Flagga

Ett anarkotraditionellt revolutionärt handlingsprogram

för att reformera Sverige

Version 1.0 (Under rekonstruktion)

Inrikespolitik

1. Makten skall övergå från den nuvarande makteliten kapitalisterna och politikerna till folket; från den offentliga sektorn och den kapitalistiska marknaden till det civila samhället. Detta maktövertagande skall ske genom en revolution, en folklig resning, som skall kännetecknas av civil olydnad och genomföras enligt ickevålds-principen. Vapnet i kampen skall utgöras av övertagandet av kontrollen över produktionsmedlen genom en generalstrejk som skall förlama den ekonomiska och politiska makten i Sverige.

2. Revolutionen skall genomföras med en så bred förankring i folklagret som det är möjligt, genom ett samarbete över klass- och yrkesskillnader främst mellan bönder, arbetare, akademiker och lägre medelklass (proletariatet och prekariatet; de egendoms- och maktlösa), mot etablissemanget, d.v.s. den produktionsägande övre medelklassen och överklassen (borgarna), politikerna (första och andra statsmakterna) och bolagsstyrd media (tredje statsmakten). Målet skall vara att temporärt förlama näringslivet och störta den sittande regeringen och hela det parlamentariska politiska systemet, samt kväva dess mediala propagandamaskin.

3. I ett första led skall riksdagen, landstingen och kommunfullmäktigena upplösas och politikerväldet omedelbart nedläggas; den parlamentariska demokratin skall avskaffas. Befintliga politiska partier skall omvandlas till ideologiska förbund. Istället skall regeringsmakten övertas av ett nationellt revolutionärt högsta väktarråd. I varje region och i varje kommun skall ett väktarråd tillika organiseras för att överse revolutionens regionala och lokala förankring. Det högsta väktarrådets främsta uppgift skall vara att genomföra en radikal reformation av Sverige enligt anarkotraditionella principer enligt förestående handlingsprogram, efterföljande principerna om frihetlighet och icke-våld.

4. Denna reformation skall verkställas av högsta väktarrådet genom utfärdandet av dekret som skall äga omedelbar laga kraft. De dekret som rör regionala frågor skall därefter uttolkas av varje regionalt väktarråd för lokal implementering. I varje kommun skall på samma sätt ett lokalt väktarråd grundas som i sin tur uttolkar det regionala väktarrådets föreskrifter samt de dekret som är komna direkt ur det högsta väktarrådet som rör den kommunala politiska sfären. Underställt de lokala väktarråden skall en kader av väktare organiseras vilket skall implementera det högsta väktarrådets dekret och de regionala och lokala väktarrådens uttolkningar ute i de enskilda kommunerna, genom aktivism, opinionsbildning, information och undervisning. Samhällets väktare och deras respektive råd skall uteslutande bestå av ideologiskt motiverade filosofer, kulturarbetare och vetenskapsmän, samtliga av dem sakkunniga idealister med en traditionellt humanistisk värdegrund.

5.  Det högsta nationella väktarrådet skall bestå av 12 väktare, varav tre av dessa är filosofer och teologer. Fyra väktare skall vara kulturarbetare, var och en inriktade på drama, bild/skulptur, musik och litteratur. Fem väktare skall vara vetenskapsmän specialiserade på fysik/kemi, beteende/psykologi, medicin, sociologi/antropologi och historia. De regionala och lokala väktarråden skall också var och en bestå av 12 väktare återspeglande samma konstellation. Var och en av väktarråden skall ledas av en högste väktare varande filosof. Den högste väktaren i det nationella väktarrådet utser var och en av de andra 11 väktarna i det högsta väktarrådet och har vetorätt i alla frågor. Det högsta väktarrådet utser tillsammans den högste väktaren i varje regionala väktarråd, som i sin tur utser de andra 11 väktarna. Det regionala väktarrådet utser tillsammans den lokale högsta väktaren som utser sitt kommunala väktarråd. Om möjligt bör beslut i ett väktarråd tas i en anda av konsensus, annars genom ett majoritetsbeslut.

6. Reformationen av Sverige skall dock ske helt och hållet efter frihetliga principer, under förutsättning att kontrarevolutionära element har pacificerats och det kapitalistiska klassamhället upplösts; politikernas och borgarnas makt har neutraliserats och likställts med proletariatets socioekonomiska ställning i samhället (prekariatet skall istället stärkas till samma nivå som proletariatet). Väktarråden och kadern av väktare skall icke genomföra högsta väktarrådets dekret genom några som helst tvångsåtgärder. Varje individ och varje grupp och varje kommunitet skall frivilligt efter frihetliga principer medverka till att eller om en koncession skall infalla för att legitimera ett dekret. Koncessionsrätten skall alltid tillfalla gruppen eller kommuniteten. Väktarnas främsta medel för att implementera dekreten skall vara genom förhandling och medling.

7. Sålunda skall revolutionens impuls komma från botten och omkullkasta toppen medels aktivism och hjältemod som genom sitt exempel mobiliserar arbetarklassen, tjänstemännen, bönderna och akademikerna, varefter revolutionen skall konsolideras uppifrån och neråt genom väktarrådens och väktarnas försorg för att få ett största möjliga genomslag på kortast möjliga tid, för att minimera ekonomiska och sociala skador och negativa konsekvenser ute i samhället. Så snart som revolutionen har reformerat Sverige i grunden och konsoliderats i tillräcklig omfattning skall väktarråden och väktarna träda tillbaka i bakgrunden och endast ha en överseende och rådgivande roll i samhällets fortsätta utveckling, i syfte att överlämna den ekonomiska och politiska makten till folkets bas inom ramen för kommunalismen.

8. Revolutionens mål är att Sverige i ett andra led skall reformeras om från att vara en konstitutionell monarki och parlamentarisk demokrati till att bli en folkfederation av helt fristående och autonoma kommuner inom ramen för enskilda korporativa samhällen. Den svenska traditionen om kommunalt självstyre skall drivas till sin logiska slutsats, kommunalismen, och nationalstaten Leviathan i sin nuvarande moderna administrativa och borgerligt byråkratiska form demonteras. Dagens svenska teknokratiska enhetsstat skall sålunda ersättas med en organisk korporativ förbunds- eller associationsstat som formellt sammanbinds av en filosofiskt grundad ramkonstitution och reellt av kultur, sed, tradition och religion.

9. Sveriges nuvarande 290 kommuner skall bevaras till namnet och deras nuvarande territorier helgas såsom fria och suveräna entiteter (folkgrupper) med egna konstitutioner. Varje kommun skall också konstitueras som folkrepublik. Istället för att utgöra en centralistisk statsapparat skall Sverige såsom territorium och suverän nation eller samhällsentitet i sitt förhållande till andra nationalstater eller samhällsentiteter omreformeras till en federativ association av autonoma republiker. Dess officiella namn skall hädanefter vara Folkrepublikernas Federation Sverige.

Stora riksvapnet

10. Varje folkrepublik i den svenska federationen skall äga rätten koncessionsrätten att bifalla eller avstå från att implementera dekret komna ur det högsta väktarrådet. Även om det uttalade målet skall vara att samtliga 290 kommuner och deras folkrepubliker skall anamma ett anarkotraditionellt principprogram, baserat på detta förestående revolutionära handlingsprogram och det politiska manifestet, behöver det beredas utrymme för de enskilda folkrepublikerna att anta en konstitution som relativiserar både den socialistiska anarkismens och den värdekonservativa traditionalismens principer. Ett utrymme för alternativa samhällsexperiment måste beredas inom ramen för Folkrepublikernas Federation Sverige. Dock behöver folkfederationen vila på en gemensam värdegrund sammanfattat i Den traditionella humanismens deklaration om de essentiella och reella mänskliga rättigheterna och skyldigheterna.

11. För att kunna anses utgöra en del av den svenska federationen behöver av nödvändighet varje folkrepublik underkasta sig vissa grundläggande avtal och lagar som skall gälla mellan den egna kommunen och de övriga 289 folkrepublikerna inom ramen för federationen, oavsett antagen kommunal konstitution. Detta avtal och lagsamling skall sammanfattas i en gemensamt antagen nationell konstitution eller federativ författning. Å andra sidan skall det vara varje kommuns rätt att utträda ur Folkrepublikernas Federation Sverige med allt vad det innebär i begränsade möjligheter till ekonomiskt, kulturellt, socialt och säkerhetsmässigt utbyte kommunerna sinsemellan, i förlängningen existentiell isolering och sanktioner från det omgivande samhället. Ett utträde innebär tillika en uteslutning från och förlorade rättigheter i Folkrepublikernas Federation Sverige.

12. Det svenska folket som omfattas av det territorium som idag kallas ”Sverige” skall erkännas som en egen etnisk grupp som löst sammanbinds av en gemensam historia, ett enhetligt språk och en samstämmig kulturtradition som minsta gemensamma nämnare, vilket skiljer ut den från andra motsvarande etniska grupper. Detta utgör den nationella identiteten och solidariteten. I detta sammanhang skall begreppet ”nation” jämställas med begreppet ”folk” och ej sammanblandas med begreppet ”nationalstat”, vilket är en modern uppfinning och ett barn av upplysningstiden och kapitalismen.

13. Denna etniska folkidentitet, som står i ett avskiljt förhållande till andra etniska identiteter, skall markera den yttersta begränsningen för en folkfederation. Fria associationer med andra folk och nationer skall utgöra en konfederation en fri association mellan folkfederationer. Den nationella identiteten, som delvis utgör en rotad social konstruktion med historiska rötter och delvis står för ett naturligt, primordialt och tidlöst förhållande, får dock inte stå i ett motsatsförhållande till den kommunala identiteten och solidariteten som utgör den mest naturliga och spontana formen av samhällsbildning. Ty inom varje individ existerar en kärna eller essens som är fri, unik och personlig, vilket omsluts av familjens och släktens kärna, som i sin tur omsluts av essenser som bildar avlagringar från kommuniteten, kommunen (eller orten), regionen (eller landskapet) i fallande hierarkisk ordning, med den nationella identiteten som svagast och som ett yttersta lager omslutande det hela.

14. Anarkotraditionalismen erkänner dock existensen av fler etniska identiteter utöver den svenska, framför allt den samiska och romska som utgörande de största etiska minoriteterna och särarterna i förhållande till den svenska majoritetskulturen som har funnits i Sverige över lång tid och som därför har Sverige som sin naturliga vistelse eller ursprungsland, samer då de utgör en svensk ursprungsbefolkning och romer då de utgör ett nomadfolk som lever utspritt över hela Europa, däribland i Sverige. Vi anarkotraditionalister sätter därför ett extra värde i att bevara dessa minoritetskulturers särart och ser positivt på att enskilda folkrepubliker skall kunna växa fram eller skilja ut sig med en befolkning där majoriteten antingen är samer eller romer, inom ramen för Folkrepublikernas Federation Sverige.

15. Individens medborgarskap skall tillhöra den kommun inom vilket han eller hon är hemmastadd (vilket etymologiskt återknyter det germanska ordet ”medborgare” till dess ursprungliga betydelse någon som bor med andra invånare i en stad), dock skall det finnas en passunion mellan den svenska federationens kommuner som fastställer standard och gemensam utformning för detta, även om själva passet utfärdas av varje kommun. Inom folkfederationen skall det råda full rörelsefrihet och uppehållsvistelserätt upp till tre månader i en och samma kommun med möjlighet till förlängning. Varje kommun skall dock ha rätten att självt bestämma vem som får bli medborgare och permanent invånare i sin kommun.

16. I Folkrepublikernas Federation skall maktbasen ligga hos folket enligt direktdemokratiska principer. Grunden för denna direktdemokrati skall utgöras av folkråden och arbetarråden vilket skall utgå från den kooperativa ägandeformen. Samhällets minsta sociala former skall bestå av två enheter: kommuniteten och företaget. Ett företag skall räknas som en producerande enhet, såsom en verkstad, fabrik eller en serviceinrättning. Kommuniteten skall bestå av en boendeenhet eller hembygd som antingen kan utgöras av det urbana kvarteret eller den rurala byn. Dessa enheter skall drivas och ägas kooperativt eller med andra ord kollektivt av samtliga inblandade. Alla som deltar i ett kooperativ skall göra det som medlemmar vars främsta drivkraft skall vara att tillgodose medlemmarnas ekonomiska, sociala och kulturella behov. Varje medlem skall ha en röst i kooperativets råd; kommunitetens råd skall betecknas som ”folkrådet” och företagets som ”arbetarrådet”.

17. Dessa folkråd och arbetarråd, och deras respektive kooperativ, skall organiseras i syndikat. (Här skall det socialistiska begreppet ”syndikat” förstås vara synonymt med det konservativa begreppet ”korporation”.) Ett syndikat skall utgöra en branschorganisation som skall företräda varje kooperativ och dess intressen. Inom syndikatet, tillika kooperativet, skall ingen åtskillnad göras mellan olika yrken inom en och samma bransch, som det exempelvis görs i dagens fackföreningar. Syndikatet skall utgöra en syntes mellan dagens fackförening och motsvarande arbetsgivarförening, ty som företagen efter reformationen skall ägas av arbetarna och tjänstemännen så kommer behovet av en traditionell fackförening och arbetsgivarförening vara överflödigt; den mest adekvata organisationsformen skall vara syndikatet/korporationen. Därför skall Folkrepublikernas Federation vara syndikalistiskt och korporativt.

18. Var och en av Sveriges 290 kommuner skall dels styras av en syndikal kommunalförsamling och dels av ett kommunalt folketing, båda utgörande var sin korporativa undre respektive övre kammare. Den syndikala församlingen (den korporativa undre kammaren) skall tjäna såsom ett koordinerande instrument för ekonomi, handel och affärsmässiga transaktioner mellan enskilda företag (kooperativ) och korporativa syndikat inom kommunen, samt för handläggning av frågor som rör arbetsmiljö, arbetsrätt, lönepolitik och administration, vilket även omfattar undervisnings-, vård-, forsknings- och kulturbranscherna.

19. Det kommunala folketinget (den korporativa övre kammaren) skall ha den största verkställande politiska kraften och juridiska legitimiteten inom Folkrepublikernas Federation. Som sådan skall den enligt direktdemokratiska principer ensamt kunna fastställa en konstitution att styra dess verksamhet och den syndikala församlingens, och stadfästa de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna för samtliga medborgare, samt stifta lagar och förordningar som skall reglera verksamheter, företag och medborgare inom sitt kommunala territorium sin folkrepublik med högre suveränitet än någon annan association, förening, grupp eller individ i och utanför kommunen. Förslag till beslut i folketinget skall kunna väckas av vilken medborgare som helst i kommunen.

20. Lagar skall endast kunna stiftas i en folkrepublik om samtliga röstberättigade i kommunen som önskar deltaga i konsensus röstar för förslaget. Alla röstberättigade medborgare som har möjlighet att närvara i sitt forum skall således ha vetorätt; frånvarande röstberättigande frånsäger sig sin röst och vetorätten. Alltså skall den politiska processen i en folkrepublik vara ett uttryck för en konsociationell demokrati. Denna regel skall skapa en naturlig tröghet i den lagstiftande processen för att minimera antalet lagar i en folkrepublik och för att förankra vartenda lagförslag i det givna och naturliga, i det intuitiva och naturrättsliga. På samma sätt skall det vara likaledes svårt att avskaffa befintliga lagar; endast de lagar som över tid och bortom all tvekan har visat sig vara naturrättsvidriga eller överflödiga kommer att leda fram till ett konsensusbeslut om att avskaffa dem.

21. Kommunen skall i sin tur vara administrativt uppdelad i mindre kommuniteter, vilket i det rurala perspektivet motsvaras av byn och urbana av bostadskvarteret. Stadsdelarna i större städer skall inte längre delas in i administrativa kommundelsnämnder. Istället delas varje stad in i sina traditionella kvarter som nu skall vara självstyrande och självadministrerande. Varje bostadskvarter skall organiseras som ett kooperativ i vilket varje hushåll är medlemmar och deltagare i folkrådet med varsin gemensamma röst i alla beslut som rör kvarterskommuniteten. På motsvarande sätt skall varje by eller hembygd på landsbygden organiseras som en kommunitet i kooperativa former och styras genom direktdemokratiska principer genom sitt folkråd.

22. Den syndikala kommunalförsamlingen skall samla samtliga syndikat inom kommunen. Varje syndikat skall skicka en delegation med ombud som skall representera det med sina röster; storleken på varje delegation skall vara proportionerlig i förhållande till det totala antalet arbetande medlemmar (huvuden) från varje företag i syndikatet. Grundregeln skall vara ett ombud per 1000 medlemmar inom ett syndikat. Dock skall alla ombuden inom varje givet syndikat representera både vart och ett av medlemmarna (kooperativen) enskilt och samtidigt samtliga av dem som ett syndikalt kollektiv; ett balanserat hänsyn skall tagas till både det enskilda och det kollektiva intresset. Dessa ombud skall roteras med intervaller om fyra år.

23. Parallellt med dem frågor som berör näringsidkande, sysselsättning, arbetsmiljö, fritid och boende i den representativa syndikala församlingen skall det kommunala folketinget utgöra en direktdemokratisk politisk instans, en ren folkförsamling, utan några professionella ombud eller politiska partier vilket skall representera samtliga hushåll i en kommun. Grunden för den konsociationella demokratin skall vara kommuniteten, där varje bostadskvarter eller by skickar ett ombud till det gemensamma folketinget. Alla kommuniteter i varje folkrepublik skall således representeras i det kommunala tinget med varsitt ombud. Huvudprincipen skall vara att alla viktiga beslut som rör hela folkrepubliken, framför allt lagförslag, först skall beslutas i konsensus av var och en av kommunens kommuniteter varefter dess ombud troget framför den resulterande folkviljan till folketinget som slutgiltigt tar sitt beslut i konsensus.

24. Dagens regionala administrativa och konstlade system av 21 län skall avskaffas och ersättas av Sveriges traditionella 25 landskap som administrativa indelningar eller länder inom Folkrepublikernas Federation. Vi anarkotraditionalister erkänner den etniska identiteten som sammanbinder folket inom varje landskap eller ”land” som traditionellt starkare än ”svenskheten” och vill därför värna om de lokala dialekterna i det svenska språket och de lokala sedvänjorna.

25. Den svenska federationen skall på ett federalt och nationellt plan istället för dagens lagstadgande riksdag dels bestå av en korporativ församling sammansatt av syndikat och dels av ett federalt folketing, båda utgörande var sin korporativa undre respektive övre kammare. Detta korporativa tvåkammarsystem skall även återspeglas inom vart och ett av de 25 regionala landskapen där de suveräna kommunerna samordnas i federerade landsförsamlingar.  Varje kommun representeras av två delegationer både regionalt och nationellt, en vardera för den syndikala församlingen (den korporativa undre kammaren) respektive folketinget (den korporativa övre kammaren), av ombud som skall roteras med intervaller om fyra år.

26. De nationella och regionala folketingen skall vara lagstadgande organ. Deras uppgift skall vara att skapa en federal respektive ländisk ramkonstitution som reglerar länderna och kommunerna, för att upprätthålla en gemensam juridisk och socialpolitisk standard samt underhålla solidariteten över kommun- och landsgränserna. Den federala konstitutionen skall vara av en generell art som reglerar hela folkfederationen för att upprätthålla och underhålla en känsla av svensk nationell identitet. Den ländiska konstitutionen skall ratificera den federala, anpassa den efter regionala förutsättningar och dessutom utveckla riktlinjer att främja den specifika landskapstraditionen.  Var och en av dessa konstitutioner måste enligt koncessionsrätten godkännas av varje kommun som omfattas av den, dels den federala och dels den ländiska. Folketingens uppdrag är också att bestämma och samordna den inre och yttre säkerheten, de lokala miliserna och den federala försvarsmakten.

27. Den nationella och de regionala syndikala församlingarnas befogenheter får blott begränsa sig till att vara rådgivande samarbetsorgan vars syfte är att skapa gemensamma riktlinjer inom näringssektorn som strävar efter största möjliga harmoniska samexistens och koordination mellan folkfederationens kommuner och mellan länderna. Varken den federala syndikala församlingen eller motsvarande ländiska undre kammare  skall  vara lagstiftande eller påtvinga kommunerna några sanktioner utan vara av rent administrerande och samverkande naturer som kännetecknas av ömsesidigt samtycke mellan suveräna kommuner.

28. Samtliga av Sveriges 290 kommuner skall i den korporativa nationalförsamlingens övre och undre kammare representeras av framvalda ombud. Varje kommun skall här skicka en delegation med ombud till den syndikala undre kammaren som representerar vart och ett av de syndikat som är verksamma inom kommunen. På samma sätt skall kommunen representeras av var sin syndikala delegation i sin korporativa landsförsamlings syndikala undre kammare som företräder samtliga syndikat i kommunen på den regionala nivån. Varje kommun skall också skicka ett ombud vardera till det federala och de ländiska folketingen (de korporativa övre kamrarna) att företräda folkviljan i varje kommun. Båda kamrarna i den nationella och ländiska folkförsamlingarna skall sammanträda regelbundet, där respektive folketing samlas relativt mer sällan jämfört med de syndikala församlingarna.

29. Utöver de traditionella 25 landskapen eller länderna vill vi anarkotraditionalister att ytterligare två länder skall inrättas med full administrationsrätt (jämförbar med de övriga 25 ländernas) dock ej utifrån en sammansatt och fixerad geografi utan en mer flexibel och anpassningsbar sådan. För att värna om de samiska och romska etniska minoriteternas rättigheter och fortlevnad i den svenska majoritetskulturen bör sametinget bevaras som en juridisk enhet och ett motsvarande ”rometing” grundas för den romska befolkningsgruppen i Sverige. Sametinget och dess romska motsvarighet skall då organiseras som varsin självständiga korporativa landsförsamling, i vanlig ordning uppdelade i två separata kammare, en undre syndikal och en övre juridisk-social, vilket dels skall representera de eventuella kommuner som har en uttalad samisk eller romsk identitet i sin konstitution och dels alla individer, familjer och kommuniteter med samisk eller romsk härkomst utspridda över hela Folkrepublikernas Federation Sverige.

30. Syftet med den regionala korporativa landsförsamlingens övre och undre kammare är att utgöra ett rådgivande organ och koordinera kommunernas och folkens gemensamma intressen och ansträngningar inom den egna regionen eller kultursfären, i frågor som rör näringslivets samhällsgren respektive juridikens, den sociala trygghetens och säkerhetens. Den korporativa nationalförsamlingens övre och undre kammare skall i sin tur dela in sina representerade kommuner efter landskap eller länder, som skall ersätta dagens partigrupper i riksdagen; kommunerna skall delas in i landsgrupper som för upp regionala frågor på den nationella agendan samtidigt som varje kommun representerar sig självt och sina egna intressen. De samiska och romska kontingenterna inom Folkrepublikernas Federation skall också representeras av egna delegater i nationalförsamlingens båda kamrar oberoende av kommunal tillhörighet och föra fram sina frågor på den nationella agendan; eventuella samiska eller romska folkrepubliker skall representeras av endera av dessa två delegationer.

31. Varje syndikalt ombud inom något av de syndikalistiska församlingarna (de kommunala, regionala eller nationella) skall väljas fram av sitt syndikat inom varje kommun. Syndikatet skall i sin tur bestå av ett högsta råd där vart och en av dess medlemmar (kooperativ) representeras av ombud som väljs direkt av alla medlemmar inom kooperativet. Dessa ombud skall rotera med ett intervall om fyra år. Ombuden skall ha mandat att ta initiativ till och fastställa avtal inom respektive syndikal församling, i syfte att koordinera och samverka de syndikala insatserna, men alla beslut och överenskommelser som tas i någon av dessa församlingarna måste först godkännas av respektive kommun och/eller syndikat, och alla dess medlemmar, innan besluten kan anses vara fastställda och bindande för alla parter.

32. Varje folkombud, att representera kommunens folkvilja inom antingen det ländiska eller federala folketinget, skall väljas fram direkt av det kommunala folketinget, en post som skall rotera med ett intervall om fyra år. Vart och ett av ombudet skall ha mandat att ta initiativ till och fastställa beslut, överenskommelser och lagar tagna inom respektive folketing, i syfte att skapa en koordination och samverkan i juridiska och sociala spörsmål och i frågor som rör de gemensamma säkerhetsorganen, gränskontroll och tullverksamhet. Dock behöver alla beslut, överenskommelser och lagar som tas i något av folketingen i vanlig ordning först godkännas och ratificera av respektive kommunala folketing innan dessa kan anses vara fastställda och bindande för alla parter.

33. Beslut, överenskommelser och lagar tagna i de ländiska eller nationella folketingen skall dock fortfarande kunna vara gällande och träda i laga kraft inom respektive jurisdiktion  (federation/nation eller region/land), även om inte samtliga kommuner har ratifierat dem; enskilda kommuner skall ha rätt att kunna undantagas från beslut och lagar, med undantag för konstitutionella lagar. Federala och regionala lagar behöver inte vara godkända av samtliga folkrepubliker, och således inte gälla för dessa undantagna kommuner. Konstitutionella lagar författningen måste dock godkännas eller ratificeras av samtliga kommuner som omfattas av dem, antingen regionalt eller nationellt. Beslut, överenskommelser och lagar som har ratificerats eller tagits av en kommun skall efterföljas troget och lojalt av alla kommuniteter och varje individ däri enligt principen om demokratisk centralism (frihet i diskussion enhet i handling).

34. Antalet kommuner och folkrepubliker skall inte anses vara fixerade utan skall kunna utökas eller minskas; siffran 290 är endast ett riktmärke. Vi anarkotraditionalister ser positivt på att kommuner med stora territorier eller folkmängder delar upp sig i mindre folkrepubliker. Varje kommun skall själv kunna avgöra om och när den vill avgränsa sitt territorium till en mindre enhet krympa sitt territoriella omfång och därmed utesluta en tidigare del av kommunen. Detta skall dock endast kunna verkställas i samråd och samförstånd med den uteslutna delen genom en omröstning i det kommunala folketinget.  Denna exkluderade del av ett tidigare territorium skall nu anses bilda en egen ny kommun och utgöra en egen suverän folkrepublik med rättighet om att uppgå i Folkrepublikernas Federation Sverige så länge som dess konstitution uppfyller den konsensus som uttrycks i de ramkonstitutioner som politiskt omfattar den den antagna ländska konstitutionen och federativa författningen.

35. Omvänt skall en del av en kommun äga rättigheten att antingen på eget initiativ eller i samförstånd med ursprungskommunen avskilja sig från denna. I det senare fallet beslutas ett sådant verkställande genom en omröstning i det kommunala tinget. I det förra fallet, när en del av en kommun väljer att självmant träda ur en större kropp av en folkrepublik, skall en omröstning genomföras i ett särskilt upprättat ting utan möjlighet för de övriga medborgarna i ursprungskommunen att göra sina röster hörda. Sålunda skall det vara lättare för en del av en kommun att utropa sin egen suveräna folkrepublik jämfört med en kommun att utesluta en del av sig själv. Den nya kommunen skall kunna upptagas i Folkrepublikernas Federation Sverige på samma premisser som ovan. Naturligtvis skall två eller flera kommuner kunna enas genom omröstning i respektive kommunala ting att slås ihop och förenas till en större kommun, som på samma sätt upptas i Folkrepublikernas Federation såsom en ny politisk entitet och social enhet.

36. Även om det saknar någon reell makt bortom den symboliska skall huset Bernadotte ändå med omedelbar verkan avsättas från den konungsliga tronen dels med motivationen att dagens monarker tillhör en kontinuitet av en urartad senantik och medeltida tradition där krigarkastet har förskansat sig makten från prästerskapet och ersatt andliga principer med världslig makt och imperialism, dels för att själva huset Bernadotte utgör ett främmande atlantiskt element i den svenska folksjälen vilket har brutit den genealogiska härkomsten tillbaka till Gustav Wasa, Sveriges landsfader och vars ätt representerar en hyperboreisk ådra. Vi anarkotraditionalister är således icke monarkister utan snarare teokratister. Vi tillhör den kiliastiska (millenaristiska) traditionen och inväntar tålmodigt en ny messias eller prästkonung som genom ett gudomligt mandat skall förlösa mänskligheten från dagens materialistiska mörka tidsera (järnåldern) och återföra den mänskliga kulturen till en ny guldålder.

Traditionalism-teokrati

37. Dagens monarki skall sålunda reformeras mot en teokrati; den konungsliga tronen skall omvandlas till att tillika bli en helig stol där dess regala funktion skall vara förvaltat av högste väktaren, både andligt (prästerligt) och materiellt (konungsligt), att garantera samhällets fortbestånd andligt, juridiskt och ekonomiskt. Samtidigt skall den kungliga teokratin gå in i en fas av träda och den heliga tronen lämnas vakant (sede vacante) i väntan på en värdig prästkonung att besätta den. Denna princip om sedevakantism skall genomsyra den anarkotraditionella folkfederationen i vilket reformationen gradvis skall omvandla den till att utgöra ett värdigt vehikel åt den framtida heliga regenten vid tidpunkten för den mörka tidens nadir. Under tiden skall Sverige formellt utropas till att vara en tillförordnad korporativ folkfederation; formellt ett folkrepublikernas regala teokrati men i alla avseenden en folkrepublikernas federation.

38. Folkrepublikernas Federation Sverige skall ej som idag styras av en parlamentariskt vald regering. Sålunda skall regeringen och dess ämbete avskaffas med omedelbar verkan. På samma sätt skall alla dess departement avskaffas och syndikaten överta deras roll. På motsvarande sätt skall dagens länsstyrelser, landstingsstyrelser och kommunstyrelser avskaffas. Istället skall speciella exekutiva kommittéer på nationell, regional och kommunal nivå organiseras att ersätta de gamla institutitionerna för att samordna de lokala insatserna där personer korporativa ledamöter skall utses av respektive kammare att driva olika strukturella frågor. Dessa kommittéer skall roteras med intervaller om fyra år och ledas av en ordförande.

39. De kommunala och ländiska folketingen utser en särskild exekutiv kommitté som ansvarar för konstitutionella, juridiska, sociala, militära och polisiära frågor, samt frågor som rör gränskontroll och tullverksamhet, dess respektive ordförande ersättande och motsvarande dagens landstings- och kommunordförande. På samma sätt skall det federala folketinget välja fram en inrikespolitisk kommitté som skall motsvara dagens inrikesdepartement med ansvar för den inre säkerheten, vilket omfattar gränsskydd, tullverksamhet och allmänna polisiära frågor, konstitutionella och federativa frågor, samt en nationellt koordinerad socialpolitik. Denna skall ledas av en ordförande vilket skall motsvara dagens statsminister.

40. Den federala näringspolitiska kommittén skall i huvudsak motsvara dagens regering eller kabinett och ha funktionen att vara ett verkställande organ för den nationella syndikala församlingen, vilket skall utse den. Denna skall ledas av en ordförande, vilket skall motsvara dagens näringsminister. Denna nationella kommitté skall bestå av ledamöter som ansvarar för olika sektorer inom samhället vilket representeras av de olika syndikaten utgörande olika branschorganisationer inom folkfederationen, vilket skall motsvara dagens departementschefer eller ministrar. Dessa ledamöter har även funktionen att vara ordförande för varje syndikat (församlingsgrupp) inom den federala syndikala undre kammaren tillika ombud för syndikatet i kommittén. Varje regional och kommunal kommitté skall organiseras på samma sätt.

41. Den högste väktaren i det nationella väktarrådet skall från dagens monark överta rollen som Sveriges statschef så länge som den nyupprättade heliga tronen är vakant, att såsom pontifex maximus förvalta nationens högsta ceremoniella och andliga ämbete åt den kommande regenten i dennes frånvaro samt att skydda federationens integritet okränkt från inre och yttre fiender. Den högste väktaren i varje regionala väktarråd skall överta rollen som landskapets eller landets landshövding. På samma sätt skall den högste väktaren i varje kommun inneha rollen som den gamla världens borgmästare. De regionala och kommunala högsta väktarna skall vara representanter för den högste nationella väktaren och omvänt representera sina kommuner och länder inför den högste väktaren.

42. I det anarkotraditionella Sverige skall dessa högsta väktare på nationell, regional och kommunal nivå främst ha en ceremoniell, andlig och rådgivande roll i samhället, och i regel hålla sig utanför den dagliga skötseln av respektive entitet. Även den vandrande kadern av väktare, vilket är direkt underställda de högsta väktarna, skall ha en vägledande och ceremoniell roll inom varje kommunalitet och kooperativ inom vilket de skall leva och verka och ha sin tillvaro. Såsom väktare skall denna andliga elit av samhället utgörande samhällets perfekter (heliga män och kvinnor) ständigt garantera det anarkotraditionella systemets fortbestånd och ange det dess nödvändiga andliga impuls och kulturella riktning. I detta skall de som enda medborgare i folkfederationen kunna vandra obehindrat över kommunalgränserna utan tidsbegränsning och delta i samtliga folk- och arbetsrådsmöten, syndikatens högsta råd och församlingarnas båda kammare, oavsett nivå, och inneha vetorätt vid alla typer av omröstningar.

eremiten

43. De regionala och kommunala högsta väktarna skall i detta vara bundna att efterfölja de dekret som kan utfärdas av statschefen; den högste väktaren i en folkrepublik eller borgmästaren skall utfärda ett eget dekret som uttolkar statschefens dekret i den kommunala kontexten. Borgmästarens dekret skall ensamt och omedelbart äga laga kraft i kommunen och över medborgarna tills dess det har ratificeras genom ett majoritetsbeslut i folketinget. Folketingens lagbeslut måste undertecknas av borgmästaren för att få laga kraft; i detta har folkrepublikens högste väktare en vetorätt, precis som vilken medborgare som helst, även om han eller hon själv inte behöver vara närvarande vid det beslutande sammanträdet. Grundregeln skall dock vara att folkrepublikens högste väktare respekterar kommunens folkvilja och endast undantagsvis går emot den med sitt veto eller dekret. På motsvarande vis behöver den aktuella konstitutionen inom ett land bära sin landshövdings underskrift på samma sett som federationens konstitution behöver signeras av statschefen för att få laga kraft.

44. Sammanfattningsvis skall väktarnas roll i samhället skifta över tiden, där det högsta väktarrådet i ett inledande skede efter revolutionen skall utgöra Sveriges högsta regering och styrelseorgan. Som sådant skall dess 12 perfekter leda Sverige medels dekret vilket skall implementeras av de regionala och kommunala väktarråden som också skall bestå av 12 perfekter vardera. Denna centraliserade styrelsemodell skall vara gällande under den tid som beroende på förhållanden och omständigheter kommer att vara nödvändig att till fullo verkställa och implementera reformationen av Konungariket Sverige till Folkrepublikernas Federation Sverige. Denna implementation och de dekret som skall verkställa reformationen sammanfattas i detta anarkotraditionella revolutionära handlingsprogram. Först när detta handlingsprogram till fullo har verkställts kommer väktarråden träda tillbaka till sin filosofiskt och vetenskapligt rådgivande och andligt vägledande roll, i praktiken överlämnande den politiska makten till de korporativa organen, utan att till fullo avvecklas och med mandat att kunna träda tillbaka när nöden så kräver detta, i händelse av krig eller kris. Den högste väktaren skall efter revolutionen vara Sveriges ständige andlige ledare på samma sätt som borgmästaren skall vara det i kommunen och landshövdingen i sitt land.

Ekonomi och hembygd

45. I ett första led skall ett korporativt system av samverkansformer mellan fackföreningarna och arbetsgivarföreningarna upprättas vilket skall ledas av en perfekt. Denna skall baseras på den gamla svenska korporativa traditionen; saltsjöbadsandan skall erfara en ny renässans. Denna samverkan över klassgränserna och över olika intressen skall ske både på en nationell och regional nivå, samt i en kommunal, men också i de enskilda företagen. Sålunda skall klasskampen efter revolutionen övergå till en folkgemenskap som kännetecknas av ett klassamarbete, vilket skall lägga grunden för det ekonomiskt klasslösa samhället.

46. Varje företags och bolags verkställande ledning skall övertas av ett arbetarråd, vilket skall innehålla representanter från arbetare, tjänstemän och chefer; fackföreningar och arbetsgivarföreningar. Om möjligt skall arbetarrådet också innehålla en perfekt att representera reformationens vilja; detta är i synnerhet viktigt i medelstora och i stora företag. Rådets ordförande skall väljas fram i konsensus av arbetarrådet och denne skall anta rollen som motsvaras av dagens verkställande direktör. Samtliga i arbetarrådet skall ha vetorätt i alla frågor som rör företaget. Arbetarrådet skall svara inför alla anställda i företaget och inför företagets ägare.

47. Vidare skall i ett första led inom samtliga företag en särskild korporativ fond upprättas med medel tillskjutna från staten, fackföreningarna och arbetsgivarföreningarna vilket skall köpa upp aktieandelar i företaget; i enlighet med ett särskilt dekret utfärdat av högsta väktarrådet skall företagets aktier säljas till den korporativa fonden till ett kraftigt underpris och minst två femtedelar av aktieandelarna upplåtas till fonden. I samtliga fall där en kommun har andelar i ett företags aktier skall dessa per automatik övergå till fondens ägo för en symbolisk summa. Målet skall vara att dessa korporativa fonder på sikt skall köpa upp en majoritet av aktierna i ett företag, vid behov med stöd av högsta väktarrådets dekret.

48. Samtliga privata banker i Sverige skall enligt högsta väktarrådets dekret nationaliseras och i ett första led underställas riksbanken. Den enda handelsvalutan inom Sveriges gränser skall vara Kronor. All infrastruktur, såsom tåg- och flygtransporter och större transportföretag skall omgående nationaliseras för att så småningom övergå till kommunal ägo. Apotek, hälso- och sjukvård och övrig social omsorg samt all barnomsorg, samtliga skolor och läroverk skall på samma sätt kommunaliseras. All mark och vatten skall också det kommunaliseras. Likaså skall all radio- och tv-media nationaliseras.

49. Samtliga av dessa nationaliserade och kommunaliserade företag skall inrätta arbetarråd enligt samma modell som i näringslivet. Ägandet i dessa nationaliserade och kommunaliserade företag skall inom snar sikt övergå från offentligt till kooperativt ägande, d.v.s. till de anställdas ägo som nu skall utgöra dess medlemmar. Företag inom näringssektorn som motsätter sig ett övertagande av kontrollen till ett arbetarråd skall enligt högsta väktarrådets dekret kommunaliseras och därefter övergå till kooperativ ägandeform.

50. Den nyliberala tidsåldern som har härjat i Sverige sedan tidigt 1990-tal skall rotas ut i grunden. Den ensidiga betoningen på marknadsekonomi, profit och tillväxt skall ersättas av social ekonomi och hushållande med naturens och människans resurser. Det kapitalistiska systemet och den privata äganderätten av produktionsmedlen (av både varor och service) skall därför i ett andra led helt avskaffas och ersättas av den kooperativa ägandeformen. D.v.s. varje arbetare och tjänsteman inom ett givet företag skall istället för att vara anställd som idag bli medlem av ett kooperativ som i sin tur skall äga företaget i fråga; ägandeformen skall vara kollektiv. Detta innebär att besittningsrätten av dessa produktionsmedel kommer att förverkas och övergå till dem som det berör arbetarna och tjänstemännen som tidigare har varit anställda i respektive företag. Detta omfattar även alla utländskt ägda företag som har förlagt sin verksamhet till Sverige.

51. Det skall inte längre vara möjligt att starta nya aktiebolag och handelsbolag; endast kooperativa företag skall kunna startas om det omfattar fler än en person. Det skall alltså fortfarande som i dag vara möjligt att starta och driva en enskild firma eller familjeföretag i det sista fallet endast mellan två makar och eventuella myndiga barn. Vi anarkotraditionalister menar att enskild näringsverksamhet inte utgör en del av kapitalismen utan bygger på gammal hantverkstradition. Det är endast när ett företag börjar anställa personal som den kooperativa verksamhetsformen skall vara aktuell där man kollektivt skall dela på det rörliga och fasta kapitalet. Genom detta skall det gamla förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare upplösas; samtliga som är verksamma inom företaget skall vara medlemmar av ett kooperativ.

52. Enligt ett dekret utfärdat av högsta väktarrådet skall i ett första led alla privata hyresvärdar kommunaliseras, d.v.s. övertas av den kommunala allmännyttan. Driften av ett hus eller husen i ett kvarter skall i regel överlåtas till hyresgästerna som organiserar sig i ett kooperativ. I ett andra led skall allmännyttan omvandlas till kooperativt ägande där hyresgästerna blir medlemmar och äger huset eller husen tillsammans, utöver att själva ta hand om skötseln och driften av fastigheterna. Det enskilda kooperativet kommer som regel begränsas till ett kvarter, vilket kan bestå av ett enskilt större hus eller byggnadskomplex, eller flera mindre hus eller huslängor, och eventuella kringbyggnader kopplade till bostadshusen. Kooperativet kommer förutom att äga bostäderna också äga allt annat fast kapital kopplat till byggnaderna. Även alla bostadsrätter skall enligt ett dekret övergå till en kooperativ ägandeform på samma sätt som i fallet med allmännyttans bostäder. Därigenom kommer det gamla förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst att upplösas; alla kommer att vara medlemmar istället.

53. Det gamla kapital- och penningsystemet skall i ett andra led upplösas och helt överges; den svenska Kronan, som vi känner den idag, skall som valuta avskaffas. Samtliga privatägda (nationaliserade) och statliga banker skall avvecklas. Istället skall ett mutualistiskt system enligt anarkistiska principer med arbetarbanker eller medlemsbanker och ömsesidiga krediter införas i varje kommun som är satta att värdera arbetsinsatser i relation till varor som skall kunna utbytas i en fri marknad mellan jämlika producenter, där en vara eller tjänst ges i utbyte mot den mängd arbete som krävs för att producera en vara på exakt samma sätt och med motsvarande verktyg.

54. Lokal valuta eller växel skall kunna införas i enskilda kommuner men endast för att underlätta och inte ersätta naturliga transaktioner; byteshandel skall premieras. Räntor skall i detta system avskaffas och endast ett begränsat mervärde behållas av kreditbanken för att kunna administrera denna tjänst. I vissa kommuniteter skall, om det anses vara enklare att distribuera de gemensamma resurserna mellan varandra, den kommunistiska fördelningsprincipen gälla om ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” utan någon kreditbank och värderingssystem som mellanhand.

55. För att undvika onödig diskrepans mellan kommunerna skall 25 regionala och ett nationell bankorgan inrättas på federalistisk grund för att möjliggöra handel mellan kommuner inom och utanför sina regioner. Vi anarkotraditionalister bestrider inte heller fördelen med att ha en egen valuta i intranationella och internationella transaktioner. Dock hade vi velat se att Kronan representerade ett äkta värde och präglades i Guld (eller guldlegering). Sålunda vill vi avskaffa den gamla och vulgära Kronan (SEK) för att skapa en ädel Krona. Vid sidan av Guldkronan vill vi återinföra Dalern som då skall präglas i Silver (eller silverlegering).

Ädelpengar

56. Dessa två ädla valutor skall användas i all interkommunal transaktion medan de lokala mutualistiska växlarna uteslutande skall användas intrakommunalt. Dessa kommunala sedelväxlar eller krediter skall då kunna växlas mot (Guld) Kronor eller (Silver) Daler i arbetsbanken inför en resa till en annan kommun, där en gäst skall kunna köpa varor och tjänster i en främmande kommun; medlemskapet i en arbetsbank omfattar endast medborgare och ej tillfälliga gäster och handel i Kronor och Daler underlättar därmed transaktion över kommungränserna. Tanken med dessa två parallella valutasystem är att begränsa privathandeln mellan medborgare i olika kommuner och göra varje kommun så ekonomiskt och lokalt självförsörjande så långt det är möjligt; den interkommunala handeln skall då begränsas till handel av bristvaror som inte kan tillgodoses lokalt och ombesörjas av lämpliga syndikat.

57. Varje kooperativ skall vara medlem av ett syndikat (synonymt med en korporation) enligt en traditionellt syndikalistisk modell som syftar till att koordinera en viss given bransch eller näringsgren, och dess intressen i förhållande till andra branscher och näringsgrenar, till en gemensam viljeriktning enligt principen om minsta gemensamma nämnare och maximerad utdelning inom kommunens ram. I varje kommun skall en given ekonomisk bransch eller gren inom näringslivet, samt inom vård och service, representeras av sitt syndikat i den kommunala korporativa församlingens syndikala undre kammare.

58. Varje kommunal delegation i de korporativa national- och landsförsamlingarnas syndikala undre kammare skall företrädas av ombud som representerar ett branschsyndikat inom sin kommun. Förutom att bestå av landsgrupper skall den korporativa nationalförsamlingens undre kammare även bestå av syndikala tvärgrupper som syftar till att koordinera bransch- och näringslivsfrågor på en nationell nivå. På samma sätt skall den korporativa landsförsamlingens undre kammare bestå av tvärgrupper som delas in efter bransch- och näringssyndikat.

59. Sveriges ekonomiska politik skall kännetecknas av en vitt gående och omfattande autarki inom folkfederationen och protektionism mot omvärlden, både avseende handelsvaror och arbetskraft. De enskilda kommunerna skall så långt detta är möjligt göras ekonomiskt självförsörjande avseende i synnerhet livsmedel, service och energi, samt grundläggande fast kapital, men även när det är möjligt avseende redskap, maskiner och fordon. Det som inte i tillräcklig omfattning kan tillgodoses inom kommunen skall kompenseras i första hand av regionen (landet) och därefter av nationen, och i sista hand genom import och detta främst av bristvaror. Målet är dock att göra Sverige oberoende av den globala ekonomin (i synnerhet dess amerikaniserade form) för att garantera dess folks suveränitet och för att skydda det från den kapitalistiska marknadens konjunktursvängningar.

60. Sverige skall återigen ha ett fullt fungerande tullsystem som skall delegeras till gränskommunerna (d.v.s. folkrepubliker som gränsar till främmande stat) och dem folkrepubliker som hyser internationella flygplatser. De enskilda kommunala milisförbanden skall ansvara över att bevaka och skydda nationens gränser, och över tullfunktionen. En nationell samordning mellan dessa kommuner skall göras genom en tullunion. Syftet skall vara att garantera den protektionistiska politiken av varor, tjänster och arbetskraft, samt att garantera nationens suveränitet både territoriellt och ekonomiskt.

61. Den privata äganderätten skall endast begränsas till personliga tillhörigheter, lösören, kläder och fordon tillräckligt för att ekonomiskt och socialt upprätthålla en familjs grundläggande och naturliga materiella behov och livskvalitet. En familj eller eller individ skall också kunna bedriva handel inom och utom kommunens gränser i form av enskild firma eller familjeföretag. Detta privata företag behöver dock på samma villkor som med kooperativa företag organisera sig inom sitt bransch syndikat och vara medlem i en arbetsbank för att kunna delta i den mutualistiska marknaden på lika villkor.

62. All mark skall i ett tidigt stadium övergå från privat till den enskilda kommunens ägo. Privata bönder skall arrendera sin tidigare ägda mark kostnadsfritt från kommunen; i praktiken kommer de ej att erfara någon skillnad i besittningsrätten och fortsätta bedriva sina jordbruk som enskilda familjeföretag. De skall dock ha rätten att behålla äganderätten över sina familjehus och kringliggande byggnader. Likaså skall kooperativa företag arrendera den mark som de behöver för sin verksamhet. Byggnader och övrigt fast kapital skall ägas kollektivt av respektive kooperativ. Gemensamma bostäder (flerfamljeshus och lägenheter) skall i ett andra led ägas kooperativt, såväl som alla former av serviceinrättningar, med undantag för viss social service som tillhandahålls av kommunen till samtliga kommunmedborgare.

63. Sverige skall i ett senare skede i frihetliga former genomföra en jordbruksreform där jordbrukarkollektiv eller kommuniteter av sin hemkommun skall arrendera jorden i en kooperativ form mot att överskottet av deras produkter levereras till den urbaniserade populationen i en utbyteshandel med varor och tjänster enligt mutualistiska principer. De privat ägande bönderna skall sålunda organiseras som medlemmar i kooperativa agrara kommuniteter byar där de skall kunna dela på mark (med bibehållna arealer), redskap och maskiner delvis eller helt gemensamt såsom medlemmar. Dessa byar skall även kunna äga sina bostäder tillsammans i kooperativa former även om enfamiljeshus fortfarande skall kunna ägas privat av en familj, i synnerhet om det har gått i arv från tidigare generationer, i övriga fall skall det ägas av kooperativet (i de fall de har hyrt sitt hus).

64. Dock skall det inom kommunitetens ram finnas möjligheter till att bruka jorden tillsammans i kommunistiska (kollektivistiska) former eller som enskilda bönder med rättvist fördelade jordlotter (baserat på familjernas storlek), även inom en och samma kommunitet såsom medlemmar av ett kooperativ. I dessa kooperativt ägda kommuniteter skall alla bostäder ägas av kooperativet och fördelas utifrån storleken på familjen (hur många vuxna och barn som bor i huset); även redskap och maskiner helt ägas i kooperativa former. Denna kommunitetsform kommer i synnerhet vara lämplig i samband med kommunalt och regionalt sanktionerade ruraliseringsprojekt storstadsbefolkningarnas utflyttning och bosättning på landsbygden såsom nybyggare.

65. Det skall även i ett senare skede kunna vara möjligt att organisera jordbukskommuniteter som en samfällighet av familjeägande bönder, såsom enskilda firmor eller familjeföretag i samverkan, där kommuniteten kommer att ha en fortsatt politisk roll gentemot folkrepubliken (precis som den gör i en kooperativ kommunitet) och begränsad kooperativ näringsverksamhet, såsom att gemensamt driva skolor, affärer och serviceinrättningar, men där de enskilda jordbruken, fastigheterna, redskapen och maskinerna kommer att ägas av varje familj enligt traditionella former. Vi anarkotraditionalister inser, även om vi vurmar för och vill premiera den kooperativa ägandeformen, att privata småjordbruk är en gammal svensk tradition som är värd att bevara för eftervärlden och att denna inte har något med borgerligheten eller kapitalismen att göra utan snarare utgör en kontinuitet av det gamla ärevördiga bondeståndet, det gamla traditionella samhällets bas.

66. Alla grödor som skördas i kooperativa eller familjeägda former skall odlas och köttprodukter i detsamma födas upp enligt strikt ekologiska och naturliga former med frigående djur och fågel med hänsyn taget till skog och mark. Även biodynamisk odling skall uppmuntras. Industriella former av jordbruksnäring skall aktivt motarbetas; jordbruken skall skötas så enkelt och traditionellt som det är möjligt. Inget konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel skall tillåtas i jordbruksnäringen.

67. Den kapitalistiska principen om arbetskraftens rörelse mellan kommuner och regioner skall aktivt motarbetas. Målet skall vara att den enskilda kommunen skall tillgodose medborgarens behov av arbete, uppehälle och social trygghet i första hand, och i andra hand den region (land) inom vilket kommunen befinner sig, och endast i undantag Sverige som nation. Det psykologiska och naturliga behovet som människan har att födas, växa upp och verka, samt dö i en och samma hembygd skall så långt detta är möjlighet tillgodoses av samhället.

68. En regional politik skall föras som strävar efter att avfolka städerna och stärka landsbygden i syfte att återföra människan till en naturlig livsföring genom ett brukande av jorden och en närmare kontakt med och mer symbiotisk relation till hennes natur och solidaritet med sitt samhälle. Vi anarkotraditionalister anser att den urbana och borgerliga livsstilen är onaturlig och i grunden skadlig för människan, både som individ och som ett kollektiv; det är inom storstäderna som den moderna civilisationens mörkaste, mest dekandenta och urartade kulturella och sociala avarter lättast kan frodas. Denna satsning på landsbygden och medvetna utflyttningspolitik skall begränsas till Sveriges länder (regioner) som skall koordinera denna ruraliseringsprocess, vilket i första hand skall utgå från den kommunala tillhörigheten.

69. På samma sätt skall teknikutvecklingen kontrolleras så att den tjänar människan istället för att människan skall tjäna tekniken, så som har skett under de senaste årtiondena. De nya tekniska innovationerna har blott skapat konstlade behov som den post-moderna människan prioriterar framför sina viktigaste sociala behov och plikter. Tekniken har lett till att människan isolerat sig från sitt naturliga habitat och sociala liv. Detta ses främst genom den explosiva utvecklingen inom IT och media. Målet är att återföra människan till att bli den sociala varelse som hon egentligen innerst inne är skapat till och ämnad för att vara.

70. Den enskilda kommunen bör tillhandahålla en medborgarlön eller basinkomst av minimilön-karaktär för att tillförsäkra den enskilda medborgaren en skälig levnadsnivå och för att undvika ekonomiskt och socialt utanförskap eller stigmatisering, vilket dagens socialbidrag medför. Familjerna bör understödjas med ett utökat och skäligt barnbidrag som också tillhandahålls av hemkommunen. Allt detta skall tillhandahållas enligt mutualistiska principer. Den statliga Försäkringskassan (liksom alla andra statliga verk och myndigheter) skall avvecklas; alla bidrag som är nödvändiga för att stödja individer och familjer kollektivt skall administreras av hemkommunen. Varje kooperativ skall solidariskt betala avgifter  syndikal skatt till den kommun i vilket den verkar för att bekosta det kommunala och gemensamma trygghetssystemet och den gemensamma sociala servicen, lokaltrafiken och säkerheten.

Familjepolitik

71. Den minsta sociala enheten i samhället är familjen; ”individen” är en modern konstruktion som under postmoderniteten har fått monstruösa proportioner. Den sociala och ekonomiska politiken skall därför utgå inte från individen utan utifrån barnfamiljen. Det postmoderna och nyliberala kapitalistiska samhället har lagt alldeles för stort fokus på individen, på den vuxne individen rättare sagt och offrat barnets behov på frihetens altare. Vi ser idag ett samhälle där psykiskt sjukdom, socialt utanförskap, kriminalitet, missbruk och självmord ökar som allra mest bland barn och ungdomar. Denna trend måste stoppas! I all samhällsplanering på kommunal nivå och på federativ (regional och nationell) nivå måste perspektivet utgå från barnets behov, inte de vuxnas, och därigenom måste familjerna prioriteras ty de utgör den trygga bas och säkra hamn vari barnet och ungdomen kan utvecklas till att bli en socialt kapabel medborgare och medmänniska.

72. Den exakta familjebildningen är en ensak för familjen och ingen annans; kommunen skall inte göra någon skillnad mellan de olika formerna av familjer som existerar idag utan behandla alla familjer jämlikt. Dock skall samhället aktivt stödja äktenskapet som den minsta och viktigaste av samhällets institutioner. Formaliseringen kring att ingå i ett äktenskap vigseln skall dock vara en angelägenhet för de religiösa institutionerna och ej de kommunala förutsatt att denna religiösa institution är etablerad inom kommunen och erbjuder regelbunden gudstjänst, att församlingen är registrerad av kommunen. Häri skall den religiösa församlingen ha fullt juridiskt ansvar och oinskränkt beslutanderätt. Den ”borgerliga vigseln” kommer sålunda att avskaffas; dock kommer samhällets väktare perfekterna inneha vigselrätt och kunna erbjuda trolovade par vigsel utanför församlingens kontext.

73. Äktenskapet skall ligga som grund för särskilda rättigheter för individerna inom en familj och för familjen såsom en enhet, vilket ej skall tillkomma ensamstående medborgare; det skall löna sig både ekonomiskt, socialt och politiskt att ingå i äktenskap och bilda familj. Dessa särskilda privilegier som samhället förlänar makar är ett erkännande om den viktiga och mest grundläggande institution som äktenskapet utgör för ett samhälle; barnens och familjens trygga bas. Äktenskapet skall således registreras och ratificeras formellt av de enskilda kommunerna; endast äktenskapet skall räknas som en formell registrering av ett heterosexuellt partnerskap övriga sammanboenden (”samboförhållanden”) skall vara den enskildes angelägenhet.

74. Samhället skall också stödja familjerna i tillräcklig utsträckning socialt och ekonomiskt för att aktivt motverka skilsmässor och separationer, med splittrade familjer som resultat och lidande för barnen. Barnbidraget skall vara väl tilltaget och progressivt öka för varje barn över det första. Kommunen skall också tillse att en av föräldrarna kan vara hemma med barnet och ge skälig ekonomisk kompensation för detta tills barnet når förskoleåldern (6 år). Vi bedömer att införandet av en medborgarlön kommer göra det lättare för barnfamiljen och ge större möjligheter för båda föräldrarna att prioritera tiden med barnen framför yrkesutövning. Den stigmatisering som finns idag om att föräldrarna stannar hemma med sina barn skall aktivt motarbetas genom opinionsbildning.

75. Privatägd barnomsorg skall enligt ett dekret från högsta väktarrådet i ett första led kommunaliseras; kooperativa dagis skall bevaras och understödjas, utgörande en förebild för den kommunala barnomsorgen. Föräldrar skall tidigt uppmuntras att bilda kooperativa föreningar där de tillsammans skall bistå varandra i barnpassning och omsorg i ett gemensamt intresse. I ett andra led skall all barnomsorg organiseras på föräldrars egna initiativ genom föräldrakooperativ dagisverksamhet utan någon inblandning från kommunen; den kommunala och kommunaliserade barnomsorgen skall övergå till kooperativ förvaltning. Barnomsorgen skall främst förankras lokalt till den egna hembygden och kommunaliteten. Dagiskooperativ verksamhet integrerat med bostadskooperativ skall uppmuntras.

76. Samhället bör se skilsmässa som något negativt utifrån barnperspektivet. Vi anarkotraditionalister anser att den individualistiska synen som är förhärskande i dagens postmoderna samhälle ser för lättsamt och nonchalant på skilsmässor, trots att skilsmässostatistiken ökar för varje år. Vid ansökan om skilsmässa skall detta göras till respektive hemkommun och en betänketid på ett år vara ett absolut krav; den nuvarande betänketiden på 6 månader anses vara för kort. Under denna betänketid skall kommunen erbjuda obligatorisk och kostnadsfri familjerådgivning vid minst 12 tillfällen (vilket motsvarar 3-6 månader) och frivilligt på veckovis basis under hela året. Om någon av makarna vägrar att delta i den obligatoriska familjerådgivningen skall ansökan om skilsmässa som regel avslås tills dess att en ny ansökan görs och familjerådgivning under minst 12 tillfällen genomförts. Undantag till denna regel skall göras om där förekommer våld i nära relationer.

77. Våld i nära relationer bekämpas bäst genom ett förebyggande arbete, genom att skapa så lite press och stress runt familjen som det är möjligt och så mycket social och ekonomisk trygghet som samhället bara förmår att ge. Orsaken till våld inom familjer har många orsaksgrunder, enligt anarkotraditionell analys: patriarkala strukturer, klassamhället, socialt utanförskap, fattigdom, segregation, ontologisk otrygghet, psykodynamik, missbruk, kriminalitet; den röda tråden är att våld är ett uttryck för en känsla av ojämlikhet och maktlöshet. Den anakrotraditionella reformationen av samhället syftar till att undergräva dessa negativa grundvalar, genom skapandet av ett mer ekonomiskt jämlikt samhälle utan klasser, med social mobilisering och gemenskap, med en balans av matriarkala och patriarkala strukturer, genom kommunalitet i den sociala organisationen, en mer naturlig livsstil och balans mellan kultur och natur, etc.

78. Eventuellt våld i nära relationer kommer i en anarkotraditionell folkrepublik bli hela kommunitetens angelägenhet som kommer att vidtaga nödvändiga frivilliga åtgärder och stödinsatser. Familjens helg får inte längre vara enbart familjens angelägenhet utan hela kommunitetens. Vi anarkotraditionalister eftersträvar med den sociala mobiliseringen att skapa ett socialt samhällsklimat som efterliknar naturfolkens, där familjerna har ett stort stöd i hela stammen; man kan här tala om den utökade familjen. Denna tribalistiska känsla vill vi återskapa i frambärandet av kommuniteterna som samhällets sociala grund. Barnen på gården skall vara alla vuxnas ansvar, i synnerhet inom det gemensamma boendekooperativet.

79. Samhället skall dock i ett första led fortsätta med sitt aktiva stöd för kvinno- och mansjourer som i dagens omfattning. I synnerhet bör samtalsmottagningar inom ramen för dessa kvinno- och mansjourer premieras, dels för att behandla våldsutövare och våldsutsatta, men också för att förebygga kriser i relationer som kan leda till våld genom bearbetning av relationskriser av allmän natur. Av samma anledning måste antalet familjerådgivare utökas inom den kommunala familjerådgivningen. Målet skall dock vara att dessa jourverksamheter och familjerådgivning skall övergå till kooperativa former, oavsett om ägandeformen idag är kommunal eller i stiftelseform, etc. På sikt, i takt med den allmänna reformationen av samhällets maktstrukturer, kommer denna form av jourverksamhet att förlora sitt värde och förhoppningsvis gradvis vittra bort men behovet av familjerådgivningens förebyggande insatser att kvarstå.

80. Samhället bör premiera alstrandet av biologiska barn framför adoption. Adoption bör undvikas och endast godkännas av hemkommunen vid ansökan om särskilda behov finnes. Ett sådant behov kan vara om någon av de vuxna hos ett gift par är infertil eller om familjen är fosterfamilj och den professionella psykologiska bedömningen är att barnets anknytning är starkare till fosterföräldrarna än till de biologiska, och de senare saknar tillräckligt god föräldraförmåga. Kravet skall vara att adoption endast kan godkännas till ett par som har ingått äktenskap (eller särskilt registrerat partnerskap för samkönade par); ensamstående föräldrar skall som regel nekas adoption. Adoption bör i första hand arrangeras mellan paret och barnets biologiska föräldrar inom hemkommunen, i andra hand inom den region vari kommunen är belägen och i sista hand inom Sverige. Endast i undantagsfall skall barn från andra nationer adopteras av svenska familjer.

81. Kärnfamiljen och vad som i vardagligt tal kallas ”heteronormen” (mamma, pappa och barn) skall utgöra samhällets referenspunkt avseende dess familjepolitik. Denna position är en naturlig och logisk slutsats av att vi anarkotraditionalister menar att den ideala familjebildningen, utifrån barnets naturliga behov, är att båda föräldrarna och barnet delar på samma biologisk grund och härstamning. Det skall också vara upp till varje religiöst samfund att omfatta samkönade äktenskap eller inte (vilket även inkluderar personer med trans- eller queeridentiet) och i detta fall skall hänsyn tagas till tradition och urkunder; vi anarkotraditionalister ställer oss sålunda kritiska till samkönade äktenskap eller äktenskap mellan trans- eller queerpersoner. Detta sagt ställer vi oss positiva både till samkönade registrerade partnerskap (med särskild juridisk status jämförbar med äktenskap) och homosexuellas adoption av barn. Kommunen skall sålunda inte få särbehandla homosexuellas adoptionsansökningar, varken positivt eller negativt, utan behandla homosexuella par som har registrerat sitt partnerskap jämlikt med heterosexuella gifta pars ansökningar på ett rättvist sätt.

Kärnfamilj

82. Motiveringen till vår positiva syn på samkönade registrerade partnerskap och homoadoptioner är att vi vill att homosexuella och bisexuella skall anamma samhällets ”heteronorm”, d.v.s. långvariga och stabila relationer mellan vuxna och barn. Det är en logisk slutsats utifrån ett rättviseperspektiv att, i ett anarkotraditionellt samhälle där familjens intressen premieras framför individens rättigheter, vuxna medborgare ej behandlas olika oavsett sexuella preferenser. Vi erkänner att homo- och bisexualitet, lika mycket som heterosexualiet, inte är ett personligt val. Vi anarkotraditionalister har ett socialpsykologiskt och evolutionärt perspektiv på homosexualitet, att det är artens kollektiva reaktion på överbefolkning i urban miljö och uttrycket för en naturlig prevention. Sålunda, i och med avurbaniseringspolitiken kommer homo- och bisexualitet, i synnerhet det förra, att avta och marginaliseras, om inte till största del försvinna.

83. Vi anarkotraditionalister ställer oss kritiska till den postmoderna HBTQ-lobbyn som obehindrat har kunnat genomföra en identitetspolitisk ”kulturrevolution” med intersektionaliteten som officiell statsideologi, vilket har sin grund i borgerliga och liberala föreställningar. Queerteorier i olika former ses av oss med skepsis stående i motsättning till heteronormen och den naturliga på en biologisk grund formade familjebildningen. Vi anser att alla former av förtryck och diskriminering av homo- och bisexuella att kunna förverkliga sina behov, talanger och önskningar i samhället skall kriminaliseras. Men att göra HBTQ till en officiellt sanktionerad norm i samhället, utifrån en liten minoritets preferenser, bara för att motverka diskriminering av densamma, går emot det naturrättsliga och allt som är autentiskt och sunt i ett hälsosamt samhälle. Alla former av alternativa sexuella preferenser skall underordnas heteronormen i ett traditionellt samhälle och i all folkbildning; avvikelser från denna heteronorm, om än lagstadgat skyddad, skall utgöra den enskilde individens angelägenhet, inte samhällets. Kommuner skall inte heller aktivt och ekonomiskt understödja några sexuella och könsmässiga normer som faller utanför den heteronormativa familjebildningen. Inte heller skall staten ge ekonomiskt bistånd till organisationer såsom Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL).

84. I synnerhet anser vi anarkotraditionalister att alla former av könsidentiteter som avviker från det biologiska könet utgöra en avvikelse som står i motsättning till det naturrättsliga och ett avsteg från den på traditionen baserade familjebildningen. Till detta räknas identiteter som definierar sig såsom queerism, transvesticism, transsexualism, transgenderism, intergenderism, och alla variationer på detta. Queerism, transgenderism, transexualism och intergenderism bör klassas som en personlighetsstörning och personer som lider av denna skall kunna disgnostieras av psykologer och erbjudas samtalsbehandling, vid behov med inslag av reparativ psykoterapi. Trans- och queerpersoner skall diagnostiseras med stor måtta och försiktighet om de är barn och tonåringar, ty adolescensen kännetecknas normalt av ett starkt identitetssökande beteende. Det är därför synnerligen viktigt av skolan att förmedla tydliga heterosexuella könsnormer och freda skolmiljön från HBTQ-lobbyn. Vi -är emot alla former av normalisering av transpersonlighet och vill klassa den som en typ av psykossjukdom. Barn- och tonåringar med transpersonlighet skall av barn- och ungdomspsykiatrin kunna erbjudas stödsamtal och vid behov psykoterpi, med målet att utveckla en sund och hälsosam känsidentiet som överensstämmer med det bilogiska könet. Men framför allt är det viktigt av vuxenvärlden att förmedla sunda och i biologin förankrade könsidentiteter för barnen och ungdomarna, inte endast av skola och i det offentliga, utan även i media och underhållning. Och i detta behöver samhället  kommunerna vara aktivt gränssättande, om nödvändigt genom lagstiftning.

85. Könskorrigering skall endast beviljas om där föreligger en medicinsk och biologisk grund för detta, som exempelvis med intersexuella (hermafroditer) och då i tidig ålder, annars endast i undantagsfall och hänsyn tagna till starka psykologiska behov; endast vuxna diagnosticerade som transsexuella skall kunna beviljas könskorrigering och då när det psykologiska lidandet bedöms vara mycket högt och risken för suicid överhängade. I dessa fall, då alla medicinska och/eller psykiatriska hänsyn är tagna, skall transpersonen ha rätt att registrera könet efter den egna upplevelsen och definitionen. Det måste dock understrykas att ett fastställande av könsidentiet som avviker från det utifrån genetiken på förhand bestämda biolgiska könet inte enkomt skall anbefalla individen att bestämma utan av nödvändighet behövas fastställas professionellt av medicinskt och psykologiskt kompetent personal inom sjukvården. Personer med trans- eller queeridentiet skall nekas rätten till adoption av barn, även om de har ingått i ett samkönat registrerat partnerskap; vi anarkotraditionalister anser att ett barn har ett psykologiskt behov av att identifiera en tydlig könfördelning mellan en kvinnlig mamma och en manlig pappa.

Kärnfamilj pride

86. Provrörsbefruktning (IVF) skall endast tillåtas om föräldrarna har ingått formellt äktenskap. Även kvinnor som har ingått ett registrerat samkönat partnerskap skall ha rätten att beviljas IVF-behandling. Ensamstående mödrar skall aldrig beviljas provrörsbefruktning med donerat sperma med hänsyn taget till barnets behov av en fader eller andra förälder. Inte heller skall personer med trans- eller queeridentitet, eller andra psykiatriska diagnoser, beviljas IVF-behandling, och inte heller skall det registrerade samkönade paret beviljas detta om någon av parterna har en trans- eller queeridentiet. Surrogatmödrarskap i alla dess former skall förbjudas då det går emot principen om det biologiska bandet mellan moder och barn, gående emot barnets behov av sin biologiska moder.

87. Vi anarkotraditionalister ställer oss negativa till aborter; vi motsätter oss det feministiska argumentet att det handlar om kvinnans rättigheter till sin egen kropp. I opposition mot detta menar vi att det är den enskilda människans (individens) rättighet till sitt liv och kropp, oavsett om det befinner sig i eller utanför livmodern. Livet och rättigheten till detta börjar från befruktningsögonblicket och inte från födelsen. Dagens syn på det mänskliga livet är högst godtyckligt, avhumaniserat och omoraliskt, i synnerhet när det gäller att biologiskt bestämma när ett foster skall räknas som människa och inte längre som ett biologiskt avfall. Vi motsätter oss därför dagens rätt till fria aborter. Dock skall den gravida kvinnan kunna ansöka om abort upp till 12 veckor; inga aborter skall tillåtas över den 12:e veckan.

88. Samtliga kvinnor som ansöker om abort skall träffa psykolog kostnadsfritt under minst tre tillfällen under en och samma månad. En kostnadsfri läkarundersökning skall också utföras. Kommunen skall också utreda kvinnans sociala situation. Endast särskilda skäl skall ligga som grund för en abort, såsom att barnet har befruktats genom våldtäkt, incest, om det föreligger särskilda medicinska skäl eller fara för modern, vid stark social utsatthet, eller alkohol- eller narkotikamissbruk, etc. Ansökningar om abort skall som regel avslås om modern lever i en stabil relation och under trygga sociala förhållanden.

89. Om föräldrarna brister i sin omsorgsförmåga skall kommunen tillse att barnen tillfälligt eller permanent placeras i fosterfamilj inom hemkommunen, genom att agera mellanhand mellan den biologiska ursprungsfamiljen och fosterfamiljen. Denna fosterfamilj skall i första hand vara inom barnets egen släkt, förutsatt att denna släkt bor i samma hemkommun som barnet, och i andra hand hos vänner till familjen till vilket barnet har en viss anknytning. Om barnets närmaste släkt bor i en annan kommun skall detta inte utgöra ett hinder för fosterplacering; placeringen skall underlättas genom förebyggande korporativ samverkan på regional och nationell nivå vilket skall utmynna till en fungerande praxis mellan hem- och värdkommun. Om inget av detta är frambärligt skall barnet placeras i hemkommunen hos en annan fosterfamilj utan biologiska eller relationella band till barnet. Målet skall vara att så snart som det är möjligt återförena familjen ty den anarkotraditionella synen är att det biologiska bandet är signifikativt och av stor betydelse för barnet.

90. Om den professionella bedömningen av psykologer och socionomer menar att föräldraförmågan kommer att vara bristande över så lång tid att barnet kommer att nå vuxen ålder eller att anknytningen till fosterföräldrarna är signifikativt starkare än till de biologiska föräldrarna, skall de förra kunna ansöka om adoption. Allt det som har sagts i detta stycke förutsätter dock att de biologiska föräldrarna samtycker till denna sociala planering; en placering i en fosterfamilj och eventuell adoption skall vara ett avtal som görs mellan båda familjer där kommunen endast skall agera förmedlare och medlare. Sålunda skall det inte längre finnas någon ”lag” som ger kommunen mandat att tvångsomhänderta barnet.

Socialpolitik

91. Socialpolitiken skall inriktas mot att mobilisera kommuniteten eller närsamhället inom kommunen. Det civila samhället och initiativ på gräsrotsnivå skall aktivt understödjas. Bostadskvarteren i en stad skall ägas gemensamt av dem som bor i lägenheterna i boendekooperativ; i ett första led skall alla privata hyresvärdar genom ett dekret av högsta väktarrådet kommunaliseras och i ett andra skall allmännyttan övergå till kooperativt ägande och förvaltning. Den gamla relationen mellan hyresvärd och hyresgäst skall upplösas. På samma sätt skall det gamla systemet av bostadsrätter (insatslägenheter) upplösas och det privata ägandet av boendet både av lägenheter, radhus och villor upphävas.

92. Bostäderna på landsbygden skall ägas gemensamt i kooperativa former av kommuniteten (byn) på samma sätt som stadens bostadskvarter. Den omedelbara sociala omsorgen skall som i mer traditionella samhällen skötas inom kommuniteten (bostadskvarteret och byn); grannskapet skall på detta sätt i naturliga former stimuleras att engagera sig för sina grannar som upplever temporära eller permanenta sociala problem, eller om en familj behöver avlastning såsom barnpassning eller har behov av en dagmamma, etc. Detta ämnar att skapa en känsla av kommunitet, av social gemenskap och trygghet. Endast i undantagsfall skall kommunen lägga sig i familjers och individers liv när de upplever sociala och/eller ekonomiska problem.

93. Vi anarkotraditionalister menar att roten till dagens sociala och ekonomiska problem ligger i det kapitalistiska systemet och i dess upprätthållande av skillnader och orättvisor, av uppdelandet mellan producenter och konsumenter, mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan ägare och löntagare, mellan myndigheter och klienter, mellan lagens företrädare och kriminella, mellan sociala privilegier och utanförskap, osv. Framför allt menar vi att orsakerna till socialt utanförskap och ekonomisk fattigdom ligger i de oerhörda inkomstskillnaderna och ojämställdheten i ägandet och de privata medlen. Genom demonteringen av den kapitalistiska marknadsekonomin och avvecklandet av den byråkratiska nationalstaten är mycket vunnet för att lösa dagens sociala problem som upprätthålls av välfärdssamhällets socialtjänst. I denna process kommer den gamla formen av socialtjänst att bli överflödig och gradvis vittra bort och övertas allt mer av kommuniteterna. En viss miniminivå för social omsorg och ett yttersta socialt skyddsnät skall dock ombesörjas av kommunen i de fall kommuniteten fallerar i sina frivilliga sociala åtaganden.

94. Ett viktigt sådan socialt åtagande är hemlöshet och sysselsättning. Om en medlem av ett boendekooperativ upprepande och systematiskt missbrukar sina rättigheter och underlåter sig sina åtaganden och plikter gentemot kooperativet så skall det kunna besluta om medlemmens uteslutande från kooperativet. Detta beslut måste dock tas i en anda av konsensus av alla andra medlemmar. Sålunda kommer det vara mycket svårare att bli vräkt från sin lägenhet än det är idag hos de privata hyresvärdarna eller den kommunala allmännyttan. På motsvarande sätt skall ett företag hantera den antisociale medlemmen av företagets kooperativ, där uteslutning skall beslutas genom ett konsensusbeslut. Sysselsättningstryggheten kommer därför att vara mycket hög jämfört med dagens anställningtrygghet.

95. I många fall kan ett missbruk eller beroende av alkohol eller droger vara en anledning till denna misskötsel av boendet eller sysselsättningen. Ett boendekooperativ skall vara berett att i mån av plats återuppta en rehabiliterad utesluten medlem i kooperativet. Alternativt skall den rehabiliterade erbjudas en lägenhet i ett angränsande kvarter och upptas som medlem i dess kooperativ. Ett sådant beslut skall på enklaste sätt kunna koordineras hos kommunens boendesyndikat där även kommunens socialarbetare skall kunna delta och företräda den rehabiliterade medborgaren. På ett likartat sätt skall socialarbetaren delta i förhandlingar inom branschsyndikaten huruvida en rehabiliterad arbetare eller tjänsteman skall kunna upptas som medlem i ett kooperativt företag. Kommunens utnämnda socialarbetare skall sålunda tjäna de medborgare som behöver extra stöd genom att agera som deras koordinatorer och företrädare i förhandlingar med olika kooperativ och deras syndikat, skulle det gälla boende och/eller sysselsättning.

Missbruk och antisocialitet

96. Det mest destruktiva symptomet i dagens sociala sjukdom är det utbredda missbruket av substanser och rusmedel. Mycket av detta problem kommer att vittra bort i och med den kapitalistiska liberala ordningens avskaffande, ty alkohol och droger brukas idag för att fly från den ångest hos människan som orsakas av känslan av den sociala alienationen. Känslan av kommunitet och av tillhörighet är den bästa förebyggande faktorn mot missbruk och beroende. Den sociala mobiliseringen av i synnerhet stadens kvarter men även landsbygdens byar kommer att utgöra det bästa motmedlet mot riskbruk, missbruk och beroende, oavsett drog eller rusmedel.

97. Drogmissbruket som sådant skall avkriminaliseras och missbrukare inte betraktas såsom kriminella; det är detta utanförskap som befäster missbruket. Påfunna droger som bedöms vara för eget bruk skall konfiskeras men innehavet ej längre straffbeläggas. Det kan också med rätta ifrågasättas om denna kriminalisering överhuvudtaget har haft någon reellt effekt förutom att ha stigmatiserat den utslagne ännu mer och skapat större sociala problem och ökat svårigheterna att integreras i samhället som drogfri. Det är inte missbrukaren utan drogerna som skall kriminaliseras.

98. En viktig aspekt i kampen mot missbruket och drogberoendet är behandling och rehabilitering. I de fall där missbruket och beroendet inte kan motverkas skall kommunen aktivt uppmuntra och understödja framväxandet av missbrukarkooperativ som skall förmås att driva olika former av missbruksbehandling. Även olika former av arbetskooperativ för missbrukare och deras rehabilitering skall bejakas i sina initiativ av kommunerna; det så kallade ”Basta-kollektivet” är ett gott sådant exempel av idag som skall understödjas. Tvångsvården av missbrukare skall avskaffas.

99. Ett flertal av dagens självhjälpande brukarföreningar, exempelvis länkföreningarna och 12-stegsgrupperna, skall understödjas ty dessa är goda exempel på personliga initiativ och engagemang som har bevisliga effekter, tack vare att de kan skötas med minimal inblandning av myndigheterna och för att de skapar en djupgående känsla av gemenskap, egalitet och socialt sammanhang broderskap i jämlika former. Forskning visar på ett övertygande sätt att självhjälpsverksamhet som baserar sig på solidaritet, frivillighet och personligt engagemang har bäst resultat att bota missbrukaren från sitt beroende.

100. Som anarkotraditionalister vill framför allt lyfta fram den framgångsrika 12-stegsgruppsverksamheten i Sverige som en god, ypperlig och föredömlig organisation för självhjälpsverksamhet mot olika former av social problematik. Anonyma Alkoholister (AA), Anonyma Narkomaner (NA) och deras systerorganisationer utgör ett gott exempel på en federativ verksamhet som arbetar från gräsrotsnivån och uppåt, så som vi anarkotraditionalister föreställer oss ett federativt Sverige. Dessutom stimulerar 12-stegsmodellen framväxandet av en andlighet och känsla av socialt ansvar hos individen, något som vi ser som en stor fördel och en av styrkorna med modellen.

101. Folkrepublikernas Federation Sverige skall förklara krig mot narkotikan och mot de kriminella nätverk som distribuerar den. Droger i alla dess former skall fortfarande betraktas juridiskt på samma sätt som idag och genom ett dekret bibehålla sin stränga olaglighet med ett aktivt bekämpande av narkotikaklassade preparat. Varje kommunal folkrepublik skall tillse att hålla narkotika och tunga rusmedel borta från sina territorier. Detta skall ske genom ett aktivt arbete med fältarbetande socialarbetare och milismän i samverkan. Stort fokus skall läggas på att aktivt störa droganvändning bland ungdomar och unga vuxna. I detta skall skolorna utgöra en av de viktigaste frontlinjerna i kriget mot narkotika och nyrekrytering i missbruk.

102. Några så kallade ”sprutprogram” skall ej understödjas och inte heller någon substitutionsbehandling bedrivas. Försäljning av narkotiska preparat skall betraktas som ett antisocialt beteende och korrigeras i enlighet därmed, genom social påtryckning från kommuniteter och genom konfiskering av substanser, vid upprepande tillfällen genom sociala repressalier. Vi anarkotraditionalister inser dock att majoriteten av narkotikalangarna själva är missbrukare och att det bästa sättet att komma till bukt med distributionen av droger är att erbjuda den beroende en behandling och att aktivt motivera denne till detta, genom social påtryckning.

103. På samma sätt anser vi att det mesta av idag som rubriceras såsom ”kriminellt” eller antisocialt beteende i grunden utgör ett socialt problem och i första hand skall åtgärdas och korrigeras genom en aktiv socialpolitik. Återfallskriminalitet skall ses som en beteendestörning orsakad av socialt utanförskap och skall behandlas bort på samma sätt som med beroende och missbruk; kriminalitet och antisocialt beteende utgör ett ”missbruk” och manipulation av sociala relationer. Fängelser är ingen lösning till detta problem utan behandling i kooperativa former som drivs av individer med en historia av antisocialt beteende och som kan föregå med ett gott exempel. Även självhjälpsgrupper på en federativ grund, inom ramen för 12-stegsprogrammet, skulle kunna vara en genomförbar lösning. På samma sätt kan arbetskooperativ av ”basta”-typ vara en framkomlig väg.

104. Vi anarkotraditionalister erkänner att majoriteten av dagens kriminella är missbrukare och att man skall se holistiskt på antisocialt beteende som utgörande en del av ett socialt utanförskap och i grunden självdestruktivt beteende, vilket bör behandlas bort och inte straffas. Vi inser dock att man temporärt och under en begränsad tid kan tvingas att frihetsberöva individer som är farliga för sig själva och sin omgivning men att den långsiktiga korrigeringen av beteendet utgör en sak för behandling och inte straff som i dagens ”kriminalvård” som bara ger en grogrund för fortsatt och ökad kriminalitet och asocialitet. Dagens straffsystem och den form av ”rehabilitering” som sker inom dagens ”kriminalvårdsanstalter”, baserad på moderna upplysningstankar om frihetsberövning och isolering, måste ses som ett fullständigt misslyckande och socialt haveri.

Rättsväsende och juridik

105. I ett första led skall nuvarande polisorganisation och rättssystem (domstolsväsen) bevaras för att upprätthålla ordningen i Sverige efter revolutionen och under reformationens inledande stadier för att skydda den mot kontrarevolutionära krafter i samhället. Med denna nya uppgift skall polisen utvecklas i mer paramilitära former. Ett krig mot den organiserade kriminaliteten och gängkriminaliteten skall samtidigt förklaras i ett tidigt skede och likställas med kontrarevolutionär verksamhet och terrorism. Utbildning och tyngre utrustning inklusive bepansrade fordon skall tillföras polisen så att den kan upprätthålla ordningen i samhället och bekämpa den grova och organiserade kriminaliteten. Den efterföljande reformationen av polisväsendet i sina grundvalar skall överses av den federala inrikespolitiska kommittén.

106. En decentralisering av polismyndigheten skall tidigt genomföras och fokus förläggas till de enskilda kommunerna med en allt större lokal delegation. I ett andra led skall den centrala polismyndigheten i princip avvecklas som en följd av den gamla statsapparatens demontering och istället övergå till att bli en kommunal milisstyrka inom ramen för Folkrepublikernas Federation. På samma sätt skall huvuddelen av det gamla domstolsväsendet avvecklas samtidigt med kommunaliseringen av polismyndigheten. Den mest grundläggande polisiära verksamheten och brottsbekämpningen skall uteslutande bedrivas av de enskilda folkrepublikernas milisförband som här skall riktas mot den kriminalitet som utgår från det kommunala livet och har begränsad räckvidd utanför kommungränserna. Varje folkrepublik skall ha ett fullständigt mandat att självt utforma sin milisiära verksamhet och organisering.

107. En omfattande federal kriminalpolis skall dock bevaras ur den tidigare rikskriminalpolisen (RKP) och organiseras för att bekämpa organiserad kriminalitet som sträcker sig över kommungränserna och regionerna. Den federala kriminalpolisen (FKP) skall dock samarbeta intimt och koordineras med ordningsmilisen i varje folkrepublik som omfattas i brottsutredningen. Till denna federala polisenhet skall anhängiggöras den nationella insatsstyrkan så som den är organiserad idag under RKP att sättas in vid synnerligen grov brottslighet, gisslandraman, grova vapenbrott, etc. Insatsstyrkan skall utvecklas i en mer paramilitär riktning jämfört med idag. FKP skall lyda direkt under den federala inrikespolitiska kommittén.

108. Säkerhetspolisen (SÄPO) skall bevaras i sin nuvarande form att bekämpa brott mot folkfederationens säkerhet, i synnerhet om den omfattas av aktiviteter från främmande makt, terroristverksamhet eller organiserad brottslighet som sträcker sig över de kommunala jurisdiktionerna. Även livvaktsuppdrag och personsäkerhet för de nationella och regionala kommittéerna samt vid statsbesök skall vid behov delegeras till säkerhetspolisen. SÄPO skall i detta arbete arbeta intimt och koordinera sina insatser med motsvarande enheter för säkerhet inom folkrepublikernas miliser. Till denna federala säkerhetspolis skall organiseras en särskild paramilitär antiterroriststyrka att sättas in vid brottslighet och gisslandraman av politisk natur och terroristattentat. SÄPO skall lyda direkt under den nationella inrikespolitiska kommittén.

109. Det direkta ansvaret för ordningen inom en kommun skall som en följd av den anarkotraditionella reformationen delegeras till dess folkmilis. Denna milis skall utgöra en kombination av dagens polis och militär därav det sammanslagna ordet ”milis”; prefixet ”folk” i ”folkmilis” skall vittna om att dess makt skall utgå från folket. Den enskilde milismannen, man eller kvinna, skall ha detta som sin främsta syssla inom kommunen; folkmilisen skall ha en professionell karaktär. Det skall kunna utföra alla former av säkerhetsuppdrag inom kommunens gränser, såsom gränsövervakning, omedelbart försvar av kommunens territorium, kuppförsvar mot främmande makts aggression eller terrorattentat, men kanske främst för att förebygga och motverka kriminella och antisociala handlingar bland kommunens medborgare eller tillfälliga besökare.

110. En folkrepubliks milis skall delas in i olika avdelningar eller förband med olika uppgifter, såsom gränsövervakning, kustbevakning och tullverksamhet (i synnerhet viktigt hos kommuner som gränsar till främmande stat), brottsutredning, patrullering av gator och landsbygd, samt ordningsmilisiär och trafikmilisär verksamhet, m.m. Utöver dessa rent polisiära uppgifter skall folkmilisen organisera rena militära enheter som skall utgöra folkrepublikens territoriella försvar mot främmande makt. Folkmilisens militära och polisiära uppdrag skall dock överlappa varandra; samtliga polisiära förband inom folkmilisen skall kunna mobiliseras för rent militära uppdrag. Exempelvis skall kustbevakningens flotta i varje kustkommun låta bestycka sina fartyg med tung beväpning som skall kunna rikta effektiv verkanseld mot främmande makts marinförband.

111. Den kommunala folkmilisens jurisdiktion skall vara strängt begränsad till den egna folkrepubiken. Att överträda denna befogenhet utan tillstånd från en grannkommun är att anse vara en gränskränkning av en främmande folkrepubliks territorium och skall formellt anses vara en krigshandling. De enskilda folkrepublikernas milisförband skall dock vara organiserade i ett syndikat vars verksamheter skall koordineras regionalt (motsvarande dagens polisregioner) och nationellt (motsvarande den gamla rikspolisstyrelsen) i respektive korporativa församlingars andra syndikala kammare där riktlinjer och praxis för gränsöverskridande milisiär verksamhet skall kunna bestämmas. Kriminella element skall i så liten utsträckning som det är möjligt kunna dra nytta av den starka kommunindelningen; därav skall en kommuns folkmilis ha en fungerande kommunikation med grannkommunernas folkmiliser för att i högre omfattning kunna kartlägga de kriminellas gränsöverskridande verksamhet för att bättre kunna vidta motåtgärder i samband med gränsövergång.

112. Enskilda milismän skall ha delegation av folketinget att direkt kunna ingripa med våld mot kriminell aktivitet och även kunna gripa invånare för att förhindra fortsatt antisocialt och kriminellt beteende. Enskilda milismän skall utrustas för att på ett så effektivt sätt kunna fullfölja sina polisiära uppgifter, såsom beväpnas med handeldvapen, batong, tårgas och elpistol, samt utbildas i handgemäng (kampsport), polistaktik och stormande av byggnader i syfte att på ett effektivt sätt använda minsta möjliga våld i olika tänkbara situationer. Olika fordon skall också användas, främst bilar men också helikoptrar, motorcyklar och pansarfordon. Vandrande ”kvartersmiliser” skall vara en vardaglig syn på en stads gator.

113. Varje folkrepublik skall självt ansvara för utrustning och utbildning av milismän. Utbildningens innehåll och längd skall bestämmas av folkrepubliken själv men gemensamma normer för detta skall ändock eftersträvas på ett syndikalt plan och nationell nivå i den korporativa församlingens andra kammare. Milisutbildningen bör motsvara en flerårig högskoleutbildning och omfatta alla aspekter av modern polisiär och militär utbildning, utöver fysisk träning allt från brottsutredning och kriminaltekninsk undersökning till vapenkunskap, soldatkunskap, överlevnad och militär taktik. Målet är att utbilda en professionell soldat och polis i en och samma person.

114. Folkmilisen skall organiseras enligt traditionell militär förebild och hierarkisk befälsstruktur. Dock skall befälet väljas fram av sitt manskap i konsensus tillsammans med överordnat befäl och när som helst kunna avsättas av högre befäl. Manskapet skall i en anda av konsensus kunna göra en misstroendeförklaring mot sitt befäl vilket överordnade befäl i regel bör respektera. Till skillnad från det övriga samhället skall befälspositioner ej vara roterande förutom för den högste befälhavaren, då inte bara förtroende utan även erfarenhet och skicklighet är viktiga egenskaper hos ett milisbefäl. Folkmilisen skall också nära en kultur där planering och beslut involverar hela manskapet och där befälet i första hand bekräftar avdelningens beslut och i andra hand befälet själv och auktoritärt tar beslutet när nöden så kräver detta vid ”skarpa” situationer.

115. Ordningsmilisen skall organiseras som en traditionell kvarterspolis med små milisgrupper utspridda över ett vidsträckt område snarare än större och centraliserade avdelningar som i dagens Sverige. Milismännen skall utgöra en naturlig och integrerad del av den enskilda kommuniteten i syfte att skapa trygghet och säkerhet för alla invånare, från kränkningar, skadegörelse och olyckor, men även för att bistå med hjälp, råd och service av olika slag. Medborgarna skall uppleva att folkmilisen arbetar för och inte mot dem.

116. Vid undantagsfall när en individ inte vill eller förmår att visa bättring i sitt antisociala beteende skall den enskilda kommunen kunna besluta om längre frihetsberövning. Alternativt kan kommunen besluta om förvisning vilket ombesörjs och verkställs av folkmilisen. Detta innebär att medborgaren förlorar sitt medborgarskap och sin rätt att vistas inom hemkommunens gränser. Han eller hon kan då ansöka om medborgarskap i en annan kommun men det är alltid varje kommuns rättighet att neka någon vistelse över tre månader i kommunen och att avslå en ansökan om medborgarskap. Denna åtgärd kan liknas vid det traditionella samhällets utdömande av ”fredlöshet” och den moderna motsvarigheten ”statslöshet”, d.v.s. att alla medborgerliga rättigheter fråntas individen inom kommunens territorium.

117. Frihetsberövningen att sättas i en arrest och säkert förvar måste av praktiska skäl utifrån en säkerhetsbedömning kunna utdömas av de enskilda milismännen om individen bedöms utgöra en omedelbar fara för sig själv eller sin omgivning, då däremot beslut om förvisning måste vara en angelägenhet för alla medborgare i en kommun; förverkligandet av ett medborgarskap bör tas av medborgare i en anda av konsensus. Den kommunitet i vilket den antisociale medborgaren lever skall kunna väcka frågan om uteslutning och förvisning till folketinget vilket i sin tur gör ett slutgiltigt beslut. Denna typ av kollektiv sanktionering skall dock utgöra ett undantag; i första hand skall sociala påtryckningar och repressalier förmå den antisociale medborgaren att korrigera sitt beteende och reparera konsekvenserna av dennes destruktiva handlingar.

118. Ansvaret för korrigering av kriminellt beteende och för kriminalvård skall på sikt helt föras över från staten till kommunerna i och med statsapparatens demontering. Även frihetsberövande skall ställas under kommunalt ansvar av samma anledning. Med den gamla kriminalvårdens avvecklande skall alla fängelser stängas; endast de anstalter med låg säkerhetsklass skall bevaras och förvaltas av kommunerna. Förutom temporärt frihetsberövande arrest skall den främsta frihetsberövande påföljden vara fotboja; fördelen är att den frihetsberövade inte förlorar sitt sociala sammanhang och fortfarande kan arbeta.

119. Återfallsförbrytare och grovt kriminella med behov av en högre säkerhetsklass skall organiseras i speciella skyddsförband som medels samhällstjänst under disciplinära former skall erbjuda sin kommun ett civilförsvar, d.v.s. ett skydd mot katastrofer, översvämningar, personskada, brand och annan materiell skada, samt organisera skallgång efter försvunna personer och annan dylik service. Dessa skyddsförband skall stationeras och utgå från ett läger vilket även skall tjäna som en sluten anstalt.

120. Lindriga brott, förseelser, dispyter och tvister skall i första hand lösas och medlas av den kommunitet (by eller kvarter) eller företag (kooperativ) inom vilket brottet eller förseelsen har ägt rum, om det rör parter som bor inom en och samma kommunitet eller arbetar inom samma företag. Dessa tvister skall lösas av kommunitetens folkråd eller företagets arbetarråd med juridisk rättighet, om förlikning inte kan nås mellan parterna, att sanktionera en medborgare med varning i ett första led och av ekonomisk kompensation (skadestånd) som den strängaste påföljden som kan utdelas av en kommunitet eller ett företag. Påföljden skall bestämmas av folkrådets eller arbetarrådets ordförande efter att skuldfrågan har bestämts av en majoritet av de närvarande i rådet (där svarande och kärande undantas från rösträtten). Omfattningen av en eventuell ekonomisk kompensation avgörs av rådets ordförande enligt mutualistiska principer.

121. Kommunen skall sammankalla alla kommuniteters ombud till regelbundna folketing där dispyter och oförrätter mellan parter (svarande och kärande) som inte annars kan nå en förlikning, eller där tvister som har tagits upp till beredning av ett folkråd eller arbetarråd inte har kunnat nå fram till en upplösning, skall kunna lösas och medlas. Folketinget skall även kunna stifta och avskaffa lagar inom folkrepubikens jurisdiktion. Dessa folketing skall ledas av en juridiskt kunnig medborgare (med andra ord någon som är insatt i moraliska och etiska frågor) agerandes ordförande, ett ämbete som skall roteras med intervaller om fyra år.

122. Samtliga närvarande ombud i tinget tillsammans utgörande folkförsamlingen eller folketinget skall företräda sin kommunitet med full delegation att ta egna självständiga beslut agerandes som jury i de fall som ordföranden inte kan nå fram till en förlikning mellan parterna. När folkförsamlingen har tagit ett majoritetsbeslut om skuldfrågan skall ordföranden bekräfta detta genom att utfärda ett officiellt dekret om påföljd. Folketingets domslut skall vara slutgiltiga utan någon högre besvärsrätt inom folkfederationen. Den svarande som har dömts av sitt folkråd skall dock ha rätten att kunna ansöka om resning i sin kommuns folketing. Tingets ordförande skall ensamt avgöra om resning skall godkännas för behandling.

123. Det kommunala folketinget skall ha högsta befogenhet och myndighet inom folkfederationen att utdöma ekonomiska och sociala påföljder mot den svarande. De olika påföljderna skall i sin lindrigaste form utgöras av varning, därefter av en ekonomiskt kompensation vars omfattning avgörs av ordföranden enligt mutualistiska principer, och i ett strängare led en tidsbegränsad frihetsberövning och i sin strängaste form av förvisning. Med undantag för förvisning skall tingets ordförande inneha full befogenhet att bestämma någon av dessa påföljder. Om ordföranden yrkar för lagens strängaste straff förvisning måste samtliga närvarande ombud i tinget (med undantag för den svarande) godkänna detta i en anda av konsensus; vetorätten skall förhindra att denna åtgärd missbrukas. En kommunitet skall dock alltid ha rätt att utesluta en medlem från sitt kooperativ vilket förpliktigar andra kommuniteter i kommunen att ta emot medborgaren i det fall han eller hon skulle ansöka om medlemskap och i mån av plats.

124. Typiska brottsmål som inte får behandlas någon annanstans än i folketinget (d.v.s. inte av ett folkråd eller arbetarråd) är personvåld, sexuella övergrepp, vållande till kroppskada, fridskränkning, narkotikabrott, skadegörelse, urkundsförfalskning, stölder och förskingringar av grövre karaktär. Endast lindrigare former av dessa förseelser och brott kan tas upp till förhandling av ett folk- eller arbetarråd. Den enskilde ordföranden i ett folk- eller arbetarråd avgör och beslutar om en rättstvist inte kan avgöras på kommunitets- eller företagsnivå och istället bör avgöras på kommunal nivå enligt dessa kriterier. Även juridiska tvister mellan individer (svarande och kärande) från olika kommuniteter eller företag inom samma folkrepublik skall lösas av folketinget och ej av medborgarnas respektive folk- eller arbetarråd.

125. Dispyter av juridisk, politisk, ekonomisk och social art mellan kommuner och landskap (länder) som inte går att förlikas mellan parterna i fråga skall jämkas av de regionala och nationella folketingen, de korporativa församlingarnas första kammare. Dessa regionala ting, vilket skall bevara den traditionella innebörden av beteckningen ”landsting”, och det nationella ”rikstinget” skall ej tjäna till att skapa juridiskt bindande förlikningar mellan enskilda individer utan endast mellan kommuner (på regionalnivå) och länder (på nationell nivå). De skall sålunda ej tjäna till att vara besvärsinstanser som idag utan i juridisk mening endast till att medla mellan kollektiva intressen; endast det kommunala folketinget skall ha absolut juridisk suveränitet mellan individer. Varken lands- eller rikstinget skall kunna utdöma påföljder mot kommuner eller regioner utan endast tjäna som en medlande och rådgivande instans.

126. En medborgare kan dock klaga till det regionala folketinget (landstinget) i det fall han eller hon inte är nöjd med den påföljd som har utdömts av hemkommunens folketing, om denna skulle anses bryta mot den ländiska författningen i den region han eller hon är hemmavarande. Landstingets ordförande skall då i vanlig ordning bedöma om det utdömda straffet kan bryta mot konstitutionen och utifrån detta besluta om ärendet skall tas upp för bedömning och utredning. Landstinget kan då höra parterna och utifrån detta komma med en slutsats om det utdömda straffet strider mot konstitutionen eller inte, och utifrån det förra komma med en rekommendation till en resning av målet. Kommunens folketing har här möjlighet att välja följa rekommendationen eller inte; denna skall ej vara bindande.

127. Medborgaren har som en sista utväg möjligheten att hemställa en motsvarande klagan till rikstinget som har att besluta om fallet skall tas upp till beredning eller inte enligt motsvarande praxis som i landet, skulle landstinget besluta att ej ta upp ärendet för beredning eller om kommunen har valt att ignorera landstingets rekommendation. På samma sätt skall rikstingets rekommendation ej vara juridiskt bindande, och inte heller skall kommunen få erfara sanktioner som den väljer att ej följa en dylik rekommendation. En kommun förväntas dock ta hänsyn till och hörsamma en rekommendation, som ett minimum ändra sin rättspraxis i folketinget i framtida snarliknande fall. Rikstingets och landstingens rekommendationer skall samlas i en årlig skrift som skall tjäna som ett icke tvingande rättesnöre eller prejudikat för den kommunala rättsskipningen.

128. Den korporativa kommunalförsamlingens andra syndikala kammare skall serva de olika kommuniteterna (byarna och kvarteren) inom en och samma kommun med en medlande och rådgivande, ej utdömande, funktion i det fall där två eller flera kommuniteter (kollektiv av medborgare) inte kan nå en förlikning på egen hand eller inom sitt lokala bostadssyndikat, och det tvisten ej faller under lagbrott (d.v.s. inte berör folketinget). Tvister och dispyter som kan anses bryta mot lag och konstitution inom kommunen skall beredas i församlingens första kammare  folketinget.

129. Tvister mellan företag som ej faller under lagbrott (d.v.s. inte berör folketinget) skall lösas inom den syndikala eller korporativa organisationsramen; konflikter mellan företag skall i första hand lösas av syndikatet på kommunal, regional eller nationell nivå beroende på vart respektive företag är hemmahörande, men om någon jämkning inte går att få till stånd på denna lägsta nivå skall tvisten tas upp för behandling av respektive korporativa församlings syndikala andra kammare. Skulle tvister uppstå mellan syndikat skall dessa lösas direkt av respektive kommunal, regional eller nationell syndikal församling, beroende på vilken nivå konflikten befinner sig.

130. Tvister mellan företag som går över kommun och landsgränser som inte går att förlika inom den syndikala organisationsramen och kan lagföras skall tas upp för beredning av landstinget (företag mellan kommuner men inom regionen) eller av rikstinget (företag mellan regioner). I detta fall skall respektive ting ha juridisk befogenhet och rättslig status att utdöma straff mot förseelser som bryter mot respektive konstitutioner. Detta skall främst ske genom ekonomisk kompensation.

131. Vi anarkotraditionalister inser att kommuners rätt att förvisa medborgare kan skapa problem och belastning på sikt för andra kommuner av att vissa individer kan komma att vandra runt i folkfederationen som stats- och fredslösa, med allt vad det innebär i mänskligt lidande för båda parter. Vid det fall att en man eller kvinna vid två tidigare tillfällen av olika kommunala folketing har blivit förelagt med tvång att avvika från sin hemmavarande folkrepublik (förvisning), och han vid ett tredje tillfälle har blivit förvisad och förlorat sitt tredje medborgarskap, så skall denna fredlöshet fastställas och permanentas på en federal nivå. Detta skall även gälla i de fall en tidigare förvisad fredslös har missbrukat en värdkommuns gästfrihet och av denna blivit utvisad på grund av kriminella handlingar andra gången gillt. Detta kan göras på två sätt och i båda fallen skall individen permanenta sin fredlösa status utan någon möjlighet att ansöka om medborgarskap i någon annan folkrepublik inom folkfederationen. I det ena fallet kan individen i fråga bli utvisad från Sverige skulle det vara så att han eller hon har haft ett tidigare utländskt medborgarskap. I de flesta fall är utvisning dock inget alternativ och här behövs ett radikalt alternativ vilket emulerar livstids frihetsberövande.

132. Vi anarkotraditionalister är därför lyhörda för ett möjligt scenario där rikstinget (det federala folketinget) såsom enda korporativa instans på sikt ges befogenheten att kunna utdöma lagens strängaste straff i Folkrepublikernas Federation Sverige, federal förvisning. Alternativt skall denna juridiska makt läggas i statschefens händer, enligt följande. I någon av Sveriges nordligare regioner skall en avskild kommunitet inrättas på behörigt avstånd och avspärrat från övriga samhället genom ett rigoröst konstruerat yttre säkerhetssystem och försvarsverk vilket genom bevakning skall upprätthållas. En särskild garnison av federal milis skall etableras att upprätthålla säkerheten runt avspärrningen och underställas inrikeskommittén. Denna fredlösa kommunitet skall hysa de federalt förvisade och statslösa män som är bortom all social rehabilitering, att där för gott lämnas åt sitt eget öde utan någon yttre inblandning utöver regelbundna leveranser av mat, förnödenheter, kläder och medicin; de fredlösa skall ha möjligheten att själva bygga sitt eget samhälle under frihetliga former. Ingen fredlös skall kunna lämna denna avspärrade kommunitet när han väl har blivit deporterad dit; benådning skall i regel avslås. Vid behov skall ett motsvarande eget fredlöst samhälle för kvinnor upprättas; män och kvinnor skall vara segregerade.

Vård och sjukvård

133. Dagens omfattande offentliga vårdsystem som bedrivs i olika former, primärvård, akutsjukvård, sjukhus, rehabilitering, boendestöd, hemtjänst, etc., skall i ett första led bevaras i sin nuvarande form; de skall fortfarande drivas av landstingen och i kommunal form. Privata vårdalternativ skall i ett första led kommunaliseras. På sikt skall i samband med ländreformen (de 21 länens och landstingens övergående till 25 landskap) även all landstingsoffentlig sjukvård kommunaliseras och drivas offentligt av Sveriges kommuner. Dock skall sjukvården mellan kommunerna samordnas på regional nivå vilket skall approximera dagens struktur, där vissa större kommuner kommer att få ta ett större regionalt ansvar för specialistvård som normalt inte kan erbjudas i mindre kommuner. Målet är dock att decentralisera vårdapparaten och att kommunalt förankrad vård i högre utsträckning än tidigare skall kunna erbjuda sina medborgare en stor variation av vårdalternativ och olika former av specialistsjukvård.

134. All sjukvård i hela Folkfederationen skall göras helt avgiftsfri och finansieras av den syndikala skatten som solidariskt tas ut av de kooperativa företagen. Även medicin skall bekostas på samma sätt och sålunda vara kostnadsfri för samtliga medborgare i kommunen. Främmande medborgare från Folkfederationens andra kommuner och turister skall dock behöva betala en skälig egenavgift för uppsökt vård och behandling. Även mediciner kommer att säljas till en skälig kostnad till utomkommunala patienter.

135. I ett andra led skall kommunens sjukvård och andra former av behandling och rehabilitering få genomgå en kooperativ reform, där samtliga anställda och verksamma i varje enskild vårdinrättning skall bli medlemmar i ett vårdkooperativ som äger institutionen i fråga, inklusive dess fastigheter och all utrustning. Sjukvårdens strukturella organisering skall dock genom syndikal koordinering och medling bibehålla dagens form med primärvård (vårdcentraler), sjukhus/lasarett, samt rehabiliterande vårdinrättningar, boendestöd och hemtjänst, samverkande i en helhetlig vårdkedja. Dock skall primärvården spridas ut mer och arbeta i mindre och mer småskaliga enheter, var och en tjänande en begränsad samling av kommuniteter (kvarter eller byar).

136. Sjukvården skall baseras på aktuell forskning, beprövad erfarenhet och traditionella behandlingsmetoder. Den klassiska västerländska skolmedicinen och kirurgin skall få finna sig att samexistera med alternativa medicinska vårdformer, tillika baserade på tradition, beprövad erfarenhet och aktuell forskning. Exempel på sådan alternativ medicin skall vara homeopati, antroposofisk medicin, medicinsk yoga, akupunkturbehandling och medicinsk qigong. Denna samexistens mellan ”skolmedicin” och ”alternativ medicin” skall existera på alla nivåer i den kommunala och regionala vårdkedjan. Sjukvården skall i folkfederationen genomsyras av en holistisk spirito-bio-psykosocial människosyn.

137. Psykiatrin skall redan i ett tidigt stadium radikalt reformeras. Den stora betoningen på medicinering av psykiska och psykiatriska åkommor skall brytas upp och alternativa vårdformer istället erbjudas enligt föregående stycke. I synnerhet ser vi anarkotraditionalister med stor oro över den stora ordinationen av antidepressiva läkemedel och lugnande medicin för vanliga och naturliga mänskliga krisreaktioner och sunda reaktioner på trauman, att detta framför allt sker inom primärvården och efter en hastig och ytlig bedömning av allmänläkare. Föreskrifter skall utarbetas som begränsar ordination av psykofarmaka enbart till specialistläkare inom psykiatri. Vi ställer oss även kritiska till ETC (elektrokonvulsiv terapi) och dess negativa bieffekter, framför allt på hjärnans minnesfunktioner, och anser att denna barbariska terapiform helt skall avskaffas.

138. Framför allt skall den svenska psykiatrin genomsyras av ett psykologisk/psykoterapeutisk och systemteoretiskt förhållningssätt, både i förståelsen av och rehabiliteringen av psykisk sjukdom. Den amerikanska diagnostiska manualen DSM skall skrotas till förmån för den befintliga psykodynamiska diagnostiska manualen (PDM). Klassisk psykoterapeutisk tradition skall sålunda lyftas fram, framför allt med psykoanalys/psykodynamisk terapi (PDT) som grund i ett första steg. Denna skall kompletteras med en klassisk familjeterapeutisk tradition. Även den humanistiska psykologin skall lyftas fram parallellt och i samverkan med nyare terapeutiska skolor såsom kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi (KBT), ögonrörelsedesensibilisering och ombearbetning (EMDR), etc. Även alternativa terapiformer med historiska anor och beprövad erfarenhet, såsom analytisk psykologi (jungiansk analys), psykosyntes, symbolterapi, symboldrama, etc., skall samexistera och erbjudas av den kommunala och regionala psykiatriska vårdapparaten.

139. I ett andra led skall hela det psykiatriska och psykologiska samhället i Sverige reformeras i grunden. Den analytiska psykologin grundad av Carl Gustav Jung och utvecklad av hans efterföljare skall anammas som teoretisk bas för kliniskt psykoterapeutiskt arbete på alla nivåer i den kommunala och regionala vårdapparaten. Denna skall ej ersätta PDT utan tvärtom assimileras i den rådande psykoterapeutiska rörelsen, ej som en perifer utan en central lära i all psykoterapeutisk skolning på universitetsnivå; Freud och Jung skall båda betraktas som viktiga stiftare av den psykoanalytiska traditionen. Essentialismen skall sålunda genomsyra vårdideologin vilande på platonisk filosofisk tradition. Människan skall betraktas såsom i grunden ett andligt väsen med ett uttalat socialt behov. Därför skall den systemteoretiska skolbildningen utgöra en ständig bundsförvant och ett grundläggande komplement till psykoanalysen. Med detta som grund skall en nytt diagnostiskt instrument och manual utvecklas från PDM och helt ersätta denna.

140. Med stöd av respektive kommuner skall speciella kommuniteter på kooperativ grund etableras för att erbjuda terapeutiska, habiliterande och rehabiliterande samhällen. Ett gott exempel på detta är den antroposofiska Camphill-rörelsen som har en väl utvecklad vårdfilosofi att skapa värdiga levnadsvillkor för förståndshandikappade och psykiskt funktionshindrade individer, såsom det norska kommuniteten Vidaråsen. I dessa kommuniteter skall funktionshindrade medborgare permanent eller temporärt leva tillsammans med personal enligt principen om medlevarskap. Även terapeutiska samhällen skall organiseras i kooperativa former i syfte att rehabilitera medborgare med svårare psykiska åkommor och funktionshinder, med en tydlig vårdideologi enligt ovan.

141. Vi anarkotraditionalister ställer oss även intresserade till den finska modellen utvecklat av bl.a. av Jaakko Seikkula och Markku Sutela, och deras team i Keropudas-sjukhuset i finska Torneo, att på ett tidigt stadium behandla unga människor med nyinsjuknade psykoser och schizofreni genom att arbeta med hela familjen och stora delar av den insjuknades nätverk, brukandes en systemiskt baserad samtalsmetodik kallad Open dialogue viket undviker professionella hierarkiska relationer och intervenerar i familjen på ett ödmjukt, engagerande, rakt och naturligt sätt. Den låga användningen av psykofarmaka och slutenvård är föredömlig i denna modell, inte minst den höga procent (bortemot 80%) som kan återgå till ett normalt liv inom ett par år och den låga frekvensen av återfall i skov. Att arbeta med familjen på hemmaplan harmonierar väl med den anarkotraditionella kommunitetstanken och i detta kan väsentliga delar av kommuniteten delta i behandlingen. Framför allt ställer vi oss positiva till all psykiatrisk behandling, både analytisk och systemisk, som strävar efter att finna mening och funktion i symptomen istället för att medicinera eller behandla bort dem.

142. Dagens neuropsykiatriska/neuropsykologiska dominans över psykiatrin skall sålunda brytas och ställas under kritisk granskning. Vi anarkotraditionaister ser med stor skepsis på den postmoderna och från USA härledda diagonshysterin, inte minst kring diverse bokstavskombinationer, såsom ADD, ADHD, etc. Vi anser majoriteten av dessa inte vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet, att de inte blott är pseudovetenskapliga utan på lång sikt skadliga för både individ och samhälle. I synnerhet ställer vi oss extremt kritiska till att diagnostisera barn med ADD och ADHD med medföljande medicinering av syntetiska amfetaminpreparat och centralstimulantia, såsom Ritalin, Concerta, etc. De pseudovetenskapliga diagnoserna ADD och ADHD skall sålunda omedelbart förbjudas och likaså medicineringen av dessa påstådda ”sjukdomar” stoppas. Vi ställer oss även skeptiska till att ge barn diagnoser inom ”autismspektrat” såsom Aspergers syndrom, etc. Istället ser vi på dessa symptom som barnen och de vuxna uppvisar såsom en naturlig och mänsklig reaktion på ett omänskligt samhälle som inte tar hänsyn till människans naturliga behov av harmoni, samklang med naturen, fysisk aktivitet och mental träning i kombination; de är symptom på moderniteten och postmoderniteten så som den uttrycks genom den perversa borgerliga urbana livsstilen.

143. Vi anarkotraditionalister vill således bryta makten från de transnationella läkemedelsföretagen och att dessa och deras produktion i Sverige skall nationaliseras i ett fösta led; utländska läkemedelsföretags resurser skall konfiskeras av nationen. Dessa skall ställas under arbetarrådens kontroll. I samband med kommunreformen och grundläggandet av den svenska federationen av suveräna folkrepubliker skall läkemedelsföretagen övergå i kommunal regi och ägo. I ett andra och slutgiltigt led skall läkemedelsföretagen omvandlas till kooperativ och organiseras i ett särskilt syndikat som verkar på kommunal, regional och nationell nivå. Sålunda skall läkemedelsproduktionen, liksom all industri, ställas under en folkdemokratisk kontroll.

Kyrkopolitik och andlighet

144. Dagens omfattande betoning på materialism (både som filosofi och förhållningssätt) och kommersialism skall aktivt brytas och ersättas av kulturella och andliga värden. Sekulariseringen av samhället skall också aktivt motarbetas; religiositet och andlighet skall återigen utgöra samhällslivets märg och sociala kitt. I detta ser vi anarkotraditionalister begreppen ”kultur” och ”andlighet” som vara inflätade i varandra till den grad att de utgör varandras synonymer. Den anarkotraditionella revolutionen är ej blott en ekonomiskt eller social reformation; den är framför allt en kulturell och andlig reformation. Vi anarkotraditionalister vill främst befrämja en kulturrevolution andens revolution vilket skall utgöra grunden för hela samhällets reformation.

145. Andlighet och religion skall dock vara familjens och individens angelägenhet och val, och en tolerans för mångfald skall etableras inom varje kommun. Religionsfrihet skall utgöra norm samtidigt som religiositet och medlemskap i en församling skall uppmuntras av samhället. Någon officiell religion skall ej av nödvändighet fastställas inom en och samma kommun, i ljuset av storstädernas kulturella mångfald, men skall kunna utgöra den gemensamma minsta nämnaren inom en och samma kommunitet (urbant kvarter eller rural by) och i vissa fall även i hela kommuner där detta är tillämpligt. Högsta prioritet skall vara att stimulera den enskilda medborgarens och familjens andlighet och närmande till religionen, oavsett om det handlar om olika inriktningar inom kristendomen, judendomen, islam, buddhism, hinduism, taoism, etc., oavsett om det utgör en majoritetsreligion eller en religiös minoritet inom kommunen. I detta skall historiskt grundad identitet i en traditionell religion bejakas av samhället, en bevarad kontinuitet över generationsgränserna inom en kontext definierad av familj och släkttillhörighet.

146. Detta sagt erkänner anarkotraditionalismen kristendomen som den främsta samhällsbärande religionen inte bara i Sverige utan i hela Norden och även den överväldigande majoriteten av Europa. Kristendomen erkänns som en genuin del av Traditionen vid sidan av de övriga abrahamitiska religionerna, förutsatt att den följer en apostolisk succession, men till sitt innehåll anses den inkorporera hellenistiska hedniska element såväl som hebreiska, samt att den under sin tidiga expansion i Europa och Norden har införlivat äldre hedniska traditioner. Kristendomen erkänns som ett fundament för den västerländska kulturens moral- och etiklära. I Jesus förkunnelse ser vi även grunden för den socialistiska traditionen och den traditionella humanismen. Även om toleransen för andra religioner skall vara hög skall samtidigt kristendomen erkännas som den svenska kulturens fundament.

147. Anarkotraditionalismen anser sig vara en kontinuitet av denna kristna impuls, i synnerhet i dess lutheranska, protestantiska och reformativa traditionsform. Dock förordar vi en vidare reformation av den kristna religionen, både som teologi och rörelse. En reformerad kristendom skall utmärkas av en ekumenik som ser på de yttre formernas, sakramentens och ritualernas diskrepans som ett hårklyveri; istället skall den huvudsakliga uppmärksamheten riktas till den perenniella inre kärnan inom kristendomen, vilket den också ytterst delar med all religion. Istället för teologi skall betoningen läggas på teosofi, istället för bokstavstro skall utgångspunkten vara gnostisk (uppenbarad) vetenskap, istället för aristotelisk skolastik skall den filosofiska grunden vara nyplatonisk, istället för exoteriskt skall förhållningssättet vare esoteriskt.

148. Denna reformation av kristligheten skall dock inte påtvingas någon enskild kyrka, församling eller sekt utan främst vara förbehållet anarkotraditionalismens perfekter samhällets väktare. Den skall inte utgöra någon egen församling eller organiserad kyrka i den yttre världen utan utgöra ett ”tempel ej skapad av händer”; den skall frambäras av ett initiatoriskt brödraskap satt att förvalta en primordial tradition. Detta ordenssällskap av invigda skall utgöra kulturrevolutionens impuls i samhället.

149. Perfekterna skall utgöra de mest ideologiskt motiverade, vetenskapligt och filosofiskt upplysta, och andligt illuminerade individerna i samhället. De skall försaka världsliga rikedomar, fåfänglighet och materiella bekvämligheter. De skall leva bland folket ute i kommuniteterna och delta i dess sedvänjor men inte utgöra en del av det i sin försakelse av det profana. Det skall ta del av den yttre religionens sakrament och delta i dess ritualer men samtidigt stå friställd från dess teologi, dogm och katekes. De skall erbjuda individen själa- och läkevård och kommuniteten en andlig och kulturell vederkvickelse; de skall handleda samhällets sociala mobilisering men undvika en direkt inblandning i dess politik. De skall i alla avseenden erkännas som präst- och prästinvigda och kunna förrätta de traditionella kristna sakramenten utanför kyrkans kontext.

150. Religionsfriheten till trots kommer den anarkotraditionella revolutionen värna om den Svenska kyrkan och dess traditioner då den utgör nationens överlägset största religionssamfund. Religionen i en nation och dess institution, kyrkan, skall utgöra den främsta sammanbindande faktorn, det huvudsakliga sociala kittet som förenar ett folk i en nation, i kontrast till nationalstaten vars byråkratiska administration och traditionellt borgerliga myndigheter skall avvecklas som ett led i den anarkotraditionella reformationen av samhället. Även om det skall vara varje folkrepubliks angelägenhet att anamma en officiell och kommunal religion så skall den anarkotraditionella reformationen fastställa och grundmura Svenska kyrkan och dess lutheranska teologi som en officiell religion på en nationell nivå för hela Sveriges folk. Dess kyrkliga organisation med skall ingjutas i den svenska folksjälen i omvänd proportion till statsapparatens avvecklande.

151. Dock saknar Svenska kyrkan idag förmågan att kunna vederkvicka den svenska folksjälen då den har blivit blottad på mening och djupare innehåll. Från att vara i första hand själasörjande och själavårdande har kyrkan allt mer omformats till att primärt ägna sig åt socialt arbete och politisk korrekthet; kyrkan har förlorat förbindelsen med sina traditionella rötter. Sålunda förespråkar vi anarkotraditionalister en reformation av kyrkan till att återigen utgöra en själasörjande institution i samhället som hädanefter skall benämnas Svenska folkkyrkan. Kyrkan skall fortfarande vila på sin evangelisk-lutherska grund men dess teologiska reformation skall utgå från Jacob Böhmes teosofiska tradition och radikalpietistmen vilket historisk fick sin inledning i Sverige mot slutet av 1600-talet genom Lars Ulstadius. Denna reformation av kyrkan skall framför allt ombesörjas av samhällets perfekter som genom ett dekret fattat av det högsta väktarrådet skall kunna prästvigas i Svenska kyrkan efter fullgången kortare kurs för perfekter i Svenska kyrkans utbildningsinstitut utan något krav på att bli upptagna i ett stift; perfekterna skall utgöra en kader av vandrande präster inom Svenska folkkyrkan som står utanför ärkebiskopens direkta kontroll och överhet, förutsatt att ärkebiskopen själv inte är perfekt.

152. På en strukturell nivå och i sina ceremonier skall Svenska folkkyrkan behålla mycket av sin nuvarande karaktär. Organisatoriskt skall kyrkan enligt ett dekret fattat av det högsta väktarrådet regionalt reformeras från 13 biskopsdömen eller stift till 25 vilket skall sammanfalla med folkfederationens regioner eller länder. Den lokala indelningen av församlingar (socknar) och pastorat skall bevaras i sin nuvarande form och ledas av varsin präst, man eller kvinna. Kyrkofullmäktigena skall dock reorganiseras till kyrkoråd (ej att förväxla med dagens bruk av denna beteckning) enligt syndikalistisk direktdemokratisk modell där alla församlingsmedlemmar skall ha en röst. Stiftsfullmäktigena skall på samma vis omorganiseras till stiftsråd vilket skall ha ombud närvarande från varje församling eller pastorat som skall roteras med intervaller om fyra år; folkkyrkan skall assimileras i den korporativa samhällskroppen vilket federativt skall emulera en statsreligion.

153. Kommunernas religiositet skall basera sig på två olika plan; tillbedjan av en eller flera gudomar skall dels kunna ske inom ramen för kommuniteten (urbana kvarteret eller rurala byn) och dels inom ramen för en församling. I vissa fall, i synnerhet i rurala miljöer, kan församlingar och kommuniteter på ett traditionellt vis överlappa varandra och utgöra en enhet, vilket naturligtvis är idealet. Men i många fall, i synnerhet i urbana miljöer, kommer en församling att tvingas rekrytera medlemmar från ett flertal olika kommuniteter utan att omfatta någon av dessa helt. Dock skall även i det senare fallet kommuniteten (kvarterets bostadskooperativ) uppmuntras och stimuleras till att upplåta lokaler för en mindre helgedom, såsom ett kapell, vilket skall vara öppet för alla som är bosatta i kommuniteten oavsett vilken församling de tillhör, i en uttalad ekumenisk anda.

154. Dessa sistnämnda kvartershelgedomar skall även utgöra en naturlig social samlingsplats för kommunitetens medlemmar utöver den rena andliga verksamheten, i synnerhet av kulturell art (såsom musik- och sångframträdanden, poesiuppläsning och konstvernissager), utgörande ett andligt, kulturellt och socialt nav i den kollektiva samvaron. Häri skall kommunitetens perfekter ta en aktiv och drivande del i kommunitetens samhällsliv. Församlingar skall å andra sidan följa sin respektive religions sekteriska traditioner och uppmanas att hålla dessa bevarade från för dem främmande kulturinfluenser. Målet skall vara att integrera det andliga och religiösa livet bönen, kontemplationen och meditationen i kommuninvånarnas vardag.

155. Sekteriska kyrkor och helgedomar skall byggas på initiativ av respektive församlingar och av dess enskilda medlemmar. En religiös eller andlig församling skall ses som vilken mänsklig association som helst inom ett syndikalistiskt eller korporativt samhälle. Religionerna och deras respektive församlingar skall organiseras i ett åt dem särskilt utformat syndikat som skall representeras i den korporativa kommunalförsamlingen, och vidare i de regionala och nationella korporativa församlingarnas andra kammare. Syndikatets mål och uppgift är att skapa en enighet och förståelse över de religiösa och andliga gränserna. Församlingar skall registreras inom kommunen och erkännas för deras verksamhet och förrättandet av sakrament, m.m., såsom dop, vigsel och begravningar.

156. Fundamentalism och religiös trångsynthet skall aktivt motarbetas genom sociala påtryckningar från kommuniteterna. Vissa destruktiva och intoleranta sekter, i synnerhet med en politisk agenda, såsom wahabism, salafism, etc., skall ej erhålla status som registrerad religion och inte heller skall dess församlingar erkännas som jämställda med övriga, och därför ej få sina vigningar, vigslar eller andra sakrament erkända inom kommunerna. Vi anarkotraditionalister hymlar inte med att vi vill rota ut den högst destruktiva och politiskt aktiva wahabismen och salafismen inom sunniislam från Sverige. Om det är någon religiös sekt och ideologi som vi vill förbjuda i Sverige så är det just wahabismen och salafismen.

157. Främmande makters bistånd till uppförandet av helgedomar skall förbjudas, främst från de wahabitiska staterna Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten. Enskilda kommuner skall kunna besluta om att förvisa sektmedlemmar som bekänner sig till wahabismen och salafismen, och dess terroristverksamhet i världen. Imamer eller andra predikanter som uppmanar till terrorhandlingar skall kunna beläggas med munkavel och varnas med förvisning. Medborgare som strider som wahabitiska eller salafistiska jihadister s.k. takfiris och är medlemmar i terroristorganisationer, såsom Al-Qaida eller Islamiska Staten (IS, ISIS, ISIL, Daesh), skall hindras från att återvända till sin kommun eller utvisas från Sverige.

158. Vi anarkotraditionalister kommer även att aktivt motarbeta destruktiva sekter och kulter av modernt ursprung och nyreligiösa rörelser, som antingen inte har något med de traditionella religionerna att göra eller som representerar avarter eller degenerationer av desamma. Dels är syftet med detta att bevara den religiösa traditionen ren och dels för att skydda individer från att hamna i farliga sekters våld med allvarliga men för psyket. Förutom de ovan nämna avarterna inom Islam vill vi framför allt lyfta fram Jehovas Vittnen, Kristen vetenskap, Scientologikyrkan, Hare Krishna-rörelsen, Raelitiska rörelsen, Oshorörelsen, Familjen (Guds barn), rörelser vilket i samtliga fall genom ett särskilt dekret utfärdat av högsta väktarrådet kommer att förbjudas inom folkfederationen. Vi kommer också motarbeta vissa avarter inom den nyandliga rörelsen (New Age) även om rörelsen som helhet inte kommer att förbjudas. Även om vi ställer oss tveksamma till moderna religioner som strävar efter att historiskt rekonstruera gamla traditioner, såsom nyhedendom, så kommer vi inte aktivt att motarbeta denna rörelse.

159. Till traditionella religioner som erkänns av anarkotraditionalismen att integreras i en framtida folkfederation räknar vi den västliga kristna katolska kyrkan (och diverse fristående katolska kyrkor med apostolisk succession), diverse protestantiska kyrkor (med apostolisk succession från den katolska kyrkan), traditionella lutheranska frikyrkor, den östliga kristna ortodoxa kyrkan (och dess diverse traditionella patriarkat, såsom de ryska, serbiska, grekiska, syriska, koptiska, etiopiska, m.fl.), judendomen, shia- och sunniislam (och alla dess traditionella varianter, inklusive sufismen och alawismen/alevismen), buddhism (och alla dess traditionella grenar, såsom theravada, vajrayana, mahayana, zen, m.fl.), hinduism (i alla dess traditionella former), sikhism, taoism, zoroastrism, mandeism, yazdanism, bahá’í, samt alla former av traditionell folktro och naturreligion, inte minst den inhemska samiska (lapsk mytologi). I Folkrepublikernas Federation Sverige skall samtliga traditionella och erkända religioner assimileras i den korporativa samhällskroppen och organiseras i lokala, regionala och nationella syndikat i syfte att understödja en ekumenisk kultur av samförstånd över trosgränserna.

160. Vi erkänner också diverse traditionella initiatoriska esoteriska rörelser och ockultistiska ordenssällskap, i synnerhet de som av hävd är integrerade med sina exoteriska religioner, såsom judendom (qabalah), islam (sufism), mandeism, yazdanism, alawism, buddhism och hinduism (tantra och yoga), taoism (qigong, neidan, neijia, etc.), m.fl. Framför allt vill vi understryka värdet i den frimureriska traditionen med en lång tradition i Norden och framför allt i Sverige. Svenska frimurareorden med sin uttalade kristna prägel är den äldsta i Skandinavien och dess ädla ceremoniella system har spridit sig till och dominerar helt frimurarsamhället i hela Norden; denna förenande faktor ser vi som en styrka i en framtida nordisk konfederation byggd på en kristen grund. Vi lägger också en stor vikt vid de gnostiska, pytagoreiska, nyplatonska, hermetiska och rosenkorsiska initiatoriska traditionerna, förutsatt att de baserar sig på en autentisk härkomst och inte utgör moderna konstruktioner. Till dessa räknar vi även in Teosofiska samfundet och Antroposofiska sällskapet (inkl. Kristensamfundet). Dessa organisationer och traditionella ordenssällskap med autentisk härkomst skall även de integreras i den korporativa organismen genom ett särskilt syndikat som verkar kommunalt, ländiskt och federativt.

161. Vi anarkotraditionalister vill i synnerhet lyfta fram antroposofin grundad av Rudolf Steiner som en god filosofi och ledstjärna i ett framtida samhällsbygge. Antroposofin kan närmast beskrivas som en ”esoterisk frihetlig kommunism” och har som få esoteriskt baserade traditioner i Europa skapat så många goda exempel på praktisk tillämpning av genuint ockultistiska teorier på samhällsnivå, exempelvis Waldorfpedagogik, biodynamisk odling, arkitektur, politik, läkepedagogik, socialterapi och antroposofisk medicin. Dessa olika specialiseringar och inriktningar kan dessutom integreras väl i arbets- och livsgemenskaper, vilket man exempelvis har sett prov på i Camphill-rörelsen med goda resultat. Antroposofin har dessutom en traditionellt stark ställning i Sverige och flera andra nordiska länder då dess människosyn och humanism harmonierar så väl med svensk social och socialistisk tradition. Vi ställer oss därför positiva till att det antroposofiska samhället med omnejd i Järna utropar sig till en suverän folkrepublik inom folkfederationen Sverige och politiskt avskiljer sig från Södertälje kommun.

Kulturpolitik

162. Kulturlivet i samhället skall stimuleras och aktivt uppmuntras i alla dess former, även avseende konst och underhållning, och återbördas till folket. Kommersialiseringen av underhållningsbranschen skall undermineras genom att upphovsrätten till konst, underhållning och skrift strikt skall begränsas till den person eller personer som har skapat verket i fråga. Privatägda bolag och företag kapitalet skall ej som idag kunna äga någon aspekt av kulturlivet och all avkastning skall tillkomma konstnären och artisten grundat på mutualistiska principer. Därigenom skall den strikta uppdelningen som finns idag mellan konst och underhållning minskas; ytlig underhållning skall undermineras. Kulturen skall från att som idag utgöra en verklighetsflykt undan vardagstristessen istället vederkvicka och mobilisera medborgaren socialt, kulturellt, ideologiskt och andligt.

163. Kvalificerat kulturarbete utfört av musiker, dramatiker, filmare, skådespelare, konstnärer, poeter, författare, etc., skall ha samma status som verkstadsarbete och andra serviceyrken och kunna värderas enligt mutualistiska principer i förhållande till näringssektorn i samhället. Kommuniteter skall ensamt eller i gemenskap med angränsande kommuniteter uppföra auditorier vilket skall vigas till alla former av kulturell verksamhet, såsom teateruppsättningar, filmvisningar, konserter, högläsningar, etc., utöver att tjäna som en samlings- och möteslokal för kommuniteten.

164. Liksom på det ekonomiska planet skall kulturen i första hand utgå från närsamhället och de enskilda kommunerna göras självförsörjande i sitt kulturliv och underhållningsutbud så lång det är möjligt. Kulturell autarki skall vara ledordet. Konstnärer, dramatiker, filmare, författare, musiker och artister skall främst vara verksamma i sin egen hemkommun och tillgodose sina medborgares behov av kultur och underhållning. I andra hand skall de även serva sin region och i sista hand nationen.

165. Sålunda vill vi anarkotraditionalister att lokala kulturyttringar och sedvänjor skall utveckla sig i närsamhällena och i regionerna. Endast i undantagsfall skall svenska kulturarbetare exportera sina verk till utlandet. Omvänt skall Sverige vara mycket restriktivt i att importera kultur och underhållning från andra nationer. I synnerhet skall den rådande kulturimperialismen från USA och Storbritannien strypas; ett kulturembargo skall inledas mot USA och Storbritannien. Därigenom skall den lokala kulturen värnas och dess värde bland befolkningen fås att öka i kontrast till främmande kultur.

166. Media och informationsspridning utgör en viktig del av kulturlivet i det post-moderna samhället, i synnerhet för att sprida kulturen över gränserna. Men precis som med kapital och arbetskraft vill vi anarkotraditionalister begränsa denna kulturella rörlighet med mottot ”kulturen åt kommunerna”! Vi vill därför att alla former av media, både i tryck (tidskrifter och böcker), elektroniskt (datanätverk) och television (både marksänt, kabel och Internet-TV) skall utgå från privata initiativ och från journalistkooperativ som är verksamma inom sin hemkommun och främst producerar information åt lokalsamhället, men som kan ha en utvidgad publik på en nationell nivå.

167. Dagens tekniska framsteg inom IT har gjort detta privata och allmänna initiativ möjligt i allt högre utsträckning. Vi vill därför bryta dagens statliga och privatägda mediemonopol, i synnerhet västerländska bolagsstyrda mediers influenser över den inhemska och lokala kultursfären. Informationsspridningen inom Sverige skall således vara helt fri och utgående från kommuniteten och utanför någon form av yttre kontroll men begränsad i sitt flöde till och från andra nationer och främmande kultursfärer.

168. Det idag i särklass största medieområdet är utan tvekan Internet, vilket utgör det främsta uttrycksmedlet för både tidskrifts- och televisionsjournalistik, men även privat informationsspridning s.k. ”bloggande”. Detta världsnätverk (world wide web) har dock varit den amerikanska ekonomiska imperialismens och dess medföljande kulturimperialisms största instrument i utvecklandet av den globala ekonomin och kulturen. Vi anarkotraditionalister minns också väl att Internet ursprungligen skapades för den amerikanska krigsmakten och deras militära nätverk Arpanet (Advanced Research Projects Agency Network), ur vilket dagens Internet utvecklades och skapade ett totalt världsmonopol. Som ett led i den anarkotraditionella kulturrevolutionen vill vi se ett nedsläckande av det amerikanska Internet; vi vill se en world wide web-fri zon i Sverige och helst i hela Skandinavien.

169. Amerikanska sociala medier styrs av amerikanska underrättelse- och säkerhetstjänster och därför utgör Internet ett stort intrång i både den individuella och nationella integriteten. Vissa nationer, främst Ryska Federationen och Kina, men även Brasilien och de övriga medlemsstaterna i BRICS, har börjat vidtaga åtgärder mot denna amerikanska dominans och elektroniska spionage. Sverige bör följa detta exempel till sin logiska slutsats och helt bygga upp ett eget alternativt nationellt nätverk, ett ”Federnet” (Federativt Nätverk) som skall vara helt avskärmat elektroniskt från alla andra globala nätverk men som samtidigt kan erbjuda alla medborgare inom den svenska federationen samma elektroniska service som idag med ett nationellt informationsutbyte och modern elektronisk kommunikation och medieöverföring.

Skol- och utbildningspolitik

170. Utbildningssystemet skall i grunden vara en angelägenhet för varje suverän kommun inom Folkrepublikernas Federation Sverige. Samtliga privata friskolor skall i ett första led kommunaliseras, även om de skall tillåtas att bevara sin unika karaktär. Kooperativa friskolor skall undantas från kommunalisering och bevaras intakta, utgörande en måttstock för en kommunal skolreform. Dock skall dagens modell med förskola, grundskola, gymnasium och högskola (universitet) bevaras som ramverk för den fortsatta skolpolitiken. Förutom förskolans förberedande år skall grundskolan utökas från nuvarande 9 år till 10 år, med ett utökat skolår i högstadiet, för att eleven skall kunna tillgodogöra sig en allsidig undervisning. Gymnasiets linjer eller program skall av samma anledning utökas med 1-2 år. När eleven når 21-årsåldern skall denne vara redo för högskolestudier. Samtliga nivåer i detta utbildningssystem skall tillhandahållas av kommunen i det första ledet men på sikt helt övergå till att ägas av lärarna och eleverna (eller deras föräldrar) i kooperativa former och inordnas i det korporativa systemet.

171. Förskolan och grundskolan skall vara en angelägenhet främst för kommuniteten inom varje kommun, d.v.s. för lokalsamhället som utgörs av byn och bostadskvarteret och skall utgöra en naturlig del av bostadskvarteret även om den skall utgöra ett eget föräldra-lärar-kooperativ. Gymnasiet skall vara en angelägenhet för kommunen och på samma sätt ägas kooperativt av elevernas föräldrar, lärarna och övrig skolpersonal; varje kommun skall ha ett flertal gymnasier som främst skall tillgodose lokalsamhället eller en grupp av kommuniteter, även om det skall finnas möjlighet att fritt välja mellan olika gymnasieskolor beroende på skolans profil och elevens önskningar. Högskolorna och universiteten skall utgöra kommunens ansvar men på samma sätt ägas gemensamt i kooperativa former av alla som arbetar eller studerar där. Målet skall vara att samtliga kommuner skall vara självförsörjande i kunskapsförmedling på samtliga nivåer, d.v.s. att där skall finnas en högskola i varje kommun. Samtidigt skall alla universitet inom en region (land) betjäna samtliga kommuner inom regionen, i synnerhet de kommuner som saknar egna högskolor, under förutsättning att universitetskommunen väljer att bevilja studenten uppehållstillstånd.

172. Vi anarkotraditionalister menar att Platons modell för undervisning och samhällelig skolning utgör en god inspiration och måttstock för undervisningssystemets syfte och organisering. Målet med undervisningen skall vara att varje elev under skolgången genom grund-, gymnasie- och högskolenivån i undervisningen skall bli varse om sina personliga talanger, önskningar och lämplighet i att finna sin plats i samhället som en god och produktiv medborgare i sin hemkommun och kommunitet. Grundskolan och gymnasieskolan skall numera vara obligatorisk; den förra skall vara av en allmän natur och den senare erbjuda en specialisering. Gymnasieskolans linjer eller program skall antingen vara av en högskoleförberedande karaktär eller yrkesförberedande (hantverksmässig och teknisk). Yrkeslinjerna och handelshögskolorna skall serva den näringsidkande produktionsgrenen i samhället.

173. Högskolorna och universiteten skall erbjuda längre utbildningar jämfört med idag för att på ett fullgott sätt kunna förbereda studenterna för ett yrkesverksamt liv inom den administrativa, väpnade och juridiska grenen av samhällskroppen. Ytterligare undervisning skall erbjudas inom universitetens ram för att skola studenterna till den tredje samhällsgrenen, den kulturella, vetenskapliga, ingenjörsmässiga, filosofiska och andliga, där en fullständig fördjupning och specialisering skall tillförsäkras i syfte att fostra samhällets elit och ledarskap; tillsyns-, styrelse- och omsorgsmännen. I denna sista och mest exalterade gren av samhällskroppen skall yrkesutövningen vara tätt sammanfogat med livslång relation till akademien.

174. Vi anarkotraditionalister anser att undervisningen i skolan, oavsett nivå, i sin utövning av de fria konsterna återigen måste uppnå en balans mellan naturvetenskapliga och humanistiska ämnen, från att som idag ha en ensidig betoning på naturorientering och matematik. En balans måste också uppnås mellan intellekt och fysik, mellan kropp och själ; intellektuella ämnen, såsom matematik och geometri, skall kunna överbryggas från att vara ett rent intellektuellt ämne till att även omfatta gymnastiska övningar och rörelse. Gymnastik, hälsa och motion skall utgöra en naturlig del av skolundervisningen, såväl som en grundläggande teoretisk och praktisk kunskap om djur och natur och om ekosofi.

175. Vi erkänner också att där existerar ett samband mellan huvud och hand, d.v.s. att hantverk stimulerar den intellektuella förmågan och kreativiteten. Sålunda skall hantverk (teknik, trä- och syslöjd) utgöra ett viktigt ämne i grundskolan. Skolorna skall motverka en onödig uppdelning mellan människans olika intellektuella, kreativa och skapande funktioner utan sträva efter att se ämnena och människan utifrån ett holistisk perspektiv. I denna skolreform kan den redan etablerade Waldorfpedagogiken tjäna som en god förebild då den dels har en esoterisk människosyn och dels för att den strävar efter denna syntes hos människans förmågor.

176. Vid sidan av tillämpningen av de fria konsterna, gymnastik och hantverk skall skolorna även lägga en stor vikt vid de sköna konsternas utövande. Detta skall omfatta alla former av klassisk och modern konstutövning, såsom bildkonst, måleri, skulptur, musik, dans, drama (teater och film), poesi, prosa, etc. Skolan skall utgöra ett center för kulturundervisning; syftet är att fostra belevade och kultiverade medborgare. Kulturell aktivitet skall inom skolans ram därför uppmuntras och elever besöka olika former av konstnärliga aktiviteter i samhället för inspiration, utöver det egna utövandet av olika former av kulturarbete, vilket även skall omfatta festivaler, vernissager, föreställningar och dylika arrangemang.

177. Hänsyn måste tas till att människan i grunden har andliga (religiösa) såväl som kroppsliga (fysiska) och själsliga (intellektuella) behov. Etik, moral och religion skall utgöra en viktig del av undervisningen, med en religiös omvärldsorientering över ett flertal religioner (i synnerhet judendom, islam, buddhism, hinduism och taoism) utan att förlora fokus på kristendomskunskap, samt en god förståelse för grekisk/romersk och nordisk mytologi. Den religionsfilosofiska utgångspunkten skall vara philosophia perennis och den traditionella skolan. En stor betoning skall också göras på idéhistoria och filosofi, med stark betoning på den klassiska filosofin från antiken till renässansen.

178. Vidare måste även hänsyn tas till att människor har olika förutsättningar, behov, läggningar och önskningar avseende yrkesval. Detta skall redan avspeglas på gymnasienivå. De yrkesförberedande gymnasieutbildningarna måste kunna lägga betoning på praktiskt utövande och hantverkskunskaper i kontrast till renodlade teoretisk undervisning. Även lärlingsskap skall i tillämpliga fall kunna utgöra en modell för undervisning. Vi anarkotraditionalister menar att många av de postmoderna diagnoserna som ges idag i psykiatrin, inte minst de neuropsykiatriska bokstavskombinationerna ADD och ADHD, snarare handlar om att det postmoderna samhället har blivit allt mer avsmalnat i den mänskliga kravspecifikationen och att samtliga ungdomar förväntas kunna anamma en borgerlig livsstil och årslånga teoretiska studier. Detta måste en skolreformation göra bot på och ge rastlösa ungdomar en möjlighet att förkovra sig i fysiskt arbete och hantverk; undervisningen måste anpassas efter människans behov och inte människan efter undervisningens.

Migration, integration och segregation

179. Det framstår som uppenbart att dagens integrationspolitik i Sverige utgör en komplett misslyckande. På relativt kort tid, under dryga tre decennier, har den svenska befolkningens etniska ursprung förändrats drastiskt till att idag utgöra runt 2/5 av utrikes födda eller med bägge föräldrarna födda utomlands. Detta har lett till att samhället har blivit etniskt segregerat, i synnerhet i storstäderna (dit de flesta från utlandet har bosatt sig) där förorterna ofta har en majoritet av första och andra generationens invandrare. Detta har i sin tur föranlett ett socialt utanförskap och en kraftig överrepresentation i kriminalitet, social utsatthet och drogmissbruk. Förorterna har havererat både ekonomiskt och socialt. I kölvattnet på detta har extremismen ökat från både den infödda svenska befolkningen och från invandrarpopulationen i form av rasism och islamism, m.m.

180. I ljuset av detta bedrövliga tillstånd måste vi anarkotraditionalister framför allt förlika oss med det faktum att Sveriges större städer idag är mångetniskt och mångkulturellt sammansatta samtidigt som invandrare och infödda svenskar lever segregerade från varandra, en trend som inte går att bryta och som återspeglar multikulturella samhällen i Europa och i Nordamerika. Vi ser dock inte själva segregationen som något problem egentligen ty det är fullt naturligt att invandrare föredrar att flytta till orter där de kan leva tillsammans med andra landsmän, eller av samma religion, kultur, språk, etc., och att infödda svenskar spontant uppskattar och identifierar sig med likheten och söker sig till den etniska homogeniteten. Av denna anledning går det inte att bryta en sådan naturkraft hos båda grupperna. Det verkliga problemet är utanförskapet och minoriteters uteslutande från det större majorietetssamhället. Lösningen på integrationsproblemet är sålunda icke att motverka den naturliga utvecklingen mot segregation utan att istället underlätta denna process samtidigt som samhället reformeras från den storskaliga modellen mot en återgång till småskalighet och kommunitet i det samhälleliga livet.

181. Vi anarkotraditionalister förordar därför att kommuniteterna i folkrepublikerna, även i städernas förorter, tillåts ha kvar och förstärka sin etniska identitet. Denna utveckling mot etniskt, språklig, religiös och/eller kulturell homogenitet anser vi skapar en större grund för trygghet och säkerhet i de enskilda kommuniteterna, både i de invandrartäta kommuniteterna och i de med den ursprungliga svenska demografin bevarade. Även stadsdelar med en sammansättning av en multitud av olika etniska grupper en heterogen multikultur kan finna en gemensam nämnare i den upplevda ”invandraridentieten”. Dessa kommuniteter med medborgare av utländsk härkomst bör erbjudas en omfattande nivå av självstyrelse, under samma premisser som i andra kommuniteter i en folkrepublik, och i förekomna fall även erhålla en utökat självbestämmande i förhållande till kommunen i övrigt.

182. Vi anarkotraditionalister ser även positivt på (och som en naturligt utveckling av det ovan sagda) att invandrartäta förorter i en kommun till slut avskiljs eller utträder ur den större folkrepubliken just för att förstärka känslan av homogenitet och folkgemenskap i båda riktningarna. Exempelvis ser vi positivt på att förorter med medborgare som till övervägande del bekänner sig till en muslimsk tro kan bilda egna islamiska folkrepubliker (Det bor idag bortemot en halv miljon etniska muslimer i Sverige vilket gör det till den största religionen i vårt land efter kristendomen). Dessa kommuner skall kunna antaga ett främmande och gemensamt förstahands- eller huvudspråk inom sin folkrepubliks gränser. Kravet på dessa folkrepubliker med en utomsvensk identitet skall dock vara att deras barn skall studera svenska som andrahandsspråk för att underlätta interaktionen med gränskommuner; det officiella huvudspråket skall vara svenska över hela folkfederationen och kunna behärskas av alla medborgare inom svenska federationens gränser.

183. Istället för att förorda en allmän multi- eller mångkulturell integrationspolitik så förordar vi anarkotraditionalister således ”multikulturella frizoner” där homogeniteten skall utgöras av heterogeniteten. Grunden för dessa frizoner finns redan idag bland annat i storstadsförorterna Rinkeby i Stockholm, Angered i Göteborg och Rosengård i Malmö vilket samtliga är lämpade att organiseras som helt autonoma, självförsörjande och suveräna folkrepubliker inom ramen för folkfederationen, på lika villkor som vilka andra folkrepubliker som helst.

184. Dagens mångkulturella integrationspolitik skapar endast otrygghet och konflikter inom storstäderna, där förorterna redan är starkt segregerade men samtidigt står under centrumstadsdelarnas politiska och ekonomiska kontroll vilket skapar en känsla av maktlöshet, utanförskap och stark social utsatthet bland Sveriges invandrare. Vi anarkotraditionalister är övertygande om att den anarkistiska principen om full autonomitet i förhållande till storstaden utan inblandning utifrån är det enda framkomliga vägen att skapa en konstruktiv grund för alternativa sociala och ekonomiska former i förorterna, i synnerhet om den politiska och ekonomiska makten tillfaller folket under direktdemokratiska former, utvecklandet av kommuniteter och kooperativa sammanslutningar.

185. Å andra sidan förordar vi en assimilering av dem första eller andra generationens invandrare som i ljuset av den positiva segregationspolitiken ändock väljer att bo kvar i eller flytta från multikultizonerna eller från en kommunitet med en utrikes kulturell homogenitet till stadsdelar eller områden med en till huvudsak svensk etnisk sammansättning, en assimilering eller ”adoption” till den svenska kulturen. Detta innebär en aktiv integrationspolitik (utan några aggressiva tendenser) med en jämn fördelning av familjer med utrikes härstamning över ett flertal kommuniteter för att motverka segregatoriska tendenser. De enskilda kommuniteterna utgör de bästa fostringsinstitutionerna för invandrare att närma sig den svenska kulturen, de svenska traditionerna, de svenska normerna och det svenska språket.

186. Folkrepublikernas Federation Sverige skall med omedelbar verkan förklara krig mot wahabismen och salafismen som inte skall få något fortsatt livsutrymme i den multikulturella kompotten. Vi anarkotraditionalister menar att wahabismen och salafismen (vars anhängare även är kända som ”takfiris”) är en mycket destruktiv och barbarisk ideologi som utgår från Sunniislam men som uttolkar dess heliga texter med en extrem selektion motiverat av politiska syften; vi betraktar dess doktrin som ej utgörande en del av det exoteriska Islam utan som ett främmande intrång i denna, ty den motsäger den tusenårslånga uttolkningstraditionen inom Sunnislam. Därför förklarar vi wahabismen och salafismen vara mot- eller antitraditionella.

187. Tyvärr har wahabismen under de sista decennierna tack vare skurkstaterna Sauiarabien och Qatar fått närmast ett tolkningsföreträde inom Sunniislam och utgör för närvarande ett pandemiskt virus inom det muslimska samhället som allt mer har radikaliserats. Det är wahabismen som har skapat den moderna islamistiska terrorismen, såsom Al-Qaida och Islamiska Staten (ISIS, ISIL, IS, Daesh). Den går att jämställas med nationalsocialismens barbari i Tyskland under 1930- och 40-talen men utgör idag (till skillnad från den marginaliserade nazismen) en stark kraft i Euroasien och Afrika, i synnerhet i Mellanöstern. Det wahabistiska kalifatet utgör den direkta antitesen till den anarkotraditionella folkfederationen. Målet skall därför vara att denna destruktiva avart inom Sunniislam aktivt skall rotas ut från den svenska jordmånen.

188. Wahabismen utgör vid sidan av liberalismen en av de största kontrarevolutionära hindren för den anarkotraditionella reformationen men är till skillnad från den senare ett främmande och farligt inslag inom den svenska kulturtraditionen. Efter revolutionen skall följande dekret därför utformas av högsta väktarrådet i syfte att kväva whabismen/salafismen och rensa ut den ur Sunniislam en gång för alla innanför folkfederationens gränser:

  • Wahabismen/salafismen som ideologi skall förbjudas i Sverige då den skall betraktas som underförstått missaktande andra folkgrupper (shiiter, kristna, homosexuella, etc.). Individer som predikar dess lära skall därför enligt praxis kunna åtalas för hets mot folkgrupp.
  • Spridningen av dess lära elektroniskt, i bild, tryck eller tal skall av denna anledning förbjudas.
  • Individer som bekänner sig till dess lära och som ej är svenska medborgare skall ej heller beviljas något permanent uppehållstillstånd i landet; målet skall vara att utvisa och repatriera dem skyndsammast till deras hemländer och att endast starka humanitära skäl skall utgöra ett hinder för detta, exempelvis att oskyldiga familjemedlemmar drabbas.
  • Svenska myndigheter skall upprätta ett formellt samarbete med myndigheter i Mellanöstern för att identifiera asylsökande och få underrättelser om de har begått terrorhandlingar i sina hemländer. Säkerhetspolisen skall ta en aktiv del i asylansökningsförfarandet i samverkan med gränskommunerna och fördelas de extra resurser som är nödvändiga för detta.
  • De flyktingar som bevisligen har begått terrorhandlingar i främmande nation eller varit medlemmar av kända terrorgrupper med en salafistisk eller wahabitisk ideologi skall omedelbart gripas och placeras i skyddshäkte i avvaktan på transport till det land där brottet har begåtts. Några humanitära hänsyn skall ej tas i detta fall. Sverige skall på samma sätt som i föregående punkt omedelbart inleda ett formellt samarbete med aktuella nationers myndigheter för att utan urskillning utlämna dessa terrorister så att de kan ställas inför den rättvisa som råder i dessa länder, för sina brott begångna mot dessa nationers folk.
  • Svenska medborgare som har tagit värvning i en terroristgrupp, såsom Islamiska Staten och Al-Qaida, och liknande jihadistiska grupperingar som aktivt deltar i terrorhandlingar, skall omedelbart gripas och placeras i skyddshäkte i avvaktan på transport till det land där brottet har begåtts enligt samma regler som i föregående punkt och i samarbete den nation där brottet har begåtts. Om inte detta är möjligt skall dessa individer enligt ett dekret utfärdat av det högsta väktarrådet straffas till federativ förvisning och vid misstanke om brott häktas i väntan på utredning. Säkerhetspolisen måste tilldelas extra resurser för att kunna garantera nationens säkerhet gentemot hemvändande jihadister.
  • Enligt ett dekret utfärdat av det högsta väktarrådet skall dylikt deltagande i terroristgruppers verksamheter kriminaliseras enligt föregående punkt, oavsett om personen aktivt har deltagit i terrorhandlingar eller ej.
  • Moskéer som är kända för att sprida den wahabitiska eller salafistiska läran skall omedelbart stängas och förhindras att bedriva sin verksamhet på obestämd tid.
  • Individer som inte är svenska medborgare och som predikar dess lära skall omedelbart utvisas ur Sverige utan några humanitära hänsyn tagna.
  • Organisationer och föreningar med kopplingar till wahabismen, såsom de terrorstämplade Al-Qaida och Islamiska Staten (Daesh), samt stater som underblåser terrorism, såsom Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten, skall förbjudas och deras organisatörer och aktivister på samma sätt utvisas ur landet.
  • Sverige skall utvidga sin lista på terrorstämplade grupper till samtliga wahabitiska och salafistiska grupper som för väpnad kamp mot lagliga regeringar och nationers myndigheter. Denna lista skall bl.a. innehålla men ej begränsat till följande grupper: Jabhat Fateh al-Sham (f.d. Jabhat al-Nustra), Harakat Ahrar Al-Sham, Harakat Nouriddeen Al-Zinki, Jaish al-Fatah, Jaysh Al-Islam, Faylaq Al-Sham, Liwaa Suqour Al-Sham, Boko Haram, Talibanrörelsen, m. fl.
  • Stater med wahabismen som stadsreligion (Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten) skall förbjudas att ge ekonomiskt bidrag till moskéer och deras uppförande. Moskéer skall endast fortsättningsvis få uppföras under förutsättningen att de ej finansieras av någon främmande makt eller stat.

189. Genom Sveriges omedelbara utträde ur Europeiska Unionen och Schengen-området så kommer den fria rörelsen av europeiska medborgare att strypas. Vi anarkotraditionalister ser negativt på arbetskraftsinvandring då det endast tjänar de kapitalistiska storföretagen som vill söndra och härska över arbetarklassen. Sverige har redan en hög arbetslöshet bland i synnerhet ungdomar och invandrare och arbetstillfällen tillfaller dem bättre utifrån ett socialt behov. Därför måste Sveriges gränser omedelbart stängas för arbetskraftsinvandring. Vi vill dock gå längre än så; även rörligheten mellan regioner och kommuner inom Sverige skall begränsas genom kommunreformen skapandet av suveräna folkrepubliker som skall utveckla självförsörjande ekonomier så långt detta är möjligt. Målet skall vara att medborgaren skall födas, leva och dö i sin hemkommun och gärna även i sin hemkommunitet.

190. Under en övergångstid efter revolutionen skall gränserna helt stängas för migration både från och till Sverige för att ge reformationsarbetet av samhället en tid att konsolideras och för att skydda den från främmande makts och stats kontrarevolutionära reaktion. När den inrikespolitiska situationen har stabiliserats i tillräcklig omfattning skall Svenska federationen påta sig att återuppta sitt kollektiva och solidariska ansvar över flyktingsituationen i världen och sträva efter att erbjuda flyktingar från krig, miljökatastrofer och förföljelse en temporär fristad.

191. Folkrepublikernas Federation Sverige skall dock efter att gränserna återigen har öppnats ha lagom ställda restriktioner i sin flyktingpolitik med regler satta att begränsa detta inflöde av flyktingar till ungefär motsvarande nivå som under det av socialdemokratin tagna ”Luciabeslutet” som var gällande 1989-91 och som vi anarkotraditionalister anser vara historiskt föredömlig i att ta hänsyn både till flyktingsituationen i stort och till det svenska samhället. Sverige bör således bevara sin traditionella flyktingpolitik att följa internationella regler för ett humant mottagande av identifierade flyktingar och sträva efter att uppfylla sina kvoter som har bestämts enligt gällande avtal i FN:s flyktingkommissariat.

192. Ambitionen skall dock vara ett temporärt och tidsbegränsat uppehälle i Sverige med möjlighet att repatriera flyktingen efter att situationen i hemlandet har stabiliserat sig, alternativt att patriera flyktingen och dennes eventuella familj i det svenska folkhemmet. I detta sista fall skall ambitionen vara att permanenta vistelsen genom att individen eller familjen upptas i den kommunala gemenskapen genom ett formellt medborgarskap. Målet med den anarkotraditionella flyktingpolitiken skall vara att inte splittra barnfamiljer; antingen beviljas hela familjen asyl eller ingen av dem. Vi anser att det är att utsätta barn för en större stress och otrygghet att separera dem från sina föräldrar. Därför är vi emot att ge asyl till ensamkommande flyktingbarn om det kan bevisas att någon av föräldrarna fortfarande är vid livet eller kapabel att ge barnet omsorg. Även anhöriginvandring skall tillåtas av denna anledning men begränsas till kärnfamiljen.

193. Det skall dock vara den enskilda folkrepublikens fulla rätt att själv avgöra om, när och i vilken omfattning kommunen skall kunna ta emot flyktingar. Ty asyl skall endast kunna ansökas i den folkrepublik till vilket flyktingen först har anlänt och ej ställas till hela svenska federationen. Det skall också vara varje enskilda kommuns ansvar att organisera och bekosta flyktingmottagningen och gränskontrollen över land, vatten och från luften. I detta skall varje gränskommun (d.v.s. kustnära folkrepubliker och dem som angränsar till främmande stat eller hyser en flygplats för internationellt flyg) försäkra sig om att varje anländ flykting oavsett ålder vid gränskontrollen kan legitimera sig och att denne uppfyller alla säkerhetskriterier; varje kommun skall efter bästa förmåga efter en grundläggande utredning försäkra sig om att flyktingen uppfyller FN:s kriterier för flyktingskap, att flyktingen ej är kriminell, terrorist eller har begått krigsbrott innan denne erbjuds asyl av den enskilda folkrepubliken och placeras ut i kommunen.

194. På vissa punkter skall reglerna för beviljandet av asyl skärpas. Flyktingar som ej har giltiga identifikationshandlingar skall avvisas med omedelbar verkan vid aktuell folkrepubliks gränskontroll/tullstation och skickas tillbaka till den senaste avreseorten. Individer som bevisligen bekänner sig till wahabismen eller salafismen skall också nekas asyl eller inträde till Sverige. Asylrättens beviljande eller avslag skall dock vara varje gränskommuns ansvar. Folkrepubliken skall delegera denna myndighet till milisens personal vid gränskontrollen och till den personal som inom kommunen handlägger utredningen av asylärendet. Under utredningsprocessen skall varje flykting placeras i en särskilt avsedd sluten flyktingförläggning som skall ligga under milisens ansvar i väntan på avvisning eller asyl. Kommunernas insatser sinsemellan skall vidare koordineras på en korporativ regional och nationell nivå avseende gränskontroll och asylpolitik och regleras på en federativ nivå för att jämna ut flyktingströmmen och dess patriering över hela riket.

195. I denna flykting- och asylpolitik skall varje folkrepublik samverka med sina egna enskilda kommuniteter där varje kommunitet skall äga självbestämmanderätten enligt den nationella konstitutionen och lagstadgade kommunala författningen om, när och hur många flyktingar som skall tas emot och erbjudas boende och sysselsättning. I detta skall kommuniteterna ha absolut veto och om ingen kommunitet är villig att ta emot en flykting skall ärendet gå vidare till regional nivå och ansökan göras till en annan folkrepublik och i sista hand tas upp till nationell nivå; om ingen kommunitet inom folkfederationen är villig att ta emot flyktingen skall dennes asyl dras in och personen eller familjen i fråga avvisas. Frågor om integration och assimilation av flyktingar får inte beslutas över huvudet på folket och de enskilda kommuniteterna, som är fallet i dagsläget, utan detta skall vara en angelägenhet för samtliga av kommuniternas medlemmar, folkets grundläggande vitala beståndsdelar. Beslut om mottagande av främlingar oavsett ursprung måste alltid föranledas av ett direktdemokratiskt beslut tagna av dem det berör vilket skall leva tillsammans med individen i fråga. Endast en sådan integrationspolitik som visar respekt för värdfolket kan lägga grunden för en fungerande assimilation till det svenska folkhemmet.

196. Medborgarskap skall som med den inhemska befolkningen vara kopplat till vistelsekommunen. Medborgare av en främmande folkrepublik inom folkfederationen som har erhållit asyl skall på samma sätt som med utomsvenska invandrare tvingas ansöka om uppehållstillstånd i vistelsekommunen om de vill vistas där utöver ”tre-månadersrelgeln”. Vuxna invandrare eller familj, oavsett om de har flyktingstatus eller har sitt ursprung i Sverige, som har uppehållstillstånd i värdkommunen och har levt ett skötsamt och bofast liv med egen försörjning över en sammanhängande tid i sin kommunitet, skall kunna ansöka om medborgarskap i den folkrepublik där de har vistats under en längre tid. Det ska anbefalla den enskilda folkrepubliken att formellt bevilja detta och ställa tidskrav på hemvist men beslutet skall alltid delegeras till den enskilda kommunitetens folkråd.

197. Dagens tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd (TUT och PUT) skall således avskaffas och ersättas av ett enkelt uppehållstillstånd som skall tidsbestämmas av varje kommun; en god tumregel skall vara fem år. Under denna tid skall flyktingen ej kunna bosätta sig utanför hemkommunen i längre period än 6 månader med den konsekvensen att asylrätten har förverkats. När tiden för uppehållstillståndet har löpt ut skall den enskilde flyktingen eller flyktingfamiljen själva ta ett beslut om de skall ansöka om medborgarskap i hemkommunen; någon möjlighet till förlängt uppehållstillstånd skall ej existera. Flyktingen skall här tvingas att välja att patrieras i sin nya folkrepublik eller repratrieras. Dubbelt medborgarskap skall ej tillåtas varken inom folkfederationen eller i förhållande till utrikes stat.

198. Även flyktinginvandrare skall på samma sätt som svenskar ha rätt att färdas fritt inom svenska federationen enligt ”tre-månadersrelgeln”, med rätt att ansöka om en ny tremånadsperiod i vistelsekommunen. Men uppehållstillståndet, oavsett om det är tillfälligt eller permanent, skall precis som med medborgarskapet vara kopplat till den ursprungliga hemkommunen. En flykting behöver därför ansöka på nytt om uppehållstillstånd i vistelsekommunen om denne vill bosätta sig där, med allt vad det innebär i processförfarande. Dock skall den korporativa koordinationen mellan folkrepublikerna göra det möjligt för utredaren i den nya värdkommunen att få tillgång till relevant dokumentation i ursprungskommunen där asyl först beviljades vilket skall underlätta en skyndsam behandling. Om denna process ändock överskrider ”tre-månadersrelgeln” kommer flyktingen i fråga vara tvungen att återvända till hemkommunen och invänta svaret där. Om vistelsekommunen avslår denna ansökan måste flyktingen återvända till sin hemkommun; om den beviljas så upphör uppehållstillståndet per automatik i hemkommunen (där flyktingen ursprungligen beviljades asyl).

199. Samtidigt med denna inrikespolitiska humana flyktingpolitik skall Sverige bidraga internationellt med humanitärt bistånd till flyktingförläggningar i krigs- och krisdrabbade länder. I synnerhet skall Sverige ta sitt solidariska ansvar i Libyen, Syrien, Jemen, Afghanistan och Irak, samt Libanon och Jordanien som hyser mycket flyktingar från dessa länder, samtliga offer för den amerikanska och västerländska imperialismen, och andra stater som har drabbats av wahabitisk/salafistisk terror i Afrika och Mellanöstern, både i att ta emot flyktingar och att understödja respektive stater att hantera flyktingsituationen på plats, genom officiella statliga organ och genom ickestatliga ideella organisationer.

200. Samtidigt skall Sverige i sin utrikespolitik kräva att de länder som har bidragit till att destabilisera Mellanöstern under de senaste decennierna skall ställas till svars för detta oansvariga agerande och tvingas att utöka sin humanitära hjälp till de drabbade länderna som en kompensation för sina begångna övergrepp samtidigt som de omedelbart skall avbryta sin imperialistiska interventions- och exploateringspolitik. Allt bistånd i form av humanitära insatser och ekonomiska insatser som gagnar terrorister (vilket alltid innefattar wahabiter och salafister i olika former) skall omedelbart avbrytas.

Utrikespolitik

201. Även om Folkrepublikernas Federation Sverige intranationellt skall sträva efter att resa ett i praktiken statslöst samhälle (d.v.s. ett samhälle fritt från den borgerliga statsapparaten) på kommunalistisk grund så behöver folkfederationen på det internationella planet agera som en enad och enhetlig nationell entitet. Detta är en absolut nödvändighet som baserar sig på nationens självbevarelsedrift; en klassisk anarkistisk federation hade inte överlevt länge gentemot den internationella imperialismen. Sålunda behöver Folkrepublikernas Federation utåt sett bete sig som om den vore en reguljär stat i sitt förhållande till andra stater. Därav har vi anarkotraditonalister myntat begreppet folkfederation för att särskilja denna från den klassiska och reguljära anarkistiska federationen.

202. Folkfederationens utrikespolitiska organ behöver således utformas till en av de största administrationerna på den nationella nivån, utgörande en egen kommitté vid sidan av de inrikespolitiska  och näringspolitiska kommittéerna. Den utrikespolitiska kommittén skall överser folkfederationens utrikespolitik och styra dess ambassader och konsulat, samt underhålla kadern av diplomater i utrikes tjänst. Den utrikespolitiska kommitténs ordförande skall motsvara Sveriges nuvarande utrikesminister och utses av det federala korporativa folketinget.

203. En av utrikespolitiska kommitténs viktigaste uppgifter skall vara att etablera och jämka handelsförbindelser mellan de svenska syndikaten och utländska företag. En annan viktig uppgift är att bygga ett internationellt säkerhetspolitiskt samarbete sett utifrån svenska intressen. En tredje är ett aktivt solidaritetsarbete med tredje världen och med nationer som har fallit offer för den västerländska imperialismen.

204. Sverige skall genom ett dekret utfärdat av det högsta väktarrådet träda ut ur Europeiska Unionen (EU) och Schengenområdet med omedelbar verkan. Motivationen är att EU utgör ett kapitalistisk frihandelsavtal, med fri rörlighet av kapital och arbetskraft över gränserna mellan de enskilda medlemsnationerna som högsta mål, något vi motsätter oss. Dessutom har EU under de sista decennierna utvecklats allt mer till att bli en lydstat till USA:s imperialistiska ekonomiska och militära utrikespolitik. Men framför allt skapar EU en legislativ form som för makten allt mera bort från folket och den enskilde medborgaren. Såsom vi motsätter oss den moderna nationalstaten som grunden för en samhällsmodell (till skillnad från folket som nationens grund), desto mera motsätter vi oss överstatliga organisationer som äventyrar de enskilda nationernas suveränitet.

205. Den inhemska svenska valutan skall helt frigöras från sitt beroende av den amerikanska petrodollarn. Istället skall den kopplas till guldet och silvret som den gemensamma grunden. Istället för dagens Svenska Krona, vilket helt skall avskaffas i sin grund, skall Sverige genom en monetär reformation införa Guldkronan och Silverdalern som nya valutor, som skall användas i all transaktion med främmande nation. Endast motsvarande på guld eller silver präglad valuta skall accepteras som valuta från främmande nation i internationell handel, alternativt betalning från utländska företag erhållas i rent guld eller silver. Sverige skall sträva efter att en motsvarande monetär reformation till verkligt och ädelt värde genomförs i våra nordiska grannländer, att Kronan i Sverige, Norge och Danmark återigen sammanförs inom ramen för en valutaunion.

206. Sverige skall aktivt föra en nordisk politik vilket skall sträva efter att skapa en union mellan de skandinaviska grannländerna Norge, Danmark, Island, Färöarna, Grönland och Finland, som ett alternativ till Europeiska Unionen (EU) och som en handelspartner till den Eurasiska Ekonomiska Unionen (EaEU) och BRICS. Även de baltiska staterna Estland, Lettland och Lituauen skall bjudas in i ett medlemskap i denna gemenskap. Denna skandinaviska union skall vara i formen av en konfederation, d.v.s. en federation av folkfederationer. Grunden för den Nordiska Konfederationen (NK) är skandinaviska nationer byggda på en federalistisk grund med suveräna kommuner (folkrepubliker), enligt anarkotraditionella principer. Vad som sägs om Sveriges utrikespolitik i den följande punkterna bör även avse hela NK i stort. Målet med konfederationen är att skapa en enhetlig utrikespolitik och säkerhetspolitik gentemot omvärlden, gentemot den globaliserade amerikanska marknaden, gentemot EU och USA.

207. Den Nordiska Konfederationen skall, förutom de redan etablerade nationerna Sverige, Norge, Danmark, Island, Färöarna, Finland, Estland, Lettland och Litauen, även omfatta två ytterligare nationer med egen etnisk särprägel de romska och samiska nationerna. Till skillnad från de fem redan erkända skandinaviska nationerna och de tre baltiska skall de tvenne romska och samiska nationerna inte vara bundet till ett begränsat territorium, eftersom båda dessa folkgrupper (vilket tillsammans i Norden uppgår till bortemot 150.000 individer) traditionellt för en nomadisk livsstil. Istället skall deras nationella territorium och livsutrymme utgöras av hela den Nordiska Konfederationen utan några begränsningar och krav på uppehållstillstånd. Tillhörigheten i dessa nomadiska nationer kommer att utgöras av släktband.

208. Efter etablerandet av den Nordiska Konfederationen skall inte längre de romska och samiska minoriteterna i Sverige representeras i den svenska korporativa nationalförsamlingens två kammare utan upprätta sina egna nordiska folkfederationer som skall koordineras av respektive korporativ rådsförsamling i två kammare. Samtidigt kommer romer och samer att vara medborgare i någon av NK:s folkrepubliker, med allt vad det medför av rättigheter och skyldigheter, och representera sina egna familjer i respektive kommunalt folketing. Dessa kommunala medborgare med samiskt eller romskt ursprung skall dock på en federativ nivå representeras i sin egen nationalförsamling vilket skall representera deras intressen som folkgrupper på en nordisk nivå. Vissa folkrepubliker med en majoritet av etniska romer eller samer skall dock uppgå i respektive nationella tillhörighet och representeras i respektive federala nationalförsamlings båda kammare.

209. Nordiska Rådet av dagens modell skall ersättas av en särskild korporativ nordisk konfederal församling uppdelat i en syndikal kammare och i en separat folketing vilket skall ansvara för koordinering och samarbete mellan de tolv nordiska nationerna Sverige, Norge, Danmark, Island, Färöarna, Grönland, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Sápmi och Roma. De tio nationella kontingenterna i den nordiska församlingen skall bestå av ombud från varje folkrepublik. Undantaget är de samiska och romska kontingenterna som skall välja fram sina ombud från dels folkrepubliker med en majoritet i befolkningen som är samer eller romer och dels från de olika nordiska regionerna (länderna) som skall innehålla minst ett visst antal individer av varje folkgrupp. Den konfederala syndikala församlingen skall upprätta en nordisk näringskommitté som ett verkställande korporativt organ bestående av ledamöter som representerar de olika korporationerna eller syndikaten. Den nordiska församlingens folketing skall också upprätta dels en gemensam inrikespolitisk kommité och en utrikes- och säkerhetspolitisk kommitté vilket skall koordinera motsvarande respektive nationella kommittér.

210. Folkrepublikernas Federation Sverige och i förlängningen NK skall i sin utrikespolitik företräda de enskilda folkens oberoende och nationernas suveränitet. Statslösa folkgrupper, exempelvis romerna i Europa och kurderna och palestinierna i Mellanöstern, måste garanteras en verklig suveränitet och tillförsäkras en egen självständig nation vari de såsom egna medborgare fritt kan uttrycka sitt folks unika kultur och ödesväg utan risk för repressalier och förtryck från andra folk och nationer. Vi anarkotraditionalister stödjer därför Sveriges erkännande av den palestinska staten.

211. Vi anarkotraditionalister vill också att Sverige skall driva den kurdiska frågan till sin logiska slutsats: bildandet av en enda suverän och enhetlig kurdisk nation Kurdistan som omfattar hela det nuvarande kurdiska området i Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Anarkotraditionalismen stödjer dock frågan om ett självständigt och suveränt Kurdistan under förutsättningen att den utgör en neutral makt i Mellanöstern och ej lierar sig med amerikanska eller israeliska intressen, eller dem av NATO och EU, vilket tyvärr är fallet idag. Så länge som kurderna låter sig utnyttjas för imperialistiska intressen på detta sätt kommer de ej att erhålla vårt stöd.

212. Anarkotraditionalismen anser också att den moderna nationalstaten i många fall hindrar olika folks och nationers fria uttryck, såsom baskernas och katalanernas i Spanien, skottarnas i Storbritannien, ryssarnas i Ukraina, bara för att ta några exempel. I många fall borde den bästa lösningen vara att en stat delas upp i flera suveräna länder, som exempelvis i det forna Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Ett annat gångbart alternativ är att befintliga stater i dessa fall omvandlas till verkliga federationer med full autonomi för de enskilda minoritetsnationerna och en jämställdhet mellan nationer inom samma federation. Sverige borde därför i sin utrikespolitik understödja separatistiska rörelser i Europa, Mellanöstern och i övriga världen, samt erkänna ett folks suveränitet i det fall de väljer att separera från en befintlig nationalstat. Sverige borde omgående erkänna Abchazien, Sydossetien, Transnistrien, samt Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk (Federala staten Nya Ryssland) som suveräna stater.

213. Sverige skall aktivt motarbeta nationell chauvinism och staters imperialism; i synnerhet skall Sverige uttrycka sin solidaritet med folken i Tredje Världen och stödja nationella frihetskamper mot västerländsk imperialism. I detta identifieras i synnerhet USA och dess allierade EU (företrädesvis Storbritannien), deras gemensamma försvarsallians NATO och Israel som imperialistiska och ett hot mot folkens suveränitet samt vidare de wahabitiska staterna Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten vilket genom terrorism utgör ett hot mot de muslimska folken.

214. Sverige skall på samma sätt aktivt motarbeta den ekonomiska och kulturella globaliseringen av världen vilket egentligen är en omskrivning för amerikansk imperialism i Europa och västerländsk imperialism i Tredje Världen. Den anarkotraditionella utrikespolitiken skall värna om de unika kulturernas och folkslagens särart; en kulturell pluralism i hela världen skall premieras framför kapitalistisk och konsumistisk kulturkonformism. Kulturer skall sinsemellan betraktas som utgörande ett mer eller mindre slutet ekologiskt kretslopp där varje typart är essentiell för de andra typarternas existens och överlevnad, med egna särarter som samtidigt är beroende av varandra. Inplantering av främmande kulturer (typarter) kan vara förödande för de inneboende kulturerna i ett givet geografiskt område. Utdöende språk och utrotningshotade kulturer skall fridlysas och till det yttersta skyddas från kapitalistisk rovdrift och västerländsk kulturchauvinism.

215. Sverige skall bryta alla diplomatiska förbindelser med skurkstaten USA och inleda en total handelsbojkott mot allt kapital, alla varor och tjänster från och till USA. Motiveringen till detta är att bryta den amerikanska hegemonen pax americana. Eftersom Israel utgör pax americanas närmaste bundsförvant i Mellanöstern, och för ett inhuman politik mot Palestinas befolkning, vill vi att Sverige på samma sätt bryter sina diplomatiska relationer med Israel och utfärdar en total ekonomisk bojkott även i detta fall. Vi anarkotraditionalister erkänner Israel endast som en skurkstat så länge den förvägrar det palestinska folket ett skäligt och suveränt territorium och så länge den israeliska armén ockuperar Västbanken och Gaza.

216. Vi erkänner både Palestina och Israel som nationer över det territoriella område som utgörs av dagens Israel, Gaza och Västbanken. Vi företräder en tvåstatslösning i området men inte på bekostnad av det palestinska folkets intressen med vilket vi vill visa vår solidaritet. Detta område borde delas mellan Israels och Palestinas folk på ett rättvist och jämställt sätt utifrån den verkliga befolkningsmängden ca. 9 miljoner palestinier och 7 miljoner judar så att båda folken skall kunna tillgodose sina behov av territorium; sålunda borde en majoritet av detta område tillfalla Palestinas befolkning så att drygt 4 miljoner palestinska flyktingar skall kunna repatrieras. Vi anarkotraditionalister yrkar för att en självständig palestinsk stat åtminstone borde omfatta de territorier och gränser som upprättades i och med FN:s delningsplan år 1947 och att Jerusalem delades upp som en huvudstad åt både de judiska och palestinska staterna (på samma sätt som Öst- och Västberlin åren 1945-90).

217. Likaledes skall Sverige bryta sina diplomatiska förbindelser med skurkstaterna Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten, stänga sina ambassader i dessa och de övrigt uppräknade länderna, och inleda en handelsblockad mot dem. Detta vill vi göra av samma skäl som med USA och Israel då dessa arabiska nationer aktivt stöder pax americana i Mellanöstern. Saudiarabien och Qatar har varit en av de viktigaste aktörerna i den ”arabiska våren” som inleddes 2010 i Egypten och Tunisien, underblåsande jihadistiska rörelser, vilket spred sig till Libyen och störtade den av USA, Israel och Storbritannien hatade ärkefienden Mohammar Khadaffi som ensamt stod emot den amerikanska globaliseringen i Afrika.

218. Sedermera har den av USA, Israel, Storbritannien, Saudiarabien och Qatar underblåsta ”arabiska våren” spridit sig till Syrien och givit upphov till en av historiens värsta och blodigaste inbördeskrig som har förts mot den lagliga syriska regeringen av olika jihadistiska rörelser med anknytningar till wahabismen, inte minst de terroriststämplade Al-Qaida och Islamiska Staten (IS, ISIS, ISIL, Daesh). Vi håller USA:s, Israels, Sauiarabiens och Qatars regeringar som direkt ansvariga för Al-Qaidas och Islamiska Statens terrorvälde i Syrien och Irak.

219. Sverige skall erkänna Bashar al-Assad som Syriens lagligt valda president och tillerkänna hans regering som en viktig bundsförvant mot Islamiska Staten, Al-Qaida och andra wahabitiska och salafitiska terrorgrupper. Sverige skall även utveckla ett närmare samarbete med Irans regering, Hizbollah i Libanon och Ansar Allah (Huthierna) i Jemen utifrån deras roll som en moderat shiamuslimsk kraft och motståndare till wahabitisk extremism och sunnimuslimsk salafism.

220. Sverige skall omedelbart avveckla alla sanktioner mot Ryssland och erkänna folkomröstningen på Krim 16 mars 2014 och den efterföljande annekteringen till Ryssland som legitim. Sverige skall samarbeta med ryska myndigheter i dess bevisligen effektiva kamp mot wahabismen och salafismen i sitt eget land och internationellt, framför allt i Syrien. I kampen mot wahabismen och salafismen delar Sverige och Ryssland samma geopolitiska intressen. Endast Rysslands insats i Syrien och Irak skall erkännas som folkrättsligt legitim då den till skillnad från den USA-ledda sker i samarbete med Syriens regering. Sverige skall ställa sig kritisk till den amerikanskledda koalitionen mot IS i sin nuvarande uttalade politik, framför allt för att den har stött och fortfarande stödjer grupper i Syrien som är wahabitiska och salafistiska.

221. Av samma anledning skall Sverige aktivt motarbeta den imperialistiska politik som drivs av Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), vilket utgör USA:s främsta organ för sin globala hegemoni. Dessa två organ har skapat mycket orättvisa förhållanden mellan den industrialiserade västvärlden och de underutvecklade länderna i Sydamerika, Afrika och Asien. Genom ekonomiska påtryckningar har de tvingat fram den amerikanska utrikespolitiken och direkt blandat sig i staters inre angelägenheter i de fall dessa nationer på något sätt inte har levt upp till USA:s förväntningar. Sverige skall omedelbart upphöra med all verksamhet som på något sätt understödjer Världsbanken och IMF. Istället skall Sverige aktivt och solidariskt stödja länder i tredje världen att ställa sig oberoende gentemot dessa organisationers imperialistiska politik genom att bygga upp alternativa nätverk.

222. Sverige skall närma sig den Eurasiska ekonomiska unionen (EaEU) samt medlemsländerna av BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) i sina handelsförbindelser och samtidigt avskärma sig från EU:s och Schengens handelsområde och den västeuropeiska marknaden, i synnerhet Storbritannien (UK) med vilket Sverige skall bryta alla sina diplomatiska relationer och utlysa ekonomisk handelsblockad, ty UK utgör USA:s närmaste bundsförvant i Europa och en aktiv lakej för att upprätthålla dess globala hegemoni. Sverige skall dock fortsätta nära goda relationer med de skandinaviska grannländerna samt med Tyskland, Frankrike och Grekland som vi bedömer utgör pax americanas största kritiker inom EU.

223. Vi anarkotraditionalister känner dock en djup solidaritet med den tibetanska befolkningen och kräver att Kina omedelbart skall avsluta sin ockupation av Tibet. I sin utrikespolitik skall svenska federationen aktivt driva en politik mot BRICS-medlemmen Kina att dess kränkningar mot tibetanerna omedelbart skall upphöra och att den drar tillbaka sina trupper från Tibet och erkänner dess gränser som de var 1950. Tibetanerna måste få leva sitt liv efter sina egna sedvänjor och traditioner; vi anarkotraditionalister betraktar dess religiösa liv som en av världens juveler och att den är ett av de mest rena uttrycken för den primordiala traditonen. Därför måste den tibetanska kulturen värnas och de tibetanska flyktingarna repatrieras.

224. Överhuvudtaget bör Sverige i sitt handelsutbyte visa solidaritet med Tredje Världen framför den utsugande västvärlden, i synnerhet med nationer som aktivt motsätter sig USA:s handels- och utrikespolitik den globala ekonomin under pax americana såsom Kuba, Nicaragua, Bolivia, Venezuela, Ecuador och de övriga länderna i ALBA (Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika) i Sydamerika och Iran, Irak Jemen och Syrien i Mellanöstern. För att motverka kapitalismens rovdrift i Tredje Världen skall Sverige uteslutande handla med ekologiska och rättvisemärkta varor från dessa länder och med medlemmar av BRICS.

225. Sverige skall införa visumtvång för alla medborgare från främmande länder, även om möjlighet skall finnas att svenska federationen beslutar om undantag för denna regel genom bilaterala avtal med vissa nationer med vilket Folkrepublikernas Federation är samstämmig, exempelvis med länder inom EaEU, ALBA och BRICS. Visum skall dock som regel inte utfärdas till medborgare från länder som svenska federationen inte skall ha några diplomatiska relationer, främst USA, Storbritannien, Israel, Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten, förutom i undantagsfall och då för särskilda syften.

Försvars- och säkerhetspolitik

226. Vi hyser inga illusioner om att en anarkotraditionell folkfederation kommer att behandlas med tolerans av sin omvärld, i synnerhet inte av USA och dess allierade. Denna alternativa och högst revolutionära samhällsmodell sticker i ögonen på den kapitalistiska världsordningen pax americana kali yuga eller mottraditionen. Att den kommer att vända sig emot dess andliga och sociala budskap i någon form bör förutsättas. En militär aktion mot Folkrepublikernas Federation kan inte uteslutas och inte heller kan ett motstånd från den gamla eliten och privilegierade klasser i det nuvarande svenska kapitalistiska samhället uteslutas; kontrarevolutionen. Därför är det imperativt att den korporativa folkfederationen på ett effektivt och adekvat sätt kan bita ifrån sig både mot yttre och inre kontrarevolutionära och mottraditionella krafter. Anarkotraditionalismen är på intet sätt någon pacifistisk ideologi den är revolutionär och förordar kampen som en högre princip i samhället.

227. Omedelbart efter en framgångsrikt genomförd folkrevolution behöver ett revolutionsgarde omedelbart upprättas för att skydda och bevara revolutionen intakt från alla kontrarevolutionära krafter och för att försvara den nyupprättade Folkrepublikernas Federation Sverige från främmande makts inblandning och aggression. Upprättandet av revolutionsgardet motiveras av att Sveriges nuvarande försvarsmakt med största sannolikhet delvis kommer att bli lamslaget och delvis taga till vapen mot revolutionen och dess väktare. Risken för inbördeskrig kommer att vara stor men i detta måste revolutionen stå ståndaktigt och ytterst försvara sin sak mot kontrarevolutionen. Detta revolutionsgarde skall därför bestå av ideologiskt motiverade arbetare och akademiker och ställas direkt under det högsta revolutionära väktarrådet.

228. En försvarskommitté skall så snart som möjligt upprättas på uppdrag av det federala folketinget med uppgiften att organisera en ny och förlöst nationell försvarsmakt, med rötter i den gamla försvarsmakten och dess militära struktur, och koordinera upprättandet av kommunala territoriella milisförband och lokala hemvärnsstyrkor. Revolutionsgardet skall under tiden bestå tills dess att en funktionell och organiserad reguljär federativ armé, flotta och flygvapen med en från kontrarevolutionära element rensad officerskår tillsammans med kommunala milisförband och hemvärn kan komma att avlösa det från dess uppgifter. Det är av yttersta vikt att en nations stridskrafter är folkligt förankrat och ställd under en demokratisk kontroll och därför behöver revolutionsgardet i sin ursprungliga form upplösas så snart som de inre och yttre hoten är säkrade. Försvarskommittén skall också utveckla en federativ säkerhetspolitik både utifrån inrikes och utrikes tagna hänsyn. Att utse militärattachéer i utrikes tjänst skall hamna på försvarskommitténs lott.

Försvarsmakten

229. Av det gamla revolutionsgardet skall endast en brigad finnas kvar med ansvar för nationell inrikespolitisk säkerhet och kuppförsvar, helt bestående av professionella elitsoldater som är ideologiskt och andligt motiverade  traditionella krigare. Gardets reglemente, gradsystem och uniformer skall vara helt unikt i förhållande till Sveriges försvarsmakt. Revolutionsgardesbrigaden skall organiseras såsom ett lätt mekaniserat förband med hög rörlighet, bestående av fyra mekaniserade batajoner uppdelade i tre pansarskyttekompanier utrustade med pansarterrängbilar såsom trupptransport, understödda av ett lätt stridsvagnskompani (utrustad med hjulgående stridsfordon bestyckad med 105 mm kanon i ett kanontorn) plus stabs- och understödskompani. Brigadens stabs- och understödsbataljon skall förutom spaningsförband även innehålla en antiterroriststyrka vilket även skall användas för fjärrspaning. Revolutionsgardesbrigaden skall även kunna användas för polisiära uppdrag, såsom ett federativ förstärknings- och insatsförband att bistå folkrepublikernas miliser. Brigaden skall vara direkt underställt inrikesministeriet.

230. Först och främst skall Sverige aktivt motverka och bojkotta Nordatlantiska fördragsorganisationen (försvarsalliansen NATO) som har störst potential att mobilisera en kontrarevolutionär och mottraditionell aggression mot den anarkotraditionella folkfederationen. Bojkotten skall riktas mot NATO såsom en organisation inte nödvändigtvis mot enskilda medlemsstater; Sverige skall fortsätta upprätta goda relationer med Norge, Island och Danmark, samt med de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen, även på det säkerhetspolitiska och militära planet. Sverige skall samtidigt upprätthålla en lång svensk tradition och förbli alliansfritt i fred och neutralt i krig, ej blott längre endast på pappret utan även i andan. I syfte att göra det måste Sverige frigöra sig från sitt gamla band med NATO och omedelbart riva upp avtalet om värdlandsstöd med försvarsalliansen. Endast då kan Sverige upprätthålla sin alliansfrihet i fred och värna om sin frihet att hålla sig neutralt i krig.

231. Sverige skall dock återigen vara troget sin gamla utrikespolitiska tradition att vara solidarisk med Tredje Världens aktiva och militära motstånd mot västvärldens (USA, Israel, EU och NATO) imperialism och aggressionspolitik, såväl som med Europeiska länder (såsom Serbien) som utsätts för denna, samt visa sitt moraliska stöd för nationerna i EaEU, BRICS och ALBA, eller alla andra nationer som aktivt motsätter sig den amerikanska hegemonens militära expansionspolitik. Sverige skall dock inte aktivt med egen trupp ingripa i militära konflikter utanför svenska federationens territorium.

232. Sverige skall avbryta alla sina nuvarande och eventuella framtida insatser med offensiva förband inom ramen för Förenta Nationerna då FN har degenererat till att bli en aktiv och aggressiv arm för att upprätthålla pax americana och västerländska (USA, Israel, EU och NATO) säkerhetspolitiska intressen. Allt samarbete med NATO i utrikes tjänst skall omedelbart avbrytas och svenskt militär insats i Afghanistan avslutas. Ingen svensk militär skall ställas under amerikanskt eller brittiskt befäl i några utländska insatser i nykolonialismens namn. Inte heller skall Sverige bidraga med några militära observatörer under rådande förhållanden; på sikt om FN återfinner sin forna roll som en neutral medlare med fred som sitt främsta mål kan Sverige tänkas komma att bidra med observatörer men aldrig med offensiv trupp.

233. Det svenska försvarets erfarenhet av att arbeta mot terrorism i Afghanistan skall nu istället tas tillvara i Sverige för hemlandets säkerhet. Särskilda operationsgruppen (SOG) skall användas som en antiterroriststyrka med särskild uppmärksamhet mot wahabitisk/salafistisk terrorversamhet. Sverige skall dock kunna bistå med militär rådgivning, underrättelsetjänst, utbildning och vapenexport till stater som bedriver krigföring mot wahabitiska och salafitiska terrorgrupper, framför allt Syrien, Libanon, Irak, Jemen och Afghanistan. Vi anarkotraditionalister anser att det är bättre att överlåta kriget i Mellanöstern åt de lokala folken och att bistå dessa folk solidariskt med vapen och utbildning, etc., men att låta dem själva försvara sig. Svenskar måste istället försvara sig själva lokalt mot wahabismen på hemmaplan.

234. För att kunna upprätthålla sin alliansfrihet i fred och neutralitet i krig behöver Sverige på grund av sitt läge och strategiska betydelse i norra Europa äga ett självständigt och starkt försvar som kan stå på egna ben, för att kunna förebygga att någondera av parterna i en storkonflikt vill ockupera delar av eller hela Sverige för att säkra territoriet, eller för att förebygga ett strategiskt anfall mot vår infrastruktur för att förhindra motståndarens nyttjande av densamma. Sveriges försvarsmakt skall alltså återgå till att vara ett traditionellt invasionsförsvar istället för som idag ett renodlat insatsförsvar.

235. I ett inledande skede skall Sverige dock behålla nuvarande försvarskapacitet och organisering av Försvarsmakten men helt inrikta insatsberedskapen mot främst ett kuppförsvar, dels mot yttre makt (USA och NATO) men framför allt mot kontrarevolutionära krafter i samhället. I detta skall Försvarsmakten integreras mera med Polismyndigheten för att öka kuppberedskapen. Men på sikt skall Förvarsmakten genomgå en grundläggande omstrukturering och en omfattande omorganisation. Framför allt skall Försvarsmakten bygga upp och kompensera för ett halvt sekel av vårdslös försummelse av beredskapen mot NATO i väster, samtidigt som en god beredskap skall bevaras mot Östersjön som numera domineras av NATO (Polen och Baltikum).

236. Sverige skall i första hand utveckla ett territoriellt hembygdsförsvar som baserar sig på kommunens egen försvarskapacitet. Denna skall framför allt inrikta sig på försvars- och fördröjningsstrid, med viss begränsad anfallskapacitet. Varje kommun bör upprätta en stående folkmilis som skall vara professionell och utföra delade polisiära och militära uppgifter. Personalen i denna milis bör rekryteras från medborgare som har genomgått värnplikt med goda vitsord. Utöver detta bör varje kommun organisera ett folkligt hemvärn baserad på en frivillig rekryteringsgrund som kvalificerar sig efter fullgången värnplikt såsom i dagens svenska hemvärn och driftvärn. Både kvinnor och män skall rekryteras till kommunens milis- och hemvärnsförband. Av dessa två typer av förband beräknas hemvärnet bli det största.

237. Både milisen och hemvärnet i en folkrepublik bör, förutom markstridskrafter, kunna organisera marinenheter och flygstridskrafter. En kustkommun skall mönstra lättare örlogsfartyg av kust- och skärgårdsnära typ, patrullbåtar och övervakningsfartyg i olika klasser som samtliga är bestyckade. Även Stridsbåt 90 skall ingå i denna flotta. Dessa båtar skall kunna tjäna i örlogstjänst, men också i traditionella kustbevakande och polisiära uppdrag. Flygstridskrafterna skall bestå av helikoptrar och lättare propeller- och jetflygplan, vilka skall tjäna i bevakningsuppdrag och som flygunderstöd, något som är i synnerhet viktigt hos perifera kommuner (d.v.s. kustnära eller som angränsar till Norge och Finland). Milisens och hemvärnets markstridskrafter skall även besitta ett tungt artilleri, modernt luftvärn och pansarfordon, inklusive stridsvagnar och pansarskyttefordon, av olika typ.

238. Sverige skall återigen upprätthålla sin gamla tradition att bevara materiel i militär tjänst så långt det är möjligt och långt över sin beräknade tjänstetid. Detta skall göras genom regelbundna renoveringar och modifieringar av tekniska system, inklusive fordon och vapenteknologi. Gammalt uttjänt material skall även återanvändas i en ny form med genomgripande modifieringar och uppgraderingar av teknologi. Sedan millennieskiftet har Sverige frångått denna sin gamla tradition av renovering och modifiering av befintlig material och istället enbart satsat på ny och kostsam materiel och teknologi, oftast med alltmer utländska komponenter vilket har gjort Sverige beroende av främmande makt. Som ett led av detta har många goda och gamla svenska vapensystem och fordonsmodeller skrotats i förtid och förlorats till kommande militära generationer, vilket är snudd på ett landsförräderi. Denna trend skall omedelbart brytas. Materielvård skall upphöjas till en dygd, lokala innovationer till modifiering och optimering av befintlig teknologi skall underbyggas i hög utsträckning. Detta skall göras framför allt i lokala verkstäder och utmärkas av hög hantverksskicklighet i kontrast till industriell produktion. Som ett uttryck för detta skall utrangerade, förrådsställda och även muséeställda vapensystem och fordon återtas i bruk i en ny inkarnation för att kunna tillgodose det svenska försvarets nödvändigt omfattande upprustning för att kunna svara mot den säkerhetspolitiska situationen.

239. Sverige skall återinföra allmän värnplikt som bör omfatta samtliga män från 18 års ålder. Kvinnor skall kunna mönstra för militärtjänst från 18 och upp till 30 års ålder på en frivillig grund. Män upp till 30 års ålder som saknar värnpliktsutbildning skall kunna göra detta frivilligt, exempelvis för att senare kunna ta värvning som milisman eller hemvärnssoldat. Den militära grundutbildningen skall vara 12 månader; jägarsoldater skall göra sin militärtjänst i 16 månader oberoende av längd skall samtliga värnpliktiga mönstra ut från sin värnpliktstjänstgöring tillsammans. Gruppbefäl skall inte mönstras i förhand utan på ett naturligt sätt få växa fram som informella ledare bland manskapet i en grupp under grundutbildningens gång och efter åtta månader fastställas av sina befäl som gruppchefer och ställföreträdande gruppchefer. Värnpliktiga gruppbefäl skall efter sin grundutbildning kunna ansöka om att genomföra en plutonbefälsutbildning i ytterligare 12 månader (sammanlagt 24 månaders militärtjänstgöring) tillsammans med en ny kull av värnpliktiga i sin pluton eller tropp.

240. Detta värnpliktsförsvar skall utgöra grunden för ett nationellt invasions- och kuppförsvar vilket skall komplettera milis- och hemvärnsförbanden. Till skillnad från kommunernas egna försvarsstyrkor och deras begränsade anfallsförmåga, skall insatsförvaret ha en full operativ anfallskapacitet mot alla former av inre (terror) och yttre (invasions) hot. Detta värnpliktsförsvar skall bestå av armé-, flyg- och marinstridskrafter. Invasionsförsvaret skall kännetecknas av hög rörlighet, stor skicklighet och omfattande och modern teknisk kapacitet. Precis som idag skall dess officerskår i huvudsak bestå av yrkesmilitärer som komplementeras av en reservofficerskår.

Vapenskag

241. Den nationella försvarsmakten skall utgöra en försvarsallians mellan suveräna folkrepubliker. Varje folkrepublik skall utifrån frihetliga principer ytterst själva avgöra om det skall delta i ett dylikt federativt försvarssamarbete. Dock skall ett medlemskap i federationen förutsätta att folkrepubliken även är berett att aktivt försvara dess nationella intressen även mot en främmande makts aggressioner vilket i förlängningen är en skyldighet som är sammanbundet med ett aktivt deltagande och medlemskap i Folkrepublikernas Federation Sverige. En folkrepublik eller autonom kommun som ej har anslutit sig till eller frivilligt har utträtt ur den svenska federationen skall inte heller kunna förvänta sig något skydd från densamma, även militärt. Omvänt skall alla medlemmar i federationen förplikta sig att försvara vilken annan kommun som helst inom Folkrepublikernas Federation. På detta sätt skall den federativa försvarsmakten, vid sidan av den federativa kyrkan, utgöra den viktiga samhälleliga struktur som skall binda samman folkrepublikerna i en anda av nationell folkgemenskap efter att den borgerliga staten formellt har avskaffats.

242. Varje folkrepublik och kommun, som är medlem i Folkrepublikernas Federation Sverige, skall bidraga med värnpliktiga och frivilliga soldater och bekosta deras utbildning och personliga materiel anpassat utifrån befolkningsmängd. Samtliga kommuner skall tillsammans i runda tal mönstra runt 30-40.000 värnpliktiga och frivilliga soldater i fred (från ett underlag runt 90.000 män och kvinnor mellan 18-21 års ålder). Kommunerna eller folkrepublikerna skall ha det formella ekonomiska ansvaret över sina respektive värnpliktiga och frivilliga soldater medan folkfederationens försvarsmakt som enhetlig organisation skall ha det utbildningsmässiga och operativa ansvaret, samt bekosta all tung materiel såsom artilleri, tyngre beväpning, fordon, pansar, helikoptrar, stridsflyg, örlogsfartyg, m.m. De enskilda kommunerna skall äga marken i de militärförläggningar och militärbaser medan allt fast kapital i anslutning till dessa skall vara i federal ägo.

243. Varje folkrepublik skall dock alltid själv ha suverän beslutanderätt att tillhandahålla och ge försvarsmakten mandat att använda dess medborgare på detta sätt; detta mandat skall kunna återkallas med omedelbar verkan dock med risk för uteslutning från Folkrepublikernas Federation Sverige. Denna rättighet skall dock påminna samtliga att den federativa nationella försvarsmakten skall tjäna federationens folkrepubliker och inte omvänt. Nationens högsta befälhavare (överbefälhavaren) samt cheferna för de tre försvarsgrenarna (armén, flygvapnet och marinen), skall utses av försvarskommittén och roteras med intervaller om fyra år och mellan federationens 290 folkrepubliker.

244. Svenska federationens försvarsmakt skall delas in i tre militärdistrikt som motsvaras av Sveriges tre traditionella landsdelar Götaland, Svealand och Norrland vilket också överser och ansvarar för värnpliktsförsvarets utbildning och organisering. Till detta skall läggas till Gotland såsom ett eget självständigt militärdistrikt. Dessa militärdistrikt skall administrativt vid behov samverka med respektive regionsländer. Militärdistrikten skall uteslutande rekrytera sina värnpliktiga från de kommuner som omfattas av dess territorium. Varje militärdistrikt skall upprätta var sitt mönstringskontor efter en modell som följer dagens rekryteringsmyndighet, med ansvar för mönstringen till militärtjänstgöring där medicinska, fysiska och psykologiska tester skall gallra ut varje man och kvinna till rätt förbandstyp och ansvarsställning (grad) efter hans och hennes individuella egenskaper, talanger och önskemål.

245. Varje militärdistrikt skall ensamt ansvara över, utbilda och leda från en till sex mekaniserade armébrigader (Götaland 6 st, Svealand 5 st och Norrland 1 st), sammanlagt 12 brigader på runt 5000 man och 200 stridsfordon (bestående av bandade och/eller hjulade stridsvagnar, pansarfordon och pansarskyttefordon), samt artilleri, luftvärn, ingenjörstrupp och underhåll vardera, plus extra understöds- och underhållsförband inom ramen för bataljoner. Majoriteten av den mekaniserade brigadens fordon skall utgöras av splitterskyddade fordon. Gotland skall ensamt rusta en förstärkt mekaniserad bataljon på runt 1000 man och 60 (uteslutande hjulade) stridsfordon.

246. Varje mekaniserad brigad skall dessutom vara förbunden med ett flertal av Sveriges traditionella regementen, vilket i denna egenskap vederbörligt skall hedra svenska arméns traditioner och stolta historia. De regementen som under det senaste halvseklet har lagts ner skall återupplivas till sin forna fulla kapacitet tillsammans med befintliga regementen såsom utbildningsförband av bataljons storlek; deras gamla kaserner och övningsfält skall rustas upp för militär verksamhet, undantaget Uddevalla vars kaserner skall återtas i militär tjänst och nu hysa Göta artilleri- och luftvärnsregementen (istället för det nerlagda Bohusläns regemente) och att Svea trängregemente skall flytta från Linköping (vilket ligger i Götaland) till Uppsala garnison och upprusta kasernområdet på Polacksbacken åter i militär tjänst.

247. Ett flertal av de försvarsmaktgemensamma skolförbanden kommer återgå till att bli truppslagsgemensamma; exempelvis kommer Försvarsmaktens logistik- och motorskola (LogS) att omformas till Arméns underhålls- och motorskola (UMS) och Ledningsstridsskolan (LedSS) kommer att återgå till Armén igen fast bibehålla sitt namn. Med tanke på Sveriges utträde ur FN:s stridförande del kommer Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) omorganiseras och återgå till det tidigare Arméns fältarbetscentrum (FarbC) men bibehålla en del av namnet, nämligen Ammunitions- och minröjningscentrum (AMRöjC), samt förvalta alla erfarenheter från forna FN-tjänsten. Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC) skall byta till sitt ursprungliga namn Arméns skyddsskola (SkyddS). Varje militärdistrikt skall också ansvara för en eller flera federationsgemensamma stridsskolor som skall utveckla den taktiska och tekniska kunskapen i förbanden samt utbilda arméns officerskår, en verksamhet som av nödvändighet behöver öka och återgå till tidigare organisation enligt följande:

  • Götalands militärdistrikt S 2/Göta signalregemente (Karlsborgs garnison) och Södra underhållsregementet/Uhreg S (Hässleholm)
    • Södra skånska brigaden: P 7/Södra skånska regementet (Revinge), A 3/Wendes artilleriregemente (Hässleholm), Lv 4/Skånska luftvärnsregementet (Ystad), Ing 2/Göta ingenjör-regemente (Eksjö) och T 4/Skånska trängregementet (Hässleholm).
    • Skånska dragonbrigaden (Hässleholms garnison): P 2/ Skånska dragonregementet, A 3/Wendes artilleriregemente, Lv 4/Skånska luftvärnsregementet (Ystad), Ing 2/Göta ingenjörregemente (Eksjö) och T 4/Skånska träng-regementet.
    • Älvsborgsbrigaden: I 15/Älvsborgs regemente (Borås), A 2/ Göta artilleriregemente (Uddevalla), Lv 6/Göta luftvärns-regemente (Uddevalla), Ing 2/Göta ingenjörregemente (Eksjö) och T 2/Göta trängregemente (Skövde).
    • Hallandsbrigaden: I 16/Hallands regemente (Halmstad), A 3/ Wendes artilleriregemente (Hässleholm), Lv 4/Skånska luftvärnsregementet (Ystad), Ing 2/Göta ingenjörregemente (Eksjö) och T 4/Skånska trängregementet (Hässleholm).
    • Skaraborgsbrigaden (Skövde garnison): P 4/Skaraborgs regemente, A 2/Göta artilleriregemente (Uddevalla), Lv 1/ Karlsborgs luftvärnsregemente (Karlsborg), Ing 2/Göta ingenjörregemente (Eksjö) och T 2/Göta trängregemente.
    • Smålandsbrigaden (Eksjö garnison): I 12/Smålands regemente, A 6/ Smålands artilleriregemente, Lv 6/Göta luftvärnsregemente (Uddevalla), Ing 2/Göta ingenjör-regemente och T 2/Göta trängregemente (Skövde).
    • Markstridsskolan/MSS: Wäsgöta bataljon (Skövde) och Grenadjärbatajonen (Kvarn).
    • Luftvärnets stridsskola/LvSS (Uddevalla garnison).
    • Arméns fältarbetscentrum/FarbC (Eksjö garnison): Arméns fältarbetsskola/FarbS och Ammunitions- och minröjningscentrum/AMRöjC.
    • Arméns underhålls- och motorskola/UMS (Skövde garnison).
  • Svealands militärdistrikt — S 1/Upplands signalregemente (Enköpings garnison) och Mellersta Underhållsregementet/Uhreg M (Strängnäs)

    • Livgardesbrigaden (Stockholms garnison): I 1/Svea livgarde, A 1/Svea artilleriregemente, Lv 3/Roslagens luftvärns-regemente, Ing 1/Svea ingenjörregemente (Almnäs), och T 1/Svea trängregemente (Uppsala) .
    • Närkebrigaden: I 3/Livregementets grenadjärer (Örebro), A 9/Bergslagens artilleriregemente (Kristinehamn), Lv 3/Ros-lagens luftvärnsregemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingenjörregemente (Almnäs) och T 1/Svea trängregemente (Uppsala).
    • Södermanlandsbrigaden: P 10/Södermanlands regemente (Strängnäs), A 1/Svea artilleriregemente (Stockholm), Lv 3/ Roslagens luftvärnsregemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingenjörregemente (Almnäs) och T 1/Svea trängregemente (Uppsala).
    • Värmlandsbrigaden (Kristinehamns garnison): I 2/Värmlands regemente, A 9/Bergslagens artilleriregemente, Lv 3/Ros-lagens luftvärnsregemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingenjörregemente (Almnäs) och T 1/Svea trängregemente (Uppsala).
    • Dalabrigaden: I 13/Dalregementet (Falun), A 9/Bergslagens artilleriregemente (Kristinehamn), Lv 3/Roslagens luftvärns-regemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingenjörregemente (Almnäs) och T 1/Svea trängregemente (Uppsala).
    • Artilleriets stridsskola/ArtSS (Kristinehamns garnison).
    • Ledningsstridsskolan /LedSS (Enköpings garnison).
    • Arméns musikkår/AMK (Stockholms garnison): I 1/Svea livgarde.
  • Norrlands militärdistrikt — S 3/Norrlands signalregemente (Bodens garnison) och Norra underhållsregementet/Uhreg N (Bodens garnison)

    • Norrbottensbrigaden (Bodens garnison): I 19/Norrbottens regemente,  A 8/Bodens artilleriregemente, Lv 7/Norrlands luftvärnsregemente, Ing 3/Bodens ingenjörregemente och T 3/Norrlands trängregemente (Östersund).
    • Arméns tekniska skola/ATS (Östersund).
    • Arméns skyddsskola/SkyddS (Umeå).
  • Gotland skall hysa sin egen garnison oberoende av de tre större militärdistrikten i Visby — Underhållsgrupp Gotland/Uhgrp G (Visby)
    • Gotlandsbataljonen: P 18/Gotlands regemente, A 7/ Gotlands artilleriregemente (kompani), Lv 2/Gotlands luftvärnsregemente (kompani).

armeregementen

248. På samma sätt skall i vart och ett av de tre militärdistrikten också en till två jägarbrigader organiseras baserade på de traditionella svenska jägarregementena vilket främst skall utbildas, organiseras och utrustas för strid på djupet bakom fiendens linjer (gerillakrigföring och sabotage; störstrid och anfallsstrid) och fjärrspaning (underättelseinhämtning). Lapplandsjägargruppen och likaledes nuvarande Arméns jägarbataljon (Norrlands dragoner) skall lösgöra sig från Norrbottens regemente (I 19) och återigen återfå status som självständiga regementen (I 22 respektive K 4). På samma sätt skall Dragonbataljonen (Livgardets dragoner) och Svea livgarde avskiljas från nuvarande syntesen Livgardet och återfå sin gamla status som egna kavalleri (K 1)- respektive infanteriregementen (I 1). I detta skall de gamla jägarregementerna återuppstå och deras gamla kaserner med omgivande övningsfält rustas upp på nytt. Jägarförbanden skall därför bestå enligt följande:

  • Norrlands militärdistrikt skall organisera — S 3/Norrlands signalregemente (Bodens garnison) och Norra underhållsregementet/Uhreg N (Bodens garnison)
    • Lapplandsjägarbrigaden: I 22/Lapplands Jägarregemente (Kiruna), A 8/Bodens artilleriregemente (detachement i Boden), Lv 7/Norrlands luftvärnsregemente (detachement i Boden), Ing 3/Bodens ingenjörregemente (detachement i Boden) och T 3/Norrlands trängregemente (detachement i Östersund).
    • Norrlandsjägarbrigaden: K 4/Norrlands Dragoner (Arvidsjaur), A 8/Bodens artilleriregemente (detachement i Boden), Lv 7/Norrlands luftvärnsregemente (detachement i Boden), Ing 3/Bodens ingenjörregemente (detachement i Boden) och T 3/Norrlands trängregemente (detachement i Östersund).
  • Svealands militärdistrikt — S 1/Upplands signalregemente (Enköpings garnison) och Mellersta Underhållsregementet/Uhreg M (Strängnäs)
    • Militärpolisjägarbrigaden (Stockholms garnison): K 1/ Livgardets Dragoner, A 1/Svea artilleriregemente (detachement), Lv 3/Roslagens luftvärnsregemente (detachement), Ing 1/Svea ingenjörregemente (detachement i Almnäs) och T 1/Svea trängregemente (detachement).
    • Underrättelse- och säkerhetsskolan/ UndSäkS (Uppsala garnison): Tolkskolan (TolkS).
    • Livgardets dragonmusikkår/LDK (Stockholms garnison): K 1/Livgardets Dragoner.
  • Götalands militärdistrikt S 2/Göta signalregemente (Karlsborgs garnison) och Södra underhållsregementet/Uhreg S (Hässleholm)
    • Fältjägarbrigaden (Karlsborgs garnison): K 3/Livregementets husarer, A 6/ Smålands artilleriregemente (detachement i Eksjö), Lv 1/ Karlsborgs luftvärnsregemente (detachement), Ing 2/Göta ingenjörregemente (detachement) och T 2/Göta trängregemente (detachement i Skövde).
    • Försvarsmaktens överlevnadsskola/Fös (Karlsborgs garnison): K 3/Livregementets husarer.

jagarregementen

249. Dessa jägarbrigader skall bestå av 5000 man vardera och vara motoriserade med bandvagnar av dagens typ 206/208 [1] och alla dess variationer: Sjuktransportbandvagn 206 [2], Radiobandvagn 2061 [3], Pansarvärnsrobotbandvagn 2063 (Rb 55) [4], Pjäsplatsbandvagn 2064, Radiolänkbandvagn 2068 [5], Luftvärnsrobotbandvagn 2071 (Rbs 70), Ledningsbandvagn 2072 (Rbs 70 med eldledningsradar PS-70/701), Luftvärnstridsledningsbandvagn 2081 (Rbs 90 med eldledningsradar PS-91), Luftvärnsrobotbandvagn 2082 (Rbs 90) [6], Luftvärnselverks-bandvagn 2083 (Rbs 90), Artillerilokaliseringsradarbandvagn 2091 (Arthur ”Artillery Hunting Radar”) [7] och Artillerimaterieltransport-bandvagn 2092. (Not: 6:a eller 7:a i den tredje sifferraden betecknar bensindriven V8-motor och 8:a eller 9:a en femcylindrig dieselmotor.) Jägarbrigaderna skall även kunna utföra luftlandsättningar med helikopter vilket i denna roll förutsätter den lätta och obepansrade 206/208-familjen av fordon. Jägarbrigaderna skall dessutom kunna utrustas med de splitterskyddade bandvagnarna av familjerna 308/309 A (i rollen som trupptransport, ledning och sjuktransport) [8] och den uppgraderade versionen 410 [9] i sin markburna roll i strid på djupet och infiltration bakom fiendens linjer, i synnerhet i norrlandsmiljö; helikoptertransport av denna typ av lätt bepansrade bandvagnar kräver en mycket stor helikopter vilket övergår Sveriges nuvarande förmåga.

Bandvagn

250. Jägarbrigaderna skall samtliga utrustas för strid med direkt eld mot trupp, pansar och flyg, och även indirekt eld. Jägarbrigadens artilleribataljon skall vara utrustad med lätt 105 mm haubits, såsom den av Bofors tillverkade 105 mm m/4140 [1], dragen av Bandvagn 410 (vilket ensamt har styrkan nog att dra den tre ton tunga pjäsen). Jägarbataljonens stabsskvadron/kompani skall dessutom organiseras med en luftvärnspluton utrustad med Robotsystem 70 (med tre eldenheter med lavetter [2] och en eldledningsenhet med spaningsradar; eldenheterna transporteras i varsin Lvrbbv 2071, alternativt monteras de på varsin modifierade Pvpjbv 2062, omdöpt till Luftvärnsrobotbandvagn 2073, och radarn monterad på en Lednbv 2072 [3])  och pansarvärnspluton utrustad med tung Pansarvärnsrobot 55 (TOW) [4] (monterad på en Pvrbbv 2063 [5]) tills denna uttjänta modell ersätts med en modernare av utländsk modell. Jägarbrigaden skall dessutom organiseras med ett luftvärnskompani bestyckade med Robotsystem 90 [6] (transporterat av Lvrbbv 2082) och målsökningsradarn PS-91 (integrerat med Lvstribv 2081) [7].

Pjäser

251. Utöver en god förmåga i fjärrstrid och fjärrspaning skall lapplandsjägarna vara specialister i taktik och överlevnad i fjällmiljö, samt att bevaka Sveriges nordligaste gränser i en gränsjägarroll; norrlandsjägarna och fältjägarna skall ha likartade uppgifter där de förra är överlevnadsspecialister i norrländsk terräng och vintermiljö, de senare i mellan- och sydsvensk terräng; militärpolisjägarna skall vara specialister på säkerhetstjänst och skydd mot sabotage riktat mot säkerhetsobjekt, vilket även innefattar hundföraruppdrag. Norrlandsjägare och fjälljägare skall dessutom vara väl bevandrade i taktiska och tekniska bruket av snöskotrar. Jägarstriden skall kännetecknas av stor bredd och stort djup med hög självständighet ner till kompaninivå, där en typisk jägarskvadron/kompani är sammansatt av två jägarplutoner, en jägarpansarvärnspluton bestyckad med Robot 56 ”BILL 2” (tandem-laddning) [1] (vilket skall återinföras till krigsorganisationen) och en jägargranatkastarpluton utrustad med 814 mm granatkastare m/84 [2]; norrlandsjägarskvadronen skall följa en äldre tradition och i stället organiseras som tre norrlandsjägarplutoner som var och en är förstärkta av en understödsgrupp bestyckad med en granatkastare och en pansarvärnsrobotlavett, i syfte att upprätthålla en hög operativ självständighet på plutonsnivå.

www.SoldF.com

252. Samtligt manskap i en jägarbrigad skall vara jägarsoldater och tillhöra kavalleriets truppslag med undantag för Fjälljägarna vilket samtliga tillhör infanteriet. Även om en jägarbrigad förutom sina jägarbataljoner kommer att tillföras luftvärn, artilleri, ingenjörs- och trängförband så kommer även dessa bataljoner och kompanier formellt utgöra samma truppslag som jägarbataljonernas (kavalleriet och infanteriet) trots att utbildningen av jägarbrigadens artilleribataljon och dess lufvärns, ingenjörs- och trosskompanier kommer att utbildas inom motsvarande truppslagsregementen (A, Lv, Ing och T). Dock kommer dessa externa regementen av andra truppslag än kavalleriets och infanteriets att utgöra detachement till respektive jägarregemente under det utbildningsår där dessa jägarsoldater utbildas i artilleri, luftvärns, ingenjörs- och trosstjänst. Dessa jägarsoldater kommer att genomföra en 10-månaders grundutbildning i jägartjänst i respektive jägarregemente innan de omplaceras i respektive detachement för specialisttjänst- och utbildning.

253. Utöver detta skall på en strategisk nationell nivå en luftburen fallskärmsjägarbrigad upprättas med en personalstyrka på runt 500 man (baserad i Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg), vilket skall organiseras som ett rent motoriserat diversions- och fjärrspaningsförband med lättare utrustning bestående till huvuddel av infanterivapen (kulsprutor, pansarskott, granatgevär och prickskyttevapen); den tyngsta utrustningen skall bestå av Robot 57 (NLAW). De skall även utrustas med den modernaste krypterings-, signal- och målsökningsutrustningen för att kunna leda långverkande indirekt eld och flygunderstöd. Fordonsparken skall bestå av lättare fordon, såsom bandvagnar, terrängbilar, fyrhjulingar, skotrar och små båtar, anpassat efter uppdrag. Fallskärmsjägarbrigaden skall bestå av två fallskärmsjägarbataljoner vilket i sin tur delas in i två fallskärmsjägarkompanier och ett bataljonsstabskompani. Fallskärms-jägarkompaniet organiseras i en stabspluton och två fallskärms-jägarplutoner, vilket i sin tur delas upp i 8-mannapatruller såsom självständiga operativa enheter. Tillsammans skall dessa patruller skapa ett mycket djupt och brett nätverk av observationsplatser för underrättelseinhämtning samordnat inom bataljonens ram. Fallskärms-jägarbrigaden skall även omfatta Särskilda operationsgruppen (SOG) organiserat en insatsenhet för särskilda stridsuppgifter och en insatsenhet för särskild underrättelseinhämtning. SOG skall fortsätta bestå av professionella soldater, specialister i assymetrisk krigföring, särskilda skyddsoperationer, personskydd, kvalificerad underrättelsetjänst, fritagningsuppdrag, m.m. Även om fallskärmsjägarbrigaden i övrigt skall bestå av värnpliktiga skall andelen yrkesofficerare och kontraktsanställda soldater vara jämförelsevis hög.

specialforband

254. Infanteriutrustningen på kompani- och plutonsnivå skall utgöras av befintlig materiel. Robot 57 [1] skall tillföras skytte- och jägarplutonerna och komplettera beståndet av 84 mm Pansarskott m/86 [2] och Granatgevär m/48/86 [3]. Det huvudsakliga handeldvapnet i den federativa försvarsmakten skall fortfarande vara de framgångsrika automatkarbinerna Ak 5 (grundversion) [4], Ak 5 B (skarpskytte) [5], Ak 5 C (modifierad) [6] och Ak 5 D (kort version) [7], inklusive granattillsats [8]. Officerare och vissa fordonsförare skall även beväpnas med Pistol 88 (Glock 17) [9] och piloter med den lättare Pistol 88 B (Glock 19) [10]. Eldkapaciteten skall förstärkas av det befintliga beståndet av kulsprutor av typen 12.7 mm Ksp 88 som fordonskulspruta, men framför allt i skytte- och jägarplutonerna av 7.62 mm Ksp 58 B/B2 [11], 5.56 mm Ksp 90 (grundversion) [12] och Ksp 90 B (kortversion med inskjutbar kolv) [13] som gruppunderstödsbeväpning. Jägarplutonerna skall även tillföras 7.62 mm prickskyttegevär Psg 90 [14] och 12.7 mm automatgevär Ag 90 A/B/C [15] såsom ett tungt prickskyttevapen.

Infanterivapen

255. Arméns 12 mekaniserade brigader och fyra jägarbrigader skall i krigstid delas in i fem av den svenska arméns traditionella fördelningar (motsvarande armédivisioner), var och en med en till tre mekaniserade brigader vilket skall kunna förstärkas med upp till två jägarbrigader vardera och tillföras extra bataljoner i form av artilleri, luftvärn, trängförband och ingenjörstrupper, samt ett fördelningsunderrättelse-kompani. Stabskadrar skall organiseras i fredstid för dessa varav två vardera skall vara baserade i Götalands och Svealands militärdistrikt och ett i Norrlands militärdistrikt, enligt följande:

  • Götalands militärdistrikt (S2 i Karlsborg och Uhreg S i Hässleholm)
    • 3. förd/Västra arméfördelningen (S2 i Karlsborg): Älvsborgs-brigaden (I 15, A 2, Lv 6, Ing 2 och T 2) Skaraborgsbrigaden (P 4, A 2, Lv 1, Ing 2 och T 2), Smålandsbrigaden (I 12, A 6, Lv 6, Ing 2 och T 2) och Fältjägarbrigaden (K 3, A 6, Lv 1, Ing 2 och T2), med förstärkning av A 6/Smålands artilleriregemente (Linköping), Lv 1/ Karlsborgs luftvärnsregemente (Karlsborg), Ing 2/Göta ingenjör-regemente (Eksjö), T 2/Göta trängregemente (Skövde) och K 3/Livregementets husarer (Karlsborg).
    • 13. förd/Södra arméfördelningen (S2 i Karlsborg): Södra skånska brigaden (P 7, A 3, Lv 4, Ing 2 och T 4), Skånska dragonbrigaden (P 2, A 3, Lv 4, Ing 2 och T 4) och Hallandsbrigaden (I 16, A 3, Lv 4, Ing 2 och T 4), med förstärkning av A 3/ Wendes artilleriregemente (Hässleholm), Lv 4/Skånska luftvärnsregementet (Ystad), Ing 2/Göta ingenjörregemente (Eksjö), T 4/Skånska träng-regementet (Hässleholm) och K 3/Livregementets husarer (Karlsborg).
  • Svealands militärdistrikt (S1 i Enköping och Uhreg M i Strängnäs)
    • 4. förd/Östra arméfördelningen (S1 i Enköping): Livgardesbrigaden (I 1, A 1, Lv 3, Ing 1 och T 1), Södermanlandsbrigaden (P 10, A 1, Lv 3, Ing 1 och T 1) och Militärpolisjägarbrigaden (K 1, A 1, Lv 3, Ing 1 och T 1), med förstärkning av A 1/Svea artilleriregemente (Stockholm), Lv 3/ Roslagens luftvärnsregemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingengörregemente (Almnäs), T 1/Svea träng-regemente (Stockholm) och K 1/Livgardets Dragoner.
    • 14. förd/Mellersta arméfördelningen (S1 i Enköping): Närke-brigaden (I 3, A 9, Lv 3, Ing 1 och T 1), Värmlandsbrigaden (I 2, A 9, Lv 3, Ing 1 och T 1) och Dalabrigaden (I 13, A 9, Lv 3, Ing 1 och T 1), med förstärkning av A 9/Bergslagens artilleriregemente (Kristinehamn), Lv 3/Roslagens luftvärnsregemente (Stockholm), Ing 1/Svea ingengörregemente (Almnäs), T 1/Svea träng-regemente (Stockholm) och K 1/Livgardets Dragoner.
  • Norrlands militärdistrikt (S3 och Uhreg N i Boden)
    • 6. förd/Norra arméfördelningen (S3 i Boden): Norrbottensbrigaden (I 19,  A 8, Lv 7, Ing 3 och T 3), Norrlandsjägarbrigaden (K 4, A 8, Lv 7, Ing 3 och T 3) och Lapplandsjägarbrigaden (I 22, A 8, Lv 7, Ing 3 och T 3), med förstärkning av A 8/Bodens artilleriregemente, Lv 7/Norrlands luftvärnsregemente, Ing 3/Bodens ingenjörregemente, T 3/Norrlands trängregemente (Östersund) och K 4/Norrlands Dragoner (Arvidsjaur).
  • Strategisk reserv: Revolutionsgardesbrigaden (Göteborg), Fallskärmsjägarbrigaden (Karlsborg) och Särskilda operations-gruppen  (Karlsborg)

fordelningar

256. En mekaniserad brigad skall bestå av fyra mekaniserade bataljoner (infanteri och pansar) plus stabskompani, spaningskompani, understödsbataljoner (artilleri och luftvärn) och underhålls bataljoner (tross och ingenjörstrupper); en mekaniserad bataljon skall förutom ett stabs- och granatkastarkompani, luftvärnskompani och trosskompani vardera bestå av sammanlagt fyra kompanier, varav minst ett och max två utgörs av stridsvagnskompanier (med tunga eller lätta stridsvagnar) och de övriga pansarskyttekompanier (med antingen pansarterrängbilar eller pansarskyttevagnar); om den mekaniserade bataljonen endast är organiserat med ett stridsvagnskompani skall detta kompenseras av att tillföra och förstärka stabsbataljonen med en pansarvärnspluton. En jägarbrigad skall bestå av fyra jägarbatajoner, en stabs- och understödsbataljon (stabs-, artilleri-, luftvärns- och pansarvärnsskvadroner/kompanier, inkl. diversionspluton och signalspanings- och störpluton) och underhållsbataljon (tross- och ingenjörsskvadroner/kompanier där de senare är specialister i olika former av destruktion och sprängning).

257. Den federativa arméns mekaniserade brigader skall vara beväpnade med dagens moderna stridsfordon och stridsvagnar, bl.a. den redan befintliga fordonsparken av Pansarterrängbil 203 A (Sisu XA-180) [1], Pansarterrängbil 360 (Patria XA-360 AMV) [2], Stridsfordon 90-familjen (Stridsfordon 9040C [5], Luftvärnskanonvagn 90 [6], Stridslednings-pansarbandvagn 90 [7], Eldledningspansarbandvagn 90 [8] och Bärgningsbandvagn 90 [9]) och Leopard 2-familjen (Stridsvagn 122 [13], Bärgningsbandvagn 120 [14], Brobandvagn 120 [15] och Ingenjör-bandvagn 120 [16]). Dessutom skall en offert göras med Hägglunds om Störpansarbandvagn 90 [10], Granatkastarpansarbandvagn 90120 (i samverkan med finska Patria om SSG 120) [11], Lätt bandad stridsvagn CV90120-T (baserat på ett 9040-chassi utrustat med en slätborrad 120 mm CTG 120/L50 kanon från Schweiziska RUAG) [12], lätt hjulad stridsvagn (baserad på den finska Patria XA-360 AMV bestyckad med Hägglunds 105 mm BK-MECA L/48-Kanon i ett kanontorn från CV90105) [3], samt Patria eldunderstödsfordon XA-360 AMV (med 120 mm granatkastare SSG 120) [4]. Även de befintliga terrängfordonen kommer att fortsätta tjäna de mekaniserade förbanden; Bandvagn 206, Bandvagn 308/309 ”Skalman”, Bandvagn 410, Terrängbil 14/15 (Mercedes-Benz G-klass eller Geländewagen 461/460) [17][18] och den splitterskyddade Terrängbil 16 ”Galten” (BAE Systems OMC RG32M) [19].

Svenska stridsfordon

258. Även om samtliga armébrigader (bortsett från jägarbrigaderna) kommer att vara mekaniserade så skall man även kunna dela in dem i tunga och lätta mekaniserade förband för att göra den svenska försvarsmaktens upprustning mera kostnadseffektiv och realistisk. De tunga mekaniserade brigaderna (vilka korrekt sätt även kan betecknas som pansarbrigader) skall baseras på tunga stridsvagnar och tunga stridsfordon; Stridsvagn 122 (inklusive Bärgningsbandvagn 120, Brobandvagn 120 och Ingenjörbandvagn 120) och Stridsfordon 90 (inklusive Stridsfordon 9040C, Luftvärnskanonvagn 90, Stridslednings-pansarbandvagn 90 och Eldledningspansarbandvagn 90) skall utgöra den tunga mekaniserade brigadens stomme. Tunga mekaniserade brigader skall som regel bestå av två pansarkompanier. De tunga mekaniserade brigaderna skall utbildas och organiseras av Skånska dragonbrigaden (P 2), Skaraborgsbrigaden (P 4), Södra skånska brigaden (P 7) och Södermanlandsbrigaden (P 10), eller med andra ord Sveriges pansarregementen. Eftersom beståndet av Strv 122 blott är 120 st, vilket endast täcker upp två brigader, kommer antingen Hägglunds-Bofors behöva tillverka ytterligare 120 stridsvagnar av motsvarande typ eller utländskt inköp bli nödvändigt. Dessutom behöver de tunga mekaniserade brigaderna tillföras bandhaubitsar vilket behöver köpas in från främmande makt. Utöver detta behöver hela federerade brigadorganisationen tillföras den på försökt utprovade Granatkastar-pansarbandvagn 90120 för att täcka de mekaniserade bataljonernas behov av bandgående pjäser eller motsvarande utländska alternativ.

259. Övriga nio mekaniserade brigader kommer att betecknas såsom lätta mekaniserade brigader även om de skall ha samma organisation som de tunga mekaniserade brigaderna. Den stora skillnaden gentemot de tunga mekaniserade förbanden är bruket av lätta stridsvagnar i den mekaniserade bataljonens enda stridsvagnskompani av typen CV90120-T som alltså behöver tillföras till krigsorganisationen då endast prototyper har tillverkats i skrivande stund. För att kompensera för bristen på stridsvagnar skall den lätta mekaniserade bataljonens stabsbataljon organiseras med en pansarvärnspluton bestyckade med Pansarvärnsrobot 55 (TOW) monterade på en Pansarterrängbil 360 såsom vapenplattform. Eftersom det gamla amerikanska TOW-systemet är otillräckligt mot den senaste generationen av pansar behöver krigsorganisationen skyndsamt utreda anskaffning av en ny tung Pansarvärnsrobot 58 utrustad med tandemladdning som kan slå igenom de senaste stridsvagnarna i frontpansaret.

260. Även de lätta mekaniserade brigaderna skall kunna utrustas med Stridsfordon 9040C, Luftvärnskanonvagn 90, Stridsledningspansar-bandvagn 90, Eldledningspansarbandvagn 90 och i synnerhet Bärgningsbandvagn 90. Detta måste exempelvis vara fallet med Norrbottenbrigaden (I 19) där norrlandsterrängen (i synnerhet i vintertid) kräver Stridsfordon 90-familjen som brigadens grundstomme, vilket kräver ytterligare anskaffning från Hägglunds-Bofors av ett hundratal fordon; Norrbottenbrigaden skall dessutom som enda lätta mekaniserade brigad organiseras med två pansarkompanier per bataljon istället för pansarvärnspluton. Dagens bestånd av Pansarfordon 90 är tillräckligt för att täcka upp två tunga mekaniserade brigader plus norrlandsbrigaden samt en lätt mekaniserad brigad, sammanlagt fyra mekbrigader. Pansarskyttekompanierna skall dock även kunna utrustas med hjulgående Pansarterrängbil 203 A och Pansarterrängbil 360 men baserat på dagens bestånd av dessa typer täcker de upp runt två lätta mekaniserade brigader; det saknas fortfarande i runda tal 900-tal lätta pansarfordon för att täcka in den tänkta krigsorganisationen, d.v.s. sex av tolv brigader (eller sju om man även skall räkna in Revolutionsgardesbrigaden). De lätta mekaniserade bataljonerna behöver framför allt täckas upp av fler Patria-tillverkade vagnar, inte minst exemplar bestyckade med granatkastare av typen SSG 120.

261. Bristen på pansarskyttefordon kan delvis täckas upp av ännu bevarade förrådsställda Pansarbandvagn 302C (den version av vagnen som under 1990-talet uppgraderades efter erfarenheter dragna från vagnens tjänst i Bosnien och Kosovo) [1], även i sin roll som Stridsledningspansarbandvagn 3021C, Eldledningspansarbandvagn 3022C [2] och Radiolänkpansarbandvagn 3024C [3], vars 175 exemplar skall renoveras till fullt funktionsdugligt skick och brukas i en lätt mekaniserad brigad tills de ersätts med pansarskyttefordon från Stridsfordon 90- och Patria-familjerna i dess motsvarande konfigurationer. Här skall även ett antal Pansarbandvagn 302 modifieras såsom vapenplattformar för Pansarvärnsrobot 55 och Luftvärnsrobot 70, på ett liknande sätt som när dessa vapensystem monterades på Luftvärnsrobotbandvagn 701 [4] och Pansarvärnsrobotbandvagn 551 [5] (nu i sin 302-konfiguration betecknade som Lvrbv 702 och Pvrbv 552). Även de sex bevarade och muséeställda exemplaren av Infanterikanonvagn 91 kan återaktiveras i tjänst renoverad och modifierad till vapenplattorm efter att dess kanontorn har monterats bort och givits plats åt en lavett för åt Robot 55 (nu betecknad såsom Pvrbv 5591 [6]), något som har föreslagits i omgångar tidigare. Brigadartilleriet skall baseras på det tillgängliga beståndet av Artillerisystem 08 ”Archer” med då detta endast täcker upp sammanlagt två brigader (24 pjäser) behöver Bofors optioneras med fler pjäser där de resterade 24 som finns bevarade av typ Haubits 77 konverteras till Artillerisystem 08. Alternativt måste denna brist i den tänkta brigadorganisationen täckas upp genom optionering hos främmande makt.

Pansarbandvagn

262. Varje militärdistrikt skall också ansvara över och leda en till två flygflottiljer plus en till två helikopterskvadroner. Det federativa flygvapnet skall vara bestyckat med modernt jakt-, attack- och spaningsflyg av typen JAS 39 ”Gripen” i de uppgraderade versionerna C (ensitsig) [1] och D (tvåsitsig) [2]. Dagens nivå på tre flygflottiljer med sammanlagt 98 flygplan skall i ett första led bibehållas som en miniminivå, nämligen Blekinge flygflottilj i Kallinge, Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs och Norrbottens flygflottilj i Luleå. Dessutom skall nationens enda nuvarande helikopterflottilj i Linköping på 53 helikoptrar av olika typer 18 st Helikopter 14 (NH90) [3], 20 st Helikopter 15 (AW109) [4] och 15 st Helikopter 16 (UH-60M ”Black Hawk”) [5] i ett första led fortsätta att fördelas på tre skvadroner i Luleå, Malmen (markoperativa) och Kallinge (sjöoperativ). Nuvarande flygtransport-kapacitet (bl.a. 8 st av Tp 84 Hercules-typ [6]), stridsledning och luftbevakning (STRIL) (6 st av S 100B Argus-typ [7]) och signalspaning (2 st av S 102B Gulfstream-typ [8]) skall bibehållas och nödvändig renovering och uppgradering göras för att förlänga flygtiden.

Flygplan

263. I ett andra led skall Upplands flygflottilj i Uppsala återupprättas med ytterligare JAS-flygplan vilket skall tillföras av 24 förrådsställda exemplar (som uppgraderas till C-version), ytterligare 28 exemplar från Tjeckien där leasingavtalet skall dras in samt nyproducerade exemplar; flygflottiljen skall flytta in i anslutning till sin gamla flygbas Ärna.  Samtliga 80 flygplan av typen Sk 60 skall göras flygvärdiga och uppgraderas till AU-standard (AvionikUppdatering) jämnt fördelad mellan flottiljerna i kombinerad skolflygs- och lätt attackkapacitet (samtliga gamla SK 60 A skall uppgraderas till vapenplattformen B [1]), plus ett antal SK 60 C (kombinerad attack- och spaningsversion) [2] i väntan på att de ersätts av en ny modell av trolig utländsk härkomst.

Lätt attack och spaning

264. En ny attackflygdivision skall också sättas upp från bevarade musée- och veteranflygställda exemplar av 37 ”Viggen” (3 st AJ 37, 2 st AJS, 2 st  SK 37, 1 st AJSH 37); samtliga exemplar skall renoveras och uppdateras med modern avionik, och modifieras i en AJ- (primärt attack, sekundärt jakt), och AJSK- (primärt attack, sekundärt jakt- och skol) kapacitet. Sammanlagt 8 Viggen-plan skall på detta sätt rustas upp för krigsorganisationen, varav 2 st AJSK 37 [1] och 6 st AJ 37 [2], tillräckligt för att kunna sätta upp en självständig attackflygdivision tillhörande Skaraborgs flygflottilj, såsom ett detachement förlagt till Säve flygbas som tillika skall återupprättas för en insatsberedskap gentemot ett hotfullt NATO från Väster. Sverige skall förhandla med de franska, nederländska, brittiska, estniska, tjeckiska och polska staterna om att återbörda de sammanlagt sex Viggen-plan (1 st SK 37, 1 st JA 37, 3 st JFS 37 och 1 st AJSH 37) som är utställda i utländska muséer för att förstärka Viggen-divisionen.

Viggen

265. Avställda och bevarade muséeställda exemplar (6-7 st) av Helikopter 9 (Messerschmitt-Bölkow-Blohm Bo 105) [1] som ursprungligen har modifierats i en pansarvärnshelikopterroll skall åter rustas upp, renoveras och moderniseras i sin gamla roll som vapenbärare av pansarvärnsrobot, i ett första led nyttjande den av SAAB redan utvecklade Robot 55H (HeliTOW) [2] och i ett andra moderniseras med ett utländskt system av nyare modell. Dessa sex till sju helikoptrar bör organiseras i en nyuppsatt pansarvärnshelikopterskvadron fördelade på två pansarvärnshelikopterplutoner vilket skall underställas det nyupprättade Upplands flygflottilj i Uppsala, att öva samverkan med främst Mellersta och Östra arméfördelningarna. Attackhelikopterskvadroner skall tillföras organisationen och underställas övriga tre flygflottiljer utrustade med moderna attackhelikoptrar av utländsk härkomst med betäckningen Helikopter 17. Den attackhelikopterskvadron som är tänkt att underställas Blekinge flygflottilj i Kallinge skall i första hand övas i att samverka med Amfibiekåren. Helikopterskvadronen i Linköping skall underställas Skaraborgs flygflottilj och förstärkas av en attackhelikopterskvadron som ett detachement i Lidköping att samverka med Västra arméfördelningen för att kompensera för dess svagare pansarvapen. Norrbottens flygskvadron skall också förstärkas av en attackhelikopterskvadron för att kompensera för den stora landyta som täcks upp av Norra arméfördelningen och dess lätta jägarförband.

Pansarvärnshelikopter

266. Flygvapnets flottiljer och divisioner skall i fredstid lokaliseras till sina utbildningsförband men i krigstid utlokaliseras till särskilt i fredstid förberedda flygbaser som kompletteras av vägbaser (i fredstid förberedda landsvägar av längre och kortare slag, den senare endast öppen för Gripen-plan). I detta skall det redan planerade och förberedda Bas 90-systemet återaktiveras och utvecklas vidare utgående från flygbasgruppen bestående av en huvudbas runt vilket ett flertal sidobaser (civila flygplatser) och reservbaser (vägbaser) samlas. Huvudbasen skall utgöras av en redan existerande klassisk flygplats med en längre huvudbana och utgöra hjärtat i en basgrupp med en kommando- och bascentral förlagda i fortifierade bunkrar på behörigt avstånd (1-10 km) från huvudbanan. Utspridda över ett större basområde skall de enskilda sido- och framför allt reservbaserna med vägbanor och tillhörande flygplansplatser placeras ut, förbundna med huvudbasen genom ett trådbaserat baskabelnät. Varje flygbasgrupp skall kunna tjäna en hel flygflottilj eller delar av denna.

267. Följande i dagsläget befintliga militära flygbaser skall utgöra stommen i det pånyttfödda Bas 90-systemet såsom huvudbaser: Anl 103/Hagshult (Värnamo), Anl 115/Råda (Lidköping), Anl 147/Visby (Visby), Anl 160/Vidsel (Älvsbyn), Anl 189/Jokkmokk (Jokkmokk), Anl 307 (F 7)/Såtenäs-Lidköping (Lidköping), Anl 317 (F 17)/Ronneby (Ronneby), Malmen (Linköping; i fredstid detachement till F 7), Ärna (Uppsala) och Anl 321 (F 21)/Luleå (Luleå). Genom ett dekret utfärdat av högsta väktarrådet skall samtliga avställda huvudflygbaser som ännu är funktionsdugliga och har sålts till enskilda kommuner binda dessa att upplåta dessa vid sidan av den civila flygtrafiken. Flygbaser som har sålts till privata aktörer skall rekvireras och underställas direkt federal kontroll. De avställda flygbaserna skall återföras till federal kontroll för att rustas upp och återaktiveras i krigsorganisationen, att tjäna såsom alternativa huvudbaser. Dessa skall vara följande: Anl 119/Fällfors (Skällefteå), Anl 136/Borlänge-Rommehed (Borlänge), Anl 143/Eskilstuna-Kjula (Eskilstuna), Anl 170/Kubbe (Örnsköldsvik), Anl 171/Åmsele (Vindeln), Anl 177/Byholma (Ljungby), Anl 181/Färila (Ljusdal), Anl 304/Östersund-Frösön (Östersund), Anl 313/Norrköping-Bråvalla (Norrköping; i fredstid detachement till F 17), Anl 315/Söderhamn (Söderhamn), Göteborg-Säve (Göteborg; i fredstid detachement till F 7), Fält 14/Tierp (Uppsala), Stockholm-Barkaby (Järfälla; i fredstid detachement till F 16) och Ljungbyhed (Klippan). Då vissa av dessa huvudbaser har ett marginellt utbyggt system av vägbanor skall vägbassystemet med kortbanor vid behov byggas ut kring dessa huvudbaser så att samtliga håller en minimistandard.

268. Manskapet i en flygbasgrupp skall organiseras i en flygbasbataljon, vilket skall vara uppdelat i ett stabskompani (med ansvar för stridsledningen av flygbasens divisioner), ett stationskompani (med ansvar för underhåll, klargöring och reparationer av flygfarkosterna) organiserat i fordonsburna klargöringstroppar vars antal är anpassat för flygbasens storlek (antal flygplansplatser) och uppgifter, ett skyddskompani (att hantera olyckor och anfall med ABC-vapen), ett flygfältsarbetskompani (med ansvar för underhållet, reparations- och röjningsarbeten av bansystemet) och ett underhållskompani (med ansvar för personlig förplägnads-, sjukvårds- samt underhållstjänst). Varje basbataljon skall dessutom ha ett flygbassäkerhetskompani knutet till sig bemannat med flygbasjägare.

269. Flygbassäkkompaniets uppgift skall vara tvåfaldig dels att organisera och leda helikopter- och markburna räddningsuppdrag för att lokalisera och undsätta havererade eller nedskjutna piloter (även bakom fiendens linjer) eller att säkra flygtransporter med hög hotbild och dels för att säkra och bevaka flygvapnets divisioner när de är utlokaliserade i sina på förhand bestämda flygbaser samt säkerhetsobjekt i form av fasta installationer. Ett flygbassäkkompani skall delas in i en stab- och trosspluton, två säkerhetsplutoner och två sökplutoner. Säkerhetsplutonerna skall säkra och försvara flygbasen eller ett säkerhetsobjekt på ett djup av 6-8 km från basgruppområdet genom tungt beväpnade hundförarpatruller (sex patruller per pluton) som genomsöker arbetsområdet; vid kontakt skall fienden engageras medels stridsspaning och eftersökning. Sökplutonen skall medels patruller med hund bedriva stridsspaning och genomsöka ett arbetsområde på ett djup av 10-20 km från flygbasområdet för att identifiera och oskadliggöra hot. I denna verksamhet skall flygbasjägarna vid sidan av sina hundar även använda sig av sofistikerade elektroniska varningssystem. Flygbasjägarna skall genomföra en grundutbildning på Flygbasjägarskolan (FbJS) i 10 månader innan de utlokaliseras till basbataljonen på varje flygflottilj.

270. En flygbasbatajon skall organiseras åt varje förberedd flygbasgrupp vilket skall tillförsäkra en snabb omgruppering till alternativ flygbas som skall vara fullt fungerande och kunna ta emot flottiljens divisioner utan längre förberedelsetid; totalt skall organiseras och utbildas 24 flygbasbataljoner krigsplacerade på var och en av de 24 flygbasgrupperna. Flygbassystemet skall kännetecknas av hög förmåga till omgruppering där fienden aldrig skall veta vilken av de 24 flygbasgrupper som nyttjas under ett givet tillfälle av någon av de fyra flottiljerna. Denna aldrig tidigare skådade omgrupperingsförmåga skall utgöra det nya systemet Flygbas 20 att ersätta Flygbas 90. Även i fredstid skall de olika flygbaserna nyttjas av enskilda flygdivisioner som tillfälliga detachement i ett rotationssystem, dels för att öva och träna divisionerna och underhålla baserna och dels för att förvirra främmande makt för den svenska incidentberedskapen så att de aldrig vet varifrån jaktflyget kommer. Vissa av flygbaserna kommer att tjäna som fasta detachement.

271. I samband med återaktiveringen av F 16/Upplands flygflottilj så skall dess gamla detachement som efter nerläggningen övergått till F 17/Blekinge flygflottilj, Gotland och Malmen, återgå till sin forna huvudman såsom F 16 G respektive F 16 M. Dessutom skall även Barkabys flygbas av tradition överföras till Upplands flygflottilj såsom F 16 B. Efter återaktiveringen av Norrköping-Bråvallas flygbas skall denna återföras såsom ett detachement till Blekinge flygflottilj såsom F 17 B. Den nuvarande helikopterflottiljen skall behålla en central stab på Malmen i Linköping inom ramen för flygvapnets organisation och dess helikopterdivisioner underställas respektive flygflottilj, enligt följande slutgiltiga flygvapenorganisation:

  • Götalands militärdistrikt — Södra underhållsregementet/Uhreg S (Hässleholm)
    • F 7/Skaraborgs flygflottilj (Såtenäs, Lidköping): 71. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 72. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 73. attackflygdivisionen (2 st AJSK 37 och 6 st AJ 37), 74. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C), 75. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C), 76. transportflyg-divisionen (8 st Tp 84 och 3 st Tp 101), 77. ledningsflyg-divisionen (6 st S 100B) och 78. signalspaningsflyg-divisionen (2 st S 102B), samt 7. attackhelikopterskavdronen (detachement med 8 st HKP 17).
    • F 17/Blekinge flygflottilj (Kallinge, Ronneby): 171. stridsflygdivisionen (16 st JAS 39), 172. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 173. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C) och 174. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C), samt 3. helikopterskvadronen (detachement med 9 st HKP 14 och 8 st HKP 15) och 6. attackhelikopterskavdronen (detachement med 8 st HKP 17).
    • Helikopterflottiljen (Malmen, Linköping): 2. helikopter-skvadronen (8 st HKP 15 och 11 st HKP 16) och Särskilda helikoptergruppen/SHG (4 st HKP 15 och 4 st HKP 16).
    • Luftstridsskolan/LSS (Ärna flygbas/Uppsala garnison): Flygvapnets flygskola/FlygS (detachement på Malmen), Flygbefälsskolan/FBS, R3-skolan, Flygvapnets strids-lednings- och luftbevakningsskola/StrilS, Stridslednings- och luftbevakningsbataljonen/STRIL, Stridsledningscentralen Kobran (detachement i Hästveda) och Stridslednings-centralen Björnen (detachement i Bålsta).
  • Svealands militärdistrikt Mellersta Underhållsregementet/Uhreg M (Strängnäs)
    • F 16/Upplands flygflottilj (Ärna, Uppsala): 161. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 162. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 163. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 164. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C) och 165. lättattack-flygdivisionen (10 st SK 60B/C), samt 4. pansarvärns-helikopterskvadronen (detachement med 7 st Helikopter 9 HeliTOW).
    • Flygvapnets väderskola/VÄDS (Enköping garnison)
  • Norrlands militärdistrikt — Norra underhållsregementet/Uhreg N (Bodens garnison)
    • F 21/Norrbottens flygflottilj (Luleå): 211. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 212. stridsflygdivisionen (17 st JAS 39), 213. lättattackflygdivisionen (10 st SK 60B/C) och 214. lättattack-flygdivisionen (10 st SK 60B/C), samt 1. helikopter-skvadronen (detachement med 9 st HKP 14) och 5. attackhelikopterskavdronen (detachement med 8 st HKP 17).

272. Den federativa marinens optimala organisation skall fördelas på tre sjöstridsflottiljer vilket bl.a. skall bestå av moderna örlogsfartyg av typerna korvett (av K10-serien Stockholm– [1], K20-serien Göteborg– [2] och K30-serien Visby-klass [3]), minröjningsfartyg (av Koster– [4], Styrsö– [5] och Spårö-klass [6]), bevakningsbåt typ 80 (av Tapper-klass [7]), och stabs- och ledningsfartyg (HMS Carlskrona [8] och HMS Trossö [9]) från två flottiljer som i dagens försvarsmakt. Den enda ubåtsflottiljen skall bevaras i nuvarande form bestående av moderna ubåtar (av Gotland– [10] och Södermanland-klass [11]) samt signalspaningsfartyg (HMS Orion [12]).

273. Marinen skall efter revolutionen behålla sin nuvarande organisation av två sjöstridsflottiljer och en ubåtsflottilj men skyndsamt sätta upp en ny sjöstridsflottilj i Göteborg för att säkra Sveriges största och viktigaste hamnstad från den imperialistiska reaktionen och säkra den viktiga sjötransportleden till Östersjön i Kattegatt och genom Öresund. Tills denna har satts upp skall sjöstridsflottiljen i Karlskrona tillfälligt förtöjas i fältmässiga former i Göteborgs skärgård tills den har avlöst av den nyuppsatta permanenta sjöstridsflottiljen i Göteborg. Denna nya sjöstridsflottilj skall bestå av utrangerade och bevarade torpedbåtar av Spica-klass [1] (HMS Spica bevarad i en förening), robotbåtar av Norrköping-klass [2] (HMS Västervik bevarad i Karlskronas Marinmuseum och HMS Ystad driven i en civil förening) och f.d. patrullbåtar av Hugin-klass [3] (HMS Jägaren som tjänstgjorde som vedettbåt i svenska flottan fram tills 2016 och nu drivs i föreningsform och HMS Hugin som ägs av Göteborgs marintima muséum) som samtliga fem genom ett särskilt dekret utfärdat av det högsta väktarrådet skall rekvireras och mönstras tillbaka till aktiv tjänst som robotbåtar bestyckade med Robotsystem 15 och i detta renoveras och moderniseras. Eventuellt skall utländska inköp göras för att täcka upp bristen i flottiljens organisation.

Robotbåtar

274. De avvecklade korvetterna av Göteborg-klass (HMS Göteborg och HMS Kalmar, som är i färd med att konverteras till vedettfartyg) skall återföras till sin usprungliga roll och mönstras för tjänst i en av två korvettbåtsdivisioner. På samma sätt skall den avställda bevakningbåten av Tapper-klass (HMS Tapper) och de avställda minröjningsfartygen av Syrsö-klass (HMS Styrsö och HMS Skaftö) och Landsort-klass (HMS Landsort och HMS Arholma) återföras till minröjningsflottan för att fördelas till samtliga sjöstridsflottiljer. Dessa nyrustade örlogsfartyg skall tillsammans med robotbåtarna utgöra stommen i den nya västkustflottan organiserad som en full sjöstridsflottilj, vilket skall ledas av den utrangerade HMS Nordanö (som har tagits över av en civil förening) att tjänstgöra som stab- och ledningsfartyg.

275. Rustningen av västkustflottan enligt ovan beskrivning utgör ett första led för att på snabbaste sätt mobilisera sjöförsvaret mot hot från NATO. På sikt behöver flottiljen uppgraderas och förstärkas med modernare korvetter av Visby-klass eller en framtida modell. Minröjningsfartygen HMS Landsort och HMS Arholma skall dessutom modiferas och moderniseras till Koster-klass. Ett mer adekvat underhålls- och ledningsfartyg än HMS Nordanö måste också tillföras inom kort genom inköp från främmande makt. Utvecklingen av nästa generations svenska ubåt A26 skall fortskrida som planerat med ytterligare två örlogsfartyg att levereras 2022-23, dock inte för att ersätta utan komplettera de två befintliga ubåtarna av Södermanlands-klass, för att utöka ubåtsflottan till sammanlagt sju fartyg. Det år 2009 nerlagda projektet AMOS/SSG 120 (dubbla tornmonterade 120 mm granatkastare) att bestycka nästa generations trupptransportbåt (Stridsbåt 2000) skall återupptas och vidareutvecklas i samband med framtagandet av motsvarande torn för Stridfordon 90 och Pansarterrängbil 360.

276. Marinen skall inom ramen för de tre sjöstridsflottiljerna dessutom organisera var sin amfibiebrigad med kustjägare enligt klassiskt snitt (amfibisk störstrid, fjärrspaning, stridsspaning och motanfall i skärgårdsmiljö) bestyckade med Stridsbåt 90 (E- [1] och H-klass [2] och den splitterskyddade HS-klassen [3]), Svävare 2000 (Griffon 8100 TD) [4], Ledningsbåt 2000 [5], Gruppbåt (”G-båt”) Trossfärja (av Loke– [6] och Nåttarö-klass [7]) och Lätt trossbåt [8], förstärkt med var sitt kustrobotbatteri beväpnade med Robotsystem 15KA Mk 3 [9]. Ett fjärde kustrobotbatteri skall förläggas till Gotland som ett framskjutet kustartilleri vilket kommer att kunna täcka in större delen av södra Östersjön. Kustrobotbatteriet skall baseras på den sedan millenieskiftet avskaffade organisationen och under 1990-talet utvecklade teknologin för Tungt kustrobotbatteri 90 med samanlagt 24 robottuber, organiserad i en stabstropp, en närskyddspluton, en trosspluton, en mätpluton med två enheter av spaningsradar PS-902, två batterieldledningsplutoner som kontrollerar varsin robotpluton vilket i sin tur är uppdelad i tre robotgrupper vardera som betjänar varsin robotbil bestyckad med fyra robottuber.

277. Amfibiebrigaderna skall utökas med två stycken, förutom den befintliga Vaxholms amfibieregemente,  vilket kräver tillskott av fler trupptransportbåtar. Återupprättandet av Älvsborgs amfibieregemente behöver prioriteras för att säkra västkusten från landstigningsoperatoner utförda av NATO. HMS Kalmarsund [1] (som för närvarande ägs av Göteborgs marintima muséum) skall omedelbart genom ett dekret utfärdat av högsta väktarrådet rekvireras från muséet och återföras till västkustens amfibiebrigad såsom ett brigadstabsfartyg, såsom ett funktionellt systerskepp till HMS Grundsund [2]. Därefter skall en tredje amfibiebrigad upprättas i Karlskronas amfibieregemente.

278. För att möta det ökade behovet av trupptransport behöver Amfibiekåren reaktivera sina avställda, utlånade eller till Göteborgs Amfibiekårförening donerade exemplar av Stridsbåt 90E i aktiv tjänst där detta är tillämpligt (sammanlagt 44 st). Dagens bestånd av Stridsbåt 90, Ledningsbåt 2000, Svävare 2000, gruppbåtar, dykbåtar och diverse trossbåtar klarar endast att tillgodose en av tre amfibiebrigader; Amfibiekåren behöver tillföras ytterligare runt 300 Stridsbåt 90HS, minst sju Ledningsbåt 2000 och ett 30-tal lätta trossbåtar (NBC- och splitterskyddade), en fråga som måste prioriteras i Marinens materielanskaffningsplan. I väntan på denna behöver samtliga utrangerade exemplar av Trossbåt 600 [1] (603, 652 och 655) och Bastransportbåt 700 [2] (701, 703, 751, 752, 754 och 755), som i dagsläget tjänstgör i Sjövärnskåren och Göteborgs Amfibiekårförening, rekvireras och överföras till Marinens basbataljon. Dock behöver organiseringen och utbildningen av de två nya amfibiebrigaderna påbörjas redan i ett tidigt skede, trots att krigsorganisationen för en längre tid framöver inte kan tillgodose samtliga med transportmöjligheter, eftersom utbildning av kustjägare och skapandet av en personalreserv är ännu mer tidskrävande.

279. Det skall inte längre göras någon skillnad mellan ”amfibiesoldater” och ”kustjägare” i en amfibiebataljon utan samtliga skall vara kustjägare och prestationskraven på varje soldat motsvara dem under 1980-talet på Kustjägarskolan, d.v.s. tillsammans med Fallskärmsjägarskolan (FJS) utgöra den hårdaste utbildningen i försvarsmakten. Alla soldater i en amfibiebataljon skall genomföra en grundutbildning för kustjägare i Kustjägarskolan (KJS), som skall återupprättas till sin forna glans på 1980-talet och återigen förläggas till sina gamla kaserner på Rindö utanför Vaxholm, innan de utlokaliseras till respektive amfibieregemente. I princip skall den stora skillnaden mellan dåtidens kustjägare och nutidens vara att den förra opererade som mest såsom ett självständigt kompani där förmågan nu skall ökas till att samordna striden på bataljons och även brigadnivå. Amfibiebataljonen skall dock utgöra basen i amfibiekåren, vilket löst skall koordinera striden taktiskt på brigadnivå. På brigadnivå skall dock tillföras stödförband som inte är kustjägare utan räknas som amfibiesoldater; även samtliga båtbesättningar med tillhörande underhållsförband skall vara amfibiesoldater.

280. Kustjägarkompaniet skall fortfarande kunna bedriva självständig strid och i detta förstärkas med 814 mm granatkastare m/84 och Robotsystem 17 (svensk version av det amerikanska Hellfire) [1]. Kustjägarplutonerna skall utrustas med infanteribeväpning av klassiskt snitt motsvarande den som övriga jägarplutoner med det tillägget att de fortfarande skall kunna tillföras en 40 mm Granatspruta 92 [2] som medförs på lavett, medtaget från Stridsbåt 90, samt att de snarast behöver förstärkas med nya generationens lätta och bärvara luftvärnsrobotsystem av typen SAAB Robotsystem 70 NG. Amfibiebrigaden skall också samverka tätt med attackhelikopter och attackflyg.

281. En amfibiebrigad är lättare jämfört med arméns jägarbrigader med anledning av det höga kravet av rörlighet i skärgårdsmiljö och skall bestå av tre amfibiebatajoner, ett stabskompani och ett trosskompani. Det skall företrädesvis transporteras med Stridsbåt 90 förstärkt av ledningsbåtar, trossbåtar, gruppbåtar och svävare. Det enda markburna fordonet som skall tilldelas förbandet är fyrhjulingar (Bandvagn 309 skall helt fasas ut från organisationen och överföras till arméns jägarbrigader). Amfibiebataljonen skall bestå av drygt 1200 kustjägare fördelade på ett stabs- och ledningskompani (inkl. eldledningsgrupp, luftvärnspluton med Rbs 70 NG och pionjärpluton med amfibiedykare), ett underhållskompani (som bl.a. utför reparationer, sjukvård och vid behov tillhandahåller fyrhjulingar), ett spaningskompani och tre markstridskompanier.

282. Amfibiebataljonens spaningskompani skall vara ett självständigt förband specialiserat på underrättelseinhämtning, fjärrspaning och störstrid i klassisk kustjägarstil, organiserad i en stabspluton (med en prickskyttegrupp, underrättelse- och samverkansgrupp, lätt traumagrupp med läkare, driftstödsgrupp, flygeldledningsgrupp och stridsledningsgrupp), spaningspluton (med tre attackdykarpatruller), två kustjägarplutoner med tre jägarpatruller och en understödspatrull (var och en förstärkta med en granatkastargrupp); typiska transportmedel är den traditionella kajaken och attackdykarnas gruppdykbåt. Markstridskompaniet skall vara sammansatt av tre kustjägarplutoner och en understödspluton uppdelad i en robottropp (med Robotsystem 17) och en granatkastartropp, allt för att underlätta anfallsstrid (inkl. motanfall), försvarsstrid och skydd.

283. Amfibiekåren skall även utbilda och organisera speciella sjöbasjägarförband bestående av kustjägare organiserade i bassäkerhetskompanier vars främsta uppgift skall vara att operera i kust och skärgård för att säkra och skydda kustflottans flottiljer, dess fartyg när de är krigsförtöjda i skärgårdar och längs kuster, och andra viktiga militära och civila marina säkerhetsobjekt från infiltration av diversionsförband.  Amfibiekåren skall organisera ett bassäkkompani per flottilj. Ett bassäkkompani skall delas in i en stab- och trosspluton, tre säkerhetsplutoner och en spaningspluton. Säkerhetsplutonerna har som främsta syfte att säkra och försvara säkerhetsobjekt och förtöjningsplatser. I detta skall de även organisera hundförarpatruller vid sidan av kustjägarpatruller. Spaningsplutonen skall bedriva ytövervakning genom fast observationsplatser eller rörlig spaning. Varje flottilj skall tilldelas ett bassäkkompani för att skydda dess fartygs förtöjningsplatser. Detta kompani skall dessutom avdela en säkerhetspluton att skydda till flottiljen kopplade garnisonen viktiga fasta installationer. Gotlands garnison skall till sig ha tilldelat ett helt bassäkkompani med tanke på öns strategiska läge i Östersjön.

284. Om man blott tar i beaktande dagens bestånd av redan tillverkade fartyg och båtar skall Marinens (Kustflottans och Amfibiekårens samlade) optimala och slutgiltiga organisation sammanfattningsvist vara enligt följande:

  • Götalands militärdistrikt — Södra underhållsregementet/Uhreg S (Hässleholms garnison)
    • 1. ubåtsflottiljen (Karlskronas garnison): 1. ubåtsdivisionen (HMS Södermanland, HMS Östergötland, HMS Gotland, HMS Halland och HMS Uppland), 3. ubåtsräddningsdivisionen (A214/HMS Belos), 4. signalspaningsdivisionen (A201/HMS Orion) och 1. bassäkkompaniet.
    • 2. sjöstridsflottiljen (Göteborgs garnison): 21. robotbåtdivisionen (R121/HMS Spica, R136/HMS Västervik, R142/HMS Ystad, R150/HMS Jägaren och R151/HMS Hugin), 22. bevakningsbåtdivisionen (B81/HMS Tapper, B83/HMS Dristig, B85/HMS Trygg och B86/HMS Modig) och 23. minröjningsdivisionen (M13/HMS Skaftö, M71/HMS Landsort och M72/HMS Arholma), 24. underhållsdivisionen (A213/HMS Nordanö) och 2. bassäkkompaniet.
    • 3. sjöstridsflottiljen (Karlskronas garnison): 31. korvettdivisionen (K11/HMS Stockholm, K12/HMS Malmö, K33/HMS Härnösand, K34/HMS Nyköping och K35/HMS Karlstad), 32. bevakningsbåtdivisionen (B88/HMS Rapp, B89/HMS Stolt, B90/HMS Ärlig och B91/HMS Munter), 33. minröjningsdivisionen (M14/HMS Sturkö, M75/HMS Vinga och M77/HMS Ulvön), 34. underhållsdivisionen (P04/HMS Carlskrona) och 3. bassäkkompaniet.
    • Karlskrona amfibiebrigad (Karlskronas garnison): Amf 2/Karlskrona amfibieregemente (6 st Lätt trossbåt (667-672), 1 st Svävare 2000 (302), 15 st Stridsbåt 90E, 26 st Stridsbåt 90H, 9 st Stridsbåt 90HS, 40 st G-båtar, plus ett antal dykbåtar)
    • Älvsborgs amfibiebrigad (Göteborgs garnison): Amf 4/Älvsborgs amfibieregmente (13/HMS Kalmarsund, 5 st Lätt trossbåt (673-677), 1 st Svävare 2000 (304), 1 st Ledningsbåt 2000 (452), 14 st Stridsbåt 90E, 25 st Stridsbåt 90H, 9 st Stridsbåt 90HS, 30 st G-båtar, plus ett antal dykbåtar)
    • 2. tunga kustrobotbatteriet (Karlskronas garnison): Amf 2/Karlskrona amfibieregemente.
    • 4. tunga kustrobotbatteriet (Göteborgs garnison): Amf 4/Älvsborgs amfibieregmente.
    • Marinbasen (Karlskronas garnison): Sjöinformationscentralen, Basbataljonen (A247/HMS Pelikanen, A322/HMS Heros, 20/HMS Furusund, 603/HMS Fårö, 608/HMS Nåttarö, 652/HMS Lungö, 655/HMS Arn, 701/HMS Elon, 702/HMS Tyr, HMS 703, 751/HMS Vitsgarn, 752/HMS Märsgarn, 753/HMS Ran, HMS 754, 755/HMS Eir och HMS Rödnäbba), Sjötransportenheten (understödjer SOG med ribbåtar, m.m.), Sjöstridsskolan (SSS) och Marinens musikkår.
  • Svealands militärdistrikt Mellersta Underhållsregementet/Uhreg M (Strängnäs)
    • 4. sjöstridsflottiljen (Muskö, Haninges garnison): 41. korvettdivisionen (K21/HMS Göteborg, K22/HMS Gävle, K23/HMS Kalmar, K24/HMS Sundsvall, K31/HMS Visby och K32/HMS Helsingborg), 42. minröjningsdivisionen (M12/HMS Spårö, M73/HMS Koster, M74/HMS Kullen och M76/HMS Ven), 43. underhållsdivisionen (A264/HMS Trossö), 44. röjdykardivisionen (M11/HMS Styrsö), 45. bevakningsbåtdivisionen (B82/HMS Djärv, B84/HMS Händig, B87/HMS Hurtig och B92 HMS Orädd) och 4. bassäkkompaniet.
    • Vaxholms amfibiebrigad (Berga, Haninges garnison): Amf 1/Vaxholms amfibieregemente (15/HMS Grundsund, HMS Loke, 5 st Lätt trossbåt (662-666), 1 st Svävare 2000 (301), 1 st Ledningsbåt 2000 (451), 14 st Stridsbåt 90E, 25 st Stridsbåt 90H, 9 st Stridsbåt 90HS, 30 st G-båtar, plus ett antal dykbåtar).
    • 1. tunga kustrobotbatteriet (Berga): Amf 1/Vaxholms amfibieregemente.
    • Amfibiestridsskolan/AmfSS (Vaxholm garnison).
    • Kustjägarskolan/KJS (Vaxholm garnison).
  •  Gotland Underhållsgrupp Gotland/Uhgrp G (Visby)
    • 3. tunga kustrobotbatteriet (Fåresund): Amf 3/Gotlands amfibieregemente
    • 5. bassäkkompaniet (Fåresund): Amf 3/Gotlands amfibieregemente

285. Vi anarkotraditionalister anser att det har gått inflation på bruket av baskrar i försvarsmakten; i princip alla arméregementen har sedan millennieskiftet burit basker vilket har urholkat dess symboliska innebörd. Förutom det traditionella bruket för pansarregementen att använda en svart basker så skall baskern återgå till den gamla svenska armétraditionen att endast tjäna som ett tecken på elitstatus i ett förband; samtliga som bär basker skall vara jägarsoldater av någon form inom Armén (Kavalleriet, Fallskärmsjägare eller Lapplandsjägare), Marinen (Amfibiekåren och Kustjägare) och Flygvapnet (Flygbasjägare). Jägarsoldater skall endast tillåtas bära sin basker efter godkänt genomfört baskerprov (jägarmarsch). Övriga regementen skall återgå till att uteslutande använda sig av skärmmössa. Svea livgarde (I 1) och Livgardets dragoner (K 1) skall inte längre använda sig av Carl XVI Gusavs anagram som sin regementssymbol utan den siste kungen av Vasa ätt, Carl XIII (som dessutom var invigd i de hermetiska mysterierna och således var den ende svenske rosenkorsiske kungligheten). Detta skall även återspegla sig i Militärpolisjägarnas baskermärke samt Arméns musikkår som också skall vara det enda icke-jägarförband utöver pansartrupperna som skall tillåtas bära basker. Eftersom underrättelseofficierare uteslutande rekryteras från skaran av jägare så skall även de bära en speciellt prydd basker med symbolen för Underrättelse- och säkerhetsskolan vilket skall utgöra deras hemmaregemente. Kavalleriets basker skall vara mörkgrön, så ock lapplandsjägarnas, flygbasjägarnas och underrättelseofficerarnas (även om de skall kunna bära sitt ursprungliga hemmaförbands baskerfärg), kustjägarnas och amfibiesoldaternas skall vara grön, fallskärmsjägarnas vinröd och musikernas röd.

baskrar

286. Då flygvapnet och flottan till största del skall bestå av stående förband i fred skall arméns tolv brigader utgöras av utbildnings- och kaderförband av ungefär en bataljons storlek vilket skall mobiliseras till full styrka i krigs- eller kristider. Alla vapenförda män mellan 18 och 47 skall omfattas av allmän värnplikt och utgöra en mobiliseringsreserv, förutsatt att deras respektive folkrepubliker delar i detta federativa försvarssamarbete. Samtliga kvinnor mellan 18 och 47 som har fullgjort frivillig militärtjänst skall tillika utgöra en  mobiliseringsreserv. De värnpliktiga som i krigs- eller kristid ej mobiliseras till de nationella insatsförbanden (brigaderna och flottiljerna) bör istället tjänstgöra i det territoriella försvaret, d.v.s. de mobiliseras till sin kommuns hemvärn. Varje kommun skall tillse att tillräcklig materiel tillhandahålls och placeras i särskilda mobiliseringsförråd. De yngre årskullarna reserveras för de nationella styrkorna medan de övriga tillfaller kommunerna.

287. Alla män och kvinnor som har genomfört en grundutbildning skall vara tillgängliga för repetitionsövning tillsammans med sitt mobiliserings- och krigsförband. I normala fall skall repövningar ske upp till brigads storlek men under vissa förutsättningar skall hela arméfördelningar kunna övas. Dessa övningar skall genomföras under fältmässiga och realistiska förhållanden i krigsorganisationen. En repetitionsövning skall innehålla inslag av utbildning där gamla kunskaper behöver uppdateras avseende materiel och taktik, repetition av gamla kunskaper och slutövning i fält som skall kunna ta upp till två veckor. Sammanlagt skall en repövning ta fyra veckor.

288. Privatägd svensk vapenindustri skall i ett första led nationaliseras och utländsk ägo konfiskeras (såsom i fallet med BAE Systems ägande av Hägglunds och Bofors) genom ett dekret utfärdat av högsta väktarrådet. I ett andra led skall vapenindustrin och till dem anknutna företag (Försvarets Fabrikverk, SAAB, Bofors, Nobel, Hägglunds, Ericsson och Kockums) liksom alla andra privatägda och statligt ägda industrier överföras till gemensamt ägo av alla som arbetar i företagen i kooperativa former och formellt utgöra en del av de kommuner inom vilket de är förlagda idag. Vapenindustrin skall således gå upp i den korporativa samhällsformen.

289. Verksamheten inom försvarsindustrin skall bevaras så att svenska federationens Försvarsmakt så långt detta är möjligt kan bli självförsörjande på vapenmateriel, stridsledning,  kommunikationer, persedlar, m.m. Då många av dessa komponenter utgör avancerad teknologi som kräver samordning från flera företag skall denna produktion koordineras på regional och nationell nivå av särskilda kommittéer. Endast om nöden kräver skall Sverige idka ett tekniskt utbyte och samarbete kring vapensystem med utlandet, främst med nationer som är medlemmar av EaEU och BRICS. Utländska vapensystem skall enligt beprövad svensk tradition produceras i Sverige på licens och endast i undantagsfall importeras, framför allt vapensystem som det inte finns en tradition för eller kapacitet i Sverige att utveckla på egen hand men även av kostnadsskäl.

290. Nya utländska vapensystem skall främst importeras från Ryska federationen. Attackhelikoptrar av de ryska typerna Ka-52 Alligator och Mi-28N skall införskaffas för att upprätta attackhelikopterskvadroner, en vardera för helikopterflottiljerna i Norrland och Götaland. Även det bepansrade attackflygplanet Su-25TM/Su-39 och Su-25UBM (kombinerad skol- och attackflyg med två säten), alternativt den mer kostnadseffektiva Su-25SM, kan anskaffas att ersätta SK-60 i den lätta attackrollen.

291. Rysktillverkade pansarfordon och artillerisystem skall också införskaffas för att tillgodose nationens mekaniserade brigader (där dagens bestånd av stridsvagn Leopard 2, Stridsfordon 90 och Artillerisystem 08 endast täcker upp tre brigader), framför allt stridsvagnar, bepansrade skyttefordon, bandhabitsar och raketartillerisystem: Pansarterrängbil ”Bumerang” och KamAZ-63969 ”Typhoon” MRAP i första hand, BTR-87 i andra hand och BTR-82A i sista; pansarskyttefordon ”Kurganets-25” i första, BMP-3 i andra och BMP-2 i sista hand; stridsvagn T-14 ”Armata” i första, T-90AM ”Tagil” i andra och T-90A ”Vladimir” i sista hand; bandhaubits 2S35 ”Koalitsiya-SV” i första hand och 2S19 ”Msta-S” i sista; raketartillerisystem 9A52-4 ”Tornado” i första hand och BM-30 ”Smerch” i sista. Det föråldrade amerikanska pansarvärnsrobotsystemet BGM-71 TOW bör ersättas med den ryska 9M133 ”Kornet” (designerat Pansarvärnsrobot 58). Även taktiskt långdistansluftvärnstobotsystem av typen S-500 i första, S-400 i andra och S-300 i sista hand skall köpas in för att utgöra stommen i minst en bataljon för varje militärdistrikt, att ersätta det befintliga och förlegade Robotsystem 97 ”HAWK”.

292. Även om huvuddelen av utrustningen i folkrepublikernas miliser och hemvärnsförband skall baseras på överskottsmateriel från den svenska försvarsmakten skall kommunerna också kunna inhandla överskottsmaterial från Ryssland och forna sovjetrepubliker (med undantag för Ukraina och Georgien) för att täcka upp materielluckor, såsom pansarfordon av typen BTR-60, BTR-70 och BTR-80, BRDM-2, BMP-1, BMP-2, MT-LB, T-64, T-72 och T-80. Även ryska artillerisystem skall kunna köpas in såsom 122 mm fälthaubits av typen 2A18 (D-30), 122 mm bandhaubits 2S1 ”Gvozdika”, 152 mm bandhaubits 2S3 ”Akatsiya”, raketartillerisystemen BM-21 ”Grad” och BM-27 ”Uragan”, samt 82 mm granatkastare 2B14 ”Podnos” och 120 mm 2S12 ”Sani”. De lätta robotplattformarna 9K33 ”Osa” och 9K35 ”Strela-10” utgör också en god option för det kommunala luftvärnsförsvaret.

293. Vid behov skall ryska infanterivapen anskaffas till folkrepublikernas försvar, att komplettera den befintliga automatkarbinerna AK 4 B och AK 5, såsom automatkarbinerna AK-74, AKS-74 och AKS-74U (inkl. 40 mm granattillsatserna BG-15 ”Mukha” och GP-25 ”Kostyor”), den nyare modellen AK-12, skarpskyttegeväret SVD ”Dragunov”, understödsvapnen RPK-74 och RPK-16, 7.62 mm kulsprutan PKM, 12.7 mm tunga kulsprutorna DShKM och NSV, 40 mm granatsprutan AGS-17, pansarskotten RPG-7, RPG-16, RPG-18 ”Mukha”, RPG-22 ”Netto”, RPG-26 ”Aglen”, RPG-27 ”Tavolga” och RPG-29, pansarvärnspjäsen SPG-9 ”Kopye”, samt de bärbara pansarvärnsrobotsystemet 9M113 ”Konkurs” och luftvärnsrobotsystemen 9K34 ”Strela-3” och 9K38 ”Igla”. Till brigadorganisationen skall i jämförelse med AK-5C utprovning av de ryska automatkarbinerna Izhmash AN-94, Kalashnikov AK-12 och Degtyarev A-545 i kaliber 5.45×39mm genomföras. Till amfibiekåren skall den rysktillverkade 9K333 ”Verba” utprovas för antagning såsom ett lätt bärbart luftvärnsrobotsystem.

294. Även de äldre och beprövade ryska terrängfordonen kan vara användbara i det lokala svenska försvaret, såsom UAZ-469, Ural-375, ZIL-131, Ural-4320, Ural-43206 och Ural-5323. Till den federativa försvarsmakten skall det befintliga terrängbilsbeståndet (Terrängbilar 14, 15 och 16) kompletteras med de ryska moderna typerna GAZ Tigr, KamAZ-53949 ”Typhoon-L” MRAP och SBA-60K2 ”Bulat”. Även den ryska fordonsparken av lastterrängbilar kan utgöra ett komplement till den befintliga, nämligen KamAZ 43501, KamAZ-5350 och KamAZ-6350 ”Mustang”.

295. Bofors och Hägglunds skall dock fortsätta att producera Stridsfordon 90, Artillerisystem 08 ”Archer” (det gamla artillerisystemet Haubits 77 monterad i en splitterskyddad självgående dumper) [1] och införa Luftvärnsrobotsystem 23 ”BAMSE” som ett medeldistansluftvärn [2], återföra samt vidareutveckla det befintliga beståndet av de kortdistansverkande Luftvärnsrobotsystem 70 och Luftvärnsrobotsystem 90, samt införa Luftvärnsrobotsystem 70 NG som ett portabelt system och det på Rbs 70 baserade ASRAD-R [3} för fordonsmontering på Pansarterrängbil 360 och Stridsfordon 90, för att täcka upp merparten av de 12 mekaniserade brigaderna; importen skall endast täcka upp för brister i svenska leveranser. Importerade ryska exemplar skall även modifieras och vid behov uppgraderas av sagda svenska företag för att anpassa dem till svensk standard; den svenska vapenindustrin skall även utveckla de ryska vapensystemen vidare, med avancerad ammunition, ballistiska datorer, sikten, m.m. Exempelvis skall det svensktutvecklade artillerisystemet ”Excalibur” vid behov anpassas till den ryska 152mm-kalibern.

Tunga pjäser

296. All denna vapenproduktion skall framför allt försörja inhemska svenska behov; vapenexport skall begränsas till nuvarande och framtida avtal med Finland, Serbien, Bosnien, Schweiz och Österrike (d.v.s. europeiska länder som inte är medlemmar av eller har avtal med NATO), med nationer som är medlemmar av EaEU och BRICS, samt med de shiadominerade staterna Iran, Irak och Syrien, och med den antiimperialistiska alliansen ALBA i Sydamerika, såsom Kuba, Nicaragua, Bolivia, Venezuela och Ecuador. Sverige skall dock aldrig exportera vapensystem eller militär teknologi till länder som tillhör NATO eller som kvalar till ett dylikt medlemskap, såsom Kroatien, Kosovo, Albanien, Ukraina och Georgien, inte  heller till Israel eller andra allierade till den amerikanska hegemonen såsom Saudiarabien, Qatar, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Pakistan. Endast Norge, Danmark och Island skall undantas från denna regel, trots att de är medlemsnationer, under förutsättningen att inget av svenska vapen går i vidareexport till andra NATO-medlemmar.

297. På samma sätt skall svenska vapensystem på sikt göra sig helt oberoende av främmande nationer och import av utländska komponenter, i synnerhet från USA, EU och medlemmar av NATO (undantaget Norge, Danmark och Island), samt stater som aktivt eller passivt stödjer dessa nationers säkerhetspolitik. Alla dagsaktuella och framtida köpeavtal, inklusive nu gällande leasingavtal, med dessa nationer skall omedelbart hävas och eventuella vapensystem levererade till Sverige antingen återlämnas eller konfiskeras av federationen. Med vapensystem som har framställts i samarbete med utländska företag knutna till utomnordiska NATO-länder (exempelvis Robotsystem 17, Robot 57, m.fl.) skall detta samarbete hävas och ersättas med inhemsk teknologi som klonar den utländska eller med företag knutna till nationer utanför Atlantpakten, företrädesvis nordiska eller ryska företag.Tills dess att Sverige kan göras helt oberoende av främmande nationers teknologi skall svensk vapenimport blott begränsa sig till handel med nationer som är medlemmar av EaEU och BRICS.

298. Sverige skall i sin internationella säkerhetspolitik verka för ett utökat försvarssamarbete med de nordiska länderna Norge, Danmark, Island och Finland. Därav skall Sverige bibehålla goda säkerhetspolitiska och militära relationer med de skandinaviska NATO-medlemmarna i syfte att kunna påverka dem ett nordiskt närmande och avståndstagande till Atlantpakten. Målet i ett första led skall vara en försvarsallians under förutsättning att Norge, Danmark och Island träder ur NATO och Danmark och Finland lämnar EU. Detta erbjudande skall på sikt även rikta sig mot de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen, under förutsättningen att dessa stater träder ur EU och NATO.  Sverige skall således på ett diplomatiskt plan söka att förmå våra nordiska grannländer att ta avstånd från i synnerhet det imperialistiska och USA-dominerade NATO, sträva efter deras oberoende och suveränitet som nationer.

299. I ett andra led skall målet vara att inleda ett intimt försvarssamarbete med Norge, Danmark, Island och Finland, samt Estland, Lettland och Litauen, inom ramen för den Nordiska Konfederationen där en gemensam försvarsmakt upprättas enligt samma principer som har räknats upp i punkterna ovan. Försvarssamarbetet skall sträva efter en djupgående koordination och standardisering avseende reglementen, befälsstruktur, organisation, taktik, utbildning, utrustning och beväpning.

300. Den Nordiska Konfederationens uttalade och långsiktiga mål skal vara att skapa en neutral zon i stormaktspolitiken, i Nordatlanten och Östersjön, som värnar om de nordiska folkens suveränitet gentemot både Öst och Väst, som samtidigt ser sig självt som ett alternativ till båda dessa kulturella och historiska riktningar i Europa. Målet är att skapa en hyperboreisk kulturell och andlig impuls som utgångspunkt för ett vederkvickt Europa som leder henne ur järnålderns mörker och barbariet.

Annonser