SwexitDen 23 juni i år valde britterna med en tydlig majoritet att rösta för Brexit och träda ur Europeiska Unionen. Västeuropa hamnade närmast i ett ilsket chocktillstånd medan ryssarna överlag gratulerade britternas val. Alexander Zakharchenko, ledaren för nyryska Folkrepubliken Donetsk i Donbass, kommenterade valresultatet med följande uppmuntrande ord:

Brittainen har gjort samma sak som vi gjorde för två år sedan: vi höll också en folkomröstning och har utträtt [ur Ukraina]. Britterna har turen att ingen skickar sitt stridsflyg mot dem [att bomba dem], att ingen kallar dem separatister och så vidare, och jag lyckönskar britterna i detta.

Att det brittiska folket väljer att gå ur EU är en direkt konsekvens av en oansvarig politik som helt har låtit sig manipulerats av USA. För fem år sedan var EU:s relation till Ryssland god med ett utbrett ekonomiskt och teknologiskt samarbete inom både energi- och försvarssektorn. Detta närmande österut gjorde USA och dess lakejer inom EU (exempelvis folkförrädaren Calle Bildt) nervösa. För att motverka detta iscensatte man den högerextrema kuppen i Kiev mot den sittande moskvavänliga regeringen för att omvandla Ukraina från ett vara ett transitland (inkl pipeline med rysk gas) till en buffertzon mellan EU och Ryssland. Resultatet blev att EU kastade sig i USA:s knä och lydigt kopplade sig till den amerikanska ekonomin och säkerhetspolitiken. Idag har de gamla kolonierna (USA) blivit kolonisatören av Europa. Det brittiska folket har fått nog av att gå imperiets ärenden i Ukraina och Syrien. I detta skall vi komma ihåg att en av de främsta språkrören för Brexit i valrörelsen var EU-parlamentariken Nigel Farage vilkert gång på gång har kritiserat EU:s aggressiva antiryska politik.

Engelsmännen har synat EU:s bluff och visat riktningen. Nu är den enda vägen för Sverige ut!

Vi anarkotraditionalister förordar en svensk folkomröstning om utträde ur EU om ett Swexit. Detta bör utgöra det första steget i en allmän omorientering av den svenska utrikes-, säkerhets- och handelspolitiken i östlig riktning. Sverige (och övriga Norden) har ständigt befunnit sig vid vågskålens balanspunkt mellan Väst och Öst. Vi har möjligheten att välja fritt och tiden är nu inne att välja den österländska eurasiska vägen ut från det västerländska atlantiska oket som vår nation har levt under alldeles för lång tid. Med ”österländsk” så avses här en östeuropeisk kulturtradition som inte är lika besmittad av den liberalism, råkapitalism och globalisering som kännetecknar den postmoderna västerländska kulturen. Norden har dessutom mycket historia och kultur gemensamt med Östeuropa på samma sätt som med Västeuropa. Lite skämtsamt kan man säga att vår gemensamma starkspritkultur vittnar om detta släktskap idag. Skämt åsido, det svenska samröret med Ryssland sträcker sig så långt tillbaka som till Rysslands genes; de svenska varjagerna (”de edsvurna”) eller ruserna hjälpte på 800-talet de östslaviska folken att grunda Kiev-Rus och beskydda det nya riket. Deras adel utgjordes då av svensken (den första ryska dynastin grundades av varjagen Rurik) som satte namn på det ryska folket, av ruserna (ett alternativt namn för svear; jämför med det finska ordet för Sverige Ruotsi). Man kan lite förenklat säga att det finns en svensk kromosom i den ryska genetiken (den andra kromosomen varande slavisk).

Det mest korrekta är alltså att beteckna Sverige som en i grunden nordisk kulturtradition inte västerländsk trots Sveriges försök att efter Andra värdskriget närma sig den anglosaxiska västvärden. Tyskland uttrycker i grunden också denna nordiska anda, vilket ju motsatte sig den västerländska liberalismen genom grundandet av romantiken och den konservativa reaktionen, vilket den i mångt och mycket delade med Östeuropa och som idag ser sin renässans i Vladimir Putins och Alexandr Dugins Ryssland. Vi anarkotraditionalister räknar in hela Östersjöområdet till den nordiska kultursfären och traditionen, den Hyperboreiska (ett begrepp som är välkänt inom traditionalismen genom Julius Evola och andra tänkare). Förvisso representerar katolicismen (den västliga kyrkan) en i huvudsak västerländsk tradition som andligt förenar Västerlandet, medan den otrodoxa tron (den östliga kyrkan) företräder den österländska vilket förbinder Östeuropa med Balkan. Det är då intressant att notera att protestantismen fick ett så starkt fäste just i Tyskland, Baltikum och Norden (den anglikanska kyrkan lämnar vi därhän som en kuriositet; katolska kyrkan utan påvestolen) som ett uttryck för en i grunden hyperboreisk impuls.

Av dessa skäl anser  vi anarkotraditionalister att Sverige först och främst skall vara alliansfritt och ha en stark och självständig (och så långt det går självförsörjande) försvarsmakt. Detta kräver att Sverige går ur EU och avbryter allt samröre med NATO. Detta är den enda garanten för säkerhet och stabilitet i Norden och Östersjön. I detta bör Sverige sträva efter att få med sig Norge, Danmark, Island och Finland samt Estland, Lettland och Litauen i en union och neutral försvarsallians som varken ställer sig bakom EU/NATO eller förbinder sig till Ryssland och hennes eurasiska allierade. Vi vill sålunda se en ny Kalmarunion i Norden, fast en utvidgad sådan, vilket vi kan kalla för Hyperboreiska Konfederationen, eller helt enkelt Hyperboreén. Detta sagt bör Sverige och denna nordiska konfederation närma sig den eurasiska sfären och i synnerhet Ryssland på liknande (men ej samma tanklösa) sätt som Sverige har gjort sedan Andra världskriget med USA och västvärlden. Detta bör ske ekonomiskt, teknologiskt, kulturellt och säkerhetspolitiskt. Fördelarna som vi kan se med detta är flerfaldiga:

  • Ryssland besitter en av världens största naturresurser i form av spannmål, gas, olja och mineraler samtidigt som den potentiellt utgör en enorm marknad för svensk varuexport
  • Ryssland och Kina har framtiden för sig som globala makter både ekonomiskt, teknologiskt och säkerhetspolitiskt till skillnad från västvärlden som är på nedgång
  • Ryssland representerar positiva och livskraftiga värderingar såsom värnandet om traditionen, kärnfamiljen och (den kristna) andligheten/religionen, men också en uttalad antiliberalism och anti-globalism, för den multipolära världsodningen som motsätter sig den amerikanska hegemonin, en respekt för varje enskilt folks självbestämmanderätt, en sund livsstil vilket omfattar ekologisk odling, en kamp mot GMO-grödor, m.m.
  • Ryssland lijerar sig med andra stater, organisationer och rörelser som aktivt motsätter sig västerländska liberala värderingar och/eller västerländsk imperialism (ekonomiskt, politiskt, kulturellt och militärt), framförallt Iran, Syrien, Kuba, Venezuela, Hezbollah, Huthierna i Jemen, BRICS. Shanghai-gruppen, m.fl.
  • Ryssland är en mycket aktiv och handlingskraftig utrikes- och säkerhetspolitisk aktör för internationell rättvisa och jämlikhet mellan nationer, både militärt, diplomatiskt och medialt

Vi anarkotraditionalister vill dock betona de i huvudsak andliga förutsättningarna och fördelarna med ett svenskt närmande till Moskva. Rom utgör den andliga kraftkällan i det kristna Europa, den kristna traditionens förvaltare och förkämpe. Rom såsom arketyp är dock ej begränsad till någon fast geografisk plats i rummet och har genom tiderna flyttat runtom Europa sedan Det första Rom föll för den gotiska barbarinvasionen och Roms roll fick tas över av Bysans. Därigenom lämnade den västliga kyrkan traditionens fackla över till den östliga kyrkan. Moskva som Det tredje Rom är en föreställning som är lika gammal som Det andra Roms (Konstantinopels) fall och kännetecknade det tsaristiska Rysslands självbild och identitet, även om detta hade föga påverkan utanför Det storryska imperiet. Först i och med Sovjetunionens födelse fick Det tredje Rom en verklig missionerande innebörd utanför Ryssland såsom världsrevolutionens förmedlare när den ryska ”ortodoxa tron” inkarnerade genom marxism-leninismen. Detta blev extra tydligt i Stalins Ryssland. Men det representerade blott en vulgär form av Det tredje Rom. I Vladimir Putins Ryssland har drömmen om den ortodoxa trons Tredje Rom äntligen besannats samtidigt som man har ärvt Sovjetunionens internationalism. Den eurasiska rörelsen har erfarit en vederkvickelse som ett led av detta med den exoteriska traditionalismen som grund. Det eurasiska projektet kan därför av historiska skäl endast förverkligas om det utgår från Moskva.

Som politisk aktivist kan man inte stå passiv inför den stundande stora kraftmätningen mellan USA och Ryssland; det går inte att vara likgiltig när man jämför vad de båda motstridiga krafterna representerar. Sverige och Norden bör därför deltaga i det stora eurasiska projektet i någon form samtidigt som det måste vara fast rotat i sin hyperboreiska identitet. Framtiden ligger utstakad i den nya multipolära världsordningen som med Rysslands försorg håller på att kasta den gamla unipolära världsordningen med USA i spetsen på historiens skräphög, med bistånd av sina eurasiska allierade Kina, Iran, Hezbollah, Huthimilisen och Syrien. Sverige bör haka på denna rörelse för att undvika att bli akterseglade såsom de västeuropeiska länderna och EU i övrigt. I Det tredje Roms närhet kan Sverige och de övriga nordiska nationerna finna sin egen andliga vederkickelse genom mötet med den exoteriska eurasiska traditionalismen och få stöd i att stå emot den atlantiska mottraditionen. Sverige kan å andra sidan genom sin hyperboreiska identitet bistå med en esoterisk traditionalism att inspirera och vägleda den nuvarande eurasiska i grunden geopolitiskt orienterade traditionalismen.

Detta närmande bör dock göras med försiktighet och klokhet. Den största faran med att närma sig gravitationen av en sådant mäktig stat som Ryssland är att man på sikt riskerar att förlora suveräniteten och självständigheten, att Sverige gör om misstaget som man har gjort med USA. Men till skillnad från USA så är Ryssland vår granne och en såpass liten nation som Sverige drar mest fördelar av att nära en god relation med ryssarna (något finnarna har förstått alltsedan Fortsättningskriget förlorades). Vi anarkotraditionalister är övertygade om att Ryssland har en större respekt för vårt eller något annat folks integritet än USA hittills har visat sin omvärld. Dessutom är den bästa garanten att motstå den starka gravitationskraften från en supermakt (oavsett sida) upprättandet och bevarandet av en egen stark försvarsmakt, gärna inom ramen för en nordisk-baltisk konfederation, samt att alltid värna om sin egen nordisk-hyperboreiska identitet. Vi är dessutom övertygade om att Ryssland ändå hade föredragit att se de baltiska staterna i en neutral union med Sverige än som idag med det imperialistiska NATO.

Annonser