Anarkotraditionalism med örnVad som följer i denna text är en introduktion till den exoteriska och den esoteriska uttolkningen av den sammansatta symboliken som göms i anarkotraditionalismens kompletta fana, plus en kort redovisning av dess historiska ursprung.

Det svarta snedställda fältet i bakgrunden kännetecknar anarkismen och det blå traditionalismen i vår ideologi. Örnen symboliserar det alkemiska stora sociala verket att förena dessa båda motstridiga krafter och polariserade principer till en helhet en rebis eller alkemisk hermafrodit att sublimera samhället till en fullkomnad nivå. Kronan som kröner dess huvud symboliserar esoteriskt den konungsliga konsten i alkemin ars regis vilket kännetecknar Det stora (sociala) verket, vilket vägleds av det gudomliga; Det stora verket som en konungslig (som i upphöjd, ädel) konst i den sociala dimensionen att transmutationen (förhöjandet) av samhället utgör en helig process som skall kanalisera en gudomlig inverkan på kultur, samhälle och det sociala livets elementära former. En hänvisning till att all samhällelig ingenjörskonst måste vägledas av ett högre syfte som transcenderar den mänskliga individen och det jordiska livets tillvaro, som går bortom den profana vetenskapen.

I sin exoteriska form symboliserar kronan inte monarkism i dess medeltida form utan snarare teokratism (jämför med den konungsliga symboliken i både den östliga ortodoxa kyrkans symbolik och i den västliga katolska); detta är en bekräftelse för att anarkotraditionalismen ställer teokratin som ett högre ideal an teknokratin. Det är en bekräftelse på prästkonungen såsom samhällets yttersta väktare. Örnens röda färg symboliserar i ett exoteriskt hänseende socialismen och kommunism, tillika syndikalismen. Skäran i dess ena klo symboliserar bönderna i en exoterisk uttydning, i en esoterisk symboliserar den halvmånen och Saturnus, eller de feminina ktoniska, akvatiska och lunara principerna och den lunara traditionen vilket vetter mot det svarta, denna färg tillika en symbol för det ktoniska eller jordiska. Samtidigt är också Saturnus/Kronos associerad med Guldåldern vilket traditionalismen utgår ifrån och strävar mot. Svärdet i dess andra klo symboliserar exoteriskt krigarståndet eller samhällets väktare, i en esoterisk uttydelse den maskulina solara principen och traditionen vilket vätter mot det blå eller himmelska, det astrala. Den vita hammaren på örnens bröst symboliserar arbetarklassen och passaren akademikerna i en exoterisk uttydelse.

Hammaren å den andra sidan är ännu en esoterisk symbol för den solara maskulina principen som befruktar med sin säd, det som sedan ges form av den lunara livmodern. Det är Tors hammare, den falliska symbolen (lingam) för Shiva, och korresponderar med andra liknande maskulina symboler såsom Athenas spjut (och här skall vi minnas att denna maskulina ”gudinna” föddes ur Zeus huvud) och Parashuramas (Vishnus) yxa, som bekämpar alla kaotiska krafter och som dödar det gamla, uttjänta och obsoleta för att ge plats åt det nya i mikrokosmos, mesokosmos och makrokosmos. Tors hammare, himmelskt blixtrande, associerar till himmelsguden Zeus och Yehovah, det solara och eldiga. Skärans halvmåneform erinrar också om vattenelementets ebb och flod, tillflöde och återflöde, det universellt feminina (Shakti) såsom skaparkraft och formgivare, men också som dess ultimata förgörare (den svarta Kali). Det är den frukbärande Venus och Uraina, himmelens drottning, men också jungfrurna Diana och Hekate, som tillsammans frambär livscykeln, födelsen, tillväxten, mognaden, döden och återfödelsen av mikrokosmen, mesokosmen och makrokosmen. I kristen symbolik finns också en tydlig korrespondens mellan den heliga Jungfrun Maria (Den svarta madonnan) och Uppenbarelsebokens himmelska kvinna (Guds Moder).

Det svarta (nigredo; förruttnelse), vita (albedo; rening) och röda (rubedo) symboliserar den sociala alkemins tre stadier, där den röda färgen kännetecknar Det stora sociala verkets fullbordande och transmutationen av samhället; den svarta fasen är revolutionen, omkullkastandet av den gamla borgerliga staten och uppbrytningen av det vulgära samhället i sina beståndsdelar (decentraliseringsprocessen), den intermediära vita fasen den nödvändiga och långvariga reningsprocessen varmed samhället och dess beståndsdelar (kommuniteterna, samhällsorganen, etc.) i grunden renas från kontrarevolutionära krafter och reformeras till en federation av suveräna kommuner sammanbudna i anden. Den röda färgen är en alkemisk hänvisning till den sista fasen i Det stora verket som leder till skapandet av De vises sten transmutationen av oädel metall till guld, en analogi för den genomgripande reformationen av den förgängliga och förlegade saturniska samhällskroppen (befolkningen bestående blott av atomiserade individer) till den odödliga solarkroppen (det vederkvickta folket eller nationen i sin organiska och sakrala kommunion, både som ett kollektiv eller mesokosm och med den makrokosmiske Gudomen).

Passaren och hammaren är ständigt förenade vilket kännetecknar att hantverksindustrin och vetenskapen är i en symbios vilket syftar till att rena (vittvätta) samhället från sitt primitiva urtillstånd (svärtan). Den röda färgen är också en hänvisning till blodet som frambärandet av livet, till kunglighet, solen och eldelementet, det element som renar ett ämne från alla orenheter och förvrängningar; en hänvisning till att den renande reformationen av samhället är en våldsam och bitvis plågsam process för alla orenheter som behöver förtäras. Krokskäran används i en exoterisk ordning som ett redskap för att skörda vete vilket förstärker den feminina fruktbarhetssymboliken och associerar till den grekiska gudinnan Ceres och jordelementet. Skäran och hammaren får tillsammans symbolisera samhällets lägsta skrå eller gren, näringsidkarna och hantverkarna (ekonomin och hushållningen); svärdet symboliserar samhällets mellersta stånd, väktarna och rättsväsendet (säkerheten och juridiken); passaren och kronan kännetecknar här det högsta ståndet, vetenskapsmännen, konstnärerna och filosoferna (kulturen och andligheten) vilket är satta tillsammans att vägleda de andra två samhällsgrenarna.

Symbolerna i vår fana är självklart lånade från andra och tidigare källor. Flaggans snedställt utformade bas är baserad på anarkistisk och (ursprungligen) syndikalistisk tradition, där den svarta färgen alltid representerar anarkism (ursprungligen var den anarkistiska flaggan helsvart) och den andra färgen en symbol för den särskilda inriktningen på anarkismen, såsom den vanligtvis röd-svarta fanan varande en symbol för anarkosyndikalism eller anarkokommunism (rådskommunism), etc. Den krönta örnen är lånad från den preussiska örnen (inklusive svärdet i höger klo). Svärdet i höger örnklo förekommer också på den kristna ortodoxa dubbelhuvade örnen, vilket i sin tur återspeglade den bysantinska örnen, vilket antyder om en östlig tendens i symboliken. Den habsburgska och tysk-romerska dubbelhuvade örnen är mycket snarlik den bysantinska, inklusive svärdet i höger klo; detta erinrar om en svunnen storhetstid i Europa. Just formen på den krönta örnen återfinns även på Polens, Österrikes och Tjeckiens rikssymboler; både den preussiska och polska örnen förekommer i alkemisk symbolik och den hermetiska traditionen har alltid varit stark i just Tyskland, Österrike, Tjeckien och Polen. Det intressanta är att den österrikiska rikssymbolen innehåller en skära i örnens högra klo (och en hammare i den vänstra).

Skäran för bönderna i vänster klo är i vår symbol hämtad från marxism-leninismen, såväl som hammaren för arbetarklassen vid örnens bröst. Hammaren och passaren utgör den typiska östtyska symbolen för kommunismen, passaren i sin ursprungliga betydelse en symbol för den kommunistiska intelligentian. Passaren har fortfarande sin plats som en symbol för en revolutionär intelligentia sammansatt av filosofer och vetenskapsmän akademikerna. Den vita färgen symboliserar i detta sammanhang de anarkotraditionella filosofernas illuminerade (till skillnad från blott upplysta) världsåskådning, där illuminismen kännetecknas av en gudomlig genomlysning som vida övergår det rena förnuftets profana upplysningsfilosofi; om nu vetenskapsmännen inom intelligentian främst representerar en akademisk och exoterisk (aristotelisk) upplysning så representerar filosoferna esoterisk (platonisk) illumination, där den sakrala illumininismen är överordnad den profana upplysningsfilosofin även inom akademien. Till detta skall också tilläggas att valet av den tyska formen av kommunistisk symbolik (den vita hammaren och passaren vid örnens bröst) tjänar att vara en subtil bekräftelse på den hyperboreiska formen eller gestaltningen av den eurasiska kommunismen, att Hyperboréen ligger vid anarkotraditionalismens hjärta (och själ).

Denna utformning av örnen (fast utan krona) med skäran och svärdet i sina klor och en ensam hammare vid dess bröst är hämtad från den tyska konservativa revolutionära tradition som växte fram och frodades under Weimarrepublikens Tyskland efter Första världskriget, en rörelse som drog till sig intellektuella storheter såsom Oswald Spengler, Martin Heidegger och Ernst Jünger. Denna symbol har sedan lånats av vissa ryska nationalbolsjeviker och anhängare av den eurasiska rörelsen vars ideologi (baserad på Aleksandr Dugins tänkande) med fasta rötter i den tyska konservativa revolutionen, vänsternationella nationalbosjevismen (som en falang av den tyska konservativa revolutionen) och Julius Evolas radikala traditionalism ändock får anses utgöra en systertradition till anarkotraditionalismen (fast de två har utvecklats helt oberoende från varandra, fortfarande står oberoende i förhållande till varandra och i skrivande stund inte har något formellt samarbete med varandra). Allt i denna symbolik erinrar om den sammanfogande ambitionen att förena till synes oförenliga motsatta idéhistoriska principer i en ideologisk alkemi.

Annonser