskottet ”AT-4”). Man kan alltså undra över alla NATO-kramande partier i riksdagen (framför allt Alliansen och S) vilket å ena sidan aktivt med vapen och pengar backar upp terroristgrupper i Syrien (såsom Jabhat al-Nusra) och å den andra vill öppna upp gränserna på vid gavel för att kunna kapitalisera på desperata flyktingar och skapa ett nytt trasproletariat som kan få tjäna borgarklassen med en utvidgning av RUT-avdraget. Varför skulle borgarna annars blanda in RUT i den första uppgörelsen om flygktingfrågan med S? Denna uppgörelse med borgarna har även inneburit att kravet på kollektivavtal för att få statligt stöd för yrkesintroduktion av nyanställda har urholkats, med motiveringen att flyktingar behöver sättas i arbete så snabbt som möjligt, även om det innebär att de anställs under otryggare former och utanför fackets inflytande.

Det är lika bra att svenskarna förlikar sig med det faktum att den svenska modellen och den traditionella europeiska formen av välfärdssystem kommer att behöva sättas på permanent undantag om Sverige skall kunna ta emot 10.000 flyktingar varje vecka (vilket var aktuella siffror fram tills bron stängdes). Det tungrodda och byråkratiska system (vilket omfattar ett samarbete över gränserna mellan arbetsgivare, fackföreningsrörelsen och stat och kommun, inklusive kollektivavtal) som vi har byggt upp i folkhemmet Sverige under de senaste generationerna är inte anpassad för så stora befolkningsmässiga och snabba demografiska förändringar och behöver därför kastas på historiens skräphög; detta behöver överlåtas åt den fria marknaden med så lite inblandning från stat och fackförening som möjligt. (Läs in ironin i dessa ord!) Det relativt öppna demokratiska system som vi i Sverige har vuxit upp med är snart ett minne blott om NATO får sin vilja igenom. För att kunna lura gemene svensk att säga upp sina egna rättigheter tar man till det ”ryska spöket” för att manipulera massan (vilket tyvärr inte är så svårt med tanke på den latenta rysskräck som finns i den svenska folksjälen); all god manipulation arbetar med ångest (rädslor). 1990-talets borgerliga systemskifte kommer att blekna i jämförelse med vad vi kommer att få se under de närmaste åren. Historien har lärt oss att där inte finns några mer verksamma revolutionära rörelser än folkvandringar. Om denna revolution från ovan får fritt utlopp kommer vi snart att leva i ett samhällssystem som är en karbonkopia av det amerikanska systemet. Sverige kommer då äntligen att kunna leva upp till sitt epitet ”Lilla Amerika”:

Hegemonens mål, uppbackade av überkapitalister såsom George Soros, är att omforma nationerna och folken inom EU och NATO till amerikanska satellitstater. Den nuvarande flyktingströmmen är kanske det viktigaste omedvetna vapnet i detta, som medvetet piskas av NATO (främst de anglosaxiska medlemmarna) att rycka upp sina rötter och fly hals över huvud till Europa genom en omfattande destabiliseringsstrategi i Mellanöstern. Detta är ett högst cyniskt spel med mänskligt liv. I detta känner vi anarkosyndikalister en solidaritet med de syriska, irakiska, libyska och afghanska folken som är de primära offren för USA:s imperialistiska politik. Men vi får inte heller glömma bort att de europeiska folken är sekundära offer för de mörka krafterna. Dessa mörka krafter identifierar vi som USA och Storbritannien, samt alla dess allierade inom NATO och bland gulfstaterna (framför allt Saudiarabien och Qatar). Alla sanna antiimperialister och antirasister borde (istället för att falla in i de mörka krafternas söndra-och-härska-teknik, att uppvigla broder mot broder och syster mot syster, att späda på polariseringen i samhället) rikta sin vrede mot dessa krafter och ståndaktigt försvara Sveriges oberoende från NATO. Att bränna de hem som har upplåtits åt imperialismens främsta offer (flyktingarna) är både förkastligt och missriktat. Är det något som skall brinna i detta land så är det amerikanska flaggor och NATO-fanor. Låt oss i denna nation förenas under slagordet ”NATO ut ur Sverige”! Mera än så, låt oss även skandera: NATO ut ur Syrien, Libyen, Irak och Afghanistan!


¹ Dessa stater må utdöma dödsstraff men det är inte upp till oss anarkotraditionalister att moralisera över detta faktum. De är fria att utdöma den rättsskipning de anser vara proportionerligt i förhållande till de begångna brotten.

² Logistiken får här anpassas efter realiteterna och man kan blir tvungen att bygga temporära säkerhetsanläggningar för att hålla terroristerna i skyddshäkte; tanken är att skyndsamt ställa dessa individer inför rätta, antingen de drabbade folkens eller den svenska.

³ Det är inte blott maten man rycker undan från barnens munnar med en övergenerös flyktingpolitik; man rycker även bort barnen från sina fäder. Det överväldigande majoriteten av de flyktingar som når fram till Sverige är unga män. Detta får oerhörda konsekvenser för de familjer när fäderna och männen överger dem fast de befinner sig i en sådan farofylld miljö och nödsituation. Syriska kvinnor förbannar sina män för att de har flytt från Syrien till Europa och lämnat dem och barnen ensamma och oskyddade från det syriska folkets fiender. ”Vem skall skydda oss nu? Vem skall befria fosterlandet?” frågar de retoriskt. Det undrar vi också.

Annonser